Tråkigt att du känner så, Fenix. Ärlighet från min sida kommer aldrig att innebära att jag skriver (säger) det som andra "vill höra", utan det kommer innebära att jag är så rak jag kan utifrån mina erfarenheter.
Det som har fått mig att växa allra mest under hela min process som tillfrisknande medberoende är att just få input från båda sidorna av spegelbilden, alltså även från dig Fenix. Men, om du inte vill ha mina tankar här i din tråd i fortsättningen så respekterar jag det och tystnar här.
som gjort dig ilsken och irriterad Fenix. Jag har följt din tråd och haft stor behållning av att läsa den. Många gånger har jag känt mig djupt berörd av det du förmedlat. Jag blev fascinerad av den starka respons du fick när de skrev om din plan för din 60-årsfest och jag var verkligen intresserad av vad du skulle ha att berätta - efter att du avslutat med "Kram så hörs vi på söndag..." Jag skrev att jag var besviken när din tråd förblev tom och avslutade med att din berättelse har ett stort värde, inte minst för mig som kämpar med att lära mig om och frigöra mig från ett tidigt inlärt medberoende.
Jag har inte avsett att tillrättavisa dig eller någon annan här och ber om ursäkt i de fall jag gjort det!
Jag har flera gånger skrivit, som det är, att jag har haft stor hjälp av att få följa människor i alla trådar och inte minst din. Att jag lärt mig mycket av att få dela erfarenheter från den "andra sidan". Att jag känner mig mer ödmjuk gentemot missbrukande människor idag.
Givetvis respekterar jag din önskan och ska inte skriva i din tråd hädanefter. Allt gott / mt
Ok Fenix, jag tycker din ton är onödigt hård, så med tanke på den irritation och ilska du upplever, så kommer här en tanke från en alkoholist.
Detta forum är ett bland extremt få på internet där alla skribenter vill varandra väl och mycket tanke läggs bakom varje inlägg.
Min bestämda åsikt är vilket forum man skriver i, om man är "alkoholist" eller inte är helt irrelevant så länge man faktiskt lägger ned tid och skriver efter sin bästa förmåga. Speciellt med tanka på att vi inte är jättemånga aktiva här.
När det gäller din egen situation så är vi många här som inte bara vill höra "bra" saker ifrån dig, vi undrar alla om din vardag, om dina tankar, och givetvis hur det går i din nykterhet. Jag personligen saknar kontinuerliga inlägg från dig, status, bra eller dålig, eller tillintetsägande, hur det går för dig.
mig Mulletant, Lelas och andra jag trampat på tårna. Jag hade en riktigt dålig dag i går, frustrerad och lättretlig, och det pyste ut här på forumet vilket var riktigt dumt. Borde följt mitt eget råd och hållit min stora trut helt stäng i går. Självklart får ni skriva hur mycket ni vill, och gärna i min tråd. Jag har många gånger uppskattat era inlägg.
Så sudda bort gårdagens magplask så gott det går. F´låt.
/Fenix
Visst är det en stor och viktig skillnad som mt skrev till mig, att skilja på att tillrättavisa och vänligt visa tillrätta. Också hur vi tolkar skrivna rader. Vilken ton har ett inlägg? Egentligen den ton vi själva lägger på i vårt huvud då vi läser, eller hur?: )
Min personliga åsikt är att jag måste vara aktsam på hur jag använder min egen smärta som bränsle. En annan fundering jag har är att jag kanske ska fråga mig av vilken anledning jag skriver ett svarsinlägg. För att hjälpa? Isåfall - vem? Om jag kommer fram till, "ärligt", att jag faktiskt vill skriva det för att hjälpa mig själv mer än mottagaren (tex hjälpa mig själv att tömma min frustration över vad jag anser som andras okunskap eller dumhet) så måste väll det också vara okej - men (MEN) är det okej att på det viset "använda" den jag skriver till, att ta risken att jag gör mer skada än nytta för den personen. Återigen - ärlighet ÄR bra, men precis som Fenix så tycker jag att för att både givaren och mottagaren ska få ut något konstruktivt av den uppriktigheten måste det nog för min del finnas ett förtroende och en trygghet i relationen sedan tidigare. Jag har olika relationer med medlemmarna här på forumet, och har lärt mig förstå och tyda dem jag kommit lite närmare, eller har en långvarigare relation till, har lättare att identifiera mig med vissa än med andra. Jag har en helt annan förmåga och vilja att ta till mig kritik eller ifrågasättande av dem jag kan identifiera mig med, av dem jag lärt mig förstå, av dem som vunnit min tillit. Precis som irl egentligen...
Peace and love<3
X---------------------------------------------------------Nu tycker jag att vi kramas lite allesammans------------------------------------------------------X
Alla har vi bra och dåliga dagar och efter regn så kommer solsken...
@Fenix hur går det för dig? Har läst runt här i tråden och på övriga forumet och kan känna igen mig väldigt mycket i det du skriver... Även hur jag har levt och haft min relation och förhållande till alkoholen. Fast jag klev kraftigt över gränsen nu senast för ett par veckor sedan och det känns idag i vartfall som "min dåliga resa" är över nu.
Kommer bli konsekvenser långt framöver nu för min del och jag kan bara inte hålla på så här längre...
Inne på min gård där jag bor så satt en mycket trevlig man och solade (min granne ovan mig i tre år). Han var ganska ensam av sig och hade precis fyllt 63 år. Men han var helt klart min favoritgranne som alltid hälsade när vi möttes och vi delade nästan jämt några korta meningar med varandra om vardagen.
Han sa att han hade lagt ned drickat och jag sa likadant till honom (bägge ljög vi lika bra). Hans kropp sa i allafall stopp ute på gården i solstolen för 2,5 vecka sedan ungefär. Många är dom som jag får besöka på kyrkogårdarna i min hemstad på Allahelgonahelgen när pappa och jag åker runt och sätter ljus. Jag är "bara" 34 år gammal och min fd frivårdsinspektör gjorde bara en snabbkoll i registret berättade han för mig på alla hans klienter genom åren... Sjukt många kors fanns det framför namnen (alla som går bort får ett kors i deras register).
Jag tror inte jag kommer bli så gammal som 63 år om inte jag slutar nu helt och hållet. Statistiken säger 25-35 år för folk som lever som jag har gjort. Men jag är ingen vilde jämt.Jag är kraftigt periodare utan förhöjda levervärden eller andra skador som man ofta ser på missbrukare... men när jag väl dricker så kan det sluta precis hur som helst. Nu senast misstänkt för grovt olaga hot med luftgevär men det värsta är jag har bara så otroligt små minnesbitar från kl 12:00 - 08:00 dagen efter.
Jag vet inte hur du fungerar och blir på alkohol Fenix och hur du nu känner. Vill du leva nykter eller skulle du vilja kunna dricka ibland som en "normal" människa?
Kom igen skriv och berätta :) Jag har tidigare vräkt ur mig dumma saker här (vissa ångrar jag inte alls) men sedan försvann jag in i en spiral som gick nedför och utför. Besökte inte denna site på över ett år...
för din berättelse. Nej, jag känner att jag inte vill vara normaldrickare. Jag kan i och för sig dricka normalt på fester och så utan att göra bort mig. Men är det för lite att dricka blir jag bara nervös, och kan inte komma fort nog hem och dricka så mkt som jag vill. Jag är helt programmerad på att dricka till jag slocknar. Känner mig faktiskt helt klar över att jag inte vill dricka mer alls. Jag känner mig så färdig med alkohol att jag funderar på att avsluta den här tråden och göra ett nytt avstamp i en ny tråd.
Jag har insett sanningen som Allen Carr förmedlar i sin bok Äntligen full kontroll, nämligen att dricka alkohol ger inga fördelar alls! När jag rannsakar mig själv så är det helt sant, det är BARA negativa följder för mig att dricka. Inte ens första ölen känns positiv att dricka längre, efter någon klunk kommer ledan och tröttheten smygande och självföraktet.
Just nu känns det bara spännande att vara nykter och se vad som händer, hur livet blir och hur jag ska tackla det.
Lycka till på din resa, såg i din tråd att du funderar på att söka jobb på LKAB, låter spännande, där händer det mkt just nu.
Kram, Fenix
Här håller jag med Fenix om det mt skrev om att Fenix hade lovat att höra av sej på söndagen efter festen.
Jag reagerade starkt på de orden,för jag upplevde det som intrång på fenix integritet.han har bara löften till sej själv inte till oss.
Det var därför jag skrev det om medberoende.O likaväl som vi alkisar trampar i klaveret så kan medberoende(vilket jag åxå varit/är)åxå trampa i klaveret ibland.
Vi har alla mkt att lära i detta forum så låtom oss varen ödmjuka.
Jag tror det är väldigt mycket så som Viktoria skriver här ovan att det ofta är vi själva som lägger på tonen - särskilt när vi läser något som någon annan skrivit. Text är så mycket svårare att tolka än när man har människan framför sig och kan läsa kroppsspråk etc.
Jag som känner mig lite avis på den gemenskap många av er som "känner" varandra har tolkade MTs inlägg som ett uttryck för lite oroligt nyfikenhet och en uppriktig önskan om att allt är bra med mottagaren - som en fråga från någon som bryr sig om helt enkelt.
Nåväl, det är väl bra att man kan ha dåliga dagar här också och inte behöver förställa sig.
Vad bra Fenix att du har lyckats ta till dig budskapet i den där boken. Jag läste ut den för ett tag sedan men är inte riktigt inne på hans linje ännu. På något sätt blev det lite antiklimax när jag läste den, det talades sida upp och sida ner om den fantastiska lösningen - jag tror att jag hade byggt upp för stora förväntningar om vad lösningen egentligen skulle bestå i. Jag har lite svårt att komma till den där punkten du säger dig befinna, nämligen att inte vilja alls (till skillnad från att fortfarande vilja men samtidigt ha styrkan att låta bli). Jag önskar att jag kommer till den insikten också.
Hej, alla fina kämpar på detta forum. Nu har Fenix flaxat färdigt, vi får hoppas att han rest sig ur askan och är på väg mot solen.
När Fenix fick besked om sina dåliga levervärden beslöt han att göra en nystart. Det markeras genom ett nytt nick, Gurra, och en ny tråd. Det handlar om att renovera Gunnar, när han nu inte kan komma undan insikten om att han höll på att livet av sig. Det får bli ett projekt, det viktigaste han just nu har att göra.
Vi ses i min nya tråd den som vill.
Jättekramar till alla som haft med Fenix att göra under den tid han varit här!
Haj alla, känner mig efter fyra nyktra veckor mogen att börja delta i forumet igen. Jag hade en tillfällig karaktär Gurra, eftersom jag var så oerhört trött på mig själv och ville bli någon annan än Fenix som aldrig kom till skott. Men det går ju inte att fly från sig själv, så nu är jag tillbaks med nyputsade vingar. Vändpunkter blev programmet på tv med Skavlan, Benny Andersson och hans son berättade om sitt missbruk och sitt i alla delar mycket bättre liv som nyktra. My Skarsgård berättade om sin alkoholism, men också om den nya verksamhet hon startat för att hjälpa alkoholister att förstå sin sjukdom och komma ur greppet. Den kursen gick jag för en månad sedan, och den betydde oerhört mycket för mig. Jag kunde inse att jag förmodligen blev alkoholist redan i 27-årsåldern. Jag insåg på djupet att mitt arv och min tålighet för alkohol medförde att risken att bli beroende statistiskt var 27 procent. Normal risk att dricka sig till alkoholism är ca 4 procent. Det var länge sedan det fanns en möjlighet för mig att återgå till ett så kallat normalt drickande, och för mig är den bistra sanningen att jag kan välja på två saker, att fortsätta mitt destruktiva drickande och bli sjuk i förtid och dö i förtid, eller ta bort alkoholen och äntligen leva mitt liv som det ska levas. Just nu känns det så självklart att inte dricka. Kom just hem från en resa med min fru till Istanbul, och det har gått över förväntan att semestra utan att dricka alkohol. Jag har tänkt mycket på drickande, men alltid landat i valet att inte dricka för mig är så mycket bättre.
Den där 3 veckors-risken stämmer nog, för då kände jag mig lite låg. Men också så grundat i att det är ok att vara låg, och att det bara blir bättre ju längre tiden går. Fick också rådet att prata med min läkare om lyckopiller, i fall jag skulle börja bli deprimerad. Jag har alltid varit livrädd för piller, men behövs det så accepterar jag det, för alkohol är historia för mig.
Stora ord kan tyckas, men jag känner mig så glad och lugn när jag tänker så, och min fru uppmuntrar mig genom att bara se fördelar med en nykter Fenix, för mig och för henne.
Det blev långt, men kände ett uppdämt behov av att återförenas med alla er som jag lärt känna under årens lopp.
Kramar i massor!
/Fenix
har gjort sitt. Jag skulle förstås ha varit inloggad som Fenix i inlägget ovan. Skriver det så att förvirringen inte bli större än nödvändigt:-)
/Fenix
Ja, ja, jag ska gå och lägga mig. Såg bara att en intervjun i TV4 med My Skarsgård och Åke Lundqvist som driver projektet Prime for life ligger kvar. Här är länken:
Välkommen tillbaka Fenix. Du är och kommer alltid att vara välkommen här! Här är alla välkomna! Även ni andra som har tankar på att sluta. Eller bara vill stötta.
för ditt välkomnande. Just nu sitter jag här, skönt trött, ensam, gräsänkling och nykter. Särskilt bra känns det att ha varit på personalfesten i kväll, deltagit vid bordet, ätit mkt gott och haft en trevlig men kort kväll. Gick hem efter några timmar, och var mkt nöjd med hur kvällen blev. Precis som jag hoppats och planerat. Såg i stället på tv och drack lite julmust och nu ska jag läsa några sidor innan jag somnar. Ser fram emot min nyktra morgondag då jag ska få undan en hel del praktiska ärenden.
