av ISE

marshmallow11
tis, 2023-02-21 - 20:48

Godkväll @ISE. Jag tänker på det du skriver om att du känner att många här lyckas bättre på sina resor mot nykterhet/förändrat drickande.
Av mina ju såklart väldigt subjektiva erfarenheter så har jag vänner som hela tiden halkat dit. De har inte tagit sig mod till att gå in och läsa här. För mig tog det flera månader innan jag lyckades med mitt uppehåll. Du har ju kastat ut en livboj här och det är mycket stort!
Det finns massor av människor som inte ens vågar ta steget att läsa här. De som kanske förnekar, inte inser, inte orkar.
Var stolt över det frö du nu har sått 🌷

vår2022
ons, 2023-02-22 - 08:31

@ISE Påminns om hur jag ofta kändes och tänkte när jag drack i det du säger ”Mitt svar är alltid "vet inte " för jag har glömt vad jag egentligen tycker är roligt. Känner ingen glädje eller lust till någonting. Det enda "positiva " jag känner är en slags lättnad när jag har köpt vin så jag inte behöver vara orolig över att bli utan. Sedan allt negativt såklart, med skuld och skam. Lyssnar på beroendepoddar där kändisar åker på retreat och blir friska.”

Jag hade tappat kontakten med mig själv och visste inte vad jag ville när någon frågade. Som att jag inte hade någon vilja och inget spelade någon roll. Samtidigt en frustration för att jag inte kunde känna vad jag ville, för jag både visste och inte visste och det blev en inre konflikt. Och att jag ofta tänkte att det enda som kan hjälpa är att åka iväg på retreat för jag ville absolut inte ta hjälp och blotta mig hemmavid. Jag fastnade i detta tankesätt och stannade i detta ”fängelse” för jag kunde inte åka iväg. Jag fortsatte dricka och kände mig maktlös. Jag valde även att ta ångesten och skammen för det ingick i drickandet och blev normalitet. Började med återställare på morgonen för att mildra och döva ångesten, skammen, hopplösheten. Så såg livet ut för mig. Jag såg heller inga andra alternativ, detta var det enda.

Jag trodde heller inte att jag skulle kunna sluta dricka själv, jag vågade inte chansa och jag trodde inte på mig själv. Jag var rädd för abstinensen och jag var rädd för att misslyckas. Så det blev ett undvikande beteende, jag vågade inte en göra ett försök, för om jag skulle misslyckas skulle jag känna mig som en riktig förlorare, men om jag inte försökte så tänkte jag att det är för att jag är alkoholist och det är därför kan jag inte sluta. Så jag fastnade i detta och kom ingenstans på många år.

Till slut vågade jag utsätta mig själv för abstinens, mer ångest och riskera att misslyckas sluta dricka. Jag fick jävlar anamma i mig för jag kunde inte åka iväg på retreat och jag ville inte ta hjälp hemmavid. Jag skulle fan fixa detta själv! Jag ville verkligen sluta att leva i min misär. Idag förstår jag att retreat inte skulle ha hjälpt mig då, för jag hade inte viljan. Jag såg det som en quickfix. Det måste komma inifrån, viljan att sluta dricka. Med viljan kom tilltron på min egna förmåga att lyckas sluta. Mest av allt tror jag att jag lyckades sluta dricka var för att drickandet inte längre gav mig något mervärde, det alkoholen gav mig var inget värt längre för mig, det gav mig inte belöningar som var värt något. I nykterheten fanns det ett värde jag ville ha, belöningar. Att slippa ångesten och skammen. Slippa dricka varje dag, vara bakis, ta återställare. Bli fräsch, få bättre självkänsla och självförtroende. Slippa gömma och smussla. Få kontakt med mig själv igen, mina behov, vad jag vill. Bli tillgänglig för min man och familj, jobb och övriga sammanhang. Jag ville få detta! Och vägen dit var att sluta dricka.

