Hej på er!
Jag har en tidigare lång period av nykterhet bakom mig då jag behövde ta tag i mig själv och mitt mående (3 år ca) Mitt problem har alltid varit att jag har svårt att kontrollera intaget när jag dricker, så därför slutade jag helt.
När livet blev jobbigt och kravfyllt, när kicken av att va nykter försvann, så började jag dricka vin igen. Nu har jag ungefär druckit lika länge som jag höll upp (med en helnykter period emellan pga graviditet).
Min relation till alkohol är bättre än tidigare i livet, men fortfarande tillräckligt problematisk för att ge mig ångest. Jag känner igen mig så mycket i andras inlägg, och det finns så mycket att säga kring ämnet alkohol… men jag börjar med att bara säga hej, här är jag (också), och tänker att lite kontakt kan vara bra för motivationen :)

Har inte druckit sedan nyår och tar en dag i taget!

@Surkärring
Jag sov si så där, men jag gick upp tog en kaffe och ett varmt bad ! Känns bra att jag kunde göra något sådant för mig själv istället för att stressa runt och sen bara tänka på vin hela dagen. Vitt idag med, heja oss!!

Idag var lite jobbig dag då det var första dagen att träffa kollegor efter julledigheten. Jag får alltid skamkänslor när jag ska låtsas vara normal och som att allt varit lugnt och fint, fastän jag känner mig som ett missanpassat ufo. Det känns som folk kan se rätt igenom mig, att jag är en usel förälder och dålig människa. Oftast känner jag behovet att jag måste ”bikta” mig för att kolla av om någon eventuellt tänker att jag är dålig.
Det känns alltid bättre efter en stund när man märker att allt är som vanligt och ingen tänker att man är usel. Då känner jag mig mindre usel.
Idag vågade jag öppna mig ganska mycket med mina känslor osv för kollegor jag är trygg med. Berättade att jag har vit månad pga lite för mycket vin om kvällarna osv. Ingen tyckte det var konstigt. Så jag mår rätt bra idag!

I vanliga fall är sådana här dagar då jag helt plötsligt kan tänka att jamen dåså, då kan jag ju ändå dricka lite vin eftersom ingen verkar tycka att det är så farligt med mig.

Men det ska ju inte spela någon roll vad någon annan tycker, för det som spelar roll är ju vad jag tycker och hur jag mår. Och oftast består skamkänslan innerst inne eftersom det känns som att jag sviker mig själv och mina egna värderingar. Det är nog störst anledningen till att jag skäms så mycket. Det känns oansvarigt att inte ta hand om sig själv.

Känner igen den där skammen, att tänk om folk visste. Det är en av de största fördelarna med att vara nykter, att man inte har något att dölja. Vad bra att du berättade för några kollegor, det gör det liksom verkligare för en själv. Och att du ser igenom beroendets lögner som försöker få dig att dricka genom att hävda att inget är så farligt..

@Kennie Ja fy, skammen är hemsk. Förstår inte hur andra människor klarar av att leva med skam. Men det är väl andra sidan av myntet, har man inte skam blir man istället skamlös. Skammen räddar en ibland.

Jag har ju ett antal verktyg sedan förut att ta till, därför kan jag se mina tankar med perspektiv. Samtidigt lurar tankarna i bakhuvudet att ge upp motståndet, för det är för smärtsamt att erkänna att jag svikit mig själv. Hjärnan försöker intala mig att det är enklare att bara fortsätta dricka som vanligt, för då kan jag låtsas om att det inte finns något problem…. Tills helgen, då det är där igen.

Tack för ditt svar. Det hjälper att formulera sina tankar.