Natti till alla som är vakna,
/Fenix
du hittade din tråd igen, bättre byxlös än trådlös eller vad det heter. Kul att se ditt namn här igen, hur går det för dig? För min del känns det just nu bra, jag har fått en förklaring till varför jag aldrig verkade kunna sluta dricka, och det är ett stöd för mig nu i min nykterhet. Jag har också börjat gå på AA-möten igen bara för att känna gemenskapen med andra människor med samma problem och inte plötsligt glömma bort att det helt tiden finns ett allvarligt hot mot ett fortsatt bra liv. Nämligen alkoholen.
Nykter, ganska utvilad, kaffet urdrucket och en hel dag för mig själv där jag ska rensa upp omkring mig. Kan just nu inte tänka mig att ha det bättre.
Kram,
/Fenix
Det är otroligt skönt att ha deltagit på personalfester nykter. Jag var själv nykter på julbordet 2009. Jag minns att jag var förvånad hur lätt det ändå gick. Jag minns också hur nöjd jag var när jag tog bilen hem. Nu är det snart dags igen. Hoppas att jag kan upprepa (givetvis nykter tills dess) bedriften.
Jag vill passa på att säga att jag kanske inte alltid skriver eller svarar. Det gäller till alla. Jag skriver när andan faller på och när jag känner att jag har något att säga eller som jag vill berätta och dela.. Men jag kan lova att jag läser vad ni skriver. :)
Ja visst är det en seger att delta i sammanhang med mkt alkohol och inse att det är så mkt bättre för en själv att inte dricka. Stärker mig i mitt beslut och lägger en tegelsten till i min nyktra mur känner jag. Det är helt ok att inte alltid svara eller skriva. Själva idén med ett forum. Lev och låt leva passar bra in.
Ha en bra helg Mickey och alla andra,
/Fenix
Härligt att höra din beslutsamhet och att du vilar så fast i ditt beslut att inte låta alkoholen besudla ditt liv igen.
Lite märkligt är det väl ändå att vi känner oss duktiga när vi deltar i fester osv utan att dricka. Jag menar, att man överhuvudtaget ska behöva tänka den tanken!!?? Nåväl, annars hade vi väl inte varit de vi är antar jag.
Jag blir lite nyfiken när du skriver att du fått en förklaring till varför du inte kunde sluta dricka - är det något du kan dela med dig av till gagn för oss andra? Jag har full respekt för om det är något ytterst personligt som inte kan vara til nytta för oss andra, nyfiken i en strut är mitt andranamn ;-)
Hej Stigsdotter och tack för ditt inlägg! Jag skrev ett långt svar till dig, och lyckades med konststycket att radera ut allt innan jag sparade.&%&€€#"
Orkar inte börja om just nu, återkommer. I korthet såg jag att jag nog nämnt huvudanledningen i ett inlägg på förra sidan, det handlar om insikterna jag fått vid en kurs hos My Skarsgård. Natti, jag är åter på söndag kväll.
Kram,
/Fenix
Så glad jag blir över att läsa dina rader!!!
som jag tänkt på dig... vet inte varför egentligen, men du betyder massor för mig... knäppt va?! =D
fortsätt kämpa, fortsätt tänk, fortsätt vara ärlig mot dig själv, och glöm inte älska dig själv och vara stolt över det du gör!!!
så himla glad jag blev, alldeles varm i magen och med en liten tår i ögat!
stor kram till dig!!!
/k
Jag blir när jag kommer hem i kväll och läser dina rader Lillablå!! Du har också betytt massor för mig under åren, vet inte heller riktigt varför. Men så är det och det är bra. Jag har kämpat bra på sista tiden om jag får säga det själv, eller vad sägs om att sedan jag slutade i början av oktober har jag varit på utlandsresa, (japp, Istanbul Vana, spännande stad), varit på personalfest, hemma ensam en hel helg, ute på två middagar på krogen i helgen med olika människor. Och allt detta med en god cola eller Loka vid min sida. Kan inte säga att det varit jättesvårt, känner mig faktiskt så lugn när det gäller tanken att jag slutat dricka så det är fantastiskt. Dock efter alla tidigare bakslag medveten om risken att glömma, så jag tar mig minst en gång i veckan till AA och hämtar stora muggar av den kraft som finns i den gemenskapen. Nu ska jag spela Little Blue innan jag somnar för att fira dig Lillablå. Hur har du det med allt?'
Kram,
/Fenix
Åh vad jag blir glad och berörd av att läsa det ni skriver lillablå och Fenix. Det är en sådan ynnest att få betyda något, och att finna någon av stor betydelse. Jag känner igen känslan av samhörighet med några jag funnit här, och den är ovärdelig!
Viktiga milstolpar har passerat för dig Fenix, önskar dig allt väl! Och lillaBlå, jag är inte ofta (nästan inte alls) in och läser på anhörigsidan av olika anledningar, men du är inte glömd : )
Kramar till er denna måndag morgon!
Fenix, Viktoria och Vana!
Kramkalas är bra!
Lyssnar till Little Blue, as I write, den finns i min spotify, under kategorin Pepp!
Så skönt att höra att du har gjort såna framsteg, så skönt att känna stoltheten som sipprar fram mellan raderna, och det med all rätta!! Du är grym! Och det är nog bara så att man klickar extra mycket med vissa, jag har till och med fått några allra bästa vänner härifrån, ser ut som om jag ska träffa två av dem på fredag, om allt går som det ska! =)
little blue, how do you do...?
jag mår nog rätt bra, tror jag! trivs som bara den med min fina lägenhet, har bott här i typ 9 månader, en hel graviditet, och jag har inte fått upp en enda tavla, men det skiter jag högaktningsfullt i, för jag trivs, och det är min lägenhet, så det så! har precis kommit hem från en resa till Afrika, mamma fyllde 60 och mamma och pappa bjöd med mig och brorsan på en tvåveckors safari, med lite sol och bad på zanzibar! helt fantastiskt! och fruktansvärt, fast härligt... såg så mycket fattigdom och jobbigheter, samtidigt som många verkade innerligt lyckliga och tillfreds trots enkelheten i hyddor och trasiga kläder... undrar om inte vi är mer olyckliga och ensamma här... det enda som var lite jobbigt egentligen var att dela tält med brorsan de gånger han tog några öl, i mitt tycke för många, och han kom inramlandes ett par timmar efter att jag somnat, fick mig tillbaka till olyckstiden... men jag vet samtidigt att det antagligen bara sitter i mitt huvud, och att det är min kropp som minns och reagerar... jaja, sorry Fenix, nu blev det en hel roman i din tråd!!
Och bara så ni vet! Ni betyder så mycket för mig, jag har lärt mig så otroligt mycket av era resor och er kamp, och era steg framåt och bakåt har jag följt, gläds med framstegen och lider när det blir jobbigt! TACK för att ni finns!!!
kan man inte få för mkt av. Lillablå, Viktoria, Vana och det finns några flera som under tiden som gått kommit att bli faktiskt som gamla vänner. Visst är det lite märkligt, kan bara i fantasin gissa hur ni ser ut, vad ni är för ena och ibland tror jag att det är lika bra så. Vi har skickar varandra önskan om framsteg i våra själar och kraft att förgöra Kung alkohol. Inga dåliga vapen vi ger varandra här på forumet. Afrika låter spännande, en tanke som jag inte tänkt så mkt på tidigare. Men klart man borde försöka se den kontinenten också. Säger som Lillablå och som vi gör på AA, TACK för att ni finns!
Mitt internet är lite svajigt, så det var tur att jag hann in och läsa och skriva innan det lägger av igen.
Kram till ALLA som vill ha,
/Fenix
min nykterhet kännas så bra att jag stiger upp typ vid 7-tiden på morgonen fast jag inte behöver. Bara för att jag njuter så mkt av en ledig dag där jag kan göra småsaker i lugn och ro. Börjar faktiskt på allvar inse att det är i vardagens små händelser som livet utspelar sig, och det är där man ska söka meningen med sitt liv. I dag åkte jag ned på stan och skulle köpa en pryl. Gick förbi systemet vid 10.30 och såg först en gammal bekant som gick med sin rullator och hade fyllt på förrådet. Så djäkla tragiskt, en mkt trevlig och belevad man som verkligen supit sig sönder och samman de senaste tio åren. Strax bakom honom kom en man i medelåldern med en sprängfylld kasse med öl. Blå men röda och vattniga ögon, en jagad blick och bråttom, bråttom. Och jag kände bara en sådan glädje att själv få slippa detta destruktiva vansinne. En dag i taget och nu kan jag summera två månader.
Hoppas det går bra för er därute i kampen!
/Fenix
Jag känner igen det du beskriver Fenix. Jag har själv stött på folk på systemet som har gått ner sig. Folk som man stötte på ute på krogen ibland, och vissa fall hamnade man på samma efterfest. Tänker på en kille som snabbt gick in och greppade två stora flaskor renat. Man såg och förstod. Han var lika glad i festen förr som jag. Men hans resa hade gått betydligt snabbare än min. Här pratar vi inte om bara fest på helgen längre. Skönt att du trivs med ditt nya liv Fenix! Vänligen mickey
Tack så mkt Lisamari! Ja, för varje dag känner mig jag mig mer lugn i övertygelsen att alkoholen är borta. Jag har inget sug, ingen längtan att dricka, ingen rädsla att plötsligt springa till bolaget. Vet att man inte ska segla för lätt på de rosa molnen, men dagliga reflektioner kring hur Fenix känner och tänker samt regelbundna möten på AA tror jag ska hålla mig på jorden och spåret.
Kram själv, hur lever livet med dig?
/Fenix
Det är så bra att via detta forum få dessa små påminnelser om hur det varit. Tänker på den där medelålders mannen med röda o vattniga ögon. Kunde varit jag....
Grattis till två månader...hoppas jag oxå får segla på de där rosa molnen snart.
Jag stiger fortfarande upp tidigt på morgonen, bara för att jag har livslust. Det är så härligt och en sådan skillnad mot när man låg och drog sig så länge som möjligt, för att bli av med baksmällan och för att tiden skulle gå så det var närmre till den tid då man fick öppna vinflaskan.
Rosa moln är bra, bara man hela tiden är på sin vakt mot fällorna.
Än idag så får jag då och då impulser. Skulle jag kunna? O det krävs endast en liten eftertanke så vet jag svaret. Nej. Varför skulle jag? Idiotdumt att berusa sig och sedan berusa av sig igen. Nej, jag är fri nu, och det vill jag förbli.
När jag drack så tyckte jag att jag blev fri. Fri från ansvar, fri från ängslan, fri från skuldkänslor, fri från moral och etik.... O vad hände? Jo nästa dag kom allt med dubbel styrka.. ångest, skuld, självförakt. Och vad är det för slags frihet att bli dum i huvudet? Att glömma värderingar och ansvar genom att låta simpla impulser och begär styra? För visst är det det geneme man håller på med när de super sig fulla på fester, skrattar högre, gällare,ställer till bråk, dansar som pajasar och tafsar på folk de inte ens skulle ge en blick i nyktert tillstånd...
Till råga på allt så lät jag mig bli slav under giftet o att jag ändå kunde inbilla mig att jag blev fri och lycklig av vinet är ett bevis på hur kemiskt beroende hjärnan blir.
Tre år av frihet, det är vardag nu, men allt som oftast så fylls jag av tacksamhet över min nykterhet och över alla som hjälpte mig dit.
Kram på er alla. Så länge det finns liv finns det hopp!
Slav är ett bra ord för vad man är under alkoholen och dess vansinne. Var på ett bra AA-möte i går, där omkring 15 personer berättade sina livshistorier i fångenskapen. Det var allt från en yngre kvinna som var på sitt första möte till en med kanske 15 års nykterhet. Slående är den gemensamma nämnaren av hur drickandet, hur det än började och när det än började, till slut blev så destruktivt och livsförsämrande. Förtvivlan över de ständiga återfallen och ibland allt för nära till självmordet. Det är en fruktansvärd drog och en av mina chanser att klara mig från att hamna där igen känner jag är att gå och lyssna på alla berättelser och ständigt uppdatera min insikt om att det handlar om mig. Jag är mycket långt förbi den punkt när det fanns en återvända, en möjlighet att vara en så kallad normaldrickare. För övrigt har jag ingen lust att bara sitta och sippa på ett glas, vad är det för mening när det är berusningen som är den åtråvärda belöningen. (Tror man). Precis som du Pia steg jag i morse upp med livslust och tacksamhet att ännu en gång få börja dagen med ett nyktert och positivt sinne.
Kramar
/Fenix
...jag kan känna, nu när det för mig nästan gått en månad, att det var ju inte så farligt det här! Varför ska jag inte kunna vara en normaldrinkare, ta ett litet gott glas vin till maten. Och glögg: nu är det ju glöggtider, jag är ju egentligen inte alkolist hur kunde jag tro det?
Kanske bra att gå på sådana möten för att inte glömma. Fast, hur gör man för att inte tänka att "nej, men det där gäller inte mig, jag klarar mig bättre"?
Hoppas du får en skön helg Fenix! Tänk vad mycket man får gjort när man går upp tidigt på morgonen!!
Stigsdotter! Ja, din fråga är intressant. Har själv tänkt på att hur gör jag för att inte tänka att dom där var ju mkt värre ute än jag, så illa var det inte för mig, jag kanske kan klara mig bättre? Jag har flera tankar kring det, det ena är att jag tänkt så och ramlat dit nu ungefär 10 000 gånger. Trots allt har jag hållit på med ett tilltagande missbruk i minst 20 år. Även om jag inte drack starksprit och vaknade på toaletter, så hade jag de allra flesta av årets dagar ångest och självförakt. Jag har alltså facit, jag klarar mig inte bättre och det gäller i högsta grad mig. När jag lyssnar på de andra så är det också så att en del har druckit mer än jag och en del har druckit mindre. Men vi sitter alla där runt bordet med precis samma problem, att alkoholen förstör våra liv. Det är så det är och för min del inget att diskutera längre, framför allt inte med mig själv. Och som jag känner det är det bara ett plus i mitt liv nu! Jag förstör inte mitt liv längre, skulle alternativet vara bättre?
