av lindaab

lindaab
sön, 2023-01-08 - 10:06

@Tröttiz
Blev han aggressiv mot dig?
Min kan bli jätte aggressiv, humöret pendlar nåt fruktansvärt. Även nykter är han lätt retlig. Antar att det är abstinensen.
Så obehagligt när han ena sekunden skrattat, men kan på 2 sekunder förändras till aggressivt eller ledsen.
Hörde ganska nyligen att han fått ett utbrott helt oprovocerat på affären.
Han kan även gå bland folk och skrika på mig i telefonen.

Glad att du tagit dig ur. Har ni ngn kontakt alls?
Jag vet inte om man bara ska avsluta relationen eller avsluta all kontakt.

Tröttiz
sön, 2023-01-08 - 10:16

Inte aggressiv mot mig. Det "enda" han gjort det är att skrika åt mig då jag tagit upp alkoholen då han varit onykter. STORT misstag av mig ta upp det då, men bägaren rann över ... 🫣

Vi har kontakt lite nu och då. Han inser att han dricker mycket, men verkar liksom tänka att "det är sån jag är". Ledsamt och frustrerande då alkoholen går ut över hans relation med närmast anhöriga. Barn har han ju, vi har inte gemensamma barn. Det är ju så, hans liv och hans val.

Jag har mitt liv och mina val. Jag är singel nu men önskar den med stort "H" , där jag kan krypa upp i trygga stora famnen. Sunt, stabilt. Att inte ständigt gå med oro inom sig.
Sköt om dig.
💞

Tröttiz
sön, 2023-01-08 - 10:29

En till sak. Min upplevelse med tanke på det du skrivit och det du upplevt ...
Jag kanske låter hård men önskar vara ärlig, min upplevelse är att du behöver allt stöd i att lämna än få stöd i att stanna kvar. Önskar du kunde få ro och trygghet. Man kan inte få någon till att söka hjälp om den inte vill själv.

En numera nykter alkoholist gjorde klart för mig att jag aldrig kan förstå och få någon söka hjälp som inte har en inre kraft. Utan att i stället gå till mig själv vad jag behöver. Att skifta fokus.
🌹🌹

flygcert
sön, 2023-01-08 - 11:45

Jag levde med mina barns pappa alldeles för länge. Alkoholist och narcissistisk personlighet, men det tog lång tid för mig att förstå att han var alkoholist, och sedan inse att han utsatte mig för våld; psykiskt, fysiskt, materiellt, ekonomiskt…

Först när jag för råd ringde AA i Stockholm och en nykter alkoholist konstaterade att min man var alkoholist trodde jag på det. Hans ord var ungefär: ”du kan inte hjälpa honom och du kommer aldrig kunna hjälpa honom. Det bästa du kan göra är att lämna honom- för din egen skull och för hans. Förhoppningsvis förstår han vad han missar, men han måste inse det själv och själv välja nykterhet, det kan ingen annan göra för honom”.

Det kändes oerhört hårt då, men idag håller jag med till 100%. När jag lämnade blev han nykter, men att han var narcissist hade redan förstört vårt liv och det fanns ingen annan väg än att skilja oss. Jag tvingade mig själv att lämna med huvudet, men hjärtat tvekade.

Men jag fick jobba hårt på att inte gå tillbaka till honom efter hans alla sms, telefonsamtal med fina ord, blandat med hot och fortsatt våld mot våra barn och mig. Det har krävts terapi i massor och sjukskrivningar, men idag, efter 9 år och snart 11 månader är jag så otroligt nöjd med mitt beslut. Dock har vi som sagt barn ihop och tvingas till viss kontakt. Annars hade jag blockerat hans telefonnummer och inte haft mer kontakt eftersom han f o r t f a r a n d e efter alla år fortsätter med olika typer av våld.

Efter det jag läst här så vet du egentligen redan vad du ska göra. Välj med hjärnan och sök professionell hjälp. Det finns Kvinnomottagningar, privat vård mm. Om du kontaktar ditt försäkringsbolag kan de i vissa fall bekosta en del av terapin.

Stå upp för dig!

lindaab
sön, 2023-01-08 - 19:58

@flygcert
Tack för ditt svar, skönt att du hittade en väg ut och att du är någorlunda fri. Men förstår att det är svårt när ni har barn ihop.

