@AstridK Grattis till 352 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 År två är magiskt, då har man gjort det mesta nykter en eller flera gånger och det är ingen big deal längre, varken för en själv eller andra 💁‍♀️

Kram 🐘

Tack @Andrahalvlek 🙏!! Känns så bra. När det gått ett 1 år alldeles snart blir det nog inte så mkt räkna dagar mer men just 1 år känns som en bra milstolpe när man kört ”varvet runt”. ☺️

Hej,

Dags för mig att dyka in på detta forum igen. Dag 2 idag. Scrollade igenom tråden och insåg att jag inte riktigt vet när jag drack det första glaset igen. Men omkring 1 år utan alkohol kanske. Kanske ett tag efter att min dotter blev allvarligt sjuk för ett år sen eller kanske tidigare. Fortfarande så att jag säger utåt att jag inte dricker alkohol men har fuskat i smyg, tagit några glas när jag är själv eller är med folk som inte vet, smugit i en vanlig öl när ingen märker att det inte är alkoholfritt. Har hela tiden haft helt kaos i huvudet, typ druckit samtidigt som jag lyssnat på nån sobriety-podd och sagt inombords att absolut ingen alkohol efter 40. Två gånger har jag druckit riktigt mycket, första gången så att min familj märkte och andra gången så att mina kollegor (högst troligen) märkte. Det andra tillfället var i förrgår och ångesten, skräcken över hur det kunde ha slutat konsumerar mig just nu. Hade sån sjuk tur att baren stängde och ingen sa ordet efterfest. Nu kommer jag undan igen utan alltför förödande konsekvenser, kanske folk som undrar, sa hon inte att hon inte dricker? Oj hon var rejält på lyset på festen/dansgolvet. Men jag vet själv hur jävla illa det kunde ha gått och kan inte slappna av i i kropp och själ just nu. Men känner en galen stress över att någon ska ge mig nån gliring eller ställa jobbig fråga när ses nästa gång. Såå trött på den tankebanan som jag varit igenom hundratals gånger i livet. Berättade nästan direkt på morgonen efter för min man som var iväg med barnen att jag valde att dricka av outgrundlig anledning och att jag är rädd för att det ska hända igen. Övervägde ett par timmar att dölja det men pallar inte det. Han måste veta. Fyller 40 rätt snart så dags för ett nytt krafttag. Försöker vara snäll mot mig själv och tänka på hur lite alkohol, för det allra mesta ingen, de senaste åren och att jag faktiskt är på rätt väg. Detta var ett misstag som jag får se till motiverar mig till att hålla mitt löfte till mig själv att inte dricka efter 40. Nu ska jag brygga kaffe, det hjälper alltid lite mot ångesten. Och att pussa på familjen.

4 dagen. Fortfarande i chock över att jag trillade dit igen. Ryggen värker av oro. Inser att jag inte kan ta det första glaset. Eller jo, de första 5 gångerna men sen smyger sig alkoholdjävulen på och det är som att något klickar till i hjärnan den 6 gången då jag bara fortsätter. Fortsätter med mitt inre mantra om att vara snäll mot mig själv, klappa mig på axeln och ta mig upp igen. En förhoppning om att detta var det sista snedsteget, den sista gången jag går vilse i labyrinten av tankar i huvudet på vad jag sa, hur jag såg ut, vinglade jag? i slutet av kvällen. Otroligt tjatigt och utmattande. Varför varför tog jag mig inte samman vid 25 eller 30? Behövde jag verkligen ge det 25 år.

Spridda tankar innan läggdags. Godnatt och nya tag imorgon.

Tack @Carisie. Det har hänt förut de senaste åren trots att jag för det mesta inte dricker längre men förra vändan jag faktiskt slutade och avstod riktigt länge trodde jag poletten hade trillat ned till slut och att det var aldrig mer, men icke. Nu tror jag det igen 😀. Håller tummarna för det.