Ha en bra helg själv med nyktra mornar och ett liv att leva,
/Fenix
komma i säng nu, få bra med sömn. Men gillar Berras tanke att summera veckan och helgen med några rader. För min egen skulle i första hand. Från denna helg kan summeras bland annat en bra fredag kväll, då jag var borta med en hel del gäster varav de allra flesta drack. Körde bil så jag slapp den diskussionen, men den fanns liksom inte och jag tänkte flera gånger under kvällen att jag är här för att umgås med människor, inte dricka mig mer eller mindre berusad och det var så bra. Hade detta varit för inte så länge sedan, hade jag varit nervös hela kvällen för att se till att jag hela tiden fick i mig tillräckligt, ändå varit angelägen om att komma hem så fort som möjligt för att få dricka i fred och dricka precis de starköl jag själv hade gömt undan för helgen. Kom just att tänka på mina söndagar, då hade jag för det mesta druckit upp det mesta av mitt förråd och var tvungen att gå till pizzerian och tanka på ordentlig på kvällen samt köpa folköl för säkerhets skull. Därför blev jag oftast fullast sent på söndag kväll och natten mot måndag och måndag morgon en djälva pina att vakna till den nya veckan. Hu, nu ser jag fram mot morgondagen och om ett ögonblick ska jag lägga mig och läsa i Zlatans bok, mycket intressant och lärorik även för mig som inte är någon fotbollsfantast. Hans farsa hade stora problem med alkoholen som han berättar öppet om.
Ha en bra vecka alla,
/Fenix
ja det är givande att få dela andras erfarenheter och tankar kring det här med alkoholen. Oj, ser att det är mer än en vecka sedan jag skrev. Tiden går så fort framför allt så här före jul. I går hade jag en lite läskig upplevelse. Min fru hade tagit fram en flaska vodka som hon skulle spetsa glöggen med, och den stod framme i köket när jag kom hem. Dottern var också hemma, men jag blev mer och mer störd av att blicken hela tiden drogs till den djäkla flaskan Absolut vodka. Den provocerade mig oerhört och till slut gick jag därifrån. Det kom sådana där tankar om att just eftersom det var sprit, så skulle jag kunna halsa en försvarlig del och bli hur full som helst på kort tid. Om jag ville. Gillade inte ens att tanken kom, men i dag är jag glad för att det inte fanns någon som helst längtan kopplad till den tanken. Min glädje över det nyktra livet håller i sig, enda molnet på beroendesidan är att sötsuget är starkt, och följer precis mönstret från drickandet. Men jag börjar snart bli så förbannad att jag ska slänga ut godiset också. Ger ju verkligen inget, inte ens berusning:-)
Ha de,
/Fenix
Nykter jul, det kommer du få!
och då kan du låtsas vara julstjärnan i toppen, sitta där som en fågel med utspända vingar, för precis så stolt ska du vara över hur långt du kommit!! du är en stjärna!!!
stor kram!
/k
det blev ingen gran i år. Vi ska åka bort, och det blev liksom ingen mening med att köpa gran. Så det blev en en (!), i stället. Också fin, men klarar nog inte min tyngd. Så jag kör din mentala bild i stället, vinkande från toppen och helt nykter. Ser fram emot mina nyktra helger, och sedan kör jag igång min plan för mindre socker och mer motion. Allt väl till dig med.
God (Vit) Jul alla!
/Fenix
gillar dina inlägg, uppriktiga, givande. Tänk vad du ändå kommit långt! Grattis! (I stället för god jul; jag firar det inte och kräks nästan på allt snack bara för det ;-))
själv bibliotekarien, som tagit dig till detta forum. Tack för dina ord. Jag är själv inte särskilt förtjust i julen, har varit den stora förljugna högtiden hela min uppväxt och i stort sett resten av livet också förresten. Däremot har jag nästan bara nyktra minnen av julen, min mor var hysteriskt rädd för alkohol. (Så det kan bli, va!). Men frånvaron av alkohol under själva juldagarna tog jag förstås snabbt igen mellandagarna och nyår. Just nu känner jag bara tacksamhet att jag inte har någon som helst längtan att dricka helgerna som väntar. Å andra sidan längtar jag nog mest att det blir vardagslunk igen.
Ha de,
/Fenix
gillar också vardagen bäst, då mär jag bäst och är som bäst och fungerar bäst. Helger och högtider, sprit och uppvisning, det är inte alla som klarar det.Å andra sidan klarar vi kanske en hel massa annat. Jag har haft en härlig jul på så sätt att jag inte firat den: promenerat, läst och ätit god färsk fisk. Kunde inte bli bätte.
jag hade en lugn o stillsam julMed min son,och hans kusin bjöd in sej till osss,o det uppskattades .
det är fint när ngn bara kommer sådär.Vi åt gott o lite annorlunda,eftersom jag numera är nästan helt vegetarian.
Dock fick jag en flaska vin i julklapp,han visste inte att jag inte dricker vin.
För första gången på snart 2½ år står n flaska rött hemma i ett skåp.
Det är ganska fint vin så jag vill inte hälla ut det.
I övermorgon ska jag träffa en barndomskamrat.Ska ge den till henne.
men det känns lite konstigt nu när jag skriver detta,för jag blir medveten om att jag har vin hemma.
Stundtals glömmer jag ju bort det.
tackolov den försvinner ur huset om några dar.
Vana
så bra att du ger bort vinflaskan! Så småningom kan man säkert ha vin hemma men det är onödigt att riskera. "Tillfället gör tjuven" brukar jag tänka. Vi har öl, vodka och Jägermeister hemma men inget av det skulle trigga mej. Nåja, öl har jag väl druckit om inget annat finns men tröskeln är mycket högre än om det stod en låda vin i skåpet. Ska be maken att inte köpa det, bara för säkerhets skull.
Nu är det sagt och gjort. Jag nämnde för min yngsta dotter för någon vecka sedan att jag inte druckit på tre månader, och det tyckte hon var mycket positivt. I dag, inför en fest vi ska ha, sa jag till min äldre dotter som skulle köpa vin, att jag inte dricker alkohol längre. Det bara flög ut ur munnen, och jag undrade ett ögonblick vad jag egentligen sagt. Nu känns det kolossalt bra, jag sa ju precis vad jag kände var rätt. Ett kort ögonblick fick jag den där ångesten, shit, jag har stängt dörren nu kan jag aldrig mer dricka, Och i nästa ögonblick, det är ju just så det är och som jag vill att det ska vara. Så nu förbereder vi dukning med alla slags glas, men inget vinglas på min plats och det känner jag mig riktig stolt över. Och glad.
Kram
/Fenix
När man berättar så stänger man dörren till att fortsätta som förut och det är bra. Jag vet nu att alla gånger under hösten när jag bestämt mej för att sluta så har det varit halvhjärtat, inte riktigt på allvar. Därför har jag inte sagt dt till min man eller nån annan. Nu vet min man och min ena syster om mitt beslut och bara deras besvikelse och oro gör att det blir väldigt svårt att låtsas som ingenting och börja dricka igen. Bra jobbat!
Fenix, du har stängt en dörr men får iom det nycklarna till en annan. Tre månader, det är bara att gratulera! Du är verkligen ett bevis för att man aldrig får ge upp. Kram med önskan om en trevlig kväll/V
för alla fina kommentarer! Det känns, precis som ni säger, som om jag fått en ny nyckel. Men jag har ännu inte riktigt hittad den dörr till vilken nyckeln passar. Anar dock mer och mer åt vilket håll jag ska gå för att finna den. Och i den riktningen finns inte en droppe alkohol att hitta, den saken är klar.
Ha en bra helg!
/Fenix
och du har klivit över tröskeln till ett alldeles nytt rum att inreda.Ett nytt rum i dej själv.
jag håller för fullt upp själv att inreda efter behag :)
Det är jättebra att sätta ord på det.
Jag dricker inte längre.
Jag har gjort det åxå,till ganska många nu vid det här laget.Och du ska veta att de orden ger åxå mej styrka o trygghet till mej själv.
kram/vana
Hej Vana, låter mysigt med ditt inredande. Har nu två gånger varit mkt nära att säga offentligt både privat och på jobbet att jag inte dricker längre. Snart kommer jag nog att göra det, men det ska kännas helt rätt. Sliter fortfarande med mitt sockersug, men alkohol känns inte på något sätt frestande. Väldigt tacksam faktiskt att jag inte har några som helst sug, eller längtan att dricka. Håller på att lägga upp en plan för att börja träna, som ska motivera mig ännu mer att sluta med godiset.
Jag heter Fenix och är alkoholist, så är det!
...vet inte folk redan att du inte dricker Fenix? På mitt jobb blir det tydligt då vi relativt ofta har tillställningar där det serveras alkohol. Och privat, ja, där märks det ju såklart.
Jag har ju i och för sig kunnat skylla på mitt magrabalder när jag inte dricker. Det har jag inte gjort men folk antar att jag inte dricker för att jag har problem med olika saker i maggen.
Nu när det är bra igen så undrade en kollega häromdagen om jag ska dricka nu igen och då sa jag helt enkelt att "nej jag har bestämt mig för att inte göra det, jag tror jag mår bra av att inte dricka, det är lätt att det blir för mycket". Detta bemöttes med ett litet erkännande av att hon bestämt sig för att inte ha Bib:ar hemma - "blir lätt för mycket då" sa hon. Och, ja, det kan jag ju skriva under på ;-)
Idag berättade jag för en annan kollega att jag bestämt mig för att inte dricka alkohol och då berättade hon att hon hade flera vänner som gjort just detta "och de verkar ju ha kul ändå på fester osv". Jamen visst är det så!
Hej igen alla. Tack lillablå för ditt inlägg, men idol, nä nu får du lugna dig lite:-)
Stigsdotter: Har inte blivit så många tillfällen att förklara mitt icke drickande, eftersom jag med åren allt mer blev en ensamdrickare. Jag ville nog begränsa det sociala umgänget så mkt som möjligt, eftersom man inte kan kontrollera sitt drickande när man är bortbjuden eller när andra kan se på. Även om jag gömt alkohol i bilen för att kunna gå ut och fylla på när frugan varit chaufför. Sick!.
Inte så långt ifrån fyra månader nu, utan alkohol. Känns fortfarande helt naturligt att inte dricka. Börjar också få en viss koll på sockret. Jag vill gärna tipsa om en mkt bra bok, som ger en bra förklaring till varför vi hamnat i den här soppan. Jaget och Missbrukaren av Craig Nakken. Läser nu om den, och så otroligt många bitar faller på plats, när jag nu varit nykter en tid. Tar någon sida per dag, och det räcker för att varje ord är viktigt att ta till sig och smälta. Det är både tröst och hopp, att fatta att man i stort sett var chanslös om man hade det genetiska arvet att missbruka, och hög tolerans. Och vem vill egentlige motstå det första stadiet av missbruk som ger upphov till glädje, upprymdhet, nya idéer och ny stimulans. En rätt föföriska "kompis" att vara med. Och nu fattar jag på allvar att det första man måste göra för att börja tillfriskna är att acceptera den kluvna personligheten som skapas i missbruket. Jag måste ta fullt ansvar för både Jaget och Missbrukaren. Och när jag nu lär mig mer om missbrukets logik, förstår jag också varför jag åker till macken sent på kvällen för att köpa choklad och läsk jag inte inte vill ha och inte ens tycker är särskilt gott.
Ha det gott i kampen för ett bättre liv,
/Fenix
Klicka på länken nedan för att se hur boken ser ut LÄNKTEXT
är det så.
Jag märker tydligt av min personlighet som är som du beskriver den.
Nu jobbar jag för fullt med min bildhantering för en utställning.
samtidigt spelar jag ett spel på internet,helt besinninglöst.
Betapet.
Jag kommer att spela o spela o spela tills jag spyr.
Jag fastnar lätt i nåt o håller på ganska så maniskt.Ett tag.
Sen blir det ngt nytt.
Förutom bildskapandet förstås.
På måndag i fråga doktorn handlar programmet om Alkoholism.
Kanske kan va värdefullt för oss att se?
du är min idol, så det så!
jag har följt din resa i två år, det har gått upp och ner, och fram och tillbaks, men du har aldrig, ALDRIG, jag säger det igen: ALDRIG gett upp, utan kommit tillbaka, kanske något frustrerad men likväl målmedveten, och nu till slut har du hamnat rätt! är inte det vad en idol är? en förebild? =)
så det så!
/k
att du påminner mig om att min resa varit skakig och upp och ned. Har känts så bra länge nu, att det var dags för en rekyl. Har senaste veckan varit riktigt låg, trillat av det rosa molnet. Det kommer väl en tid när man inte längre bara kan leva bra på att man inte dricker. Det krävs mer än så. Går regelbundet på AA och det är bra, ska dit ikväll. Men främst måste jag inse och acceptera att en del av mig är missbrukare och dessa mönster träder fram när man minst vill det och önskar det. Det kommer sådana tankar som jag inte vill ha typ Äh, nu skiter jag i alltihop och börja dricka igen, vad spelar det för roll. MEN, som du säger lillablå, jag är frustrerad men målmedveten och att börja dricka igen finns ju egentligen inte min värld längre. Så jag är väl som alla andra, uppåt ibland och nedåt ibland.
Kram,
/Fenix
Tack Fenix för ett bra tips. Jag har börjat läsa i den och börjar förstå lite bättre. Min kärlek har problem med alkoholen, men hur ska jag bäst få honom att inse det? och att VILJA ändra beteende? jag kommer att förlora honom om han inte erkänner sitt beroende. Med det menar jag att spriten kanske vinner...Han dricker sig inte full, utan salongsberusad. Han blir glad och upprymd, men det är inte HAN utan nån annan då. Läste i boken att missbrukaren blir självgod och egocentrisk. Det stämmer, hur var ni när ni missbrukade? hur ska jag gå tillväga? gråta? be? berätta hur ledsen jag blir? berätta att han förändrats? blir andra i omgivningen som objekt som det står i boken? han kanske ser mig som ett objekt, nån som är till för hans skull...
Ja, det bästa vore ju om du kunde be honom att bara läsa boken, så att ni har ngt att prata om. Det borde han kunna ge dig, om han menar allvar med ert förhållande.
