Grattis till 18 snygga månader! Det gör man inte med en halvdan roder-hållning utan med fast sådan. Fundera ska vi såklart fortsätta göra. Men kanske grubbla lite mindre?
Hm angående drömmar så tror jag de kan betyda olika saker. En del av drömmarna är nog ändå en dialog mellan det undermedvetna och den mer medvetna delen av tankarna. Man kan nog spela upp farhågor och rädslor (vodka tex! ) som ett sätt att liksom testa utan att testa. Jag tror man lite grann kan trycktesta känslor med hjälp av drömmar. Hur känns det här? Eller det?
Jag drömmer otroligt mycket! Varierat och händelserikt. Har nästan varje morgon långa berättelser att dra för min man (som inte lyssnar längre…) Det är så många händelser så jag hinner och kan liksom inte tänka att de har någon speciell betydelse. Min terapeut för länge sen brukade säga att jag hade öppna spjäll mellan olika medvetandenivåer…
MEN härom natten drömde jag för allra första gången att jag drack alkohol. Två klunkar. I drömmen var det SÅ tydligt att det för mig var ett otroligt nederlag- ett stup rakt ut. Vaknade kallsvettig.
Konstigt eftersom jag bara blir mindre och mindre sugen på att dricka. Ligger på många minusgrader just nu.
Ha en bra kväll!

Tack @Se klart för att du delar med dig! Men så konstigt med din dröm också. Jag har ofta som du också outtalade men självklara känslor i drömmen, som det där med att det var ett nederlag att du drack. Man har den där känslan bara och den behöver inte sättas i ord för att man ska förstå den. Men kanske hjälper det, när man som du berättar för din man. Även om inte han lyssnar så går du ju ändå igenom drömmen igen och sätter den i ord för att han ska förstå den. I den processen när du försöker göra drömmen förståelig för honom så blir ju vissa saker mer konkreta för dig.

Jag tänkte ett tag av någon anledning att nu när jag varit nykter ett år så blir det nog inga flera alkoholdrömmar. Men nu tror jag istället att de aldrig kommer att försvinna utan dyka upp då och då. Det kan ju vara som du säger att det är ett sätt att testa lite rädslor och funderingar. Jag vet ju att ingen av de gångerna jag har drömt om att dricka har jag varit ens i närheten av att vara sugen på morgonen när jag vaknar. Det har snarare varit mer avsmak om något.

En sak som slår mig nu i efterhand att jag alltid tänkte att mitt förhållande till alkohol var speciellt och att min situation var unik. Jag kände ju på mig på något sätt att det blev för mycket, men jag kan ju konstatera nu hur mycket kraft jag ägnade åt att förminska problemet. "Det ser värre ut än vad det är" skulle man nog kunna sammanfatta det som och mitt relativiserande fortsätter än idag. Jag ljög aldrig på en rak fråga om mitt drickande(se där är relativiserandet) men jag undanhöll på många kreativa sätt hur mycket det egentligen var från alla i min närhet. Nu kan jag ju förstå att en anledning till det är att jag tänkte lite så att om jag drack allt öppet så skulle det se värre ut än vad det faktiskt är, eftersom ju ingen skulle förstå sig på mitt speciella förhållande till alkohol. Det var ju ett självbedrägeri såklart.

Visst är vi alla unika individer och min personliga erfarenhet är inte helt samma som någon annans, men så unik var jag såklart inte. Jag kan ju räkna upp en massa saker jag aldrig gjorde, men jag låter bli att göra det nu även om det kliar i fingrarna på mitt relativiserande jag. Detta gjorde ju att jag inte identifierade mig med alkoholisten. Jag kunde tänka att visst dricker jag för mycket ibland, men mitt förhållande till alkohol är speciellt. Jag kan ju hålla mig borta från alkohol om jag vill. På något sätt tänkte jag väl att jag är inte den som måste dricka, det är bara det att jag vill. Andra styrs av måsten, men jag själv är fri att bestämma över mitt eget öde. Men tack vare t.ex. det här forumet har jag ju lärt mig att jag inte är särskilt unik. Mitt problemdrickande, eller vad man nu ska kalla det, var inte noblare än någon annans. Jag lyckades hålla mig borta från de värsta konsekvenserna av det, förvisso, men där var det ju egentligen bara en tidsfråga.

Den här känslan kanske är svår att förmedla, men är det någon annan som har gjort samma upptäckt så här i efterhand? Alltså att man tänkte sig vara mer unik med sitt förhållande till alkohol än man faktiskt var?

