av sukan

sukan
mån, 2023-04-10 - 09:22

Alltså.. jag sitter här, efter ytterligare en kväll som spårade. Jag är en person som älskar livet. Jag skrattar mycket, spexar och är allmänt röjig och oförsiktig. Pratar om allt och har inte mycket begränsningar. Jag älskar helt enkelt att vara jag och att jag är omåttlig.

Dock har jag en problematik.. och det är inte svårt att gissa i och med att jag sitter i detta forum. Jag kan inte sluta dricka när jag väl börjat. Jag har ett enormt sug efter alkohol och helst rödvin. Min man tycker att jag dricker för mycket och jag kan inte annat än att hålla med. Jag gillar ruset alkoholen ger mig och jag njuuuuuter verkligen av fredagsvinet. Igår åt vi middag med svågern och hans två barn, min sexåring var också med. Jag liksom bäljar i mig vin och champagne. Det slutar med att jag svassar runt halvnaken och får hålla mig i väggarna för att hela huset gungar för mig. Jag HATAR den personen jag blir när jag dricker för mycket. Jag kan bara inte acceptera att jag är en mamma utan kontroll. Jag är livrädd för vad min dotter ska få för men av mitt drickande och jag tycker inte att mitt drickande passar in i hur jag ser på mig själv.

Jag vill kunna vara nöjd med två glas, jag vill kunna sippa och smutta, så som andra normala människor kan. Alltså.. ÅNGEST! Hur gör man? Hur gör ni? Snälla hjälp mig!

Himmelellerhelvette
mån, 2023-04-10 - 09:51

@sukan Jag önskade som du att kunna dricka måttligt och försökte år efter år att lära mig men tillsist fick jag inse att det inte går och slutade helt! Det är 100% lättare att inte dricka alls än att försöka vara måttlig! Jag började med tre månader nykter, förlängde till 6 månader och nu har jag varit nykter i 8 månader. Det kan vara lite lätt trist att inte kunna dricka ett glas när alla andra gör det men jag vet att det inte går för mig, slutar alltid med att jag blir fullast och det är så fruktansvärt pinsamt, ångesten äter upp mig! Jag vågar inte testa en enda klunk av rädsla att trilla tillbaka till ruta 1.

Amanda L
mån, 2023-04-10 - 11:37

@sukan När man hamnat i det där vettlösa drickandet, så kan man förmodligen inte återgå till att vara måttlig. Jag försökte i åratal, ibland gick det bra, men oftare och oftare slutade det i katastrof, minneslucka och väldig ångest. Det har med hjärnan att göra har jag förstått. Den kräver mer och mer för att uppnå samma känsla, samtidigt som toleransen ökar och det krävs mer och mer. Jag klarade bara inte att dricka måttligt och efter den senaste hemska kullerbyttan bestämde jag mig för att inte dricka alls. Och nu sedan drygt 40 dagar så mår jag bra! Ingen oro, ingen ångest.
Är nog lite samma personlighetstyp som du, gillar att synas, skoja, busa (antagligen blyghet som fick mig att börja dricka.) Men upptäckt att nu kan jag vara det i alla fall, även där det dricks alkohol, fast jag är nykter.
OCH vakna nykter utan ångest. Inget vin kan slå det :)
Se ditt drickande som en varningssignal. Rekommenderar verkligen att du håller upp tre månader och ser hur du mår då. Innan du blir ännu mer beroende. Hade du klarat att dricka måttligt hade du nog inte hamnat här. Håller med Himmel eller helvete. Mycket lättare att inte dricka alls för oss som hamnat i starkt beroende, än att försöka dricka måttligt.... Då bara eviga diskussioner med sig själv. Alkoholen matar beroendehjärnan och man får bara nya tankar om att dricka. Tråkigt...

sukan
tis, 2023-04-11 - 14:02

@Himmelellerhelvette tack för att du tog dig tid att skriva. Jag vet att jag borde stå över alkoholen helt, men jag vet inte om jag vill. Antar att jag är i en process där jag först behöver acceptera läget. Har fortfarande ångestspöket över mig och har idag varit millimeter ifrån panikångest.

sukan
tis, 2023-04-11 - 14:09

@Amanda L Tack för att du tagit dig tid att skriva! Jag önskar så att jag en dag kan vara helt nykter. Det kommer att bli en process, men jag inser att jag nog behöver processa detta och det ordentligt. Usch.. så jobbigt.

