av Ishavet

Ishavet
lör, 2023-02-25 - 05:25

Hej på er alla,

Jag har varit på den här sidan i några omgångar genom åren eftersom min man länge kämpat med sitt alkoholberoende. Ögonen fylls av tårar nu och det blir svårt att se vad jag skriver. Det har varit en slitsam resa, men den har också på något sätt fört oss samman eftersom vi kommit varandra nära och kämpat mot alkoholen tillsammans. Fast när hans sug kommer eller han ”får anledning” att dricka så splittar alkoholen oss. Han vet om det, vi pratar om det, men ändå…

Jag ska inte dra vår historia här, jag tror den finns i mina gamla inlägg. Jag måste få skriva av mig om den här kvällen. Alla tankar och känslor bara snurrar. Samtidigt har jag en ny distans till allting. Det var värre förut, innan han fick behandling och han drack varje dag. Så är det inte längre. Han säger själv att han inte längre är beroende av alkohol. Hur som helst. Imorgon/idag (lördag) ska han ta med sig våra barn och åka till vårt sommarhus. De ska sova över en natt och komma hem på söndag förmiddag igen för att hinna i tid till barnens aktiviteter. Jag ska nämligen ha några tjejkompisar över och vi ska fira en barndomsvän. Min man har sett fram emot helgen tillsammans med barnen, och han och barnen har planerat lördagen väl. De ska hitta på roliga saker och åka hemifrån vid 10 idag. Min man jobbar mycket och har haft en hektisk period på jobbet, så även barnen är extra glada att få tid med pappa. Jag förstod redan på dagen idag att han kommer att dricka idag (fredag). Det märks på hans uppsluppna sätt och han åt dessutom lunch med en kollega/vän som är glad i drickandet. Jag säger att jag inte vill att han dricker ikväll. Vi behöver tid med varandra. När han dricker är det svårt att komma nära varandra, vi hamnar snabbt på olika plan. Jag dricker själv ingenting. Det räcker med att han druckit ganska lite för att jag ska se hans förändrade ansiktsuttryck och tal, och det är inte något jag tycker om. Jag avskyr det. Idag när barnen hade somnat efter fredagsmyset satt vi i fåtöljerna en stund. Whiskyn står på vardagsrumsbordet och han sitter bakåtlutad i fåtöljen. Glaset har varit med hela kvällen men han fyller på när jag inte ser. Hela hans uppenbarelse är förändrad. Hans sätt att röra sig, prata och se ut. Jag känner förakt. Det är det värsta i allt detta. Jag vänder mig ifrån honom. Det händer något i mig. Jag börjar bli klar. Jag stänger. Jag är inte ens rädd för vad det gör med vår relation, så känner jag nu. Samtidigt är jag rädd att jag ska bli klar. Att känslorna snart är borta.

Jag gick och la mig och det var ingen bra stämning mellan oss. Inga samtal kan riktigt flyta när han druckit. Jag somnade ändå efter en stund och han satt kvar i fåtöljen. Kl 03.24 kom han in i sovrummet och la sig i sängen. Stanken av whisky är slående. Han märker inte ens att jag vaknar.

Om han inte är beroende av alkohol, som han själv säger. Säg mig då. Varför dricker han sig full själv en fredag? Dagen före han ska ta barnen. Den ilska jag när jag skriver det. Det är så frustrerande att leva med någon som är så insiktsfull och klok ena dagen och sedan så… förändrad. Så överlägsen och förmer än andra.

En psykolog som jag haft kontakt med sa att det är väldigt positivt att min man har goda erfarenheter av att söka hjälp och få behandling. Det gör att han kan vara mer öppen och benägen att söka hjälp igen om det behövs, om han hamnar tillbaka i sitt svårare missbruk. Det har tryggat mig ganska mycket och jag har backat. Tänkt att det är upp till honom. Men djupt inne i mig skriker jag: JAG VILL INTE LEVA ALKOHOL.