Men det är ju mest viktigt att du inser vilken motståndare du har att göra med, så att du kan göra det som är bäst för dig själv.
mvh
/Fenix
du, det är ok att inte må skitbra hela tiden...
det är väl det som är livet?!
har lite kontakt med en gemensam vän till oss, och också hon är nykter sen en längre tid tillbaka, och för det mesta rätt tillfreds och nöjd... och trots det får hon svackor... precis som du... och precis som jag... och det är OK!!! bara vi vet vad som inte hjälper oss... det hjälper inte mig att skita i vad jag vill och ta hand om andra, eller offra mina önskningar för att någon annan ska bli nöjd, precis lika lite som det funkar för dig att ta en öl för att må bättre... bästa medicinen för mig är att stänga in mig i mitt egna älskade hem, läsa en bra bok, lyssna på musik, ta en lång promenad eller hälsa på en vän som jag kan sitta tyst med om jag vill, eller prata med om jag vill det... lyssna till vad JAG behöver... egoistiskt?! ja, kanske det, men om jag inte får vara lite egoistisk ibland blir jag en överdjävlig människa att vara i närheten av... sur, grinig, och dessutom bitter... =)
är övertygad om att du tar dig upp ur din svacka igen... kanske lite svettig i pannan efter att ha traskat upp för backen, men när du väl är där så ser jag dig framför mig, stolt, rak i ryggen, flaxandes med dina vingar och vinden i ditt hår! japp, så ser jag dig! <3
... jag ser mig som den stolte riddaren du utmålar stående på klippan med vinden blåsande i håret. Och du har förstås helt rätt, det är ju jag. Det tog sin tid av tvivel och gnissel, men nu har jag faktiskt kravlat mig upp och det har vänt. Återigen känner jag mig nöjd och tillfreds med mitt nyktra liv. Uppskattar verkligen att vakna och lägga mig nykter. Sedan alla små saker, som att kunna köra mig och min hustru till krogen, eller bion och det känns helt naturligt och hon kan dricka vad hon vill för att det frestar mig inte ett dugg längre. Nu ska jag studera boken om återfallsprevention, och gå igenom vad som är särskilt farligt för just mig, vilka fällorna är. Tänk att jag är gräsänkling en hel vecka, och tycker det är lite syndigt med en påse godis. Innan jag satte på korken var dessa tillfällen en enda stor möjlighet att dricka så mycket som möjligt, och lalla omkring ensam i mina fyllor. Som jag såg fram emot att komma hem från jobbet och sprätta upp den första ölen. Men också så deppad och nedslagen jag var efter bara en timme, när ledan över mitt drickande hann ifatt mig och jag ångrade att jag ens börjat.
Bra lillablå, vi kör positiv egoism så slipper vi bli sura, griniga och bittra:-)
Kraaam själv,
Fenix
känner att det är dags att skriva något. Jag mår för det mesta bra, speciellt med min nykterhet. Tror att jag håller på att matta ut sockerdjävulen så smått också, vi för en kamp. Har börjar köra någon aktivitet varje dag, gå, cykla eller träna, och det tror jag bidrag till att minska locktonerna från sockermissbrukaren. Solen skiner och det känns hoppfullt härligt när våren tar sina första stapplande steg. Snart är det fem månader utan en droppe alkohol, och nyligen träffade jag en gammal bekant på stan som undrade om jag vill ta en öl med honom. Nej, jag har slutat dricka, sa jag utan att jag riktigt hann tänka efter. Ja, vad skönt det måste vara på mornarna, sa han och så skildes vi åt efter en liten stund. Ibland förvånar man sig själv - kul!
/Fenix
...är ju också en djävul. Känner att han finns lite här hos mig med. En sak i taget hade jag tänkt tills någon här påpekade att ge efter för sockersuget även kan trigga ett alkoholsug. Jag skall också försöka träna lite mer, behöver ju inte vara så avancerat bara något litet varje dag (ner på golvet och gör armhävningar!).
Hoppas du och gamla vännen bestämde er för att träffas i alla fall (fika?) trots att det inte längre går att ta en öl ihop.
blir det i retur till er som tittat hit. Den där jämförelsen mellan alkoholsug och sockersug är inte oväsentlig, menar jag. Retar mig att jag inte kan bli av med sockerbeteendet, när jag nu slutalt med såväl alkohol som nikotin. Men det är helt klart en pryl som hjärnan är igång med, att belöna sig och planera, köpa hem, tycker illa om sig själv, och allt som liknar beroendet av gifter. En annan sak jag upptäckt när inte alkoholen finns att dämpa tillvaron, är att jag börjar vilja mer saker. Vilja bryta andra vanor, och umgänge med en del människor. Rätt jobbigt, men tror att det är mitt sanna jag som pockar på, när jag nu inte kan gömma mig på samma sätt. Bra är dock att jag hellre har dessa berg- och dalbanor, än att smeta ut mitt mentala liv med bedövningsmedlet alkohol.
Ha en bra helg alla,
/Fenix
Lillablå och stora kramar till dig med. Jag har inte skrivit här på länge, vilket har sin förklaring bland annat i att jag hamnade på sjukhus helt oväntat.
Så snabbt kan det gå att livet ändrar på sig. Vet inte hur det slutar, men mår i stort sett ok nu. Kan säga att från början tänkte jag mycket på att dricka, inte så att jag ville, men hjärnan började plocka fram gamla mönster för att lösa problemen. Tji fick den dock, och för några dagar sedan firade jag ett halvår som nykter. För det mesta känns det som mitt naturliga tillstånd för resten av livet, och varje morgon vaknar jag glad och tacksam att jag ännu en dag sluppit leva i alkoholfängelset. Nu ska jag invänta lite undersökningar, och hoppas sedan att det man upptäckt i huvet på mig inte ska vara av någon allvarligare sort.
Ha det bra alla kämpar där ute, och låt oss se fram emot en härlig vår och sommar!
/Fenix
Men finaste!!! Håller alla tummar och tår för att det är resterna av den lille alkoholdjävulen se hittat och att du sen är bra...
Håll i, och kom ihåg att du betyder mycket, du okände vän!!!
Kramar!!!
/k
Nu blir jag så där tårögd igen när jag läser era fina kommentarer från den 15 april. Nu är det 3 maj, och än blir det nog en stund på jorden. Fick det MYCKET glädjande och starka beskedet att det inte var en hjärntumör man ser i hjärnan. Kan vara ngt annat, men sannolikt med mer beskedliga konsekvenser.
Insåg att min livsvilja nog ändå är mycket stark, eftersom jag blev så oerhört glad. Hade nog förberett mig på det värsta kanske. Hur som, alkohol känns allt mer avlägset i mitt liv, och det vete faan hur det hade gått om jag fortfarande varit aktiv i mitt drickande när detta hände. Nu är det bara sockret, dvs godiset som också ska bort, så blir det nog bra. I kväll blir det AA möte och det ser jag fram emot. Har blivit en lika regelbunden vana varje vecka som tidigare starkölen på pizzerian på söndagskvällarna ungefär:-)
Ha det fint i vårvädret alla mina vänner!
/Fenix
Grattis till alla dina månader nykter och vad skönt att det inte var en hjärntumör. Jag som fick veta att jag hade en levertumör förra året förstår att du har mått dåligt, hjärnan är ju ändå värre, den kan man ju liksom inte bara skära bort en del av!!! (min var godartad). Hoppas det löser sig för dig och att det kanske, som med min levertumör, är mer som ett födelsemärke än en tumör!
Så skönt att det verkar bli bra. Men - satan i gatan- hjärntumör...skäms för att jag klagat på några brytna tår. Vi "känner" inte varandra här på forum. Jag har läst din tråd, men eftersom du är så långt före har jag liksom sållat bort. Men nu vill jag bara önska dig hälsa. Nykterheten har du redan...så hälsa! Allt annat är obetydligt. /Dompa
goda kommentarer. Ska på ny undersökning om ett par veckor, så vi får se vad det kan vara jag har fått. Nykterheten funkar som sagt bra, har nu varit på ett antal fester med gamla vänner som jag alltid druckit med. Det funkar fint med alkoholfri öl, bara för att smält in i sällskapet liksom. Plus att det faktiskt är gott, så den där kalla ölen en varm dag behöver man inte vara utan. Det enda jag kan sakna ibland är själva längtan efter att dricka, men inte själva drickandet och att bli berusad. Och Dompa, brutna tår låter inte alls kul, det går ju liksom inte att jämföra saker på det sättet, så hoppas du får ordning på både tårna och alkoholen:-)
Kram Stigsdotter och hoppas du också får ordning på dina bekymmer.
/Fenix
jo jag minns en del från diskussionerna i den tråden, men är det något särskilt du tänker på? Var det du som var Kramis69 och hur har det gått för dig oavsett vem du var eller är?
/Fenix
på forumet. Tack för era värmande frågor om mitt tillstånd. Jag är inte så flitig besökare just nu på forumet, och det beror ju ofta på att behovet inte känns så påträngande, vilket kanske är positivt på ett sätt. Jag blir ofta förvånad över att nykterhet känns så naturligt för mig, att det liksom är slut med det. Visst kan jag få tankar kring drickande fortfarande, men jag är så in i märgen medveten om att det ENBART är negativt för mig. Det har liksom sjunkit in i mitt medvetande, Jag menar fortfarande att jag varit nykter sedan början av oktober förra året, dvs åtta månader. För ett antal veckor sedan drack jag dock en helg. Jag var ensam hemma och tror att jag faktiskt ville testa en gång om jag bara lurade mig själv med att inte se något positivt med att dricka. Så fredag eftermiddag drack jag och det tog ungefär en kvart innan ledan och tröttheten kom. Sedan var jag bara trött och nedstämd och dagen efter mådde jag riktigt dåligt, såväl fysiskt som psykiskt. Räknade med att må bättre när jag började dricka på eftermiddagen igen, men samma sak hände med trötthet och uppgivenhet, det jag känt i så många år. Så jag fick genomlida även söndagen innan det hela var över. Sedan dess finns inte en enda positiv signal när tankar på alkohol dyker upp. Så nu åker jag snart utomlands igen på min andra nyktra semester, och sedan är det midsommar och det finns ingen rädsla längre för att jag ska "trilla" dit. Frågan handlar mer om vad jag ska göra med resten av mitt liv utan vare sig alkohol eller nikotin:-) När det gäller huvudet så har jag inte fått någon klar diagnos ännu, men ska påbörja en förebyggande behandling nästa månad. Om det skulle visa sig att det kan handlar om ms så är det lika bra att ta en bromsmedicin på en gång, och om det inte är ms så är ingen skada skedd. Mår dock egentligen precis som vanligt, innan anfallet, så det är inget jag tänker på särskilt mycket, även om jag tills vidare inte får köra bil.
Hoppas att Lilla blå och Stigsdotter har det bra med tillvaron! Liksom alla andra som kämpar mot sin beroenden, demoner och hjärnspöken av alla de slag.
En riktigt god sommar till er alla
/Fenix
Du är bäst! Det där var en riktigt, riktigt jobbig situation. Tänk så dumt det blir när någon bara tar för givet att man vill ha alkohol. Så har jag själv gjort. Jag arrangerade en julfest på jobbet och till fördrink hade vi bestämt något glöggliknande. Restaurangen rekommenderade även ett alternativ som skulle vara så utspätt och svagt att även bilförare skulle kunna ta en kopp och kunna köra sedan efter maten och dansen. Någon i mina ögon besvärlig gäst ville försäkra sig om att det inte var någon alkohol i. Jag försäkrade klämkäckt att det var så lite sååååå. Han sa lite buttert att han inte ville ha någon alkohol alls. När jag tänker på det där nu så skäms jag. Hur kunde jag vara så tanklös? Bara ta för givet att alla vill dricka alkohol och inte ha en tanke på att det finns de som varken kan eller vill...
Tråkigt
Tråkigt att du känner så, Fenix. Ärlighet från min sida kommer aldrig att innebära att jag skriver (säger) det som andra "vill höra", utan det kommer innebära att jag är så rak jag kan utifrån mina erfarenheter.
Det som har fått mig att växa allra mest under hela min process som tillfrisknande medberoende är att just få input från båda sidorna av spegelbilden, alltså även från dig Fenix. Men, om du inte vill ha mina tankar här i din tråd i fortsättningen så respekterar jag det och tystnar här.
/H.
Måste gå tillbaka och läsa mitt inlägg
som gjort dig ilsken och irriterad Fenix. Jag har följt din tråd och haft stor behållning av att läsa den. Många gånger har jag känt mig djupt berörd av det du förmedlat. Jag blev fascinerad av den starka respons du fick när de skrev om din plan för din 60-årsfest och jag var verkligen intresserad av vad du skulle ha att berätta - efter att du avslutat med "Kram så hörs vi på söndag..." Jag skrev att jag var besviken när din tråd förblev tom och avslutade med att din berättelse har ett stort värde, inte minst för mig som kämpar med att lära mig om och frigöra mig från ett tidigt inlärt medberoende.
Jag har inte avsett att tillrättavisa dig eller någon annan här och ber om ursäkt i de fall jag gjort det!
Jag har flera gånger skrivit, som det är, att jag har haft stor hjälp av att få följa människor i alla trådar och inte minst din. Att jag lärt mig mycket av att få dela erfarenheter från den "andra sidan". Att jag känner mig mer ödmjuk gentemot missbrukande människor idag.
Givetvis respekterar jag din önskan och ska inte skriva i din tråd hädanefter. Allt gott / mt
Ok Fenix, jag tycker din ton
Ok Fenix, jag tycker din ton är onödigt hård, så med tanke på den irritation och ilska du upplever, så kommer här en tanke från en alkoholist.
Detta forum är ett bland extremt få på internet där alla skribenter vill varandra väl och mycket tanke läggs bakom varje inlägg.
Min bestämda åsikt är vilket forum man skriver i, om man är "alkoholist" eller inte är helt irrelevant så länge man faktiskt lägger ned tid och skriver efter sin bästa förmåga. Speciellt med tanka på att vi inte är jättemånga aktiva här.
När det gäller din egen situation så är vi många här som inte bara vill höra "bra" saker ifrån dig, vi undrar alla om din vardag, om dina tankar, och givetvis hur det går i din nykterhet. Jag personligen saknar kontinuerliga inlägg från dig, status, bra eller dålig, eller tillintetsägande, hur det går för dig.
Är du med på hur jag tänker?
