Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

@Sattva Vilken tuff dag! Oro för både mamma och dotter mitt arbetet. Min dotter är också i samma situation där pojkvännen gjorde slut efter 5 år. Det sliter i hjärtat när barnen har hjärtesorg och på det behöva hitta nytt eget boende. Planer som inte blir som tänkt och känslan av övergivenhet och ensamhet. Jag har sedan min dotter var liten sagt att jag tror på att det finns en mening i allt. Även om det inte känns så för stunden och man inte kan se det just nu, så kommer man att se det längre fram. Att det är en sorg men det blir bättre med tiden. Ja, livet är tufft många gånger och det ska genomlevas❤️

Tack alla för omtanken!
Ja livet händer ju. Jag har varit förskonad från detta med fixande o trixande kring sjuka föräldrar hittills. När min pappa gick bort för snart 10 år sedan gick det så fort, och han hade sin fru som roddade med allt.

Dottern kommer ju att läka, men precis som du skriver @vår2022 så är det mycket känslor kring grusade planer, övergivenhet etc. Sorgen kommer i vågor.
This too shall pass.

Idag ska vi ha planering på jobbet kring prioriteringar av inkommande patientärenden. Inom kort går en kollega på gravledigt och en annan går i pension. Ingen har sökt tjänsterna😳. Sötebrödsdagarna med luckor under dagen kommer snart vara över. Som tur är har vi en chef som försöker förbereda så mycket som möjligt.

Jag kan inget om astrologi, men i mitt lilla universum rör sig alla planeter o månar på sig. Jag får ha tillit till att det är som det ska. Att det är meningen såhär.

@Sattva Oj, det var mycket på en gång.❤️ Jag har haft turen till att inte ha haft några bekymmer att tala om vad gäller jobb, familj och eget mående sedan jag blev nykter. Jag får vara tacksam för det. 🙏

Kram

@Sattva väldigt mycket på en gång! Så skönt att vi har forumet där man lite kan snacka av sig när allt blir övermäktigt. Familj är ju speciellt- det är vårt sammanhang på gott o ont. Både givande och tagande. Kram!🐳

Livet som det är just nu rullar på. Jag har i stort sett kommit fram till att jag från höstterminen pausar yogalärarrollen. Har inte så mycket mer att ge på det planet just nu. Tycker det är jättekul o givande när jag väl håller mina yogaklasser, men det är ett väldigt inre motstånd innan. Trögt att planera. Brist på energi o glädje inför. Känner också att jag vill o behöver min tid o energi till mig själv o mina närmsta.

Inget överilat beslut här inte utan noga kalibrerar med vad du vill och önskar. Så skönt att höra!
Kom snart och hälsa på så vi kan jaga upp @charlie till en träff. 👯‍♀️👯 kram 🥰

Veckan har inte innehållit några större nyheter här hos mig. Jag o syskonen fortsätter försöka hjälpa, förstå o parera vår mamma. Jag som ju jobbar med personer med hjärnskada känner igen väldigt mycket. Nu är frågan om det kommer lägga sig med tiden/ om hjärnan läker, eller om detta är bestående. Hon klarar sig självständigt, men är personlighetsförändrad. Ilsken, lättstött, egoistisk, egocentrisk. Pratar, skriver sms och inlägg på facebook i denna anda. Till oss om allt mellan himmel o jord, oftast med slutklämmen att vi syskon inte bryr oss om henne o allt ska hon få göra själv (sanningen är något annat). På facebook mycket om vad hon tycker om sjukvården, myndigheter, politiker etc etc. Det hela är mentalt tufft för oss alla.

Dottern är hjärtekrossad. Tycker mig ana att hon ser något annat bortom smärtan så smått. En positiv sak (för mig) är att hon aktivt söker mitt stöd, mitt sällskap o uttrycker att hon känner sig trygg tillsammans med mig. Hon har haft mycket ångest denna tid o det är skönt att jag kunnat hjälpa henne.

Ja vad ska jag säga? Detta är livet. Nästa helg är det yoga för hela slanten, jag ska bara ta emot. Våren är snart här. Längtar!🌸🍃🌸🍃

Livet, ja tur man inte vet vad livet ger, bara hanterar det som är så bra man kan. I skrivande stund i ett akutrum med min man o väntar på läkare. Maken har varit krasslig en tid o fick imorse andnöd. Ingen fara på taket längre, han får säkert komma hem. Men det känns som om detta året har börjat lite väl sjukhusinriktat😳. Nu är ju jag själv frisk o kry, det är inte mig det är synd om. Men detta att vara nära anhörig till sjuklingar är helt nytt för mig. Men det hör ju till livet.

Något annat jag reflektrar över är vad positivt det är att vara öppen. Jag har vänt o vridit på en anmälan till en längre yogafördjupning, som jag så innerligt vill gå o anmält mig till för typ ett år sedan. Och längs vägen insett jag inte har råd med. Så jag skrev ett mail om att jag får backa ur min anmälan o var ärlig med det ekonomiska. Får svar omgående från läraren att hon så gärna vill att jag är med (har gått flera kortare kurser med henne, så vi känner varandra). Hon skriver att det ekonomiska löser sig. Vi ska höras nästa vecka. Jag kommer föreslå nån sorts delbetalning över tid. Jag blir så rörd o tacksam när yoga visar sig även utanför yogasalen, i det verkliga livet. 🙏❤️
Det gäller att sätta allt i perspektiv. Igår fick min dotter veta att en person hon känner ytligt gått bort hastigt. Hon var ganska chockad. Mina tankar går till personens föräldrar som fick ta emot denna katastrofinformation helt oförberedda.