Det var något jag lärde mig här för några år sedan, att jag inte kan kontrollera hans drickande hur gärna jag än vill. För bara någon helg sedan så uttryckte han att han överväger att sluta med alkohol helt. Han tycker det är svårt, eftersom det i sociala sammanhang ofta förväntas att man dricker. Vi pratade om alternativet att endast dricka i sociala sammanhang och aldrig själv. Det tycker han är ett gott alternativ. Vi båda har läst ’Alcohol lied to me’ och diskuterat just alkoholens ställning i samhället. Jag förstår att det pågår en kamp i min man. Han vill välja bort alkohol, men vill samtidigt ha det när han ”behöver” det. När han inte orkar hålla ut. Han har bett mig ha överseende. Bett mig låta honom få vara när alkoholen tar över, eftersom han håller ihop så bra annars. Liksom att jag får ta honom med den här alkohol-defekten. Han menar att hans hjärna behöver få släppa allt. Men han vet lika bra som jag att det bästa för honom i det läget hade varit att ta en löprunda och en lugn stund tillsammans. Jag försöker ha överseende, förståelse och möta honom med stor ödmjukhet. Det vet jag också att jag gör, så ofta. Men jag orkar snart inte mer. Jag åker bara med i den här berg-och-dalbanan.

Svårt att skriva när man är trött och känslor av ilska, ledsenhet och uppgivenhet blandas runt i en. Jag ska försöka sova igen nu. Önskar att vi hade ett gästrum så jag slapp ligga bredvid honom.

Ellen19
lör, 2023-02-25 - 07:47

@Ishavet
God morgon Ishavet
Åh vad jag känner igen mig i det du skriver. Har varit gift med min man nu i 20 år och har en liknande historia som din. Förbannade jävla karlar som inte kan prioritera sina barn och familj före den jävla alkoholen. Tycker inte du ska låta honom köra barnen nu om några timmar. Tyvärr har han förstört den fina helgen ni hade planerat för alla. Om man inte får någon negativ effekt av sitt drickande fortsätter man. Det är hans fel att barnen blir besvikna idag, och det är hans fel att du är ledsen och behöver ställa in det du planerat med dina vänner. Det låter som att dina barn är lite yngre än mina som är 17 och 15 nu, två döttrar har vi. Den äldsta har börjat ifrågasätta sin pappa och de har ingen bra relation nu. Hon skriker till honom hur fan han kan välja sina polare och att dricka före sina barn. Och hon har rätt! Det gör så otroligt ont i hjärtat att inte kunna skydda sina barn från en drickande förälder. Att hon ska känna sig bortprioriterad av sin pappa. Viktigare att dricka än att vara närvarande och engagera sig i allt vad som händer i en tonårings liv. Och vi mammor som fixar allt och ser till att livet funkar för dessa män som fan inte klarar av att sköta sig. Ser till att de har en familj, fast de egentligen inte förtjänar en. Min dotter sa till mig häromdagen, Mamma jag vill att du ska vara lycklig. Du behöver inte tänka på oss längre, vi är stora nu och förstår om du vill lämna pappa. Barn är smarta och förstår allt som händer.
Jag har tagit hand om allt rörande familjen under deras uppväxt, deras pappa har kunnat fokusera på sitt jobb, och sitt sociala liv som alltid innehållit mängder av alkohol. Snart kommer döttrarna att flytta hemifrån och jag vet ärligt talat inte om jag gjorde rätt som höll ihop familjen under deras uppväxt. Känns som att hur man än gör förlorar man. Jag vill ge dig massor av styrka att orka göra det du vill och tror är bäst för er familj. Stor kram till dig.

Vinca
lör, 2023-02-25 - 07:59

Så jobbigt det där med att ens partner dricker. Själv är jag nykter sedan några månader och har läst runt här på forumet och det har hjälpt mig mycket.
Jag har inte några barn som bor hemma längre så det gör allt enklare på ett vis men jag känner så väl igen det där att mannen super sig full lite då och då. Försvinner in i sin egen värld. Bara efter ett par glas är vi på helt olika ställen och det skapar en enorm ensamhet i mig. Jag vet att jag inte kan bestämma när han ska dricka men det skapar en enorm oro i mig. När det är ”läge” för att han ska dricka, fest eller annat så vet jag redan innan att jag kommer att vara helt nervös och kvällen är oftast förstörd för mig, jag vill bara att det ska vara över.
Jag känner för dig och hoppas att helgen ändå blir bra för er till slut. @Ishavet

