Hej.
Jag är tillbaka nu i en hemsk situation . Jag har blivit svartsjuk , och det är inga roliga känslor fyfasen. Min man har 1000 projekt och är alltid upptagen men oftast med jobb eller för att han behöver hjälpa våra barn. Själv förfaller det här hemma , det kan göra mig lite irriterad ibland men den irritationen går över . Helgerna är så att säga FULLSPÄCKADE med måsten anför både honom och mig .
Nu kom det nåt nytt , i den bransch han säljer hade han varit på mässa en vecka , sen skulle han plötsligt köra 30 mil fram o tillbaka på helgen för att kolla någon bagatell , han var uppsnofsad på ett sätt som han inte brukar vara , han var bara borta en förmiddag men hade många planer med denna kvinna och hon skulle få inköpspriser :
Sen ska han även visa vårt sommar hus för henne under stresssig arbetsvardag , utan någon riktig motivering och åker 25 mil under arbetstid för att visa henne det.
Pang bom så blev jag supersvvartsjuk och började googla på namnet på kunden som såklart var en ursnygg singel i 55 års åldern. Det högg mig i magen . Anledning att det gjorde så ont var att han alltid i princip är tuff och hård mot mig och att vi inte har något intimt liv över huvud taget för han klarar det inte ( jag är väl för motbjudande ) jag hade kunnat leva med det om det fanns ömhet , e. Klapp en go godmorgon kram eller NÅT.
Att han inte alltid höll med barnen mot mig utan istället stöttade mig . Inte när något blir tokigt ( han har inte så bra estetiskt sinne ) stenhårt hävdar att han skall ha det på det sättet men kan övertalas till annat av barnen om de säger att något ser tokigt ut . Jag har ingen talan .
Nu blev jag som blixt från en klar himmel galet svartsjuk. Jag började snoka ( inte stolt för ) i hans telefon och ALLA kundsamtal låg kvar men just hennes chat var raderad .
Jag hittade däremot ett Mail till mina barn i en separat cchat att han skulle jobba för att få bort mig från företaget och att de skulle får andelar och han, samt att han skulle se till så de fick ärva alla hans andelar i andra ägodelar. ”För ni vet ju hur mamma är ” var hans motivering .
J
Nu började jag kolla hans telefon ibland och såg då att denna kvinna hade messat igen och då kom den dolda chatten upp . De hade haft en chatthistorik ca 6 månader tillbaka. Det var enbart arbetsrelaterat mest men lite för mycket mail enligt min mening ( och såna saker som att min man skrev, jag ser fram emot att komma och titta när det är färdigt i sommar . ) där läser jag in mycket mera . Ingenstans nämns ”min fru säger , tycker, eller något sånt )
Jag var först arg och frågade vem denna människa va och då blev han bara arg tillbaka och ” nu har du gått för långt , jag kommer stanna i vår stuga och inte komma hem , och jag kommer göra dig arvslös sov)
Jag blev jätte jätteledsen och tror han pratade bakom ryggen på mig till mina barn . Framför allt ett barn som är bra på att gå in och lägga beslag på sin pappa dygnet runt och han är lindad runt hennes finger. ( där kan jag känna mig svartsjuk med i bland, han frågar henne om saker och hennes behov går alltid före men aldrig mina, han säger ja till att passa barnbarn, bjuda på middagar typ 4 ggr i veckan , men kollar inte med mig först om jag är trött efter en hel dag) för jag får oftast ta hand om det mesta , men det är ju ok för hon är ju hans dotter i alla fall )
Nu maler och maler tankarna om att jag har blivit dubbelt lutad och jag har druckit vin och ätit lugnande tabletter bara för att klara dagarna . Jag går som i ett töcken och jag har Såå svårt att samla tankarna på något vettigt, samtidigt som jag har ett nytt jobb att lära upp mig på på jobbet , samt sitter o bokför 10 Tim per helg på det företag som jag skall uteslutas ifrån bakom ryggen.
Hur fasen ska man klara sig utan bedövning i detta läget ?
Allt , allt har missat sin mening och jag vill bara plåga mig med att hitta mera saker som gjorts bakom ljuset . Mitt hjärta slår i 100 slag i minuten och jag känner mig gammal , förbrukad och trött , samtidigt som jag inte kan sova en blund på nätterna och hela min kropp går på högvarv .
Vill helst gå stark ur det här men jag känner mig vilsen .