Idag har varit en helt okej dag. Jag njuter av att inte vara bakis. Men glädjen förtas lite av att jag är trött, så trött… och orolig. Jag har inte tänkt så mycket på vin, har ju bestämt mig nu… Men däremot går jag runt och är orolig för när jag tänker ta ett dumt beslut igen.
Hjärnan försöker skicka ut elaka tankar, att jag är usel och sämre än alla andra. Att jag inte kommer fixa det den här gången, att allt är annorlunda den här gången.
Lyssnar på This Naked Mind. Egentligen är det inte så mycket nyheter eftersom jag gjort den här resan förut.
Tycker det är konstigt att det tycker upp ett motstånd inom mig, som en ångest, mot att gå in i nykterheten igen. Det känns som jag ska in i något slags självbedrägeri av självkärlek, in i klyschor osv bara för att motivera mig att hålla mig borta från alkohol. Samtidigt vet jag att det kan vara livsviktigt att gå all in i sådant i början bara för motivationen.
Eller? Har jag fel? Jag kanske ska sluta tänka på allt så mycket och bara försöka acceptera och vara i att det är jobbigt ett tag. Varför känner jag mig så fånig och konstruerad?

@SHG Tänk inte så mycket. Ta bara en dag i taget. Om du gjort resan förut vet du att du klarar av det. Fortsätt lyssna på nyktra fakta. Klippen ”Återfallsprevention” och ”Alkohol och hjärnan” på youtube är bra, liksom ljudboken ”Skål ta mig fan”.

Tröttheten är helt naturlig, liksom diffus huvudvärk. Du måste låta hjärnan pigga på sig i den takt som den behöver.

Man måste ha respekt för processen. Så som du tänker nu kommer du inte att tänka längre fram. Därför en dag i taget en bra strategi.

Kram 🐘

@SHG Hjärnan är rätt mossig och spelar spratt åt alla håll i början av nykterheten. Ska jag sluta dricka eller inte egentligen? Är det verkligen värt det jobbiga som kommer i början? Behöver jag verkligen sluta? Fan, vad jobbigt det kommer att vara! Det finns ett motstånd inom dig och du kan alla ”klyschor”- livet kommer att bli så mycket bättre som nykter, bla, bla. Motivationen att sluta verkar inte vara jättestark, men du vet att du borde sluta och att det är alkoholen som skapar mycket ångest.

Du har också gjort resan tidigare och du kanske har kvar det du säger som fick dig att börja igen, kicken av att vara nykter försvann när det blev jobbigt och kravfyllt. Har du kvar minnen om hur skönt det var att vara nykter? Kan du visualisera hur det var i så fall, hur du kände och mådde då. Kanske få motivation av detta? Lista ned hur du vill att ditt liv ska se ut, vad det ska innehålla och hur du vill må och vad du vill nå.

Ha en fin kväll❤️

Jag tror ju att beroende hittar vår akilleshäl, vad som kan få oss att ge upp nykterheten. Din akilleshäl kanske är att känna dig fejkad och flyta med strömmen, då är det där beroendet sätter in stöten.

@Kennie Ja, det har du så rätt i. Jag hatar att känna att jag är falsk eller klär på mig en roll. Det är kanske där skon klämmer. Att det jag tänker inte stämmer överens med vad jag känner just nu, och det blir konflikten.

@Andrahalvlek
Jag ska försöka fokusera på annat :) Jag har GAD så det är lätt att snurra in sig i alla möjliga resonemang och strategier. Sen är man så trött så man orkar inte tänka på nåt mer.

@vår2022
Jag tror att jag går runt och tänker på min nyktra period konstant faktiskt, det var ju inte så längesen. Det är ”idealet”, och blir arg när jag sviker mig själv.

Problemet är väl att det finns tudelade känslor inför det. Jag mådde väldigt bra, gick ned i vikt, tränade, jobbet gick bra. Men jag tror att jag med tiden gick in i ett tillstånd av perfektionism, ville städa bort alla spår av att jag någonsin varit ”dålig”. Och till slut orkade jag inte det…

Och dit vill jag ju inte igen, så på ett sätt är det väl annorlunda den här gången… att jag vill gå in med en snällare attityd till mig själv. Kanske där motståndet finns?