Ishavet
lör, 2023-02-25 - 10:38

@Ellen19 tack för ditt svar och din igenkänning. Det betyder mycket att veta att man inte är ensam. Det är också så skönt att skriva här och få respons ❤️

Ja, era barn är äldre än våra. Våra är 5 och 9.
Åh vad fint att dina döttrar stöttar dig och ser dig. Blir rörd av att läsa det. Förstår deras besvikelse på sin pappa, så bra att de vågar konfrontera honom. Starkt.

Hur tänker du göra tror du? Blir du kvar i relationen när döttrar flugit ut? Om jag får fråga ❤️

Tack för allt hopp och all kraft du förmedlar

Ishavet
lör, 2023-02-25 - 10:41

@Vinca tack så mycket för ditt svar och din omtanke, det betyder så mycket ❤️❤️

Så bra att du själv är nykter sedan några månader. Som nykter tror jag man ser allting klarare.

Ja, de försvinner in i sin egen värld och det splittrar. Så mycket oro och besvikelse det kan innebära.

Tack, hoppas ni också får en fin helg ❤️

Hallonpaj
sön, 2023-02-26 - 21:57

@ishavet Skickar värme och kraft. Igenkänning på sorgen när ens partners ögon dör och det fyller en med avsmak.
Jag önskar dig kraft att sätta gränser och ta hand om DIG. Börja med en luftmadrass, sov i ett annat rum.
Att älska en alkis är så tufft.

Lora
mån, 2023-02-27 - 23:34

Har inte druckit på 5 år men det knyter sig ändå i mig när jag läser vad ni skriver. Jag kan verkligen förstå frustrationen. Jag känner likadant idag gentemot min man om han dricker. Han dricker ytterst sällan. Någon gång med jobbet och om vi är på middagar. Har inte något hemma. Jag dricker aldrig.

När han kommer hem efter fest har jag sagt ifrån. Sorry folk som dricker ger mig absolut ingenting. Vi pratar imorgon. Detta för jag blir irriterad. Egentligen lite knäppt. Jag borde ha mer förståelse men helt ärligt. Folk som har druckit blir rätt korkade överlag. Överdrivna och förställda. Orkar inte diskutera hittepåsaker som är överdrivna där man inte får kontakt med hela personen.

Han får dricka om han vill men då måste jag få säga vi hörs imorgon. Är det så konstigt egentligen? Är det inte ännu konstigare att sitta onykter och dravla med en nykter? För oss fungerar detta. Min man har iaf inte klagat över att jag istället går och lägger mig.

Åsa M
ons, 2023-03-01 - 13:08

Känner igen känslan. Jag får fysiska obehagskänslor av fulla personer efter det jag varit med om. Min bästa väns sambo dricker mycket om helgerna och jag pallar inte när han ska stå och slira om hur fantastisk vän jag är till henne, stöka runt, babbla strunt och en massa annat gråtmilt. Hur man kan dricka sig så full är för mig en gåta och jag vill inte se det.

Självomhändertagande
ons, 2023-03-01 - 16:46

@Ishavet
Jag känner igen känslan av din upplevelse med att önska ett eget rum.
Jag fick ut mitt ex till sist. Jag hatar alkohol och vad den gör med de människor som inte kan hantera den.
Ta hand om dig på alla sätt.
Jag kunde aldrig bjuda hem någon när mitt ex bodde hos mig. Hoppas att du får till det. Det är svårt när man är mitt i det.

Ishavet
lör, 2023-03-04 - 11:58

Tack Självomhändertagande, Åsa M, Lora och Hallonpaj för att ni tar er tid att skriva till mig. Tack för er fina stöttning och för att ni delar med er ❤️ det betyder så mycket! Tusen tack!

Min man kom upp på benen och åkte iväg med barnen som planerat förra lördagen. Dock mycket senare än tänkt… men ändå. Det är också det som är så förrädiskt. Han har ett enormt driv så även om han druckit så kan han ändå genomföra jobb och andra åtaganden. Han håller sig ovanför vattenytan.
Men det är också jag och barnen som bär honom. Utan oss hade han varit helt försupen, och det säger han själv också.

