av TappadIgen

TappadIgen
tors, 2023-01-19 - 13:44

De senaste gångerna jag har skrivit i min tråd har jag börjat med att notera att det blivit längre mellan gångerna som jag skriver och den här gången är inget undantag. Det är väl förmodligen rekordlänge denna gången också. Jag tänkte faktiskt skriva att jag inte tänker göra det denna gången, men nu har jag ju redan gjort det så det är försent.

En sak jag har funderat på, på sistone, är vilken kontrast det är i hur jag tänker och ser på saker idag mot hur jag gjorde för t.ex. 5 år sedan. Om jag då för 5 år sedan hade kunnat få en glimt av hur mitt liv ser ut idag, så hade jag nog inte trott på det. Min relation till alkoholen var då sådan att det skulle vara otänkbart att jag skulle vara nöjd med att vara nykter. Då trodde jag att det var en paradox att använda både nykter och nöjd i samma mening. Jag hade en relation, till alkohol, trodde jag, som var unik. Visst kunde jag dricka lite för mycket, men det var ju något som jag skulle kunna ordna upp. Jag var ju inte som andra alkoholberoende som hade problem, tänkte jag. När jag fick höra historier om de som hade druckit lite väl mycket under en period som gått och blivit helnyktra tänkte jag att jag har ju inget gemensamt med dessa personer alls. Deras alkoholproblem har varit av en helt annan art än mina, tänkte jag, för jag kan inte relatera alls till det där med att sluta helt.

Nu har jag ju förstått i efterhand att jag inte var särskilt unik utan mina problem var väldigt lika många andras. Visst relativiserade jag genom att kontrastera mitt eget beteende mot andras och på något sätt kunde jag hålla uppe den här fasaden mot mig själv på det viset. När jag gick förbi parkbänks-a-lagarna på väg till systemet kunde jag ju tänka att "Jag är ju inte där". Så kunde jag lista saker som jag visste att andra hade gjort som inte jag hade gjort. Jag jobbar ju och har familj. Så farligt är det ju inte. Och när jag inbillade mig att det inte gick ut över jobbet. Idag känns det konstigt att jag ens har tänkt så. Men samtidigt, hade jag kunnat berätta allt jag vet idag till mig själv för 5 år sedan så hade mitt dåvarande jag förmodligen inte kunnat relatera till det jag säger överhuvudtaget. Det är det som är så konstigt idag. Hur kan jag idag vara så nöjd utan alkohol att jag är med på en afterwork som ensam nykter utan att ens fundera på att ta ett glas?

Kanske är det det som gör att det är så svårt att ge råd också. Jag tänker att om någon som är i en liknande situation som jag var i för fem år sedan läser det här så tänker de nog "Vad är det här för ett UFO? Han hade näppeligen en sådan relation till alkoholen som jag har".

Samtidigt är jag såklart tacksam för att livet är som det är nu. Jag kan ju inte göra något åt den tid jag har förslösat, men jag kan göra det bästa av den tiden jag har kvar och det är det jag gör nu. För tillfället studerar jag heltid samtidigt som jag arbetar heltid. Det är väl en förklaring till varför jag inte skriver här så ofta längre. Efter sluttentorna från förra terminen finns lite andrum men vårterminen har ju samtidigt dragit igång. Det är så mycket mer givande att lägga min tid på studier än vad jag gjorde förr. Jag är så tacksam för att jag kan göra det.

Andrahalvlek
tors, 2023-01-19 - 15:23

@TappadIgen Så himla sant. När jag skriver ”i mitt förra liv” så känns det faktiskt som ett helt annat liv. I mitt förra liv var alkoholen en beståndsdel som till stor del styrde vad jag gjorde och inte gjorde om dagarna. Vilket umgänge jag hade och vilka tankar som jag bar omkring på. Nu bestämmer jag. Fullt ut.

Och faktum är ju också att alkohol typ konserverar hjärnan så att man inte utvecklas på ett normalt sätt. Personer som har börjat kröka rejält i tonåren beter sig ofta som tonåringar hela livet. Noll konsekvenstänk. Det är därför det är så viktigt att jobba med sig själv, sitt beteende och sätt att tänka, när man blir nykter. Den personliga utvecklingen är enorm för varje nyktert år.

Nu är det snart 3 respektive 2,5 nyktert år för oss 🤗 Heja oss!

