Vill inte - kan inte

Stigsdotter

...jag kan känna, nu när det för mig nästan gått en månad, att det var ju inte så farligt det här! Varför ska jag inte kunna vara en normaldrinkare, ta ett litet gott glas vin till maten. Och glögg: nu är det ju glöggtider, jag är ju egentligen inte alkolist hur kunde jag tro det?

Kanske bra att gå på sådana möten för att inte glömma. Fast, hur gör man för att inte tänka att "nej, men det där gäller inte mig, jag klarar mig bättre"?

Hoppas du får en skön helg Fenix! Tänk vad mycket man får gjort när man går upp tidigt på morgonen!!

Stigsdotter! Ja, din fråga är intressant. Har själv tänkt på att hur gör jag för att inte tänka att dom där var ju mkt värre ute än jag, så illa var det inte för mig, jag kanske kan klara mig bättre? Jag har flera tankar kring det, det ena är att jag tänkt så och ramlat dit nu ungefär 10 000 gånger. Trots allt har jag hållit på med ett tilltagande missbruk i minst 20 år. Även om jag inte drack starksprit och vaknade på toaletter, så hade jag de allra flesta av årets dagar ångest och självförakt. Jag har alltså facit, jag klarar mig inte bättre och det gäller i högsta grad mig. När jag lyssnar på de andra så är det också så att en del har druckit mer än jag och en del har druckit mindre. Men vi sitter alla där runt bordet med precis samma problem, att alkoholen förstör våra liv. Det är så det är och för min del inget att diskutera längre, framför allt inte med mig själv. Och som jag känner det är det bara ett plus i mitt liv nu! Jag förstör inte mitt liv längre, skulle alternativet vara bättre?
Ha en bra helg själv med nyktra mornar och ett liv att leva,
/Fenix

komma i säng nu, få bra med sömn. Men gillar Berras tanke att summera veckan och helgen med några rader. För min egen skulle i första hand. Från denna helg kan summeras bland annat en bra fredag kväll, då jag var borta med en hel del gäster varav de allra flesta drack. Körde bil så jag slapp den diskussionen, men den fanns liksom inte och jag tänkte flera gånger under kvällen att jag är här för att umgås med människor, inte dricka mig mer eller mindre berusad och det var så bra. Hade detta varit för inte så länge sedan, hade jag varit nervös hela kvällen för att se till att jag hela tiden fick i mig tillräckligt, ändå varit angelägen om att komma hem så fort som möjligt för att få dricka i fred och dricka precis de starköl jag själv hade gömt undan för helgen. Kom just att tänka på mina söndagar, då hade jag för det mesta druckit upp det mesta av mitt förråd och var tvungen att gå till pizzerian och tanka på ordentlig på kvällen samt köpa folköl för säkerhets skull. Därför blev jag oftast fullast sent på söndag kväll och natten mot måndag och måndag morgon en djälva pina att vakna till den nya veckan. Hu, nu ser jag fram mot morgondagen och om ett ögonblick ska jag lägga mig och läsa i Zlatans bok, mycket intressant och lärorik även för mig som inte är någon fotbollsfantast. Hans farsa hade stora problem med alkoholen som han berättar öppet om.
Ha en bra vecka alla,
/Fenix

ja det är givande att få dela andras erfarenheter och tankar kring det här med alkoholen. Oj, ser att det är mer än en vecka sedan jag skrev. Tiden går så fort framför allt så här före jul. I går hade jag en lite läskig upplevelse. Min fru hade tagit fram en flaska vodka som hon skulle spetsa glöggen med, och den stod framme i köket när jag kom hem. Dottern var också hemma, men jag blev mer och mer störd av att blicken hela tiden drogs till den djäkla flaskan Absolut vodka. Den provocerade mig oerhört och till slut gick jag därifrån. Det kom sådana där tankar om att just eftersom det var sprit, så skulle jag kunna halsa en försvarlig del och bli hur full som helst på kort tid. Om jag ville. Gillade inte ens att tanken kom, men i dag är jag glad för att det inte fanns någon som helst längtan kopplad till den tanken. Min glädje över det nyktra livet håller i sig, enda molnet på beroendesidan är att sötsuget är starkt, och följer precis mönstret från drickandet. Men jag börjar snart bli så förbannad att jag ska slänga ut godiset också. Ger ju verkligen inget, inte ens berusning:-)
Ha de,
/Fenix

lillablå

Nykter jul, det kommer du få!
och då kan du låtsas vara julstjärnan i toppen, sitta där som en fågel med utspända vingar, för precis så stolt ska du vara över hur långt du kommit!! du är en stjärna!!!
stor kram!
/k