Igår kväll drack han igen. Men han försöker tygla sig. Imorse gick jag på en tidigt promenad med hunden och lyssnade på p1:s ”Fatta familjen”. Det handlade om hur man får relationen att hålla under småbarnsåren och om kommunikation, och om behov. Min man vaknade lagom till att jag kom tillbaka och jag tog upp det med honom. Berättade om programmet och samtidigt som ordnar frukost, sen sa jag också att jag vill prata om alkoholen. För jag känner att vi faller tillbaka. Hans första reaktion är försvar. Även om jag är väldigt ödmjuk och fin mot honom. Ingen ilska, ingenting. Bara öppenhet och sårbarhet. Mina tårar kommer för jag är väldigt ledsen. Särskilt när han inte tar emot mig utan slår ifrån sig. Det säger jag till honom. Att jag ser att han är i försvar, och det gör mig ledsen, men jag förstår det. Så säger jag att jag kan vänta in honom, så pratar vi när han är redo. För jag behöver prata och bli mottagen, det är mitt behov. Han går upp och börjar stöka i köket. Jag ska iväg på ett ärende så jag går till badrummet och försöker sminka mig mellan tårarna. Så kommer han till mig. Försvaret har han lagt åt sidan. Han vill inte att jag ska vara ledsen och han vill inte dricka. Vi pratar lite och bestämmer oss för att prata mer ikväll. Jag säger att han är mer alkoholberoende än vad han själv vill tro. Det är steg ett, att han inser det och erkänner det. Det gör han. Samtidigt vill han inte erkänna det för mig för då kommer har jag det emot honom sen när han vill dricka igen. Han säger som han sagt tusen gånger genom åren, att om det fanns ett piller som han kunde ta som gjorde att han aldrig mer ville ha alkohol så skulle han ta det. Herregud, han är fortfarande alkoholberoende. Jag vet om det, men har samtidigt velat tro på honom när han tidigare sagt att han är fri från alkoholen sedan behandlingen. Men som jag sa att det är inte att han dricker, utan HUR han dricker. Vi flyttade till vårt nya hus för ca 2 månader sedan och högst upp i ena köksskåpet står kanske 5 tomma whiskyflaskor. Vilken jäkla resa detta är! Jag kan inte fatta. Om ni visste vad tacksam och lycklig jag var när han fick sin behandling och vi såg hans förändring från alkoholberoende till ”frisk”. Men sen kommer alkoholen smygande, ökar på. Tills det blir för mycket och han drar i handbromsen. Sen börjar det om. Och jag åker med. Gör vad jag kan för att stötta. Och ta hand om mig själv.
Idag sa han att han vill sluta dricka helt. Det säger han ofta efter en period med mer alkohol, men sen ändrar han sig när han får ”anledning” att dricka igen. Jag bad honom fundera över hur han vill att jag ska stötta det. Vad ska jag göra när alkoholen åker fram nästa gång och vad ska jag INTE göra? Vi ska sätta oss ikväll och prata, se om vi kan hitta vägar framåt. Igen. Resan mot hans nykterhet fortsätter…

Självomhändertagande
lör, 2023-03-04 - 13:05

@Ishavet
Funderar på självmedicinerar han för någon diagnos han kanske har, men som inte känner till.
Jag har själv erfarenhet av ADHD och bipolär typ 2. Jag dricker inte alls, sedan många år tillbaka. Vet att många med mina diagnoser självmedicinerar med alkohol. Har gjort det själv då jag stod på litium i några år och då jag kände inget alls, så jag ville känna något.
Och det finns förstås många andra anledningar eller diagnoser som kan ligga bakom. Men kanske värt att se på.
En del mår bättre av medicin. Andra mår bättre av fysisk aktivitet och en hälsosam livsstil.
Oavsett, så är det bra att du tar hand om dig och gör det som du kan för att hjälpa dig och dina barn.
Hoppas att samtalet ikväll går bra och att ni kommer vidare.
Det är en process som tar tid, särskilt med barn.
Allt gott.