@TappadIgen Nej jag tänkte nog inte så, inte i slutet. Då visste jag att det var helt destruktivt och visste att jag måste sluta eller gå under.
Men innan det blev ett uttalat beroende tänkte jag kanske så. Tog ett glas vin liksom bara sådär (i hemlighet), oftast då för att orka. Var då i ett tufft äktenskap o hade småbarn. Ville samtidigt komms mig vidare inom jobbet. Allt var övermäktigt. Jag rättfärdigade nog de där glasen med mitt påfrestande liv. Tänkte kanske inte så mycket i banorna att jag var unik. Mer att jag behövde de där extra glasen.

Jag vet att alla verkar tycka helt olika om att räkna tid som nykter. Många upplever att det hjälper, medan vissa tycks tänka att det mest stjälper. Ett inlägg som sticker ut lite som jag minns nu var någon på forumet som "Aldrig ville bli så patetisk som dom" alltså som dom som räknar dagar m.m. så helt klart är ju att det inte är för alla.

För min egen del kan jag tycka att man tar till de medel som hjälper en. Att räkna tid är ju ett direkt kvitto på ett avklarat mål och borde väl för det mesta vara hjälpsamt, tänker jag, men jag kan förstå att om man har ett annorlunda tankesätt så kanske det riskerar att bli ett hinder istället.

För min egen del var det i börjar som jag kunde se fram emot milstolparna, men redan innan jag kom till ett år som nykter var det inget som jag såg fram emot längre, men välkomnade när det blev av. Att klara en viss tid är ju ändå ett kvitto på att man gjort något rätt. Nuförtiden räknar jag inte så mycket alls, men jag vet ju att min dag på månaden är 9 och siffror är ju mina vänner så visst vet jag nästa vecka när det blir den 9e hur många månader jag har. Men dagar är ju en helt annan sak. Jag använder ju fortfarande alkoholkalendern här, även om jag fyller i några dagar i stöten och just idag är jag på jämna och fina 600 dagar och det känns riktigt skönt faktiskt :)

@TappadIgen Grattis till 600 dagar! Jag kunde bara inte sätta något tidsbestämt mål. Det kändes helt fel, eftersom jag hade bestämt mig för att sluta dricka för alltid. Däremot så räknade jag noga dagarna fram till 100 dagar. Att det blev just 100 dagar var nog för att jag då började få problem med att hålla reda på vilken dag jag var på.😅 Mitt datum den 6/1 sitter som gjutet dock. @Se klart (som har en app) har lovat att påminna mig när det har gått 1000 dagar. Du brukar ju även ha bra koll på hur många månader jag har varit nykter också. Tacksam för detta! 😃

majken_r

@TappadIgen 600 dagar, wow! Det där med att räkna är lite intressant. Själv så tycker jag olika typ var o varannan dag.. Peppad ibland och triggad ibland🤪

Grattis TI till 600 dagar. Räknandet slutar nog fylla en funktion till sist precis som du skriver. Men milstolparna är viktiga. Det är väl det sämsta med mina sparsamma glas… inga milstolpar i sikte. Eller jag räknar väl lite för mig själv ändå men att fira här på forumet funkar ju inte.
Så ni som är i startgroparna nu:satsa på helnyktert! Då kan ni räkna dagar, veckor och år. Jag är inte alls säker på att sparsamma glas väger upp känslan av att kunna fira dag 1000.

@Torn Tack! Tur att du har Se Klart! Jag vill inte gå händelserna i förväg, men det blir den 2a oktober i år för dig :o Vi har nog ungefär samma inställning till räknande, tror jag, men så råkar jag tycka om siffror lite mer än vad du gör kanske.

@majken_r Tack! Att räkna är ju såklart något man får välja själv och jag förstår som sagt att det kan trigga också. Då är det ju kanske säkrast att låta bli, om det inte är så att det hjälper mer än triggar. Som ett kvitto tycker jag ju att det är bra och det kanske också är på det viset som du känner att det kan peppa?

@Sisyfos Tack! Med tiden blir det ju kanske mindre relevant på ett sätt, men jag känner ändå att det fortfarande kan vara värt att fira när det väl händer. Varför jag inte ser fram emot t.ex. tvåårsdagen som hägrar om ett par månader är för att jag kommer såklart att uppmärksamma den och vara glad för den, men samtidigt handlar det väl om det som jag såg att du skrev om i din tråd. Att kunna vara i nuet och uppleva det, vad nuet nu än är. Det är väl lite så jag tänker. Visst blir jag stolt över att ha klarat två år, när den dagen kommer. Men idag vill ja uppleva idag och vad den här dagen har att erbjuda. Jag har väl varit inne på det lite tidigare i min tråd. Det är inget fel med att ha mål och saker att se fram emot och länga till. Men om man bara lever för en dag som kommer senare och aldrig för vad man har framför sig nu så riskerar man att missa livet. Jag tänker på det rådet som du ger andra, som jag för övrigt håller med om, vad är det som hindrar dig från att ta till dig av det själv? Det är ju aldrig försent att byta spår, tänker jag?