Kram 🐘

Torn
tors, 2023-01-19 - 16:41

@TappadIgen Ja det var ett tag sedan du skrev i din tråd. Närmare bestämt ca 5 månader sedan.😂 Jag minns att jag en vacker dag tänkte: ”Fan också, jag har blivit beroende av alkohol. Det var inte så här mitt liv skulle gestalta sig.😳” Den dagen visste jag innerst inne vad som gällde. Jag måste sluta dricka helt och hållet. Problemet var bara att jag hela tiden tänkte att det gör jag ”senare”. Men liksom dig så är det inget som jag grubblar eller ältar på nu. Det blev som det blev, det är här och nu som gäller.

Ha det bra!

Himmelellerhelvette
fre, 2023-01-27 - 21:37

@TappadIgen Vilket peppande inlägg, jag som varit nykter snart 6 månader förstår det du skriver om att vara nykter och nöjd i samma mening men för 6månader sedan hade jag inte trott det var möjligt. Så hur mycket man än försöker få nynyktra att förstå vad man menar är det svårt just därför att vi vet själva hur det var i början innan vi fick mer erfarenheter av det nyktra livet. Men jag tror samtidigt att det hjälper någon, då och då att våga vara nykter i sex månader för att därefter utvärdera de nya erfarenheterna och då veta att livet är så mycket mer tillfredställande när man alltid är nykter.
Du är fantastisk!

Kram

Sisyfos
lör, 2023-01-28 - 07:19

Spot-on Tappadigen. Jag började läsa härinne för kanske 10 år sedan. Jämförde mig då med alla som drack mer och landade i att mitt beroende nog inte var så farligt ändå. Men jag fanns här av en anledning redan då. Ett osunt förhållande till alkohol helt enkelt. Beroendet eskalerade innan jag tänkte att jag skulle göra något åt det. Hade jag vetat det jag vet nu, hade jag tagit itu med orsakerna till att jag drack redan då.
För 10 år sen var Forumet inte lika aktivt och det stängde även ner helt en längre period. Nu de sista åren har ni ju blivit kvar. Ni som sjunger nykterhetens lov och jag tror att ni är så viktiga. Jag slutade två gånger. Hade jag reflekterat så mycket över måendet och beroendet som jag gjorde andra gången hade jag kanske inte kört fast igen. Jag tänker ibland att det skulle räcka med att läsa här för att jag skulle ha fattat, men de få som faktiskt sjöng nykterhetens lov då (ex Adde, Berra och tusan jag har glömt vad hon heter), de var inte så aktiva och de hade ju varit så mycket djupare ner än jag (trodde jag i alla fall). Det är kul nu att så många är aktiva och positiva. För det är stor skillnad på FÅR inte dricka, KAN inte dricka och VILL inte dricka och jag tror att såna här inlägg som det du nyss gjorde TI kan vara en ögonöppnare för någon, om inte annat så är det som alltid intressant att läsa dina reflektioner.

TappadIgen
lör, 2023-01-28 - 11:42

@Andrahalvlek och @Torn, tack för att ni delar med er av era tankar och hur ni känner igen er i det jag skriver. Men @Himmelellerhelvette , @Sisyfos och @Sattva , nu har ni blivit lite väl frikostiga med superlativen :)

@Sisyfos skrev:"jag tror att såna här inlägg som det du nyss gjorde TI kan vara en ögonöppnare för någon"

Det är ju det jag hoppas på, men som jag också undrar om det inte är förgäves. För som jag spekulerar i så skulle jag om jag på något magiskt vis hade kunnat läsa det inlägget jag skrev häromdagen för 5 år sedan så skulle jag nog undrat vad det var för ett UFO som svamlat till en sådan text.

Samtidigt så skriver ni ju alla som jag taggat igenkännande om en liknande förändring i erat tänk som inte kom automatiskt på något vis. Hade det varit möjligt att genomgå den förändringen enkom genom att läsa om andra erfarenheter, eller måste man gå igenom det själv?

Något som det påminner mig om är att jag själv, fast jag försöker vara öppen, kanske avfärdar tankar och idéer idag som om kanske ytterligare fem år jag kommer ha omfamnat helt. Jag har ju bevisligen gjort det tidigare, så där föreligger en överhängande risk att jag gör det igen. Det är nog så viktigt för alla att ta med sig, alkoholproblem eller ej.

Kanske det bästa knepet är när man sitter fast i något är att fundera på om man inte har låst sig i sina tankar och försöka tänka bredare och lyssna till andras erfarenheter. Men hur vet man om man sitter fast?