Inget direkt upplyftande inlägg det blev.
Själv mår jag iaf bra under omständigheterna. Det är inte så mycket som rubbar mig ur balans längre, o det är skönt.
Tacksam över allt gott som finns. Fina vänner, fina barn, min älskade make. Ett jobb där jag tillsist landat ner o känner att jag gör skillnad i andra människors liv varje dag.
Njuter av att våren helt klart är påväg!🌸🌷🍃

@Sattva Jag märkte också en föraning om våren idag när jag cyklade! Det kändes hur bra som helst att cykla med artrosknä, så det ska jag göra mycket. På en smärtskala 1-10 kändes knät 1-2 kanske, mot 6-7 när jag promenerar. Och genomsvettig blev jag också.

Hoppas att både din man och din mamma mår bättre snart. Och skönt att du står stadigt i detta - att inget kan rubba ditt lugn 🥰

Kram 🐘

Varit en alldeles för hektisk vecka. Undervisat yogaklasser varje kväll, och har även extra imorgon o måndag. Sportlov i min ände av Sverige o jag är vikarie för bortresta kollegor.
Ganska lugnt på jobbet som tur är🤪.

Har haft jättefint samtal med läraren för yogafördjupningen. Allt är klart o jag kommer gå den. Har också pratat med den som har yogaverksamheten härhemma om hösten. Vi har kompromissat lite. Jag släpper sena klasser men behåller det nödvändiga för att verksamheten ska gå runt. Det känns helt ok.

Sjuklingarna i mitt liv, make o mor, börjar stabilisera sig. Har bara haft sms kontakt med min mamma, och så har det fått vara. Får slå henne en signal nu i helgen.
Maken har varit på VC och träffat KOL- och astmasköterska + fysioterapeut. Bra att ha en plan.

Idag skiner solen, jag har haft en lååång sovmorgon. Livet känns helt under kontroll o positivt! 🌸🌷🌸🌷🌸

Har inget större att skriva. Livet rullar på. Haft lönesamtal i veckan, och jag blev riktigt irriterad på min chef. Jag är en sån där 50+-medarbetare, som aldrig är sjuk, löser problem som kommer upp etc etc. Men inte har så stort behov att basunera ut det. Så i hennes ögon gör jag ju heller inte så mycket. Åh, blir så arg. Men egentligen talar resultaten för sig själva, dvs patienter som mår bättre. Svårt att visa i siffror dock.
Men jag sa faktiskt till henne att något hon kan tänka på är att inte ta oss för givet, vi som aldrig vabbar, aldrig är sjuka själva, är erfarna och självständiga. Gör ett bra jobb i det tysta. Att vi behöver höra "Tack att du är en stabil person här, att det går att räkna med dig alltid" . Eller något liknande sa jag. Orden kom i affekt, vet inte hur de landade. Hon sa inget om det. Men detta är något jag känt länge. Jag vill inte bli tagen för givet.

Men nu är det helg o jag ska inte slösa energi på tankar om jobbet!
🌸🌟🍃

@Sattva Känner igen mig i vad du skriver. Man finns liksom alltid. Vad bra att du sa till chefen vad du/vi behöver.
Även om vi inte brukar skriva h varandra så läser jag allt vad du skriver. Du känns så stabil och trygg i allt du gör. Hoppas allt som är kring din mamma är så bra som det kan vara. Hoppas även att din man mår bra. Härligt att du har yogan! Hörde att i forskningen visar det att det är en träningsform som påverkar nykterheten väldigt bra el var det bäst🤔

Ha en fin lördag☀️

majken_r

@Sattva Så himla bra att du sa till henne, om inte annat så för att höra sin egen röst. Säga ifrån. Också skönt att gå in i helgen och inte ta med jobbet. Kram🥰

@Varafrisk Hej! Jag följer dig också😊. Så skönt för dig att allt börjar räta ut sig!

Ja, det känns skönt att ha sagt det jag sa till chefen. Jag kände att jag har tillräckligt med förtroendekapital insatt, så jag lät orden bara komma.

Tack! Jo men jag känner mig trygg o stabil. För mig kommer det ur att jag lever som jag lär. Det är jätteviktigt för mig. Yogan har funnits i mitt liv i många år, men det är inte förrän jag blev nykter som jag känner dess fulla potential. Den forskning jag läst, menar att yogans "magi" handlar om att rörelse, andning och inre fokus kombineras. Saker händer då i kroppen och hjätnan som sampelar o förstärker varandra. Lägger man sedan till aspekten kring andra delar som meditation och vibration (mantra), så händer det ännu mer. Det är ingen quick fix, men det är hållbart. 🌸🌸🌸🌸🌸

@Varafrisk Tack för omtanken, min mamma kämpar på. Svar på hjärnröntgen nästa vecka.
Maken har kommit igångmed riktad träning via fysioterapeut. Det är ju de som har som yrke att specialdesigna träning utefter olika sjukdomstillstånd och skador. De har kunskapen.
Nu snart ut med hundarna i solen!
Ha en härlig helg!🌷🌷🌷🌷

@majken_r Ja det kändes viktigt att få detta sagt. De delarna finns inte med i några lönekriterier, den kombon, yrkesskicklighet och personlig stabilitet. 🤗🌸🍃