Ursäkta
mig Mulletant, Lelas och andra jag trampat på tårna. Jag hade en riktigt dålig dag i går, frustrerad och lättretlig, och det pyste ut här på forumet vilket var riktigt dumt. Borde följt mitt eget råd och hållit min stora trut helt stäng i går. Självklart får ni skriva hur mycket ni vill, och gärna i min tråd. Jag har många gånger uppskattat era inlägg.
Så sudda bort gårdagens magplask så gott det går. F´låt.
/Fenix
Visst är det en stor och
Visst är det en stor och viktig skillnad som mt skrev till mig, att skilja på att tillrättavisa och vänligt visa tillrätta. Också hur vi tolkar skrivna rader. Vilken ton har ett inlägg? Egentligen den ton vi själva lägger på i vårt huvud då vi läser, eller hur?: )
Min personliga åsikt är att jag måste vara aktsam på hur jag använder min egen smärta som bränsle. En annan fundering jag har är att jag kanske ska fråga mig av vilken anledning jag skriver ett svarsinlägg. För att hjälpa? Isåfall - vem? Om jag kommer fram till, "ärligt", att jag faktiskt vill skriva det för att hjälpa mig själv mer än mottagaren (tex hjälpa mig själv att tömma min frustration över vad jag anser som andras okunskap eller dumhet) så måste väll det också vara okej - men (MEN) är det okej att på det viset "använda" den jag skriver till, att ta risken att jag gör mer skada än nytta för den personen. Återigen - ärlighet ÄR bra, men precis som Fenix så tycker jag att för att både givaren och mottagaren ska få ut något konstruktivt av den uppriktigheten måste det nog för min del finnas ett förtroende och en trygghet i relationen sedan tidigare. Jag har olika relationer med medlemmarna här på forumet, och har lärt mig förstå och tyda dem jag kommit lite närmare, eller har en långvarigare relation till, har lättare att identifiera mig med vissa än med andra. Jag har en helt annan förmåga och vilja att ta till mig kritik eller ifrågasättande av dem jag kan identifiera mig med, av dem jag lärt mig förstå, av dem som vunnit min tillit. Precis som irl egentligen...
Peace and love<3
Det är okej Fenix, och du viktoria - så
klokt du har formulerat vad vi behöver tänka på och beakta som skrivare och läsare i den svåra balansgången att samtala enbart i text. / mt
Hörrrrrrrrrrrrrrrrrru!
X---------------------------------------------------------Nu tycker jag att vi kramas lite allesammans------------------------------------------------------X
Alla har vi bra och dåliga dagar och efter regn så kommer solsken...
@Fenix hur går det för dig? Har läst runt här i tråden och på övriga forumet och kan känna igen mig väldigt mycket i det du skriver... Även hur jag har levt och haft min relation och förhållande till alkoholen. Fast jag klev kraftigt över gränsen nu senast för ett par veckor sedan och det känns idag i vartfall som "min dåliga resa" är över nu.
Kommer bli konsekvenser långt framöver nu för min del och jag kan bara inte hålla på så här längre...
Inne på min gård där jag bor så satt en mycket trevlig man och solade (min granne ovan mig i tre år). Han var ganska ensam av sig och hade precis fyllt 63 år. Men han var helt klart min favoritgranne som alltid hälsade när vi möttes och vi delade nästan jämt några korta meningar med varandra om vardagen.
Han sa att han hade lagt ned drickat och jag sa likadant till honom (bägge ljög vi lika bra). Hans kropp sa i allafall stopp ute på gården i solstolen för 2,5 vecka sedan ungefär. Många är dom som jag får besöka på kyrkogårdarna i min hemstad på Allahelgonahelgen när pappa och jag åker runt och sätter ljus. Jag är "bara" 34 år gammal och min fd frivårdsinspektör gjorde bara en snabbkoll i registret berättade han för mig på alla hans klienter genom åren... Sjukt många kors fanns det framför namnen (alla som går bort får ett kors i deras register).
Jag tror inte jag kommer bli så gammal som 63 år om inte jag slutar nu helt och hållet. Statistiken säger 25-35 år för folk som lever som jag har gjort. Men jag är ingen vilde jämt.Jag är kraftigt periodare utan förhöjda levervärden eller andra skador som man ofta ser på missbrukare... men när jag väl dricker så kan det sluta precis hur som helst. Nu senast misstänkt för grovt olaga hot med luftgevär men det värsta är jag har bara så otroligt små minnesbitar från kl 12:00 - 08:00 dagen efter.
Jag vet inte hur du fungerar och blir på alkohol Fenix och hur du nu känner. Vill du leva nykter eller skulle du vilja kunna dricka ibland som en "normal" människa?
Kom igen skriv och berätta :) Jag har tidigare vräkt ur mig dumma saker här (vissa ångrar jag inte alls) men sedan försvann jag in i en spiral som gick nedför och utför. Besökte inte denna site på över ett år...
Kram Danne - Djzzon
Tack Danne
för din berättelse. Nej, jag känner att jag inte vill vara normaldrickare. Jag kan i och för sig dricka normalt på fester och så utan att göra bort mig. Men är det för lite att dricka blir jag bara nervös, och kan inte komma fort nog hem och dricka så mkt som jag vill. Jag är helt programmerad på att dricka till jag slocknar. Känner mig faktiskt helt klar över att jag inte vill dricka mer alls. Jag känner mig så färdig med alkohol att jag funderar på att avsluta den här tråden och göra ett nytt avstamp i en ny tråd.
Jag har insett sanningen som Allen Carr förmedlar i sin bok Äntligen full kontroll, nämligen att dricka alkohol ger inga fördelar alls! När jag rannsakar mig själv så är det helt sant, det är BARA negativa följder för mig att dricka. Inte ens första ölen känns positiv att dricka längre, efter någon klunk kommer ledan och tröttheten smygande och självföraktet.
Just nu känns det bara spännande att vara nykter och se vad som händer, hur livet blir och hur jag ska tackla det.
Lycka till på din resa, såg i din tråd att du funderar på att söka jobb på LKAB, låter spännande, där händer det mkt just nu.
Kram, Fenix
mts krav
Här håller jag med Fenix om det mt skrev om att Fenix hade lovat att höra av sej på söndagen efter festen.
Jag reagerade starkt på de orden,för jag upplevde det som intrång på fenix integritet.han har bara löften till sej själv inte till oss.
Det var därför jag skrev det om medberoende.O likaväl som vi alkisar trampar i klaveret så kan medberoende(vilket jag åxå varit/är)åxå trampa i klaveret ibland.
Vi har alla mkt att lära i detta forum så låtom oss varen ödmjuka.
Texttolkningar och Allen Carr
Jag tror det är väldigt mycket så som Viktoria skriver här ovan att det ofta är vi själva som lägger på tonen - särskilt när vi läser något som någon annan skrivit. Text är så mycket svårare att tolka än när man har människan framför sig och kan läsa kroppsspråk etc.
Jag som känner mig lite avis på den gemenskap många av er som "känner" varandra har tolkade MTs inlägg som ett uttryck för lite oroligt nyfikenhet och en uppriktig önskan om att allt är bra med mottagaren - som en fråga från någon som bryr sig om helt enkelt.
Nåväl, det är väl bra att man kan ha dåliga dagar här också och inte behöver förställa sig.
Vad bra Fenix att du har lyckats ta till dig budskapet i den där boken. Jag läste ut den för ett tag sedan men är inte riktigt inne på hans linje ännu. På något sätt blev det lite antiklimax när jag läste den, det talades sida upp och sida ner om den fantastiska lösningen - jag tror att jag hade byggt upp för stora förväntningar om vad lösningen egentligen skulle bestå i. Jag har lite svårt att komma till den där punkten du säger dig befinna, nämligen att inte vilja alls (till skillnad från att fortfarande vilja men samtidigt ha styrkan att låta bli). Jag önskar att jag kommer till den insikten också.
Färdigflaxat
Hej, alla fina kämpar på detta forum. Nu har Fenix flaxat färdigt, vi får hoppas att han rest sig ur askan och är på väg mot solen.
När Fenix fick besked om sina dåliga levervärden beslöt han att göra en nystart. Det markeras genom ett nytt nick, Gurra, och en ny tråd. Det handlar om att renovera Gunnar, när han nu inte kan komma undan insikten om att han höll på att livet av sig. Det får bli ett projekt, det viktigaste han just nu har att göra.
Vi ses i min nya tråd den som vill.
Jättekramar till alla som haft med Fenix att göra under den tid han varit här!
Inte färdigflaxat!
Haj alla, känner mig efter fyra nyktra veckor mogen att börja delta i forumet igen. Jag hade en tillfällig karaktär Gurra, eftersom jag var så oerhört trött på mig själv och ville bli någon annan än Fenix som aldrig kom till skott. Men det går ju inte att fly från sig själv, så nu är jag tillbaks med nyputsade vingar. Vändpunkter blev programmet på tv med Skavlan, Benny Andersson och hans son berättade om sitt missbruk och sitt i alla delar mycket bättre liv som nyktra. My Skarsgård berättade om sin alkoholism, men också om den nya verksamhet hon startat för att hjälpa alkoholister att förstå sin sjukdom och komma ur greppet. Den kursen gick jag för en månad sedan, och den betydde oerhört mycket för mig. Jag kunde inse att jag förmodligen blev alkoholist redan i 27-årsåldern. Jag insåg på djupet att mitt arv och min tålighet för alkohol medförde att risken att bli beroende statistiskt var 27 procent. Normal risk att dricka sig till alkoholism är ca 4 procent. Det var länge sedan det fanns en möjlighet för mig att återgå till ett så kallat normalt drickande, och för mig är den bistra sanningen att jag kan välja på två saker, att fortsätta mitt destruktiva drickande och bli sjuk i förtid och dö i förtid, eller ta bort alkoholen och äntligen leva mitt liv som det ska levas. Just nu känns det så självklart att inte dricka. Kom just hem från en resa med min fru till Istanbul, och det har gått över förväntan att semestra utan att dricka alkohol. Jag har tänkt mycket på drickande, men alltid landat i valet att inte dricka för mig är så mycket bättre.
Den där 3 veckors-risken stämmer nog, för då kände jag mig lite låg. Men också så grundat i att det är ok att vara låg, och att det bara blir bättre ju längre tiden går. Fick också rådet att prata med min läkare om lyckopiller, i fall jag skulle börja bli deprimerad. Jag har alltid varit livrädd för piller, men behövs det så accepterar jag det, för alkohol är historia för mig.
Stora ord kan tyckas, men jag känner mig så glad och lugn när jag tänker så, och min fru uppmuntrar mig genom att bara se fördelar med en nykter Fenix, för mig och för henne.
Det blev långt, men kände ett uppdämt behov av att återförenas med alla er som jag lärt känna under årens lopp.
Kramar i massor!
/Fenix
Gurra
har gjort sitt. Jag skulle förstås ha varit inloggad som Fenix i inlägget ovan. Skriver det så att förvirringen inte bli större än nödvändigt:-)
/Fenix
My Skarsgård
Ja, ja, jag ska gå och lägga mig. Såg bara att en intervjun i TV4 med My Skarsgård och Åke Lundqvist som driver projektet Prime for life ligger kvar. Här är länken:
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/efter_tio?title=my_skarsgard_o…
Välkommen
Välkommen tillbaka Fenix. Du är och kommer alltid att vara välkommen här! Här är alla välkomna! Även ni andra som har tankar på att sluta. Eller bara vill stötta.
fenix
jag hittar inte min tråd jag får nästan panik hur hittar jag min hgamla tråd jag behöver skriva !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hej Vana,
din tråd heter tillbaka igen och finns nu här på sidan ett. Kolla bland de tio första.
Fenix
Tack Mickey
för ditt välkomnande. Just nu sitter jag här, skönt trött, ensam, gräsänkling och nykter. Särskilt bra känns det att ha varit på personalfesten i kväll, deltagit vid bordet, ätit mkt gott och haft en trevlig men kort kväll. Gick hem efter några timmar, och var mkt nöjd med hur kvällen blev. Precis som jag hoppats och planerat. Såg i stället på tv och drack lite julmust och nu ska jag läsa några sidor innan jag somnar. Ser fram emot min nyktra morgondag då jag ska få undan en hel del praktiska ärenden.
Natti till alla som är vakna,
/Fenix
nej
den heter fortfarande hur gör jag o jag hittade den tack!
Bra Vana att
du hittade din tråd igen, bättre byxlös än trådlös eller vad det heter. Kul att se ditt namn här igen, hur går det för dig? För min del känns det just nu bra, jag har fått en förklaring till varför jag aldrig verkade kunna sluta dricka, och det är ett stöd för mig nu i min nykterhet. Jag har också börjat gå på AA-möten igen bara för att känna gemenskapen med andra människor med samma problem och inte plötsligt glömma bort att det helt tiden finns ett allvarligt hot mot ett fortsatt bra liv. Nämligen alkoholen.
Nykter, ganska utvilad, kaffet urdrucket och en hel dag för mig själv där jag ska rensa upp omkring mig. Kan just nu inte tänka mig att ha det bättre.
Kram,
/Fenix
Personalfest
Det är otroligt skönt att ha deltagit på personalfester nykter. Jag var själv nykter på julbordet 2009. Jag minns att jag var förvånad hur lätt det ändå gick. Jag minns också hur nöjd jag var när jag tog bilen hem. Nu är det snart dags igen. Hoppas att jag kan upprepa (givetvis nykter tills dess) bedriften.
Jag vill passa på att säga att jag kanske inte alltid skriver eller svarar. Det gäller till alla. Jag skriver när andan faller på och när jag känner att jag har något att säga eller som jag vill berätta och dela.. Men jag kan lova att jag läser vad ni skriver. :)
Seger.
Ja visst är det en seger att delta i sammanhang med mkt alkohol och inse att det är så mkt bättre för en själv att inte dricka. Stärker mig i mitt beslut och lägger en tegelsten till i min nyktra mur känner jag. Det är helt ok att inte alltid svara eller skriva. Själva idén med ett forum. Lev och låt leva passar bra in.
Ha en bra helg Mickey och alla andra,
/Fenix
Hej igen Fenix!
Härligt att höra din beslutsamhet och att du vilar så fast i ditt beslut att inte låta alkoholen besudla ditt liv igen.