Amanda L
tis, 2023-04-11 - 15:30

@sukan Jag tänkte på dig igår kväll. Och jag förstår att du är inne i en process. Men jag tror att du har hjälp av en bok som heter Tänka klart av Grace (minns ej förnamnet). Den kan man läsa även om man inte slutat dricka. Den ger mycket kunskap om hur hjärnan funkar och kan förklara varför du gör som du och känner som du gör. Det gör det lättare att förstå sig själv.
En viktig sak, som hon skriver om, är att när man blir beroende så funkar inte belöningscentret i hjärnan som det ska. Man blir mer deprimerad, får mer ångest och vi har svårt att känna glädje över mindre glädjeämnen, det som vi tidigare upplevt som fint och roligt. Det blir bara alkohol som gäller.
Jag hade svårt att sluta dricka för jag inbillade mig att jag inte skulle kunna koppla av eller ha roligt utan alkohol. Men det är precis tvärtom, märker jag. Nu känner jag mig lugnare och mer nöjd med tillvaron än förut.
Mer kunskap kanske kan göra det lättare för dig också att komma fram till vad du vill göra?
Lycka till i vilket fall:)

Användare123
sön, 2023-04-16 - 18:24

@sukan
Jag känner igen mig precis i din beskrivning av dig själv. Och här sitter jag. Efter ännu en kväll som spårade. Och funderar hur mycket mina barn egentligen förstår. Jag kan inte fatta hur jag kan göra så dumma val när jag får ett glas i handen?! Varför fortsätter man att dricka när man känner att man tappar kontrollen? Jag har fortfarande efter åratal av samma problematik inget svar på denna fråga. Min största önskan är att jag som andra kunde ha ett måttligt och sunt drickande men jag bevisar för mig själv gång på gång att det inte går. Det är så frustrerande! Jag lurar mig själv att jag ska klara det, haft vita perioder jag vet inte hur många gånger. Sätter upp Max antal glas, utesluter vin osv men så slutar det med att jag totalt skiter i det för att jag tror att jag har kontroll. Jag är en glad social person som tar mycket plats och älskar livet. Alla i min omgivning dricker alkohol och klarar det bra. Och jag tycker ett liv helt utan alkohol känns som det mest skrämmande jag kan lova någon. Allt i mig bara skriker nej. Nu säger min man att han lämnar om det inte är helt nykterist som jag väljer att vara. Och jag funderar fan!! Hur kan jag ens funder?! Jag älskar honom och barnen och det sista jag vill är att han lämnar mig. Min problematik är inte heller att jag har någon form av abstinens eller att jag dricker alkohol i ensamhet. Utan att varje gång nästan, så blir det för mycket. Sorgligt.
Skönt att skriva av sig lite. Hoppas du orkar läsa allt.

Amanda L
mån, 2023-04-17 - 18:00

@Användare123 Det är just det som är så konstigt. Att hur djävligt man än mår av A så vill man ändå inte sluta, för att man då missar något kul. Trots att jag liksom du vet att det inte slutar "kul" eftersom jag inte heller har någon botten.
Drack tills jag stupade typ varannan gång. Sen ååååångest.....
Ändå, ja ändå, så svårt. Men till slut gjorde jag slut med A. Nu förstår jag att alla de där tankarna om allt kul som skulle missas inte var min egentliga analys av det hela (den var ju så fruktansvärt dålig) utan det var min beroendehjärna som talade. Ungefär som Gollum i Sagan om ringen....Åhhh, det är så mysigt, gott, bedövande etc.
Fortsättningen, med hjärtklappning, minneslucka och ångest från helvetet kommer liksom aldrig upp.
Att tänka att andra kan dricka måttligt hjälper ju knappast, när man inte själv kan. Gissningsvis eftersom jag/man blivit alltför beroende. kanske just för att jag druckit så mycket att toleransen är jättehög. Krävdes mer och mer och mer.
Så jag slutade för snart 50 dagar sedan. Numera inga tankar på hur mycket, när eller om jag ska dricka. Inte heller vad eller varför. Alkohol är bortraderat. Så vilsamt.
Dricker alkoholfritt på fester och middagar och med väninnor. Och jag känner mig glad och framför allt FRI!
Jag kan nu se fram emot roliga fester utan oro eller ångest. Har bara kul och minns allt...:)
Så det är verkligen värt att försöka. I synnerhet om du har så mycket att förlora. Alkoholen är ingen vän, men kan förstöra ditt liv. Du är viktigare än att låta drogen ta över det fina du har.