Jag har bokat en terapeut, men det tar en månad jag skulle behöva det akut , det känns som att jag håller på att gå under.
Jag har aldrig någonsin tagit mer än en sobril vid väldigt sällan tillfälle . Inför ett föredrag eller nåt . Nu tog jag 3 stycken en dag när smärtan inte försvann och dessutom vin på det. Det blev ju inte direkt bättre dagen efter . Fruktansvärd ångest , samtidigt skall livet bara levas på som vanligt .

Jag har fortfarande frågor om denna kund typ
, - lova att du inte har nån dubbel agenda på med henne på nån ny telefon eller liknande , Men min man säger att han vägrar svara på flera frågor kring denna kund . Han säger att hon inte fått inköpspriser fast jag sett Mail på det , så där fortsätter han att ljuga och jag skulle vilja ställa honom mot väggen där ( varför han döljer det )
Det är inte grejen att han ger inköpspriser, det är att han ljuger om det som äter upp mig . Jag kan inte släppa det förrän jag får veta allt .
Jag vet att detta inte är ett terapeutiskt forum , men det handlar ju också om att jag inte kan låta bli att dricka , för att sova, för att orka , och det ger mig ytterligare sämre självrespekt .

Hej,
Det låter som en väldigt svår situation. Och att din man inte visar dig någon ömhet i vardagen är förstås en bidragande faktor. Hyr känner du för honom då? Det verkar inte som att han tillför dig särskilt mycket positivt? Men kombinationen alkohol och lugnande är farlig, och jag tänker att du behöver hjälp akut för att bryta den destruktiva spiralen. Det är viktigast. Sen får du ta relationsbiten.

Tack snälla för svar ! Jag har faktiskt bokar terapeut för jag förstår att det kan vara farligt om jag dövar för mycket . Har nog bara varit en dag som det syntes på riktigt , men berättade jag att jag ätit tabletterna .
Så jag tänker jag kan få kloka tankar av er här.
Har någon varit svartsjuk o gjort tokiga saker ?
Jag inser ju att jag är irrationell och att hans beteende mot denna kvinna ( som han servar kör 40 mil till t o t x2 utan att ta ut något. Ersättning våra allra mest stressade helger, på det sättet fjäskas det inte ens för miljonkunder , men jag förstår att det är skönt att vara hjälte , är helt klar långt över var man ger ordinarie kunder )eller är hans beteende att han söker bekräftelse från någon annnan , gärna singelns det finns ett hopp. ( det är tydligt att det blir mer intressant då) är det ett sökande efter nåt annat , nåt mer ?
Just nu hjälper inte a-hjälpen mig , däremot skulle det hjälpa om ni här skriver lite vad ni tycker . Jag är fullt öppen för kritik. Jag är verkligen inte den svartsjuka typen i vanliga fall, varav detta hemska tillstånd faktiskt gör mig typ sjuk , har varken törst eller hunger ; absolut enda fördelen är väl kommande bikini provning.

Hej,
Jag förstår att du blir misstänksam och håller med om att din mans beteende är konstigt. Frågan är hur du ska hantera det. Risken är att beroendet kidnappar frågan och tar den som en förevändning för att kunna fortsätta missbruka. Men oavsett om det du misstänker är sant eller inte så tjänar du på att möta situationen nykter. Hur ser du själv på ditt förhållande, mår du bra i det i vanliga fall? Jag tänker att om du kan bryta drickandet och visa din man vem du verkligen är, och hur ert liv tillsammans kan vara, så har du gjort vad du kan. Hur han sen väljer att gå vidare kan du inte påverka. Ibland är det skönt att skilja på vad man kan och inte kan påverka. Det absolut viktigaste är att låta bli att dricka, framför allt för din egen skull.

