Hjälp!
För två månader sedan fick jag nog och lämnade min sambo sedan 7 år. Vi har inga gemensamma barn men halvvuxna barn från tidigare varav två bor hemma. Jag har från början förstått att min sambo har dåligt ölsinne. I början drack han enbart på helgerna och ofta alldeles för mycket. Gjorde bort sig på middagar, fick minnesluckor och vansinnig ångest som jag hjälpte honom att döva genom att krama och ömka. (Som en Sann medberoende). De senaste 3 åren har drickandet eskalerat, nu snittar han nog 20 öl och 3 bib i veckan plus lite starksprit ur gömmor här och där. I ca två års tid har jag försökt få honom att ta hjälp. Söka psykolog för ångesthantering och hjälp för sitt beroende. Resultat: tvärnit. Förevändning: Ingen kommer nånsin kunna hjälpa mig med mina tankar. Han erkänner sig som alkoholist men ska klara att kontrollera det själv. Att helt sluta dricka har aldrig varit ett alternativ. Han har alltså aldrig gjort ett försök till att sluta dricka. Bara korta pauser, tre dagar Max. Då går hans irritation ut över alla. Han blir aldrig våldsam eller elak. Bara full, simmig, svarar med latens, kladdig.. Barnen har knappt märkt av hans fyllor, han sitter i soffan, fyller på glas efter glas och däckar sen. Men humöret på dagarna märker alla, innan första drinken. Under dessa senaste åren och framförallt senaste året har jag varit tydlig: fortsätter det så lämnar jag. Mina känslor för honom har förändrats, känner ingen kärlek på det sättet. Han har lyssnat sagt att han ska förändra men inte förmått. Ibland har jag undrat om jag överdriver, är han ens alkis? Så för två månader sedan kom jag till point of no return. Det värsta jag gjort i mitt liv, jag visste hur förtvivlad han skulle bli.
Nu sitter vi här. I samma hus. Huset ska säljas, nya boenden hittas men understöden bor vi ihop. Och jag håller på att gå under. Om och om igen får jag höra att han inte kan förstå att jag gör detta. Han som aldrig gjort mig illa, betydde jag ingenting för honom? Hur kan jag kasta bort honom osv. Jag går uppriktigt sönder av skuldkänslor. Har jag gjort fel? Tänk om? Får man lämna en sjuk människa, vad kommer hända med honom nu? Nu dricker han mer än vanligt och har ingenting att kämpa för längre säger han. Jag har nu fått reda på att det var likadant i hans tidigare relation. Känner mig arg för att ingen berättat det.
Ville mest skriva av mig i hopp om att få lite pepp och stöd från andra med liknande historia. Just nu är jag ett psykiskt vrak. På 1,5 år har jag gått ner 13 kilo pga stress, äter betablockerare pga stress osv osv

User37399

Det där blir ju jobbigt i vilken separation som helst, varför ordnar du inte direkt med eget boende?
I övrigt heja dig för ett klokt beslut 🤗

@Nebulosa Kära vän 🧡 så jobbigt du har det. Har du ingen annan lösning tills huset är sålt och boendet ordnat sig? Jag stångas med samma känslor som du, kan man lämna en sjuk människa? Jag har nyss gjort det efter väldigt många år och jag inser nu att vi båda två är lika sjuka och att min man lämnat mig åt mitt öde för länge, länge sen. Han undrar hur du kan lämna honom, han har ju aldrig varit elak eller gjort dig illa och betyder han ingenting. Sanningen är att DE inte kan bry sig om någon annan på riktigt eftersom alkoholen är det som hela deras liv kretsar omkring. Självklart är det inte så de tänker medvetet, men det är ändå så det är. Jag känner igen det där om att ingen kan hjälpa dem och det finns nog ofta en känsla av att de är väldigt speciella och att deras problem är så mycket svårare än andras och att det är därför de dricker. Men det är ju så att vi alla slåss mot våra demoner och som tur är så tar ju inte alla sin tillflykt till droger, även om man ibland önskat att det fanns någon "medicin" man kan ta när livet blir för svårt. Dina år tillsammans med din man påminner väldigt mycket om hur mitt familjeliv sett ut i många år och jag ser inte att du har något som helst val. Din partner är alkoholist, det behöver du inte tvivla på, och du kan inte hjälpa honom på något sätt. Han faller inte djupare ner i sitt missbruk p g a att du lämnar, men antagligen har du gett honom en ny anledning att tillåta sig själv att dricka mer i ett akut skede. I förlängningen spelar det ingen som helst roll. Skeppet du befinner dig på sjunker och du måste i livbåten snabbt. Om han ska med eller inte kan inte du påverka ett endaste dugg. Så mycket har jag lärt mig den hårda vägen. Du gör rätt!