Lite märkligt är det väl ändå att vi känner oss duktiga när vi deltar i fester osv utan att dricka. Jag menar, att man överhuvudtaget ska behöva tänka den tanken!!?? Nåväl, annars hade vi väl inte varit de vi är antar jag.
Jag blir lite nyfiken när du skriver att du fått en förklaring till varför du inte kunde sluta dricka - är det något du kan dela med dig av till gagn för oss andra? Jag har full respekt för om det är något ytterst personligt som inte kan vara til nytta för oss andra, nyfiken i en strut är mitt andranamn ;-)
Hej Stigsdotter och tack för
Hej Stigsdotter och tack för ditt inlägg! Jag skrev ett långt svar till dig, och lyckades med konststycket att radera ut allt innan jag sparade.&%&€€#"
Orkar inte börja om just nu, återkommer. I korthet såg jag att jag nog nämnt huvudanledningen i ett inlägg på förra sidan, det handlar om insikterna jag fått vid en kurs hos My Skarsgård. Natti, jag är åter på söndag kväll.
Kram,
/Fenix
har du varit
i Istanbul?
Jag åker snart till södra spanien,jag har behov av äventyr o kickar i tillvaron.:)
Feeeeenix!!!
Så glad jag blir över att läsa dina rader!!!
som jag tänkt på dig... vet inte varför egentligen, men du betyder massor för mig... knäppt va?! =D
fortsätt kämpa, fortsätt tänk, fortsätt vara ärlig mot dig själv, och glöm inte älska dig själv och vara stolt över det du gör!!!
så himla glad jag blev, alldeles varm i magen och med en liten tår i ögat!
stor kram till dig!!!
/k
Så glad
Jag blir när jag kommer hem i kväll och läser dina rader Lillablå!! Du har också betytt massor för mig under åren, vet inte heller riktigt varför. Men så är det och det är bra. Jag har kämpat bra på sista tiden om jag får säga det själv, eller vad sägs om att sedan jag slutade i början av oktober har jag varit på utlandsresa, (japp, Istanbul Vana, spännande stad), varit på personalfest, hemma ensam en hel helg, ute på två middagar på krogen i helgen med olika människor. Och allt detta med en god cola eller Loka vid min sida. Kan inte säga att det varit jättesvårt, känner mig faktiskt så lugn när det gäller tanken att jag slutat dricka så det är fantastiskt. Dock efter alla tidigare bakslag medveten om risken att glömma, så jag tar mig minst en gång i veckan till AA och hämtar stora muggar av den kraft som finns i den gemenskapen. Nu ska jag spela Little Blue innan jag somnar för att fira dig Lillablå. Hur har du det med allt?'
Kram,
/Fenix
Åh vad jag blir glad och
Åh vad jag blir glad och berörd av att läsa det ni skriver lillablå och Fenix. Det är en sådan ynnest att få betyda något, och att finna någon av stor betydelse. Jag känner igen känslan av samhörighet med några jag funnit här, och den är ovärdelig!
Viktiga milstolpar har passerat för dig Fenix, önskar dig allt väl! Och lillaBlå, jag är inte ofta (nästan inte alls) in och läser på anhörigsidan av olika anledningar, men du är inte glömd : )
Kramar till er denna måndag morgon!
kramar
från mej åxå :) jag vill åxå va med i kram o kärlekskalaset.<3
Little Blue!
Fenix, Viktoria och Vana!
Kramkalas är bra!
Lyssnar till Little Blue, as I write, den finns i min spotify, under kategorin Pepp!
Så skönt att höra att du har gjort såna framsteg, så skönt att känna stoltheten som sipprar fram mellan raderna, och det med all rätta!! Du är grym! Och det är nog bara så att man klickar extra mycket med vissa, jag har till och med fått några allra bästa vänner härifrån, ser ut som om jag ska träffa två av dem på fredag, om allt går som det ska! =)
little blue, how do you do...?
jag mår nog rätt bra, tror jag! trivs som bara den med min fina lägenhet, har bott här i typ 9 månader, en hel graviditet, och jag har inte fått upp en enda tavla, men det skiter jag högaktningsfullt i, för jag trivs, och det är min lägenhet, så det så! har precis kommit hem från en resa till Afrika, mamma fyllde 60 och mamma och pappa bjöd med mig och brorsan på en tvåveckors safari, med lite sol och bad på zanzibar! helt fantastiskt! och fruktansvärt, fast härligt... såg så mycket fattigdom och jobbigheter, samtidigt som många verkade innerligt lyckliga och tillfreds trots enkelheten i hyddor och trasiga kläder... undrar om inte vi är mer olyckliga och ensamma här... det enda som var lite jobbigt egentligen var att dela tält med brorsan de gånger han tog några öl, i mitt tycke för många, och han kom inramlandes ett par timmar efter att jag somnat, fick mig tillbaka till olyckstiden... men jag vet samtidigt att det antagligen bara sitter i mitt huvud, och att det är min kropp som minns och reagerar... jaja, sorry Fenix, nu blev det en hel roman i din tråd!!
Och bara så ni vet! Ni betyder så mycket för mig, jag har lärt mig så otroligt mycket av era resor och er kamp, och era steg framåt och bakåt har jag följt, gläds med framstegen och lider när det blir jobbigt! TACK för att ni finns!!!
Stora stora kramar!!
/k
Kramkalas
kan man inte få för mkt av. Lillablå, Viktoria, Vana och det finns några flera som under tiden som gått kommit att bli faktiskt som gamla vänner. Visst är det lite märkligt, kan bara i fantasin gissa hur ni ser ut, vad ni är för ena och ibland tror jag att det är lika bra så. Vi har skickar varandra önskan om framsteg i våra själar och kraft att förgöra Kung alkohol. Inga dåliga vapen vi ger varandra här på forumet. Afrika låter spännande, en tanke som jag inte tänkt så mkt på tidigare. Men klart man borde försöka se den kontinenten också. Säger som Lillablå och som vi gör på AA, TACK för att ni finns!
Mitt internet är lite svajigt, så det var tur att jag hann in och läsa och skriva innan det lägger av igen.
Kram till ALLA som vill ha,
/Fenix
Tack för kramen Fenix,
jag ansluter mig till kramkalaset med er min vänner! TACK för att ni finns! / mt
Kram
Ni får alla en kram av mig oxå! Gläds med er, vet ni.
Nu börjar
min nykterhet kännas så bra att jag stiger upp typ vid 7-tiden på morgonen fast jag inte behöver. Bara för att jag njuter så mkt av en ledig dag där jag kan göra småsaker i lugn och ro. Börjar faktiskt på allvar inse att det är i vardagens små händelser som livet utspelar sig, och det är där man ska söka meningen med sitt liv. I dag åkte jag ned på stan och skulle köpa en pryl. Gick förbi systemet vid 10.30 och såg först en gammal bekant som gick med sin rullator och hade fyllt på förrådet. Så djäkla tragiskt, en mkt trevlig och belevad man som verkligen supit sig sönder och samman de senaste tio åren. Strax bakom honom kom en man i medelåldern med en sprängfylld kasse med öl. Blå men röda och vattniga ögon, en jagad blick och bråttom, bråttom. Och jag kände bara en sådan glädje att själv få slippa detta destruktiva vansinne. En dag i taget och nu kan jag summera två månader.
Hoppas det går bra för er därute i kampen!
/Fenix
Jag känner igen det du
Jag känner igen det du beskriver Fenix. Jag har själv stött på folk på systemet som har gått ner sig. Folk som man stötte på ute på krogen ibland, och vissa fall hamnade man på samma efterfest. Tänker på en kille som snabbt gick in och greppade två stora flaskor renat. Man såg och förstod. Han var lika glad i festen förr som jag. Men hans resa hade gått betydligt snabbare än min. Här pratar vi inte om bara fest på helgen längre. Skönt att du trivs med ditt nya liv Fenix! Vänligen mickey
Vilken härlig läsning Grattis
Vilken härlig läsning
Grattis och Kram
Lisamari
Tack
Tack så mkt Lisamari! Ja, för varje dag känner mig jag mig mer lugn i övertygelsen att alkoholen är borta. Jag har inget sug, ingen längtan att dricka, ingen rädsla att plötsligt springa till bolaget. Vet att man inte ska segla för lätt på de rosa molnen, men dagliga reflektioner kring hur Fenix känner och tänker samt regelbundna möten på AA tror jag ska hålla mig på jorden och spåret.
Kram själv, hur lever livet med dig?
/Fenix
Det är så bra att via detta
Det är så bra att via detta forum få dessa små påminnelser om hur det varit. Tänker på den där medelålders mannen med röda o vattniga ögon. Kunde varit jag....
Grattis till två månader...hoppas jag oxå får segla på de där rosa molnen snart.
/Underisen
Jag stiger fortfarande upp
Jag stiger fortfarande upp tidigt på morgonen, bara för att jag har livslust. Det är så härligt och en sådan skillnad mot när man låg och drog sig så länge som möjligt, för att bli av med baksmällan och för att tiden skulle gå så det var närmre till den tid då man fick öppna vinflaskan.
Rosa moln är bra, bara man hela tiden är på sin vakt mot fällorna.
Än idag så får jag då och då impulser. Skulle jag kunna? O det krävs endast en liten eftertanke så vet jag svaret. Nej. Varför skulle jag? Idiotdumt att berusa sig och sedan berusa av sig igen. Nej, jag är fri nu, och det vill jag förbli.
När jag drack så tyckte jag att jag blev fri. Fri från ansvar, fri från ängslan, fri från skuldkänslor, fri från moral och etik.... O vad hände? Jo nästa dag kom allt med dubbel styrka.. ångest, skuld, självförakt. Och vad är det för slags frihet att bli dum i huvudet? Att glömma värderingar och ansvar genom att låta simpla impulser och begär styra? För visst är det det geneme man håller på med när de super sig fulla på fester, skrattar högre, gällare,ställer till bråk, dansar som pajasar och tafsar på folk de inte ens skulle ge en blick i nyktert tillstånd...
Till råga på allt så lät jag mig bli slav under giftet o att jag ändå kunde inbilla mig att jag blev fri och lycklig av vinet är ett bevis på hur kemiskt beroende hjärnan blir.
Tre år av frihet, det är vardag nu, men allt som oftast så fylls jag av tacksamhet över min nykterhet och över alla som hjälpte mig dit.
Kram på er alla. Så länge det finns liv finns det hopp!
Grattis till dina tre år!
Slav är ett bra ord för vad man är under alkoholen och dess vansinne. Var på ett bra AA-möte i går, där omkring 15 personer berättade sina livshistorier i fångenskapen. Det var allt från en yngre kvinna som var på sitt första möte till en med kanske 15 års nykterhet. Slående är den gemensamma nämnaren av hur drickandet, hur det än började och när det än började, till slut blev så destruktivt och livsförsämrande. Förtvivlan över de ständiga återfallen och ibland allt för nära till självmordet. Det är en fruktansvärd drog och en av mina chanser att klara mig från att hamna där igen känner jag är att gå och lyssna på alla berättelser och ständigt uppdatera min insikt om att det handlar om mig. Jag är mycket långt förbi den punkt när det fanns en återvända, en möjlighet att vara en så kallad normaldrickare. För övrigt har jag ingen lust att bara sitta och sippa på ett glas, vad är det för mening när det är berusningen som är den åtråvärda belöningen. (Tror man). Precis som du Pia steg jag i morse upp med livslust och tacksamhet att ännu en gång få börja dagen med ett nyktert och positivt sinne.
Kramar
/Fenix
Påminnelser är bra..
...jag kan känna, nu när det för mig nästan gått en månad, att det var ju inte så farligt det här! Varför ska jag inte kunna vara en normaldrinkare, ta ett litet gott glas vin till maten. Och glögg: nu är det ju glöggtider, jag är ju egentligen inte alkolist hur kunde jag tro det?
Kanske bra att gå på sådana möten för att inte glömma. Fast, hur gör man för att inte tänka att "nej, men det där gäller inte mig, jag klarar mig bättre"?
Hoppas du får en skön helg Fenix! Tänk vad mycket man får gjort när man går upp tidigt på morgonen!!
Hej
Stigsdotter! Ja, din fråga är intressant. Har själv tänkt på att hur gör jag för att inte tänka att dom där var ju mkt värre ute än jag, så illa var det inte för mig, jag kanske kan klara mig bättre? Jag har flera tankar kring det, det ena är att jag tänkt så och ramlat dit nu ungefär 10 000 gånger. Trots allt har jag hållit på med ett tilltagande missbruk i minst 20 år. Även om jag inte drack starksprit och vaknade på toaletter, så hade jag de allra flesta av årets dagar ångest och självförakt. Jag har alltså facit, jag klarar mig inte bättre och det gäller i högsta grad mig. När jag lyssnar på de andra så är det också så att en del har druckit mer än jag och en del har druckit mindre. Men vi sitter alla där runt bordet med precis samma problem, att alkoholen förstör våra liv. Det är så det är och för min del inget att diskutera längre, framför allt inte med mig själv. Och som jag känner det är det bara ett plus i mitt liv nu! Jag förstör inte mitt liv längre, skulle alternativet vara bättre?
Ha en bra helg själv med nyktra mornar och ett liv att leva,
/Fenix
Ska försöka
komma i säng nu, få bra med sömn. Men gillar Berras tanke att summera veckan och helgen med några rader. För min egen skulle i första hand. Från denna helg kan summeras bland annat en bra fredag kväll, då jag var borta med en hel del gäster varav de allra flesta drack. Körde bil så jag slapp den diskussionen, men den fanns liksom inte och jag tänkte flera gånger under kvällen att jag är här för att umgås med människor, inte dricka mig mer eller mindre berusad och det var så bra. Hade detta varit för inte så länge sedan, hade jag varit nervös hela kvällen för att se till att jag hela tiden fick i mig tillräckligt, ändå varit angelägen om att komma hem så fort som möjligt för att få dricka i fred och dricka precis de starköl jag själv hade gömt undan för helgen. Kom just att tänka på mina söndagar, då hade jag för det mesta druckit upp det mesta av mitt förråd och var tvungen att gå till pizzerian och tanka på ordentlig på kvällen samt köpa folköl för säkerhets skull. Därför blev jag oftast fullast sent på söndag kväll och natten mot måndag och måndag morgon en djälva pina att vakna till den nya veckan. Hu, nu ser jag fram mot morgondagen och om ett ögonblick ska jag lägga mig och läsa i Zlatans bok, mycket intressant och lärorik även för mig som inte är någon fotbollsfantast. Hans farsa hade stora problem med alkoholen som han berättar öppet om.