Med stor risk för att jag går alldeles för långt här så skulle jag vilja skriva till dig Majaela att jag inte upplever alls att du skulle vara det minsta irrationell. Tvärtom ganska nyanserad och självkritisk. Jag tror att du levt länge i ett förhållande där du sakta men säkert har brutits ner. Man får intrycket att din man har gjort det här länge och även förtalar dig och nedvärderar dig inför barnen och att du är van vid att bli behandlad ganska illa. Du skriver att: ”jag inser ju att jag ör irrationell” . Jag undrar var det uttrycket kommer ifrån. Är det något du brukar få höra? Jag tycker att din beskrivning av vad du upplevde och hur du sedan handlade låter mycket rationellt. Det är självklart att man inte ska snoka i Nåns mobil, men samtidigt är det fullt förståeligt att du gjorde det i det läge du befann dig. Det ÄR ett märkligt beteende. Du kanske har läst ”Det är något som inte stämmer” av Martina Haag. I det fallet anade hon rätt. Och när du snokar hittar du annat som är minst sagt väldigt upprörande. Att han skriver så där nedvärderande om dig till era barn är minst sagt upprörande. Och att han skriver och pratar om att göra dig arvslös. Skilj dig nu, tänker jag. Det är inget sunt förhållande det ni har. Och nu gick jag över gränsen, jag vet, men när han håller på som han gör med sina hot, då tycker jag att du ska rädda vad som räddas kan. Titta på Den tatuerade änkan på SVT play eller öppet arkiv. Den kan vara lite upplyftande.
Men jag fattar ju att det kanske inte är lösningen just nu. Kanske inte ens lämpligt.
I Närvaropodden finns ett avsnitt som heter The Work, det beskriver en metod för hur man ska arbeta strategiskt med tankar av den typen du har nu. Det går att googla fram metoden. Att arbeta strategiskt med tankarna förutsätter nog att du är nykter och närvarande. Jag förstår såklart att du tar till både det ena och det andra. Jag tänker att det är i ungefär sådana lägen som jag också drack.. när jag inte visste vilken väg jag skulle gå och inte hade en plan framåt. Vilsen, omtöcknad etc. Att dricka då skapade fullkomlig oreda. Jag tänkte ut strategier i onyktert tillstånd som jag inte mindes eller som i vart fall inte heller tog mig framåt när jag nyktrat till.
Jag tänker att det verkligen är dags för dig att bena ut det hör nu. Kanske kan du testa The Work, kanske kan du kontakta en psykolog online och få snabbare tid. Ring jjourhavande präst… det hjälper att prata om det tror jag. När man är ensam med sina tankar blir det trassligt. Särskilt med alkohol inblandat.
Önskar jag kunde hålla dig i handen ett tag och säga att du ska tro på dig själv, se dina kvaliteer och landa i att du är både tillräcklig och bra. Det känns aldrig så när man dricker. Men det är en så viktig känsla. Önskar dig allt gott. Cyberkram

Tack för fina ord, Majaela! Jag känner igen mig i dig, det har jag skrivit förr. Vi träffas säkert fler gånger. Kennie hade förhinder och jag, Charlie och Vinäger blev inte riktigt klara. Träffar dem gärna igen.
Som du kanske vet har jag smygdruckit och ljugit om det (inget jag är stolt över). Min sambo har då ibland letat. Väldigt sällan tack och lov. Vi har ju också kunnat diskutera beroendet och jag ”erkände” och tog ansvar. Men jag slutade ju inte helt på en gång. Hade han blivit väldigt kontrollerande hade vi inte kunnat fortsätta att leva ihop tror jag. Det hade blivit ett väldigt osunt förhållande. Och jag respekterar verkligen hen för att hen lät ansvaret vara mitt. Jag tänker på de få gånger hen letade, hittade och hade ”bevis”. ”Haha, titta nu” - det är väldigt sorgligt att tänka på. För i det läget mår ingen bra. Jo, den som letar har fått bekräftelse på att den inte är galen, men sen då? Sen infinner sig oron, maktlösheten och kanske en viss besatthet. Min sambo valde att inte vara där och jag tror att det kanske hade blivit en ”Katt och råtta”- lek annars. Där jag hade blivit skickligare på att gömma och dölja, hen bättre på att leta. Ingen av oss hade gagnats. Problemet låg kvar hos mig. Hen tog aldrig över det.
Så jag tänker att det där letandet har stor risk att bli osunt. Hittar du nåt kan du inte säga det, eftersom det är ”fel” att leta. Fullt förståeligt, men letandet behöver ha nåt syfte och du behöver ha en plan för hur du går tillväga om du hittar nåt. Att bli sjukt stressad, dricka och äta tabletter för att orka hantera känslorna är ingen långsiktig lösning. Dessutom beskriver du att du slutar äta när det blir såhär. Jag tror att näringsbrist riskerar att få ännu större konsekvenser för hjärnan. Det är lättare att bli besatt. Så ta hand om dig nu.
Och jag känner igen det där med jag är inte sjuksjuk… Någon gång tror jag att det vore sunt att sjukskriva sig när man balanserar på gränsen. En dag, för att vila, gråta, tänka och hinna ge sig tid att få saker på plats. Skriver jag som just idag har alldeles gräsligt mycket att göra… så det får bli en annan dag, men det ÄR värt att unna sig skulle jag tro och det skulle ha effekt. Minns när jag som ung var med om en väldigt traumatisk händelse och inte ”hade tid” och möjlighet att härbärgera de känslorna. Efter ca 2 veckor hade jag en helg själv då jag grinade hela helgen. Väldigt helande. Tror att vi trycker undan så mycket känslor hela tiden. Särskilt om vi dricker. Det blir ohållbart. Så ta hand om dig nu. Börja hos dig själv och dina behov. Det är verkligen jättesvårt, jag vet, men viktigt. Allt gott till dig!