Hallonpaj
lör, 2023-03-04 - 14:03

Jag blir rörd, sorgsen och känner igen dina frågor och vilja till lösning ’vad ska jag göra, säga, inte säga?’ Stopp! DU kan inte hålla hans sjukdom och missbruk ifrån honom. Klart han skulle välja ett piller men tyvärr är det pillret inte enkelt (finns iof antabus så om han tar sin sjukdom på allvar är det en väg att leva nyktert)
Jag vill peppa dig att inte bli omhändertagande eller dalta med hans missbruk. Lätt att vara den som tar upp samtal, strategier och lever så att elefanten i rummet inte ska trampa ner för mycket.
Ni verkar ha en fin relation! Om han också tycker det behöver han ta tag i sin sjukdom.
Ber om ursäkt om jag låter krass men allt jävla lidande i skuggan av kung alkohol är bortkastat liv. Så många av oss kunde levt bra den tiden istället för att gå bredvid en sjuk älskad.
Heja dig, värme🌻

Ishavet
lör, 2023-03-04 - 15:30

@Självomhändertagande ja, vi är båda ganska säkra på att han har ADHD. Alkoholen gör att han kan ”stänga av” hjärnan, som går i högvarv. Alkoholen hjälper honom att slappna av. Han checkar flera/alla punkter för en adhd-diagnos. Han är en väldigt driven person. Han vill dock inte göra en utredning. Han har gläntat på den dörren men backar. Han mår jättebra (som alla) av fysisk aktivitet och en hälsosam livsstil. Han har haft perioder med noll alkohol och mycket, jättemycket, löpträning. Han var ute och sprang igår efter jobbet, men när har är i ”drick-läge” så ”okejar” löpningen också att han dricker.
Tack snälla för att du lyfte detta med diagnoser. Det är definitivt värt att ta upp igen. Tack också för dina lyckoönskningar ❤️ ja, det är sannerligen en process…

Ishavet
lör, 2023-03-04 - 15:53

@Hallonpaj , jag behöver dina ord! Tack för att du stärker mig ❤️
Jag har sagt till mig själv så många gånger att ”nu gör jag inte detta längre” och jag har sagt det till honom också. Att nu måste det få ett slut. Så får det ett slut. Han tar tag i sig själv, håller upp med alkoholen, anstränger sig… tills det inte går mer och alkoholen smyger sig på. För det gör den. Om och om igen.
Jag drar gränser men gränserna körs över, om och om. Vi kommer överens, men överenskommelserna förskjuts.

Ja, vi har en nära relation och vi har ju jobbat tillsammans mot alkoholen, och vi har verkligen så mycket bra och starkt tillsammans.

Vad ska jag göra? Kräva att han söker hjälp igen, annars…? Hur sätter jag gränser?

Ishavet
sön, 2023-03-05 - 07:14

Ursäkta att mina kommentarer kommer två gånger, vet inte varför det blir så.

Så bra det är att skriva här. Få er feedback och ert stöd. Jag har också gått tillbaka och läst några gamla trådar som jag skrivit och det är sååå bra att det finns kvar! Hjälper en att minnas.

Vi pratade igår. Han kommer sluta med alkohol helt nu. Han säger att det inte finns något alternativ. Kontrollerat/måttligt drickande fungerar inte. Han säger att han hela tiden har en röst i huvudet som säger att det är fel när han häller upp en whisky men att han ändå gör det. Han säger att han kan sluta själv. Behöver inte hjälp. Jag bad honom tänka ut strategier för hur han ska göra/agera nästa gång han vill dricka eller ta en öl. Det skulle han göra. Från mig vill han bara ha att jag tar hand om mig själv. När jag har energi, tränar och mår bra så drar det honom åt rätt håll. Vi har varit här så många gånger förut, men kanske att han tagit beslutet lite mer definitivt denna gången. Nu hör jag själv hur mycket jag hoppas…

Nell
mån, 2023-03-06 - 10:16

Hej @Ishavet!
Jag blir rörd när jag läser det du skriver om hur du tog upp samtalet med din man i lördags. Du visade öppenhet och sårbarhet och berättade verkligen utifrån din egen upplevelse om situationen. Du sådde ett frö och sen släppte du ämnet och gav honom lite tid att samla sina tankar. Vad härligt att höra att det blev ett steg framåt för honom också. Men oavsett resultatet var det så fint och starkt gjort av dig!

