av peccorino

peccorino
tors, 2022-12-29 - 15:31

Hej
Jag har fattat att jag är sk helgalkoholist!! Den här julhelgen har jag tappat räkningen på hur mycket jag egentligen druckit.
Jag vet att det är farligt att ge efter för min vilja att längta efter kvällen och vinflaskan men blir sur o grinig utan att veta att den finns där.Har varit ledig i mellandagarna o då dricker jag varenda kväll.Lever ensam utan någon kontakt med familj o med en enda riktig vän.
Hoppas kunna lägga av med detta efter nyårshelgen,när det är dags att jobba igen.vill bryta mitt beteende och inte behöva välja vinflaskan för att kunna glädjas åt helg/ledighet.
Hur ska jag tänka för att lyckas

Kennie
tors, 2022-12-29 - 19:08

Hej, bra beslut! Många som slutat dricka upplever att de första veckorna är jobbiga, men att det sen blir lättare. I början försöker man hitta anledningar till att fortsätta dricka, som att man nog inte har problem ändå, eller att man är så stressad/ledsen/arg eller vad det nu är. Då är det bra att gå in här och läsa och påminna dig om varför man slutar. Och det blir inte lättare att sluta en annan gång. I Andra halvleks (en användare här på forumet) första tråd finns mycket info och tips. Och Alkoholhjälpen har ett program man kan göra. Testa själv, men var heller inte rädd att söka hjälp av vården eller tex AA (finns online) om du behöver. Styrka till dig!

Nykter med kvalitet
fre, 2022-12-30 - 07:28

Hej! Jag känner igen din beskrivning och skulle kunna använda den i min egen presentation. Jag har nu levt ett nyktert liv med kvalitet i snart 2 år och delar min erfarenhet till dig.

Jag är 50+ och när jag tittar tillbaka så inser jag att mina problem egentligen fanns där redan vid 25-årsåldern. Jag har haft flera karriärer i arbetslivet och inte haft några konsekvenser på det sättet, men min största drivkraft har så här i backspegeln sett varit alkoholens belöningar på helger och allt oftare på vardagskvällar.

Jag har försökt att återgå till ett normalt drickande många gånger med en förhoppning att kunna ta ett glas eller två som vanligt folk. Kurer i form av vita veckor där jag gått på vita knogar, försök att avleda suget genom att skaffa nya intressen, avslutat en lång destruktiv relation och startat "på ny kula" med en två år lång nykterhet för ca 10 år sedan... Inget har fungerat, det har bara blivit värre för varje gång. Alkoholen har varit övermäktig och alltid vunnit. Jag är helt enkelt en alkoholist.

För snart två år sedan kom den insikten till mig. Mina lönlösa försök att dra ned mitt drickande till "normal" nivå gjorde allting bara värre och jag visste att jag snart skulle bli avslöjad, genomskådad av familj, de få vänner jag har (alkoholen har gjort att relationer ebbat ut). Så mycket av mitt liv bestod av jakten på möjligheter, sammanhang och anledningar att dricka.

Insikten som kom den kvällen allt slutade, var så stark och brutal att jag bokstavligen och fullständigt bröt ihop inför min familj. Som en blixt från en klarblå himmel. Nåja, så klarblå var den nog inte, men ändå. Jag gav helt enkelt upp. Alkoholen var mig övermäktig och jag förstod att jag är helt chanslös i att hantera den. I sammanbrottet minns jag så tydligt (trots min berusning) orden till min fru: "Jag är alkoholist". Sedan är allt ett töcken: ångest för vad jag ställt till med, skam, rädsla (vad händer nu? Har jag familjen kvar? Hur ska jag reda upp mitt liv? Hur ska allt bli?). Situationen var väldig tuff veckan efter min kapitulation men vad jag inte visste då, men förstår idag, är att jag precis hade tagit det första steget till ett nyktert liv. Jag hade erkänt för mig själv och en annan person att mitt liv hade blivit ohanterligt pga alkoholen och bara en kraft större än min egen skulle kunna hjälpa mig att bryta med alkoholen. Efter ett par helt meningslösa samtal med en terapeut tog jag mod till mig att söka upp ett AA-möte. Visste inte vad jag skulle möta där. A-lagare från parkbänken? Samhällets bottenskrap? Nejdå. Såna som du och jag. Personer som insett att alkoholen har blivit övermäktig, personer som vill leva i nykterhet och ha ett bra nyktert liv.

Jag har sedan den dagen gått på möten 1-2 ggr/vecka. Det var nån gång under de första mötena som jag träffades av den där kraften för att helt vända perspektiv. För mig har AA betytt att jag är nykter och att jag trivs med det. Att jag inte för någonting i världen skulle kunna tänka mig att byta tillbaka till mitt tidigare liv. Jag är alkoholist och det är en sjukdom. En dödlig sjukdom. Den är kronisk och jag kommer aldrig att bli av med den. Det jag kan göra är att leva i ett tillfrisknande och det är precis vad jag gör idag. Därför att jag vill och därför att jag går på AA-möten. Jag nöjer mig med att ha tagit det första steget av 12 i AA:s program, och det funkar för mig. Jag vet att så länge jag går på möten där jag varje gång öppet erkänner för mig själv och de andra mötesdeltagarna att jag är alkoholist, så kommer jag att vara nykter och trivas bra med det.

En gång alkoholist, alltid alkoholist. Tyvärr är det precis så det fungerar. Om du upplever att du är helgalkoholist (dricker på helgerna) men i veckorna har en ständig längtan till fredag eftermiddag (eller kanske torsdag kväll, eller redan på onsdag?) och inte kan styra bort dit sug efter alkohol. Då har du problem, precis som jag hade. Jag är alkoholist - vad är du?

Testa, ge det några gånger. Det fungerar.