Tack för alla era synpunkter och snälla ord. Ni har helt klart boostat min lördag <3

Sattva
lör, 2023-01-28 - 11:47

@TappadIgen Jag tror ju att det är en del av meningen med livet till och med, att utvecklas. Och då kan msn inte förstå idag det man förstår om 5 år. Det är detta jag i nuläget försöker få min hjärtekrossade 18- åriga dotter att ta till sig. Att det hon genomlever just nu, kommer att upplevas på ett helt annat sätt om bara några veckor.
Det är väl detta vi som jobbar med människor har som vår största utmaning i jobbet, iaf upplever jag det så, att försöka förmedla hopp o tillit till framtiden. Och tilltro till att man fixar det.

TappadIgen
lör, 2023-01-28 - 12:04

@Sattva Det har du såklart rätt i. Men trots medvetenheten om det så faller jag ju själv i den fällan då och då. :) Det känns så tokigt på något sätt.

Jag förstår precis vad du menar med din dotter. Bara när du nämner det så känner jag en sådan empati för henne. Man vill liksom att hon ska förstå precis det du säger, men när man väl är inne i det så kan man inte se det så.

Sisyfos
sön, 2023-01-29 - 02:07

Intressant diskussion det här och jag tror ändå att några öppnar ögonen och börjar reflektera av den där typen av inlägg. Och intressant att utmana sig själv med tanken på vad man sitter fast i och inte förstår idag som kommer att vara självklart om 5 år.

Sen @Sattva tänkte jag på det där med hjärtesorgen. Att hon ska förstå att det kommer att kännas annorlunda sen. Har tänkt mycket på förluster eftersom ett av mina barn förlorade en partner i ett hastigt dödsfall nyligen. När det gäller dödsfall har jag resonerar som att det är bra för hen att tidvis vara i sorgen. Inte hela tiden, men att gå in och ut ur den. Har pratat mycket och påmint ibland. Kramat och funnits där. Jag har också funderat mycket på mina egna förluster i ungdomen (inga dödsfall tack och lov) och ”att göra slut” är inte lika definitivt som död, men jag tycker ändå att känslan av bottenlös sorg fanns där. Och ibland var ett uppbrott lika med att den andra försvann totalt och jag skulle ju inte säga till mitt barn just nu att det kommer att kännas bättre om ett tag, vilket jag definitivt skulle ha gjort om de bara gjort slut. Nu bekräftar jag sorgen och säger att den kommer att finnas med länge och att det är ok att vara ledsen men om hen fastnar i det måste hen säga till. Död är ju en förlust som man inte vill att ens barn ska behöva uppleva och som man blir orolig över, men kanske är det en bättre väg att gå att behandla även hjärtesorg på samma sätt. Bekräfta känslorna som finns. För det är en förlust och blir så oerhört tomt även vid ett uppbrott. Jaja, som ni märker har jag haft en hel del tid att fundera över de här sakerna på sista tiden och håller tummarna för att mitt barn kan leva vidare med sorgen som bleknar. Men jag har nog landat i att ta lite allvarligare på (och mer deltagande) om de skulle bryta upp ett förhållande för sorgen kan ju även då vara oerhört stark.

Sattva
sön, 2023-01-29 - 10:33

@Sisyfos Men åh Sisyfos! Jag har undrat vart du tagit vägen, och nu förstår jag varför du inte varit aktiv på forumet. Så ofantligt sorgligt det som hänt ditt barn.
Jag tror att sorg, oavsett orsak, kommer i vågor. Och ja, att vara i vågen men inte stanna kvar är nog viktigt. Att tillåta sig tacksamhet över de stunder då vågen drar bort. Få känna glädje o lättnad över det. Just med dödsfall tror jag det lätt kan bli nåt sorts dåligt samvete över att man plötsligt kan känna något annat än smärta. "Har jag redan sörjt färdigt??". Jag vet inte.

Min man förlorade sin son när sonen var i yngre 20- årsåldern. Vi träffades några år efter. Men hans sorg finns där ju. Då och då. Eller alltid? Jag vet ju inte vem han var innan. Livet kan bli riktigt bra, trots att hjärtat alltid är ärrat. Hans sorg är ju något jag lever med också på något sätt. Hans erfarenhet är ju en del av den han är.

TappadIgen
sön, 2023-01-29 - 11:44

@Sisyfos och @Sattva Jag kommer att tänka på Dagerman som var en hjälte för mig i min ungdom, eller det är han väl kanske fortfarande. Han har ett sätt att formulera sig, som på något vis är enkelt men samtidigt så felfritt. "Ty det är inte sant att tiden läker alla sår". Jag har ju själv skrivit om en händelse jag själv varit med om i min ungdom, nu är det redan ett och ett halvt år sen jag skrev om de i min tråd. Jag minns det för jag var och hjälpte min far i trädgården på sommaren 2021. Visst har Dagerman rätt i att tiden inte läker alla sår. Han fångar också tragedin så väl i ord, även om novellen handlar just om att döda ett barn i en trafikolycka, men det är ju på samma sätt för andra tragiska händelser. "Ty så obarmhärtigt är livet konstruerat..."