Som vanligt kloka ord som jag tar till mig.
Jag får nog försöka att byta mitt självskadebeteende, att snoka.
Som du säger blir det ju bara en katt och råtta lek .
Jag måste stålsätta mig från att sjunka så lågt, samtidigt sätta gränser för hur mycket jag orkar med .

Jag tycker inte att du ska skämmas över att du snokar… Många (jag själv inkluderat) hade gjort det i din sits. Det är inte dig det är fel på. Sen får det negativa konsekvenser, dels för att all din energi och fokus hamnar någon annanstans än hos dig, dels för att det blir svårt att hantera fynd.
Det är lättare sagt än gjort Majaela, men ta hand om dig i första hand. Det är så lätt att se ner på sig själv, särskilt när man dricker och inte orkar och inte har tid att reflektera. Men det är ett viktigt steg att skriva här och jag tror att du, även om du känner dig utlämnad, vet att du är värd bättre. Börja där, hos dig och dina behov. Det är inte ok av din man att göra som han gör och säga det han säger. Om ingen annan talar om för dig att du är bra och duger, får du göra det själv. Eller prata med någon utomstående. Det vore nog bra med någon annans perspektiv på saker.
Lycka till och ta hand om dig ❤️

Tack.
Jag jobbar på att hantera situationen, men har nog aldrig i mitt liv mått sämre .
Aldrig .
Jag har en sådan smärta i mitt bröst och i hela min kropp så jag väntar bara på att jag skall få en hjärtinfarkt, när som helst .
Jag vet inte om det är alkohol endast som gör denna känsla utan en stark känsla av svek, brist på tillit och att min grundtrygghet är omskakad, samtidigt som jag har ett nytt jobb.
Jag MÅSTE ju bara trycka undan denna explosion av känslor varje dag nu, för det är ingen som har lust att lyssna eller tycker det är kul att prata om det som är svårt .
Jag har aldrig haft en så hemsk hemsk brinnande gråtkänsla i kroppen - utan att kunna gråta inte kunna äta, men jag ler och försöker vara normal för att inte bli mer hatad .
Längtar efter min terapisession , att bara få vara självisk och ösa ur mig i 45 minuter .
Detta forum är ju lite min ”ventil” för att inte bara klappa ihop, med .
Tack för er som stöttar @sisyfos, @vinägermamma, @kennie

Jag jag nu gått så långt att jag måste dra ner på alkoholen helt ett tag .
Har gjort en blackout som alla barnen fått veta, det de inte vet är att jag levt i snart fyra månader med den här ständiga ångesten. En hemsk ångest Att ha blivit sviken och förd bakom ljusetsamt behandlad riktigt illa väldigt, länge . Nåt som är konstigt att ångesten blir nästan värre när jag märker hur han anstränger sig nu , men inte riktigt orkar samtidigt som det känns så sorgligt att det inte kunnat visats tidigare
Det som känns tydligt nu är att jag iallafall skall se över min Livsstil .
1. Börja träna på morgonen
2 Snart sluta helt med alkohol ( igen ) jag behöver ladda lite för att klara det mentalt men fram till totalstopp är det alkohol i mkt små mängder
Ladda för dag 1 som antagligen blir efter en inplanerad resa i november jag har men fram tills dess göra ordentligt nedtrappning.
3 Ta tag o min relation när jag känner att självkänslan är tillbaka
4. Göra saker jag tycker är roliga
5 ta msssa Power naps
6 börja med antidepressiva för att få bort den akuta ångesten
7 gå till min psykolog
8 . Läsa här mycket