@TappadIgen anledningen till mitt råd är att det blir enklare att räkna dagar och ha tillfällen att fira om man avstår helt. Jag vet också när jag slutade dricka på ett problematiskt sätt. Men det går liksom inte att fira det härinne i forumet om man inte helt lagt av. Men skulle jag börja räkna från 0 nu så är det drygt 1,5 år som saknas i min statistik. Förutom att jag tror att det är enklare på nåt sätt att stänga helt och att det minskar risken för återfall så är det ju det här firandet här inne som jag kan gräma mig lite över. Det ser snyggt ut med era siffror. Moget, stabilt och imponerande. Men det jag har valt funkar för mig. Sparsamt, inte måttligt, för att förtydliga det valet.

@Sisyfos Ok, tack för svar. Det var alltså inte menat som ett ifrågasättande av ditt val, även om det kanske blev så ändå. Jag kanske ska omformulera det: Jag menade inget illa med det. Jag tänkte mest på varför inte själv köra på en strategi som man rekommenderar andra. Det går kanske inte att ställa frågan på ett sätt som inte ser kritiserande ut. Jag är ju, som jag sagt innan, väldigt för att man ska köra på den strategin som fungerar. Jag hoppas att du förstår vad jag menar.

När jag bodde i ett utomeuroperiskt land jobbade jag tillsammans med en något äldre man. Han är en en av de som jag blev vänner med på fejsbuck och en av de som jag ändå höll lite sporadisk kontakt med efter att jag flyttat. En stor anledning till att jag använder fejsbuck är just för att jag kan hålla kontakten med dessa gamla vänner som jag kanske i många fall annars hade glömt var de hetet. I alla fall så gick han i pension för något år sedan bara. Vi hade också många gemensamma vänner på fejsbuck genom mitt gamla jobb där jag alltså bodde innan. Jag fick en vänförfrågan från honom för någon vecka sen och tänkte kika in på hans sida för att se om det var så att det var någon bedragare igen, eller om han kanske hade ett nytt konto. Tänkte ju att man ibland skriver "Tacka inte ja till vänförfrågningar från mig just nu" t.ex.

Jag upptäckte då att senaste inlägget på hans vägg var från hans son. Han skrev om begravningen som skulle hållas i Juni förra året. Jag fick en chock och funderade på hur jag kunde missat det under så lång tid.

I fredags fick jag en notifikation nu att han fyllde år. Han fick väldigt många grattishälsningar, många med lite olyckliga ordval som "Önskar dig många födelsedagar till" och annat som man definitivt inte skrivit till en bortgången person. Jag tänker att det ändå är cirka 10 månader sen och jag ser bara i två av alla grattishälsningar att det står något med "fin födelsedag i himlen" från människor som förmodligen var familj. Dagen efter såg jag att någon i familjen hade gått in och lagt en kommentar till varje grattishälsning som meddelade om situationen. Jag såg att en del av mina gamla arbetskamrater svarade med kondoleanser.

Det har fått mig att fundera på hur nära man egentligen är en vän på fejsbuck eller i verkliga livet. Den här mannen jobbade alltså med dessa människor fram till, är det kanske ett år innan han gick bort och gick i pension och var vän med dem på fejsbuck och det stod till och med på hans vägg om vad som hänt, men ändå är det så många som inte ens kände till vad som hänt, men när påminnelsen om födelsedagen dök upp så skrev man lite pliktskyldigt på väggen.

@TappadIgen

Det här med vänner tål att delas in i många underkategorier. Jag brukar irl ha definitioner av vem som är en vän, en kompis, en bekant, en kollega, gammal skolkamrat eller en kompis kompis. Ja, listan kan göras lång. Och numer är det inte lättare då det inte hör till ovanligheten att ha sk. vänner på sociala medier som man kanske aldrig träffat i hög person. Nu kanske det jag skrev inte helt hörde till ämnet men kan vara intressant att fundera över vad som definierar en vän i detta multisociala samhälle.

Det kan rent av vara så att jag ibland kommer mycket nära en person på ett socialt forum men som aldrig mött i verkliga livet. Nära på så vis att det upplevs som att man gillar personen och de samtal man delar. Vad som upplevs "nära" är dock subjektivt, men nära på sätt som tilltalar just mig. Och det är intressant hur någon jag aldrig mött kan komma att bli en stor del i min vardag. Det är fantastiskt att det kan få vara så! Att möjligheterna till socialt utbyte kan få ske i varierade former. Men i ärlighetens namn skulle jag faktiskt vara lite nervös inför att träffa en sådan vän irl. Lite orolig för att det inte skulle kännas likadant som online.