Men nog finns det många funderingar kring sorgen och hur man tacklar den på rätt sätt. Det finns kanske inga rätt eller fel, men nog blev det mer fel än rätt för mig i alla fall då. Tänk att människan har kommit så långt i utvecklingen på så många sätt, men att vi fortfarande inte har något bra svar på hur man hanterar en sorg? Det känns ju som en sådan fundamental och oundviklig del av livet att vi borde ha försökt få fram ett bättre svar på frågan.

Andrahalvlek
sön, 2023-01-29 - 15:49

@Sisyfos Beklagar sorgen ❤️ Så oerhört smärtsamt när det än sker, men om det sker så där i början av livet så är det förstås extra tufft. Och som förälder vill man ju allra helst ta över smärtan från sitt barn, bära bördan åt hen nästan. Men det funkar ju inte så. Varje individ måste bära sin egen packning.

Jag brukar likna sorgen vid en grusväg med gropar. I början ligger man där i en jättedjup grop. Man vet inte hur man ska ta sig upp, man bara ligger där och vältrar sig i gyttjan. Efter ett tag tar man sig upp, borstar av sig smutsen. Vädrar morgonluft. Och *poff* har man ramlat ner i en grop igen, inte lika djup den här gången, och man tar sig upp lite snabbare.

Med tiden blir det allt glesare mellan groparna, men då och då ramlar man ner i dem. Men man blir skickligare och skickligare på att ta sig upp ur gropen - och den erfarenheten har man med sig i alla kommande sorgeprocesser.

När man ligger där i den första jättedjupa gropen vill man bara att någon kryper ner i gropen bredvid en, gör en sällskap, kramar och klappar, tröstar. Finns där. Precis som du var för ditt barn ❤️

Kram 🐘

Varafrisk
sön, 2023-01-29 - 16:15

@Sisyfos Jag har också tänkt på att du har varit borta några veckor. Fast du har ju tittat in h mig nu. Men jag förstår ju varför…så himla sorgligt och så svårt😢Eftersom det var ditt barns partner så tänker jag att hen fick lämna detta jordeliv alldeles för tidigt. Så…massa styrka och värme❤️❤️

TappadIgen
fre, 2023-05-05 - 20:54

Om jag bara lyckas att hålla mig nykter idag så blir det 1000 dagar i rad som jag sluppit alkoholen. Jag har skrivit om det förr att jag inte ser fram emot jämna antal dagar/veckor/månader/år. Det har jag inte gjort på länge, för jag vill hellre leva idag och koncentrera mig på vad idag har att erbjuda och inte vad som händer i framtiden. Nu funderar jag ju på framtiden i alla fall ibland, precis som andra människor. Det måste man göra och det är ju inget konstigt med det egentligen, men jag vill gärna inte tänka på det mer än vad som krävs.

Samtidigt känner jag mig ändå stolt, trots att det sedan länge inte känns som någon som helst ansträngning att hålla sig nykter. Det kan tyckas fånigt, men det blir liksom lite roligt att ha klarat 100o dagar t.ex., som jag hoppas att det blir nu. Men det är bara 3 timmar kvar, så det borde jag klara.

Andrahalvlek
fre, 2023-05-05 - 21:08

@TappadIgen Tusenfalt hurra för dig idag! 🥳🥳🥳 Du är som min lillebror som är ett halvår efter mig i hasorna konstant 😍 SeKlart är min storasyrra och du är min lillebror 🥰 Väldigt fin tanke för ett ensambarn som jag.

Kram 🐘

Ny dag
lör, 2023-05-06 - 08:45

@Andrahalvlek Grattis 😽 till 1181 dagar, eller rent av MCLXXXI dagar! 181 dagar bli ibland 6 månader, ibland krävs 183 eller 184 😂😂!
@TappadIgen Stort Grattis till M dagar i frihet 😽!
Eftersom AH har dig som lillebror och @Seklart som storasyster kan bli jag få vara sladdbarnet i familjen. Ni vet den lite jobbiga, har ju försökt bli nykter i omgångar och karat det i långa perioder men trillat dit heeela tiden. Jag hoppas och tror att det iaf stärkt mig för jag har aldrig givit upp. Idag är jag på dag 50 och känner att jag är på gång. Jag vill ju vara som ni😂😂😂!