Jag somnade på soffan igår kväll. Gick in i sovrummet vid 00 ca. Jag hade ställt klockan i morse men jag bara sov och sov och sov till kl 11! Fick sjukanmäla mig.

Varifrån kommer denna trötthet, är det åratal av slutkördhet som ska tas igen…

@SHG Ja, ungefär så. Många av oss använde alkoholen både som startgas och fartdämpare. Utan alkohol kan man både få problem med sömnen och sova mycket. Helt normalt. Ha tålamod och ta en dag i taget. Egentligen är det bara en enda grej du behöver komma ihåg - vara nykter.

Alkoholen skapar ångest, så utan alkohol har du kanske inte GAD. Den som lever får se.

Kram 🐘

@SHG vi har mycket gemensamt du och jag! Hade också tre nyktra år innan jag glömde bort varför jag slutat. Har också lyssnat på (eller ja, läst) Annie Grace precis och hittade motivationen som krävdes. Och även jag är nykter sen nyår!

Tröttheten ja... Häromdagen sov jag 13 timmar. Tretton. Timmar. Inte pga bakis, inte pga sjuk, inte pga av någonting annat än att kroppen och hjärnan förhoppningsvis tacksamt tar ikapp. Jag skulle säga att igår och idag är mina första någorlunda pigga dagar.

Vi håller ut tillsammans!

@väljalivet wow, intressant! Då vet vi båda att det går att leva utan alkohol och att vi klarar det!

Skönt att höra att du känner dig piggare. Just nu känns det som jag vill vara ensam i minst två dagar och bara sova haha! Tålamodet tryter här hemma. Bara kämpa på…

Jag är ingen psykolog men jag tänker att det du skriver om dig själv och också om hur det var när du var nykter att du har lite dålig självkänsla. Att ständigt jämföra sig och komma till det korta (i sina egna tankar). Samtidigt är det också rätt självcentrerat. Lyssnade på alkispodden och i något avsnitt där säger en av programledarna att när han upptäcker att tankarna börjar kretsa kring honom själv för mycket så måste han ”göra tjänst” (AA) för att han ska sluta fokusera så mycket på sig själv. I Närvaropodden finns avsnitt som ger strategier för att inte hamna i de där ältande tankarna som jag till viss del tycker att du beskriver. Det är skitjobbigt med den där typen av tankar. Tror de till viss del försvinner med åren, för att man fattar att perfektion är en utopi. All människor (nästan iallafall) har sina demoner. Det kan se bra ut på ytan, men det finns nästan alltid olika ”issues” och jag tänker på barnet i Mitt liv som hund” som säger ”Der kunde varit värre”. Jag tycker att du ska vara stolt över dig själv. Du har hållit upp i tre år och jobbat med dig själv. Du är här, har inte druckit sen nyår. Du är småbarnsmamma om jag förstår saken rätt. Ibland har jag tänkt att den generation du kanske tillhör har ännu värre krav på sig. Det finns så många som har åsikter om hur allt ska vara. Att inte vara perfekt förälder gör lite ont, men det är fullkomligt orimligt och orealistiskt att tro att man kan vara det. Barnen blir som de blir och är som de är. Hur duktig och ”perfekt” du än är som förälder, så är det ändå lätt att tänka att man skulle ha gjort bättre, gjort annorlunda. Men det räcker med ”sitt bästa” och att tro (och tänka) att barnen gör ”sitt bästa”. Att se deras goda sidor, att se sina egna tillgångar är viktigt som förebild. Jag har jobbat mycket med den egna självkänslan och försöker stärka barnen med att visa vad de kan, deras tillgångar och försöker göra det även i resten av livet. Att se andras goda sidor utan avundsjuka (för det mesta). Jag tror precis som du skriver att det är arbetsamt att försöka leva upp till nån form av perfektion (och omöjligt). Att börja med att tala om för sig själv vad man gör bra är en början. Lycka till nu!