Det var jobbigt 4-5 dagar med värsta abstinensen, men det gick mycket bättre än jag förväntat. Tilltron till att lyckas sluta växte i kraft. Jag kan ju! Nykterheten fick mina sinnen att klarna och jag kom ur min alkoholbubbla och tankarna jag hade i bubblan, mitt fängelse med endast alternativet att fortsätta dricka som lösning. Livet, tankarna och känslorna är inte längre alkoholpåverkade och förvridna så nu kan jag känna mina behov, vad jag vill utan ångest och skam.

Så våga du också, för det går!💪❤️

sandy72
tors, 2023-02-23 - 14:41

@ISE det är som att det skulle kunna vara jag i din text. känner igen allt... Min dotter skall frivilligt placeras i familjehem nu. allt för att hon skall må bättre

ISE
sön, 2023-02-26 - 09:05

Det är verkligen fel på mig. Lovade,återigen, att helgen skulle bli "bra " som vi kallar det här hemma. Men den blev istället dålig. För det spelar ingen roll att 90%har varit nykter och vi haft trevligt och skrattat tillsammans, dricker jag det allra minsta så är allt förstört. Jag går undan och lägger mig tidigt för att inte störa familjen, men det hjälper ju inte, förstås. Jag har handlingsplaner för att inte dricka, men sedan är det som något tar över och sedan har jag handlat hem skiten iallafall. Jag orkar inte med det här längre.

vår2022
sön, 2023-02-26 - 10:03

@ISE Du låter onekligen trött på skiten och förstår att det måste tära på dig massor. Låter även som du ropar på hjälp och att dina handlingsplaner inte riktigt håller, att det är de sista 10% som ställer till det. Finns det någon åtgärdsplan när det inte går som du önskar? Vad är det du måste göra för att det ska gå som du vill? Behöver du mer stöd för att lyckas? Vilket stöd i så fall?

Frihetsjakten
sön, 2023-02-26 - 11:11

@ISE Jag var i samma sits själv bara för 1,5 månad sedan. Hur mycket jag än svor och försäkrade mig om att helgen skulle bli nykter eller ens att DAGEN skulle bli nykter, så körde min hjärna över mitt eget beslut till sist och så var jag där och handlade igen. Otroligt frustrerande. Ibland satt jag rent och skrek nästan rätt ut i bilen på vägen hem för att jag visste hur fel det var att jag precis hade köpt alkohol och jag visste hur det skulle sabba min kväll - precis som alla kvällar med alkohol. Jag insåg att jag inte klarade av att lösa det där själv - för hade jag gjort det så hade jag ju aldrig åkt och handlat. Nu idag är jag glad över att jag tog kontakt med en terapeut och vad som än hände där så gav det mig styrkan jag saknade för att stå emot den där impulsgrejjen. Jag hoppas du hittar hjälpen/verktyget som du saknar och som gör att du kan få knuffa över de där 90% bra till 100% bra om helgerna istället.

StarkPalm
tis, 2023-02-28 - 08:43

@ISE Var snäll emot dig själv ingen lätt uppgift att bli och hålla sig nykter!
Du försöker och det är jätte starkt 😊
Vår värsta fiende och beroendets bästa vän
är att tro att ett återfall är ett misslyckande
se det som en lärdom istället 💪
om du ska bli riktigt bra på någon sport te.x så kommer en del gupp på vägen innan du bemästrar tekniken
Res dig upp igen min vän! Du är på rätt väg
Du är värd ett nyktert liv ❤️
#HejaISE

Torparn_76
tis, 2023-02-28 - 09:13

@ISE Stämmer in med @Återfallaren att vara mer snäll mot dig själv och det kanske är lättare att själv se det utifrån efter en kortare tids nykterhet än när man själv är mitt i skiten fylld av ångest och självhat (som nog den absoluta majoriteten här inne har varit inne i).