Ha en bra vecka alla,
/Fenix
Tack det samma
till dig Fenix! Fint att få dela dina tankar och erfarenheter./ mt
Hej igen,
ja det är givande att få dela andras erfarenheter och tankar kring det här med alkoholen. Oj, ser att det är mer än en vecka sedan jag skrev. Tiden går så fort framför allt så här före jul. I går hade jag en lite läskig upplevelse. Min fru hade tagit fram en flaska vodka som hon skulle spetsa glöggen med, och den stod framme i köket när jag kom hem. Dottern var också hemma, men jag blev mer och mer störd av att blicken hela tiden drogs till den djäkla flaskan Absolut vodka. Den provocerade mig oerhört och till slut gick jag därifrån. Det kom sådana där tankar om att just eftersom det var sprit, så skulle jag kunna halsa en försvarlig del och bli hur full som helst på kort tid. Om jag ville. Gillade inte ens att tanken kom, men i dag är jag glad för att det inte fanns någon som helst längtan kopplad till den tanken. Min glädje över det nyktra livet håller i sig, enda molnet på beroendesidan är att sötsuget är starkt, och följer precis mönstret från drickandet. Men jag börjar snart bli så förbannad att jag ska slänga ut godiset också. Ger ju verkligen inget, inte ens berusning:-)
Ha de,
/Fenix
Fenix!
Nykter jul, det kommer du få!
och då kan du låtsas vara julstjärnan i toppen, sitta där som en fågel med utspända vingar, för precis så stolt ska du vara över hur långt du kommit!! du är en stjärna!!!
stor kram!
/k
Fin bild lillablå
- jag vinkar till dig uppe i toppen Fenix! / mt
God Jul!
Fenix!
har du klättrat upp till grantoppen än?
hoppas att du får en fin första jul, jag tänker på dig och din familj!!!
kraaam!
/k
Nej, lillablå
det blev ingen gran i år. Vi ska åka bort, och det blev liksom ingen mening med att köpa gran. Så det blev en en (!), i stället. Också fin, men klarar nog inte min tyngd. Så jag kör din mentala bild i stället, vinkande från toppen och helt nykter. Ser fram emot mina nyktra helger, och sedan kör jag igång min plan för mindre socker och mer motion. Allt väl till dig med.
God (Vit) Jul alla!
/Fenix
heja!
gillar dina inlägg, uppriktiga, givande. Tänk vad du ändå kommit långt! Grattis! (I stället för god jul; jag firar det inte och kräks nästan på allt snack bara för det ;-))
Grattis
själv bibliotekarien, som tagit dig till detta forum. Tack för dina ord. Jag är själv inte särskilt förtjust i julen, har varit den stora förljugna högtiden hela min uppväxt och i stort sett resten av livet också förresten. Däremot har jag nästan bara nyktra minnen av julen, min mor var hysteriskt rädd för alkohol. (Så det kan bli, va!). Men frånvaron av alkohol under själva juldagarna tog jag förstås snabbt igen mellandagarna och nyår. Just nu känner jag bara tacksamhet att jag inte har någon som helst längtan att dricka helgerna som väntar. Å andra sidan längtar jag nog mest att det blir vardagslunk igen.
Ha de,
/Fenix
vardagslunk
gillar också vardagen bäst, då mär jag bäst och är som bäst och fungerar bäst. Helger och högtider, sprit och uppvisning, det är inte alla som klarar det.Å andra sidan klarar vi kanske en hel massa annat. Jag har haft en härlig jul på så sätt att jag inte firat den: promenerat, läst och ätit god färsk fisk. Kunde inte bli bätte.
jul
jag hade en lugn o stillsam julMed min son,och hans kusin bjöd in sej till osss,o det uppskattades .
det är fint när ngn bara kommer sådär.Vi åt gott o lite annorlunda,eftersom jag numera är nästan helt vegetarian.
Dock fick jag en flaska vin i julklapp,han visste inte att jag inte dricker vin.
För första gången på snart 2½ år står n flaska rött hemma i ett skåp.
Det är ganska fint vin så jag vill inte hälla ut det.
I övermorgon ska jag träffa en barndomskamrat.Ska ge den till henne.
men det känns lite konstigt nu när jag skriver detta,för jag blir medveten om att jag har vin hemma.
Stundtals glömmer jag ju bort det.
tackolov den försvinner ur huset om några dar.
Vana
Hej Vana
Hoppas du mår bra och ett Gott nytt år!
Vana
Som svar på Hej Vana av bibliotekarien
så bra att du ger bort vinflaskan! Så småningom kan man säkert ha vin hemma men det är onödigt att riskera. "Tillfället gör tjuven" brukar jag tänka. Vi har öl, vodka och Jägermeister hemma men inget av det skulle trigga mej. Nåja, öl har jag väl druckit om inget annat finns men tröskeln är mycket högre än om det stod en låda vin i skåpet. Ska be maken att inte köpa det, bara för säkerhets skull.
Sagt och gjort!
Nu är det sagt och gjort. Jag nämnde för min yngsta dotter för någon vecka sedan att jag inte druckit på tre månader, och det tyckte hon var mycket positivt. I dag, inför en fest vi ska ha, sa jag till min äldre dotter som skulle köpa vin, att jag inte dricker alkohol längre. Det bara flög ut ur munnen, och jag undrade ett ögonblick vad jag egentligen sagt. Nu känns det kolossalt bra, jag sa ju precis vad jag kände var rätt. Ett kort ögonblick fick jag den där ångesten, shit, jag har stängt dörren nu kan jag aldrig mer dricka, Och i nästa ögonblick, det är ju just så det är och som jag vill att det ska vara. Så nu förbereder vi dukning med alla slags glas, men inget vinglas på min plats och det känner jag mig riktig stolt över. Och glad.
Kram
/Fenix
Gläds med dig!
Kram / mt
Tycker du skall vara super
Tycker du skall vara superstolt över dig, hoppas du får en kanon kväll!
Jättebra Fenix!
När man berättar så stänger man dörren till att fortsätta som förut och det är bra. Jag vet nu att alla gånger under hösten när jag bestämt mej för att sluta så har det varit halvhjärtat, inte riktigt på allvar. Därför har jag inte sagt dt till min man eller nån annan. Nu vet min man och min ena syster om mitt beslut och bara deras besvikelse och oro gör att det blir väldigt svårt att låtsas som ingenting och börja dricka igen. Bra jobbat!
Fenix, du har stängt en dörr
Fenix, du har stängt en dörr men får iom det nycklarna till en annan. Tre månader, det är bara att gratulera! Du är verkligen ett bevis för att man aldrig får ge upp. Kram med önskan om en trevlig kväll/V
Jomen så är det ju!
Stängs en dörr så öppnas en annan, bara att kliva vidare. Grattiskram!
Tack snälla
för alla fina kommentarer! Det känns, precis som ni säger, som om jag fått en ny nyckel. Men jag har ännu inte riktigt hittad den dörr till vilken nyckeln passar. Anar dock mer och mer åt vilket håll jag ska gå för att finna den. Och i den riktningen finns inte en droppe alkohol att hitta, den saken är klar.
Ha en bra helg!
/Fenix
Fenix
och du har klivit över tröskeln till ett alldeles nytt rum att inreda.Ett nytt rum i dej själv.
jag håller för fullt upp själv att inreda efter behag :)
Det är jättebra att sätta ord på det.
Jag dricker inte längre.
Jag har gjort det åxå,till ganska många nu vid det här laget.Och du ska veta att de orden ger åxå mej styrka o trygghet till mej själv.
kram/vana
Hej Vana, låter mysigt med
Hej Vana, låter mysigt med ditt inredande. Har nu två gånger varit mkt nära att säga offentligt både privat och på jobbet att jag inte dricker längre. Snart kommer jag nog att göra det, men det ska kännas helt rätt. Sliter fortfarande med mitt sockersug, men alkohol känns inte på något sätt frestande. Väldigt tacksam faktiskt att jag inte har några som helst sug, eller längtan att dricka. Håller på att lägga upp en plan för att börja träna, som ska motivera mig ännu mer att sluta med godiset.
Jag heter Fenix och är alkoholist, så är det!
Fantastiske!
nä... du heter Fantastiske Fenix och är Nykter Alkoholist!
och min stora idol!
<3
Berätta eller inte...
...vet inte folk redan att du inte dricker Fenix? På mitt jobb blir det tydligt då vi relativt ofta har tillställningar där det serveras alkohol. Och privat, ja, där märks det ju såklart.
Jag har ju i och för sig kunnat skylla på mitt magrabalder när jag inte dricker. Det har jag inte gjort men folk antar att jag inte dricker för att jag har problem med olika saker i maggen.
Nu när det är bra igen så undrade en kollega häromdagen om jag ska dricka nu igen och då sa jag helt enkelt att "nej jag har bestämt mig för att inte göra det, jag tror jag mår bra av att inte dricka, det är lätt att det blir för mycket". Detta bemöttes med ett litet erkännande av att hon bestämt sig för att inte ha Bib:ar hemma - "blir lätt för mycket då" sa hon. Och, ja, det kan jag ju skriva under på ;-)
Idag berättade jag för en annan kollega att jag bestämt mig för att inte dricka alkohol och då berättade hon att hon hade flera vänner som gjort just detta "och de verkar ju ha kul ändå på fester osv". Jamen visst är det så!
Logik
Hej igen alla. Tack lillablå för ditt inlägg, men idol, nä nu får du lugna dig lite:-)
Stigsdotter: Har inte blivit så många tillfällen att förklara mitt icke drickande, eftersom jag med åren allt mer blev en ensamdrickare. Jag ville nog begränsa det sociala umgänget så mkt som möjligt, eftersom man inte kan kontrollera sitt drickande när man är bortbjuden eller när andra kan se på. Även om jag gömt alkohol i bilen för att kunna gå ut och fylla på när frugan varit chaufför. Sick!.
Inte så långt ifrån fyra månader nu, utan alkohol. Känns fortfarande helt naturligt att inte dricka. Börjar också få en viss koll på sockret. Jag vill gärna tipsa om en mkt bra bok, som ger en bra förklaring till varför vi hamnat i den här soppan. Jaget och Missbrukaren av Craig Nakken. Läser nu om den, och så otroligt många bitar faller på plats, när jag nu varit nykter en tid. Tar någon sida per dag, och det räcker för att varje ord är viktigt att ta till sig och smälta. Det är både tröst och hopp, att fatta att man i stort sett var chanslös om man hade det genetiska arvet att missbruka, och hög tolerans. Och vem vill egentlige motstå det första stadiet av missbruk som ger upphov till glädje, upprymdhet, nya idéer och ny stimulans. En rätt föföriska "kompis" att vara med. Och nu fattar jag på allvar att det första man måste göra för att börja tillfriskna är att acceptera den kluvna personligheten som skapas i missbruket. Jag måste ta fullt ansvar för både Jaget och Missbrukaren. Och när jag nu lär mig mer om missbrukets logik, förstår jag också varför jag åker till macken sent på kvällen för att köpa choklad och läsk jag inte inte vill ha och inte ens tycker är särskilt gott.
Ha det gott i kampen för ett bättre liv,
/Fenix
Klicka på länken nedan för att se hur boken ser ut
LÄNKTEXT
Visst Fenix
Som svar på Logik av Fenix
är det så.
Jag märker tydligt av min personlighet som är som du beskriver den.
Nu jobbar jag för fullt med min bildhantering för en utställning.
samtidigt spelar jag ett spel på internet,helt besinninglöst.
Betapet.
Jag kommer att spela o spela o spela tills jag spyr.
Jag fastnar lätt i nåt o håller på ganska så maniskt.Ett tag.
Sen blir det ngt nytt.
Förutom bildskapandet förstås.
På måndag i fråga doktorn handlar programmet om Alkoholism.
Kanske kan va värdefullt för oss att se?
Tack för boktipset
...den boken står redan i min "att läsa-lista" så jag kanske ska ta tag i den nu då!
Boken
Jaget och missbrukaren är väldigt bra! Jag hittade den via forumet i somras och har läst om och om igen. Allt gott till er! / mt
joho!
du är min idol, så det så!
jag har följt din resa i två år, det har gått upp och ner, och fram och tillbaks, men du har aldrig, ALDRIG, jag säger det igen: ALDRIG gett upp, utan kommit tillbaka, kanske något frustrerad men likväl målmedveten, och nu till slut har du hamnat rätt! är inte det vad en idol är? en förebild? =)
så det så!
/k
Bra lillablå,
att du påminner mig om att min resa varit skakig och upp och ned. Har känts så bra länge nu, att det var dags för en rekyl. Har senaste veckan varit riktigt låg, trillat av det rosa molnet. Det kommer väl en tid när man inte längre bara kan leva bra på att man inte dricker. Det krävs mer än så. Går regelbundet på AA och det är bra, ska dit ikväll. Men främst måste jag inse och acceptera att en del av mig är missbrukare och dessa mönster träder fram när man minst vill det och önskar det. Det kommer sådana tankar som jag inte vill ha typ Äh, nu skiter jag i alltihop och börja dricka igen, vad spelar det för roll. MEN, som du säger lillablå, jag är frustrerad men målmedveten och att börja dricka igen finns ju egentligen inte min värld längre. Så jag är väl som alla andra, uppåt ibland och nedåt ibland.
