Hej

Försöker härmed sammanfatta kort:

Är en man i mina bästa år med harmonisk familjesituation med sambo och två underbara barn 17 och 22år. Har bra fysik alltid tränat och gör än idag. Jag är framgångsrik i jobbet.
I ungdomen brukade jag vid festligheter ofta bli väldigt berusad med minnesluckor, fylleceller och andra otrevligheter som följd. Detta inträffade oftast då jag valde att dricka starksprit. Jag fick alltid väldig ångest och kände oerhörd skam efter dessa tillfällen. Jag tog det väldigt hårt och kunde bojkotta alkoholen under långa perioder.

Allteftersom åren gick har jag successivt blivit mycket bättre på att hantera själva berusningen då jag inte velat hamna i denna skam som en rejäl fylla kunde orsaka på den tiden. Under många år valde jag aktivt att bara välja öl som berusningsdryck vid dessa festtillfällen. Hittade dessutom en väg där jag alternerade med vatten vilket gjorde att man inte blev ”klubbad” på samma sätt.

I takt med att jag har lyckats ”hantera” fyllan har jag hamnat i en trygghet vilket gjort att jag ökat mitt alkoholintag. Numera kan jag hantera starkspriten utan att jag ”går bananas”. Folk säger till och med att jag är grym som kan dricka så hårt utan att det märks på mig.

Numera är jag trygg i det faktum att jag inte längre är rädd att det går överstyr, men problemet är nu istället att jag dricker så mycket mer och oftare! Jag dricker dessutom ofta ensam t.ex framför tv:n som ren avkoppling. Har nästan blivit ett tvångsbeteende. Tyvärr kan det bli en fylla av det efter 3-5 öl och ett par drinkar. Onödigt egentligen!
Jag känner verkligen inte att det är ett fysiskt sug men mer som ”fan det hade varit gott med en bira” på samma sätt som att det är gott med en påse chips…

Har jag problem, egentligen?
Tacksam för reflektioner

Tack

Längesen sist

Månaderna har gått och jag krökar ganska hårt, enligt mig själv. Jag är ett proffs Till skillnad hur det var förut. Blir ALDRIG för full. Gör ALDRIG bort mig. Har bl. a. varit på festival med fem dagars konstant krök.
Fysiken och det mentala är trots detta under full kontroll. Vad händer??
Det enda jobbiga är att mycket av tankarna går åt till att planera nästa rus…jag vet

Hej @Petervanlig :)
Rent biologiskt är det normalt att toleransen ökar ju mer du dricker. Du har kontroll och blir aldrig för full för att kroppen behöver ökad dos av "medicinen" just nu för att få önskat effekt. Om det är bra eller dåligt? Ja, det får man fundera på. I din situation kan det vara frestande att göra något som man borde göra nykter efter det att man har druckit för att du känner att du har kontroll, fast alkohol finns i blodet ändå.
Hur som helst, du har dina promille i blodet som sliter på kroppen.

@Petervanlig Hur pass hårt krökar du och hur ofta?
Hur går dina tankegångar precis innan du väljer att dricka?
Jag var själv väldigt djupt nere och söp hårt (motsvarande 70-100cl starksprit) varje dag under en väldigt lång period (år).
Numera har jag god kontroll på det hela och kan dricka två öl en lördag utan problem. Det var hit jag strävade och nådde men det tog lång tid.

Hej!
Längesen nu!

Ja, mitt drickande har tyvärr ökat en del på totalen. Men det som fortfarande är så konstigt och framförallt motsägelsefullt är att det fysiska, psykiska och framförallt sexuella välmåendet inte påverkas vare sig jag nyttjar alkohol på sedvanligt på helgerna fredag+lördag eller har en nykter period 4-6 veckor)..och då menar jag verkligen det!
När det gäller det sexuella och dess drift är det oslagbart med alkoholintag och tillhörande bakfylla, förklara det någon!!
Är det alltså 3 månaders nykterhet som krävs för det??

Nåja, jag känner alltmer att mitt intag är för stort då jag kommer på mig själv med att dölja hur mycket jag dricker samt lite söndagsdrickande då tillfälle ges.
Jag älskar verkligen morgonkaffet utan det där sunkiga bakfylleruset, men måste nog rycka upp mig till annan nivå och vill kunna göra det på EGEN hand

TACK

@Petervanlig
Har läst din tråd och visst är det så att alla inte utstår samtliga negativa konsekvenser av att dricka. Du tycker att du dricker för mycket. Då är det sant för dig, och det är bra att du tagit tag i det. Jag har efter en längre nykter period valt att dricka doserat, och några veckor senare kan jag konstatera att det går bra. Hade väl vett att dra i handbromsen i tid, tänker jag.

Du ställer frågan om det är fler än du som gillar kombon sex och alkohol. Det fick mig att fundera. Jag kan hålla med dig. Nu är det så att jag inte har någon relation och inte strävar efter det för den delen. Men jag känner igen det där; En fin kväll med väl valda drycker, bad i bubbelpolen, middag på altanen med älsklingen. Det hela avslutas i sängen och man somnar nöjd och berusad efter en bra runda med "vuxengymnastik". Nu kommer mina funderingar:

Det kanske är bra sex för att situationen är perfekt? Man har gasat upp dopaminet i hjärnan, omdöme och kritik har vikit undan. Älsklingen ser bra ut och man själv också... (för man ser inte rynkorna, mjukmagen och hängrumporna). Man är kort sagt inlullad i en önskedröm som kanske inte är helt sann. Och det är ju där man vill vara. Koppla av och kasta loss! Segla iväg på stormande hav och vara oövervinnerlig. Kort sagt; Det finns en anledning att vi har börjat dricka för mycket, eftersom det har gett positiva effekter. Tills självrespekten börjar få sig en törn och man tycker att det börjar gå överstyr.

Jag har varit likadan som du; Vältränad, energisk och driftig trots några fyllor per vecka. Men någonstans har man ju fattat att man dricker för mycket och att det inte kommer att sluta bra.

Hoppas mitt inlägg gav dig något!