Du dricker ju inte för att vara elak mot dina nära och kära. Bara att du försöker visar ju att du vill något annat än att vara fången i klorna på alkoholen.

Kram ❤️

#hejaISE och alla andra härinne som kämpar

Kennie
tis, 2023-02-28 - 14:02

Hej Ise,
Den där motvilja du har till att söka hjälp, skulle det kunna vara så att beroendet stärker den? Beroendet vill ha kvar sin drog och målar gärna upp dåliga scenarion. Men det finns bra medicin mot sug som kan hjälpa dig igenom den första tiden. Och en läkare måste inte göra orosanmälan, tror inte det skulle vara aktuellt om du själv söker hjälp och har en nykter man som stöttar. Så sluta slå på dig själv för vad du inte kan och se till att få hjälp att komma över puckeln. Det kan du!

Amanda L
tis, 2023-02-28 - 15:26

@ISE Såklart är det inte bara du som misslyckas. A är ju en stark drog, du är beroende, jag är beroende. När suget sätter in så är det hjärnan som vill ha drogen, till varje pris. Kanske kan man jämföra med rökning. Hur många vill inte sluta, men klarar det inte. Många försöker ett otal gånger innan de lyckas sluta. Men suget finns kvar. Suget efter en cigarett kan nog många känna länge, men den avtar med tiden. Till slut fattar man inte varför man rökte :) Att misslyckas tror jag är att man kommit iväg. Du har tagit tag i det, men det är inte så enkelt. Har själv tänkt att jag aldrig ska dricka mer många gånger. eller bara dricka max två glas ... (Så lättlurad är man när suget sätter in.)
Men ändå. Vi är ju på väg, det är en första början.

kattunge12
tis, 2023-02-28 - 15:47

@ISE känner igen mig!! Jobbar också inom vården och känner mycket ångest o oro för att just jag dricker!! Min pappa var också alkoholiserad o dog när han bara var 65 levern helt förstörd och jag vill inte gå samma väg!!!

kattunge12
tis, 2023-02-28 - 15:48

@ISE känner igen mig!! Jobbar också inom vården och känner mycket ångest o oro för att just jag dricker!! Min pappa var också alkoholiserad o dog när han bara var 65 levern helt förstörd och jag vill inte gå samma väg!!!

Torparn_76
tis, 2023-02-28 - 17:57

@ISE Förstår det. Jag fick samma kallsvett/ångest när det kom på tal då jag var på socialmedicinska i grannkommunen. Men om jag fick med på antabus under obestämd tid (det ville ju jag ändå) och att jag gav ett intryck av att verkligen sluta så var det ingen risk för anmälan.

Jag är ensamstående med min dotter och tror nog din situation med en till förälder minimerar risken för i-anmälan ytterligare.

Kram 🤗

Kennie
tis, 2023-02-28 - 20:22

Jag förstår vad du menar, men jag tänker också att du ska granska den där känslan av att vilja sparka bakut så fort vården kommer på tal. Jag tror den hänger ihop med beroendet. Jag menar att du inte behöver vara orolig för konsekvenser av att söka hjälp, och du läser det istället som ett hot. Tror du inte att det kan ligga något i det jag skriver, att du undermedvetet hindrar dig själv ifrån att bryta drickandet genom att hitta fel med alla alternativ som faktiskt skulle kunna hjälpa dig att sluta? Säg till om du tycker att jag insisterar för mycket, men jag får känslan av att du behöver ändra din inställning för att komma vidare.

ISE
fre, 2023-03-03 - 07:39

När folk skriver att man ska tänka på sina barn, sluta supa för deras skull, söka vård och socialen osv får jag panik. Jag vet vad jag bör göra. Jag vet också vilken sorts mamma jag är. Jag har sökt hjälp anonymt på detta sätt just för att jag är livrädd för att mina barn ska bli påverkade i sin vardag.

Det får mig att dra mig ur det här forumet också, det enda stöd jag har.