Hej @Vinägermamman !
Jo du, jag har det sådär .
Har just nu väldigt mycket funderande på när jag skall sluta dricka alkohol.
Vet att jag borde göra en tremånaders break för att se var jag står och vad som är vd igen .Har haft en hemsk vår och sommar när jag upptäckte att min man hade ett lite för starkt intresse för en annan kvinna och dolde sms för mig. Det gjorde mig helt ur balans och gav mig ångest . Något jag aldrig haft förut .
Nu har vi tragglar om detta tillräckligt och jag förstår nu att han har inte mer kärlek att ge mig. Narcissistisk personlighet där allt nästan stämmer . Nu får jag ta nya tag och försöka prioritera mig själv och ge mig nykterhet.
Ps jag är också Majaella här då jag har blivit av med inloggning på Majaela

@Majaella Åh, om jag bara kunde ge dig en stor kram 🥰 ❤️. Har läst igenom din vår och sommar igen. Fy sjutton. Gör mig både ledsen och arg. Jättebra att du tänker prioritera dig själv💪🏻
Du skriver att ni tragglat situationen. Ser du att ni kan diskutera framtiden på ett konstruktivt och respektfullt sätt? Har du funderat på hur du vill ha det? För att må bra? Jag ska ju inte kasta Sten i glashus, men jag tror att du ska försöka sluta eller göra ett uppehåll omgående. Nu vet jag iofs inte hur mycket och ofta du dricker, men Alkoholen försämrar stämningsläget och orsakar i sig depression. Har du fått antidepressiva än? Psykologhjälp? Gör du saker du mår bra av? För du är värd att må bra❤️. Kram, och skriv snart igen.

Hej @Vinägermamman!
Jag har nog druckit en flaska vin nästan varje dag en längre period med några dippar . Förra helgen var ett lågvattenmärke där jag drack 7 flaskor vin på en helg . 7 flaskor ! Det är ju helt galet, dessutom tror jag inte att det märktes på mig , utspritt över dygnet .
Det var som om jag gjorde något i sömnen, min medvetna hjärna var inte med . Det var en svår start på arbetsveckan efter det , men klarade att hålla i möten och passa kusinbarnbarn, med .
Jag vet inte om det är en slags ventil när jag tar till alkohol i sådana mängder för att döva att min man inte älskar mig och åker iväg hela helger för jakt o och inte hör av sig under hela helgen och att han under veckan, som gått före har varit sur tyst och aggressiv Det tar så mycket energi från mig, jag har så svårt att ignorera en person som osar ilska och irritation. Han förpestar tillvaron helt enkelt. En del säger att det är en form av psykisk misshandel.
Jag fattar ju att jag inte kan ha det såhär , men det är inte så lätt att bryta sig loss . Jag har i alla fall gett upp hoppet som jag trodde att vi skulle kunna ha en kärleksfull relation, så antingen får jag leva känslokallt eller bryta upp. Såå jobbigt !!
Jag vill vara stark i mig själv och det blir man inte om man dricker för mycket . Mitt mål är total nykterhet men jag vill ett tag till försöka mig på måttligt. = dricka vid speciella tillfällen , god mat och så men inte på känslor. Hade en lång sådan period förra hösten och det kändes så bra . Jag vet bra inte om jag är tillräckligt stark att klara en separation. Men jag hoppas det. Jag skall försöka bygga upp lite relationer med nya vänner som inte vara är parvänner innan jag tar steget . Jag är rädd att jag kommer falla rätt djupt ett tag - rakt ut i rymden känns det som efter 30 år . Vill ju inte bli ensam hela livet, vill gärna ha många vänner och kanske en kärlek på avstånd .
Nu har jag anmält mig till den där forskningsstudie n som finns här på forumet Hoppas jag kommer med . Det handlar om att vända tankar. Hoppas inte man blir placebogruppen som inte får nån samtals hjälp ! 🙃