Nåväl.
Hoppas du får en fin kväll 🙂

Det där med att göra saker för första gången som nykter är lite intressant. Jag hade väl stött på de flesta saker redan, alltså situationer där man tidigare brukat alkohol men nu inte längre gör det. Nu med Covid så är det väl kanske lite naturligt att en del saker dröjt. Jag blev ju nykter först en bit in på pandemin och nu var det för någon vecka sedan dags för min första flygresa.

Jag tillhör inte den kategori människor som flyger hela tiden, men jag har ju bott en fjärdedel av mitt liv utrikes och har rest ganska mycket i tjänsten ändå de senaste åren. Jag har aldrig varit flygrädd, men har känt en tilltagande ångest över att flyga av en för mig okänd anledning. Plötsligt kände jag att jag letade alternativ för att flyga när de fanns, inte enkom för miljöns skull men för den växande obehagskänslan. Tidigare botade jag ju den med lite alkohol innan avfärd. Vi hade bland annat tillgång till en lounge med fri bar där man kunde hälla upp sin egen starksprit eller öl/vin, hur det nu är en bra idé. Nu hade jag ju inte det verktyget och hur mycket jag än har utvecklat en aversion mot alkohol så kan jag ju inte förneka dess förmåga att tillfälligt förskjuta ångest till framtiden.

Det märkliga var att när det väl var dags att flyga så fanns inga av de där känslorna kvar alls. Jag vet inte alls anledningen till det men jag som tidigare funderade på om jag började utveckla en rädsla för att flyga känner att det inte finns något alls kvar av det. Det är en lättnad, men jag kommer ju fortsätta att leta andra alternativ när de finns, men av andra skäl än att jag själv finner det obehagligt.

@TappadIgen Jag skrev just om det här med flygresa i @vårs tråd. Och så läser jag ditt inlägg nu.😮 Jag drack alltid alkohol innan en flygresa förr. Så jag är nyfiken på hur det ska kännas när jag ska flyga till Spanien till sommaren. Där kan man snacka om ett tillfälle där det liksom var helt uteslutet att inte dricka förr för min del.😅 Hmm, det kan nog vara så att det var ens beroende som gjorde att man kände sig nervös inför att flyga. Ytterligare en sak där alkoholen bara gjorde allting värre. Det är bara att konstatera, du är mycket mycket mer chill nu.😀

@Torn Jag vet faktiskt inte vad mekanismen som låg bakom kan ha varit. Men det är ju helt klart så att jag legitimiserade ett drickande inför flygningar förr. Drack ju aldrig så att jag tappade kontrollen eller så, men visst hade man en känsla av att "Det här behöver jag" och så visar det sig att det behövde jag ju inte alls.

Det går nog bra när du ska flyga, ska du se :)

Det är så superklyschigt men finns inget annat sätt att säga det på egentligen. Jag vaknade i morse och är tacksam för det. Tacksam just för att antalet morgnar som jag kommer att vakna och ha en dag framför mig att fylla med mitt liv är begränsat och jag vet egentligen inte när det kommer bli min sista. Nu har jag ju ingen anledning att tro att min sista morgon är särskilt nära och av den anledningen är det så enkelt att ta det för givet och när man börjar ta det för givet så slutar man att uppskatta det och man spenderar inte tiden särskilt smart utan tenderar att slösa bort den idag.

Jag skulle kunna välja att vara otacksam för en massa saker istället, men till vilket nytta då? Idag är det lördag och jag ska njuta av dagen och fylla den med saker som jag tycker om och även lite vardagliga förpliktelser som i sig är en njutning när man inser vilket privilegium det är att få utföra dem(jag pratar alltså om kvarlämnad disk).

Att inte slösa på den tid man har blivit given behöver inte innebära att man uträttar stordåd varje dag och partajar som om det vore sista dagen varje kväll. Idag blir det nog lite promenader, disk, läsa lite mer på min bok, laga middag med min sambo och avsluta kvällen med lite diskussioner med henne. Så magiskt! Jag är så tacksam att jag inte behöver förstöra allt detta och slösa bort dagen och dess oändliga möjligheter på alkohol.

Hej @tappadigen, vilket förtröstansfullt och härligt inlägg att läsa denna soliga lördag. Jag ska också ta vara på dagen, lägga min energi och glädje på allt som jag har omkring mig. En ynnest!
Vi har en klubb Livsglädje här som är något stort att få vara med om och dela! Tack 🌱

@TappadIgen @Se klart - jag hänger på i klubben! Dagen går med barnbarn, besök av brorsan, vackert väder, snart färdiglöst korsord! Allt mot fonden av min jämngamla väninna som överraskande dog för några dar sen. Vi vet så lite, nuet är allt!