Vännen, man får lämna någon även om de är sjuka. Man får lämna en relation av vilket skäl som helst! Du ska inte behöva malas ner av hans missbruk, det är inte okej. Han är trängd nu och försöker spela offer. Jag förstår att det är jobbigt. Mitt ex brukade skicka fylleångest-sms mitt i natten där han skrev att han hatade sig själv etc för att jag skulle ta honom tillbaka (och då var det ändå han som gjorde slut för att han mådde aå dåligt). Du gör rätt som fokuserar på dig. Skickar all styrka! Ett steg i taget. Andas. Du kommer ur det där helvetet snart.

@bella70
Tack för svar 🙏🏻 Han gör allt i sin makt för att hålla mig kvar så länge det går. Mitt medberoende gör att jag inte klarar av att se honom så förtvivlad så jag stannar.. tills allt är löst. Fattar rent intellektuellt att det är åt helvete men klarar inte ta mig ut

@Kevlarsjäl62
Tusen tack för dina ord. Om du visste hur mycket det betyder för mig. Att någon annan upplevt samma och förstår. Jag har egentligen det senaste året förstått vidden av mitt medberoende och nu måste jag läka själv för att få ro och kunna ha en sund relation såsmåningom. Medberoendet började när jag var 19 och träffade min första partner som var sexmissbrukare. Efter 7 år lämnade jag och föll rätt i armarna på en narcissist och efter 16 år med honom direkt till en alkoholist. Min största utmaning är att sätta mig själv och mina behov i främsta rummet. Det går inte nu heller. När han är arg och ledsen och ångestfylld måste jag dit och stötta, göra det bra, ta bort hans smärta. På bekostnad av mig själv. Jag kan liksom inte sätta gränser. Egentligen är det jag som ska vara arg och ledsen men det får jag inte.. För han har ju aldrig gjort mig illa.. detta är mitt val. Jäklar vad jag önskade att jag hade förmågan att bli förbannad, säga ifrån och stå upp för mig själv.
Tack igen för din klokskap ❤️

@Åsa M
Tack fina för stöttande ord och för att du förstår. Ja exakt så är det, han spelar offer och han är extremt trängd. Han vill ju inte detta och trodde aldrig att jag skulle ta steget. Du har helt rätt, man får lämna en relation oavsett om det finns ”skäl” eller inte, derbyrivalerna knappast olagligt men det är så det känns. Att det är han som vill skriva regelboken… Skönt att du lyckade ta dig ut och hoppas du mår bra nu 🙏🏻 Jag försöker ta en dag i taget. Eller ett andetag i sänder rättare sagt..

Kevlarsjäl 62 fångar allt så bra. Hennes råd och synsätt ska du ta till dig. Det här med sjukdom ställer till det, men missbruk/beroende är en FAMILJESJUKDOM. Alltså är även du sjuk och fundera på hur han tar hänsyn och stöttar dig i din sjukdom. Aktiva beroendepersoner har sin relation med drogen av vilket slag det än må vara. Inte konstigt om kärleken försvinner då. Självklart ska han dricka mer när du lämnar honom. Då har han fått ytterliggare en anledning.

Det är en vuxen person som har ansvar för sitt liv och som gör sina val i livet men precis som kevlarsjäl 62 skriver dom är ju speciella och har det värre en alla andra och självklart finns det ingen hjälp att få för så speciella människor. Bullshit! Lycka till med dina val.

@Nebulosa Jag är glad om jag kan ge dig någon liten hjälp när du har det så besvärligt och jag vet faktiskt precis hur mycket det betyder. Detta forum med alla fina, kloka och generösa människor har betytt, och betyder allt för mig i denna situation. Vi får stötta varandra och fortsätta påminna varandra om att vi är värda ett annat liv. Ett eget liv. Kramar 🧡

@sliten61 Det är aldrig kört att ändra inriktning på sitt liv. Du har stöd av dina barn, du har sökt dig till detta forum. Även om det gått 46 år så kan åren som kommer bli bättre för dig, du är värd att må bra ☀️