Ishavet
tors, 2023-03-16 - 21:29

@Nell tack snälla för din respons ❤️ det värmer så mycket!

Kan uppdatera att nykterheten fortsätter här. Han drack en öl (berättade det för mig) när han reste med jobbet och åt middag med en kollega förra veckan. Han reste i jobbet några dagar både förra och denna veckan, och då kan jag inte riktigt veta. Men vi brukar prata i telefon på kvällarna när han reser och jag är bra på att höra om han druckit. Jag kan typ känna vilket läge han är i. Om han är ”på” eller ”av” med alkoholen. Han har inte druckit något här hemma. Så nu har vi en lugn period här. Får se hur länge det håller i sig…

Tänker på att jag döpt den här tråden till ”jag föraktar honom” och på hur dubbelt det är för mig. För jag är så stolt över honom, också. När jag startade den här tråden var det just ilska och sorg jag kände. All besvikelse och all frustration. Bilden av honom sittandes i fåtöljen, överlägsen och full. Så dum bara. Nu håller han sig nykter och har klarat det bra senaste tiden. Han försöker bota sitt beroende genom att lära sig mer och inse vad alkohol faktiskt är. Här i forumet hittade jag till ”Alcohol lied to me” som stärkt mig mycket i min syn på alkohol och jag har även delat med till min man som är med på resonemanget. Han har skickat detta klippet till mig: https://youtu.be/DkS1pkKpILY och vi har återigen pratat om alkoholens fördärv. Så han är på rätt spår.

Jag är så innerligt tacksam för det.

Jag kommer fortsätta skriva här, för min skull. Tidigare har jag oftast lämnat forumet när jag trott att vi klarat oss, men jag tror det är bra för mig att fortsätta skriva. Det är så bra att kunna följa det man skrivit och få stöd när det behövs. Fortsättning följer…

Ishavet
tis, 2023-05-23 - 11:18

Nu är jag tillbaka. Min man har haft en långt uppehåll med alkoholen efter jag skrev här senast. Som går att läsa högre upp i tråden har vi misstänkt att min man har ADHD och vi kan båda se att han använder alkoholen som självmedicinering. Han har försökt sluta, gått på en internetbaserad KBT-behandling och ja, jag tror jag skriver om detta högre upp eller i mina andra trådar. Hur som helst, min man gjorde ett övervakat intelligenstest hos Mensa för en tid sedan och när vi fick hem provsvaret i brevlådan visade det sig att min man har en IQ på 135 eller högre. Det högsta man kan få i det testet. Det gav oss nya perspektiv och var ännu en pusselbit. Han blev ännu mer säker på sitt beslut att inte dricka.

Så förra helgen hade han en kompis över på lördagskvällen. Jag och barnen var bortresta. Då dracks det väldigt mycket, för mycket. Denna helgen hade vi ihop och han drack varje dag. På fredagen kom några vänner över och det dracks öl och vid 23 kom whiskyn fram också. På söndagen beställde han öl på en uteservering när vi skulle fika med familjen. Sedan drack han två öl till som jag såg, som han var öppen med. När jag var iväg och handlade inför middagen tror jag att han drack mer, men det säger han att han inte gjorde. Men under middagen märkte jag att han druckit. Det var ganska små symtom, om man säger så. Men det märks på ansiktsuttryck och på språket, att han dröjer kvar på vissa ord lite länge. När jag eftermiddagen frågade honom om det hamnade han i försvarsläge och överlägsenhet, vilket också är ett tecken på att han är berusad. När han är nykter kan vi prata om alkohol och hans drickande, han är öppen och förstående inför att det påverkar mig när han dricker exempelvis.

Ja, jag ville bara uppdatera mig här för att det är skönt att skriva av sig och få dela med er. Det är också så bra att kunna gå tillbaka till det man skrivit. Det hjälper en att minnas. Nu kommer snart sommaren och ledighet är en utmaning……