lillablå

Fenix!
har du klättrat upp till grantoppen än?
hoppas att du får en fin första jul, jag tänker på dig och din familj!!!
kraaam!
/k

det blev ingen gran i år. Vi ska åka bort, och det blev liksom ingen mening med att köpa gran. Så det blev en en (!), i stället. Också fin, men klarar nog inte min tyngd. Så jag kör din mentala bild i stället, vinkande från toppen och helt nykter. Ser fram emot mina nyktra helger, och sedan kör jag igång min plan för mindre socker och mer motion. Allt väl till dig med.
God (Vit) Jul alla!
/Fenix

bibliotekarien

gillar dina inlägg, uppriktiga, givande. Tänk vad du ändå kommit långt! Grattis! (I stället för god jul; jag firar det inte och kräks nästan på allt snack bara för det ;-))

själv bibliotekarien, som tagit dig till detta forum. Tack för dina ord. Jag är själv inte särskilt förtjust i julen, har varit den stora förljugna högtiden hela min uppväxt och i stort sett resten av livet också förresten. Däremot har jag nästan bara nyktra minnen av julen, min mor var hysteriskt rädd för alkohol. (Så det kan bli, va!). Men frånvaron av alkohol under själva juldagarna tog jag förstås snabbt igen mellandagarna och nyår. Just nu känner jag bara tacksamhet att jag inte har någon som helst längtan att dricka helgerna som väntar. Å andra sidan längtar jag nog mest att det blir vardagslunk igen.
Ha de,
/Fenix

bibliotekarien

gillar också vardagen bäst, då mär jag bäst och är som bäst och fungerar bäst. Helger och högtider, sprit och uppvisning, det är inte alla som klarar det.Å andra sidan klarar vi kanske en hel massa annat. Jag har haft en härlig jul på så sätt att jag inte firat den: promenerat, läst och ätit god färsk fisk. Kunde inte bli bätte.

vana

jag hade en lugn o stillsam julMed min son,och hans kusin bjöd in sej till osss,o det uppskattades .
det är fint när ngn bara kommer sådär.Vi åt gott o lite annorlunda,eftersom jag numera är nästan helt vegetarian.
Dock fick jag en flaska vin i julklapp,han visste inte att jag inte dricker vin.
För första gången på snart 2½ år står n flaska rött hemma i ett skåp.
Det är ganska fint vin så jag vill inte hälla ut det.
I övermorgon ska jag träffa en barndomskamrat.Ska ge den till henne.
men det känns lite konstigt nu när jag skriver detta,för jag blir medveten om att jag har vin hemma.
Stundtals glömmer jag ju bort det.
tackolov den försvinner ur huset om några dar.
Vana

så bra att du ger bort vinflaskan! Så småningom kan man säkert ha vin hemma men det är onödigt att riskera. "Tillfället gör tjuven" brukar jag tänka. Vi har öl, vodka och Jägermeister hemma men inget av det skulle trigga mej. Nåja, öl har jag väl druckit om inget annat finns men tröskeln är mycket högre än om det stod en låda vin i skåpet. Ska be maken att inte köpa det, bara för säkerhets skull.

Nu är det sagt och gjort. Jag nämnde för min yngsta dotter för någon vecka sedan att jag inte druckit på tre månader, och det tyckte hon var mycket positivt. I dag, inför en fest vi ska ha, sa jag till min äldre dotter som skulle köpa vin, att jag inte dricker alkohol längre. Det bara flög ut ur munnen, och jag undrade ett ögonblick vad jag egentligen sagt. Nu känns det kolossalt bra, jag sa ju precis vad jag kände var rätt. Ett kort ögonblick fick jag den där ångesten, shit, jag har stängt dörren nu kan jag aldrig mer dricka, Och i nästa ögonblick, det är ju just så det är och som jag vill att det ska vara. Så nu förbereder vi dukning med alla slags glas, men inget vinglas på min plats och det känner jag mig riktig stolt över. Och glad.
Kram
/Fenix

När man berättar så stänger man dörren till att fortsätta som förut och det är bra. Jag vet nu att alla gånger under hösten när jag bestämt mej för att sluta så har det varit halvhjärtat, inte riktigt på allvar. Därför har jag inte sagt dt till min man eller nån annan. Nu vet min man och min ena syster om mitt beslut och bara deras besvikelse och oro gör att det blir väldigt svårt att låtsas som ingenting och börja dricka igen. Bra jobbat!

viktoria

Fenix, du har stängt en dörr men får iom det nycklarna till en annan. Tre månader, det är bara att gratulera! Du är verkligen ett bevis för att man aldrig får ge upp. Kram med önskan om en trevlig kväll/V