Kram,
/Fenix
Bra bok
Tack Fenix för ett bra tips. Jag har börjat läsa i den och börjar förstå lite bättre. Min kärlek har problem med alkoholen, men hur ska jag bäst få honom att inse det? och att VILJA ändra beteende? jag kommer att förlora honom om han inte erkänner sitt beroende. Med det menar jag att spriten kanske vinner...Han dricker sig inte full, utan salongsberusad. Han blir glad och upprymd, men det är inte HAN utan nån annan då. Läste i boken att missbrukaren blir självgod och egocentrisk. Det stämmer, hur var ni när ni missbrukade? hur ska jag gå tillväga? gråta? be? berätta hur ledsen jag blir? berätta att han förändrats? blir andra i omgivningen som objekt som det står i boken? han kanske ser mig som ett objekt, nån som är till för hans skull...
naiva jag
Hej Naiv
Ja, det bästa vore ju om du kunde be honom att bara läsa boken, så att ni har ngt att prata om. Det borde han kunna ge dig, om han menar allvar med ert förhållande.
Men det är ju mest viktigt att du inser vilken motståndare du har att göra med, så att du kan göra det som är bäst för dig själv.
mvh
/Fenix
flaxa!
du, det är ok att inte må skitbra hela tiden...
det är väl det som är livet?!
har lite kontakt med en gemensam vän till oss, och också hon är nykter sen en längre tid tillbaka, och för det mesta rätt tillfreds och nöjd... och trots det får hon svackor... precis som du... och precis som jag... och det är OK!!! bara vi vet vad som inte hjälper oss... det hjälper inte mig att skita i vad jag vill och ta hand om andra, eller offra mina önskningar för att någon annan ska bli nöjd, precis lika lite som det funkar för dig att ta en öl för att må bättre... bästa medicinen för mig är att stänga in mig i mitt egna älskade hem, läsa en bra bok, lyssna på musik, ta en lång promenad eller hälsa på en vän som jag kan sitta tyst med om jag vill, eller prata med om jag vill det... lyssna till vad JAG behöver... egoistiskt?! ja, kanske det, men om jag inte får vara lite egoistisk ibland blir jag en överdjävlig människa att vara i närheten av... sur, grinig, och dessutom bitter... =)
är övertygad om att du tar dig upp ur din svacka igen... kanske lite svettig i pannan efter att ha traskat upp för backen, men när du väl är där så ser jag dig framför mig, stolt, rak i ryggen, flaxandes med dina vingar och vinden i ditt hår! japp, så ser jag dig! <3
har jag inte rätt, så säg?! =)
kraaam!
/k
He, he, he
... jag ser mig som den stolte riddaren du utmålar stående på klippan med vinden blåsande i håret. Och du har förstås helt rätt, det är ju jag. Det tog sin tid av tvivel och gnissel, men nu har jag faktiskt kravlat mig upp och det har vänt. Återigen känner jag mig nöjd och tillfreds med mitt nyktra liv. Uppskattar verkligen att vakna och lägga mig nykter. Sedan alla små saker, som att kunna köra mig och min hustru till krogen, eller bion och det känns helt naturligt och hon kan dricka vad hon vill för att det frestar mig inte ett dugg längre. Nu ska jag studera boken om återfallsprevention, och gå igenom vad som är särskilt farligt för just mig, vilka fällorna är. Tänk att jag är gräsänkling en hel vecka, och tycker det är lite syndigt med en påse godis. Innan jag satte på korken var dessa tillfällen en enda stor möjlighet att dricka så mycket som möjligt, och lalla omkring ensam i mina fyllor. Som jag såg fram emot att komma hem från jobbet och sprätta upp den första ölen. Men också så deppad och nedslagen jag var efter bara en timme, när ledan över mitt drickande hann ifatt mig och jag ångrade att jag ens börjat.
Bra lillablå, vi kör positiv egoism så slipper vi bli sura, griniga och bittra:-)
Kraaam själv,
Fenix
:)
Det var väl det jag visste!
<3.
Hej igen tråden,
känner att det är dags att skriva något. Jag mår för det mesta bra, speciellt med min nykterhet. Tror att jag håller på att matta ut sockerdjävulen så smått också, vi för en kamp. Har börjar köra någon aktivitet varje dag, gå, cykla eller träna, och det tror jag bidrag till att minska locktonerna från sockermissbrukaren. Solen skiner och det känns hoppfullt härligt när våren tar sina första stapplande steg. Snart är det fem månader utan en droppe alkohol, och nyligen träffade jag en gammal bekant på stan som undrade om jag vill ta en öl med honom. Nej, jag har slutat dricka, sa jag utan att jag riktigt hann tänka efter. Ja, vad skönt det måste vara på mornarna, sa han och så skildes vi åt efter en liten stund. Ibland förvånar man sig själv - kul!
/Fenix
Sockerdjävulen...
...är ju också en djävul. Känner att han finns lite här hos mig med. En sak i taget hade jag tänkt tills någon här påpekade att ge efter för sockersuget även kan trigga ett alkoholsug. Jag skall också försöka träna lite mer, behöver ju inte vara så avancerat bara något litet varje dag (ner på golvet och gör armhävningar!).
Hoppas du och gamla vännen bestämde er för att träffas i alla fall (fika?) trots att det inte längre går att ta en öl ihop.
Ha d gott!
Vårsolen!!
Hoppas du får lite vårsol på nosen i helgen!
Så skönt att hörs att du har det bra!!!
Stora kramar!!!
/k
Kram!
Kram!
Kramar
blir det i retur till er som tittat hit. Den där jämförelsen mellan alkoholsug och sockersug är inte oväsentlig, menar jag. Retar mig att jag inte kan bli av med sockerbeteendet, när jag nu slutalt med såväl alkohol som nikotin. Men det är helt klart en pryl som hjärnan är igång med, att belöna sig och planera, köpa hem, tycker illa om sig själv, och allt som liknar beroendet av gifter. En annan sak jag upptäckt när inte alkoholen finns att dämpa tillvaron, är att jag börjar vilja mer saker. Vilja bryta andra vanor, och umgänge med en del människor. Rätt jobbigt, men tror att det är mitt sanna jag som pockar på, när jag nu inte kan gömma mig på samma sätt. Bra är dock att jag hellre har dessa berg- och dalbanor, än att smeta ut mitt mentala liv med bedövningsmedlet alkohol.
Ha en bra helg alla,
/Fenix
<3
Ville bara säga hej!!
Hoppas allt är fint?!
Stora kramar!!
/k
Hej själv
Lillablå och stora kramar till dig med. Jag har inte skrivit här på länge, vilket har sin förklaring bland annat i att jag hamnade på sjukhus helt oväntat.
Så snabbt kan det gå att livet ändrar på sig. Vet inte hur det slutar, men mår i stort sett ok nu. Kan säga att från början tänkte jag mycket på att dricka, inte så att jag ville, men hjärnan började plocka fram gamla mönster för att lösa problemen. Tji fick den dock, och för några dagar sedan firade jag ett halvår som nykter. För det mesta känns det som mitt naturliga tillstånd för resten av livet, och varje morgon vaknar jag glad och tacksam att jag ännu en dag sluppit leva i alkoholfängelset. Nu ska jag invänta lite undersökningar, och hoppas sedan att det man upptäckt i huvet på mig inte ska vara av någon allvarligare sort.
Ha det bra alla kämpar där ute, och låt oss se fram emot en härlig vår och sommar!
/Fenix
Grattis
till 6 månader :-)
Fantastiskt kul att höra från
Fantastiskt kul att höra från dig Fenix, och grattis till 6 månaders nykterhet! Önskar dig hälsan åter. Kram kram/Victoria
Grattis Fenix!!
Som svar på Hej själv av Fenix
6 månader!Oj! Där vill jag vara om 5 månader-SÅ starkt jobbat!
Jag hoppas att du ska krya på dig och kan fortsätta skriva här!
Vårkram,Lilja
Grattis Fenix,
till 6 månader och så roligt att höra av dig! Hoppas du kryar på dig och fortsätter skriva här! / mt
Fenix!!!
Men finaste!!! Håller alla tummar och tår för att det är resterna av den lille alkoholdjävulen se hittat och att du sen är bra...
Håll i, och kom ihåg att du betyder mycket, du okände vän!!!
Kramar!!!
/k
Tårögd
Nu blir jag så där tårögd igen när jag läser era fina kommentarer från den 15 april. Nu är det 3 maj, och än blir det nog en stund på jorden. Fick det MYCKET glädjande och starka beskedet att det inte var en hjärntumör man ser i hjärnan. Kan vara ngt annat, men sannolikt med mer beskedliga konsekvenser.
Insåg att min livsvilja nog ändå är mycket stark, eftersom jag blev så oerhört glad. Hade nog förberett mig på det värsta kanske. Hur som, alkohol känns allt mer avlägset i mitt liv, och det vete faan hur det hade gått om jag fortfarande varit aktiv i mitt drickande när detta hände. Nu är det bara sockret, dvs godiset som också ska bort, så blir det nog bra. I kväll blir det AA möte och det ser jag fram emot. Har blivit en lika regelbunden vana varje vecka som tidigare starkölen på pizzerian på söndagskvällarna ungefär:-)
Ha det fint i vårvädret alla mina vänner!
/Fenix
Härligt!
Grattis till alla dina månader nykter och vad skönt att det inte var en hjärntumör. Jag som fick veta att jag hade en levertumör förra året förstår att du har mått dåligt, hjärnan är ju ändå värre, den kan man ju liksom inte bara skära bort en del av!!! (min var godartad). Hoppas det löser sig för dig och att det kanske, som med min levertumör, är mer som ett födelsemärke än en tumör!
Kram från mig
Fasansfullt!
Så skönt att det verkar bli bra. Men - satan i gatan- hjärntumör...skäms för att jag klagat på några brytna tår. Vi "känner" inte varandra här på forum. Jag har läst din tråd, men eftersom du är så långt före har jag liksom sållat bort. Men nu vill jag bara önska dig hälsa. Nykterheten har du redan...så hälsa! Allt annat är obetydligt. /Dompa
Tack igen för alla
goda kommentarer. Ska på ny undersökning om ett par veckor, så vi får se vad det kan vara jag har fått. Nykterheten funkar som sagt bra, har nu varit på ett antal fester med gamla vänner som jag alltid druckit med. Det funkar fint med alkoholfri öl, bara för att smält in i sällskapet liksom. Plus att det faktiskt är gott, så den där kalla ölen en varm dag behöver man inte vara utan. Det enda jag kan sakna ibland är själva längtan efter att dricka, men inte själva drickandet och att bli berusad. Och Dompa, brutna tår låter inte alls kul, det går ju liksom inte att jämföra saker på det sättet, så hoppas du får ordning på både tårna och alkoholen:-)
Kram Stigsdotter och hoppas du också får ordning på dina bekymmer.
/Fenix
Hej Fenix! Minns du? Googla
Hej Fenix!
Minns du?
Googla Kramis69 + Adde + guru
tråden Bara idag 2010-08-25
den sanna gurun
Hej malignn
jo jag minns en del från diskussionerna i den tråden, men är det något särskilt du tänker på? Var det du som var Kramis69 och hur har det gått för dig oavsett vem du var eller är?
/Fenix
?
Hur går det med hövvet?!
Så lättad att det inte var nån tumör...
Håller du mig uppdaterad?!
Kraaaam!
/k
Undrar jag med??
Hoppas allt är som det skall Fenix!
Hej alla vänner
på forumet. Tack för era värmande frågor om mitt tillstånd. Jag är inte så flitig besökare just nu på forumet, och det beror ju ofta på att behovet inte känns så påträngande, vilket kanske är positivt på ett sätt. Jag blir ofta förvånad över att nykterhet känns så naturligt för mig, att det liksom är slut med det. Visst kan jag få tankar kring drickande fortfarande, men jag är så in i märgen medveten om att det ENBART är negativt för mig. Det har liksom sjunkit in i mitt medvetande, Jag menar fortfarande att jag varit nykter sedan början av oktober förra året, dvs åtta månader. För ett antal veckor sedan drack jag dock en helg. Jag var ensam hemma och tror att jag faktiskt ville testa en gång om jag bara lurade mig själv med att inte se något positivt med att dricka. Så fredag eftermiddag drack jag och det tog ungefär en kvart innan ledan och tröttheten kom. Sedan var jag bara trött och nedstämd och dagen efter mådde jag riktigt dåligt, såväl fysiskt som psykiskt. Räknade med att må bättre när jag började dricka på eftermiddagen igen, men samma sak hände med trötthet och uppgivenhet, det jag känt i så många år. Så jag fick genomlida även söndagen innan det hela var över. Sedan dess finns inte en enda positiv signal när tankar på alkohol dyker upp. Så nu åker jag snart utomlands igen på min andra nyktra semester, och sedan är det midsommar och det finns ingen rädsla längre för att jag ska "trilla" dit. Frågan handlar mer om vad jag ska göra med resten av mitt liv utan vare sig alkohol eller nikotin:-) När det gäller huvudet så har jag inte fått någon klar diagnos ännu, men ska påbörja en förebyggande behandling nästa månad. Om det skulle visa sig att det kan handlar om ms så är det lika bra att ta en bromsmedicin på en gång, och om det inte är ms så är ingen skada skedd. Mår dock egentligen precis som vanligt, innan anfallet, så det är inget jag tänker på särskilt mycket, även om jag tills vidare inte får köra bil.
Hoppas att Lilla blå och Stigsdotter har det bra med tillvaron! Liksom alla andra som kämpar mot sin beroenden, demoner och hjärnspöken av alla de slag.
En riktigt god sommar till er alla
/Fenix
Tack för
lägesrapporten Fenix, riktigt skön sommar till dig också! / mt
Kalla rules!
Du är bäst! Det där var en riktigt, riktigt jobbig situation. Tänk så dumt det blir när någon bara tar för givet att man vill ha alkohol. Så har jag själv gjort. Jag arrangerade en julfest på jobbet och till fördrink hade vi bestämt något glöggliknande. Restaurangen rekommenderade även ett alternativ som skulle vara så utspätt och svagt att även bilförare skulle kunna ta en kopp och kunna köra sedan efter maten och dansen. Någon i mina ögon besvärlig gäst ville försäkra sig om att det inte var någon alkohol i. Jag försäkrade klämkäckt att det var så lite sååååå. Han sa lite buttert att han inte ville ha någon alkohol alls. När jag tänker på det där nu så skäms jag. Hur kunde jag vara så tanklös? Bara ta för givet att alla vill dricka alkohol och inte ha en tanke på att det finns de som varken kan eller vill...
Kram från Nynykter