Huvudet säger stick omgående, men hjärtat har svårt. Men ska ta tag i att söka hjälp.
Min är också narcissist, antar att det är därför man inte bara är medberoende utan också traumabunden.

flygcert
sön, 2023-01-08 - 22:48

@lindaabdersson
Jag vet - i separationsperioden exploderade mitt huvud i ”ska jag stanna eller lämna? Stanna? Lämna? Stanna? Lämna?” och hjärtat och hjärnan var heeelt osynkade!!

Jag gick till AlAnon, för anhöriga till alkoholister, och det hjälpte mig mycket att skilja mellan vad som var alkoholist och vad som var narcissist. Och - det tog mig lång tid, väldigt lång tid, att lämna! Tankarna på att lämna kom ett år tidigare och när jag lämnade var det en lång prövning att hålla ut.
Han ömsom bad, ömsom hotade; ömsom fina ord, ömsom fruktansvärda - precis som jag uppfattar ”din man”. Jag visste aldrig när vilket av det som var aktuellt i stunden och det gjorde att jag trippade på tå för honom, även efter jag lämnat.

Ta hand om dig, DU är värd DITT liv!

lindaab
tis, 2023-01-10 - 05:26

@Tröttiz
Ja det har jag också funderat på, en alkoholist blir ju bra på att manipulera, ljuga och egoist.
Men jag vet inte, jag tror mer på att min är narcissist som dövar sitt dåliga mående med alkohol. Har även hittat andra droger också.
Det här explosiva humöret har han vare sig det är nyktert eller inte.
Från att skratta till att explodera, till att i nästa stund skratta igen.

Åsa M
tis, 2023-01-10 - 23:10

@lindaab Det är tufft att bryta sig loss från känslan att man är personligen ansvarig för val som någon annan gör. Det är det som är roten i medberoende. För att du ska bli frisk från ditt medberoende krävs attdu börjar sära på dina beslut och deras konsekvenser, och hans beslut och deras konsekvenser. Han lider av en sjukdom som går att behandla. För det krävs självinsikt. Du kan inte få honom tillden punkten. Han måste få hitta dit själv. Med all energi du lagt på honom frågar jag mig: vem bryr sig om hur DU mår? Inte han, uppenbarligen. Det är det du måste fokusera på om du ska orka ta dig ur ditt medberoende. Hans resa är hans ansvar.

flygcert
ons, 2023-01-11 - 21:40

@Tröttiz
Vi vet ju att alla reagerar olika på alkohol. En del blir glada, en del ledsna, andra blir arga osv.
Jag trodde under nästan hela mitt äktenskap att maken var ”snäll och god” men att han ibland drack för mycket. I efterhand kan jag se att de sista åren var hans alkoholism så djupt gången att han kunde provocera mig för att ha en ursäkt att dricka. Det var dock först några månader innan jag lämnade som jag hade förstått att han var alkoholist.

Hans narcissistiska personlighet uppfattade jag nog inte ”på riktigt” förrän jag lämnat. Jag trodde då att problemet ”bara” var alkoholen och hur mycket jag kämpat för att hålla honom nöjd. I ett av mina allra första inlägg här på forumet svarade en annan medlem typ att så som jag beskrev hur maken blev när han drack - det var inte alkoholen som gjorde det.

När jag lämnat såg jag mer och mer mönstret, som jag inte uppfattat när vi levde ihop, hur han behandlat mig med hot, straff, våld i olika slag (psykiskt, ekonomiskt, viss del fysiskt, sexuellt, materiell….), varvat med

Redan här på forumet hade flera kommenterat att det lät som att han var narcissist. @Mulletant tipsade mig om några länkar - de har ändrats något, men kika in: https://medberoendeinfo.blogspot.com/2017/02/att-leva-med-en-narcissist…

Skriv ner hur ni har det (antingen för dig själv eller här: allmänt, hur det är när det är bra och hur är det när det är dåligt, beskriv tillfällen/situationer som du har skarpt i minne - bra, dåliga eller både…
Låt det vara ett par dagar och läs sedan igenom det och tänk att din bästa vän hade skrivit det. Hur hade du reagerat? Vad hade du gett för råd?

behandlar du honom vs hur behandlar han dig, vad vill du ha i ett förhållande och hur mycket av det där har ni