Det är första gången jag skriver här och jag är också ny i mitt beslut /ställningstagande eller vad man ska kalla det om att avstå alkohol . Har läst flera trådar och det känns som en varm filt när man är frusen av att läsa alla fina människors berättelser , det ger mycket att se och känna att man inte är ensam om både beteenden och känslor ❤️

Jag fattade , återigen , ett beslut i fredags om att nu måste det vara nog . Jag skriver igen för att jag har i alla fall det senaste året fattat det beslutet om och om igen. Aldrig om att leva resten av mitt liv utan alkohol men att jag måste göra förändringar för att inte fortsätta må så dåligt så ofta som jag gjort . Jag har det senaste året (ganska precis på datumet ) gjort mer eller mindre kraftfulla ansträngningar att dricka måttfullt . Jag har sett till att inte ha mer än fyra enheter alkohol hemma , köpt mindre flaskor , spritt ut intagen genom att ta en promenad emellan osv osv . Jag har ibland lyckats bra med det , andra gånger inte alls . Det har funnits mer alkohol hemma än tanken var och därför har jag druckit , jag har druckit snabbare än vad jag planerade , jag har gått ut på krogen ibland och ja ni om några vet nog en hel del om varför det måttfulla så många gånger inte lyckats . Sen i fredags så tänker jag inte längre att jag är en person som kan dricka med måtta . Varken kan eller Vill. Det stör mig att planera drickandet och att låsa mig vid x antal glas när mitt mål med alkoholen ju är att slappna av . Det går emot varandra så att säga . Den insikten har blivit som mest tydlig för mig sen några dagar och därför har jag i första hand bestämt mig för att hålla upp tre månader , har gått med i alkoholprogrammet också. Att jag har problem har jag insett länge , att jag har fullt så stora problem som gör att jag - för att kunna få ett fullgott liv - antagligen behöver avstå alkohol gör ont . Det har varit dagar av ångest då liksom hela mitt liv sen jag var 15 och drack första gången så tydligt kan se att jag alltid haft problem som är kopplat till alkohol. Jag har också ångest över hur många gånger jag varit onykter (och full, har så svårt att ta ordet i min mun ) i mina barns närvaro . Det river i mig av dåligt samvete och alla de gånger det hänt spelas liksom upp inför mitt inre . Det som är annorlunda denna gång är att jag inte haft något som helst sug efter alkohol dessa dagar , då har ändå en prövning bestått av att vi besökt svärmor där det alltid ingår alkohol men jag har avstått helt. Vilket såklart känns bra . Har aldrig avstått tidigare förutom de tillfällen jag varit gravid . Jag har dock tänkt på alkohol mycket dessa dagar men inte i form av ett sug utan snarare tänkt både bakåt i tiden med alkohol och också framåt ; vilka situationer kommer vara svårast att avstå osv .

Det jag är mest rädd för är att tiden ska gå (säg en vecka till eller två ) och att jag återigen ska intala mig att det inte är så farligt … att jag kan dricka lite . Och så prövar jag det och det går bra (vilket det ju gör ibland ) och så är jag där igen. Jag har nu under sommaren druckit något nästan varje kväll -allt från ett glas till som mest 7-8 glas - men i övrigt när det inte är semester dricker jag fredag och lördag. Ibland inte fredag . Utåt sett och för mina närmaste så är jag inte en typisk ”problem drickare ” och det kan tyvärr bli min svaghet i den här processen. Men för mig är det super tydligt (om än smärtsamt som sagt ) att jag är en väldigt typisk problemdrickare. Därtill har jag alla gener på båda mina föräldrars /släkts sida av alkoholmissbruk och för några år sen gjorde jag en gastric operation . Alla odds emot mig alltså 😉 Så för mig har det nog blivit som mest tydligt och insikten har kanske först och främst kommit till mig , för andra är det kanske omgivningen som reagerar först . Det där är väl olika vad jag förstått .

Tack för att ni orkat läsa 🙏 Finns ju så himla mycket jag skulle vilja dela med mig av och därför blev väl detta en salig blandning . Men en start för mig i alla fall.

@Delfinen80 Tack, så fint att du ville berätta. Här kan du verkligen berätta om allt. De flesta känner igen det mesta, skulle jag tro. Så även den där oron för att man ska ” glömma bort” varför man slutade med alkohol när det gått ett tag och man mår bättre igen. En sak som kan hjälpa då är att läsa sin egen tråd från början, men även andras. Det påminner ju om hur folk har mått när de först kommit hit.
Ångesten , oron etc . Det andra knepet som många använder är att ”se hela filmen”. Dvs när du tänker på hur mysigt det skulle vara med ett glas vin, tänk då på glas två, tre, fyra…nattsvettningar och sedan ångesten dagen efter…
Det finns mycket erfarenheter här, så läs och skriv görna mycket. Det blir som terapi. 🙏🏻❤️🙏🏻❤️

@Amanda L Tack snälla för svar och klokheter 🙏 Jag läste häromdagen om precis det där med att spela upp det som en film … ett glas skulle jag ju aldrig stanna vid (jo det skulle jag ”klara av ” men då skulle det ju inte vara kul, kan lika gärna hoppa över ) och det är inte ETT glas som jag i mina farhågor framöver kommer att romantisera utan det är ju flera där den härliga , för stunden , ”inga bekymmer-känslan” infinner sig. Gäller då att fortsätta spela filmen och särskilt zooma in och stanna upp vid 1) hur jag kan tänkas uppfattas onykter inför mina barn 2) hur jag mår när jag vaknar upp i gryningen med ångest , illamående , panik osv osv. Forumet här är också viktigt känns det som 🙏 Dessa dagar har jag seglat in hur många gånger som helst och läst och läst 😊
Tack återigen för din respons ❤️

Hej,
Välkommen hit! 😊 Inger av det du skriver är det minsta konstigt. Tvärtom.
Jag tror du kan ha fortsatt hjälp av forumet, att skriva och läsa här har varit min ”metod” för att inte dricka alls- och det har jag inte gjort på 3,5 år, mitt livs bästa beslut. Jag brukar säga att jag backade från stupet, hade jag fortsatt så hade jag kört rakt ner i botten. Det måste man inte. Att sluta när man förstår att måttligt inte funkar och att man vill ge sig själv (och därmed sina barn, familj, vänner) ett värdigt liv, är mäktigt. Du kommer att se!
Häng kvar här så finns alltid någon som kan ge råd eller stöd de dagar det behövs. Kram 🤗

@Se klart Jag blir varm och rörd 🙏❤️ Än om ingen , verkligen ingen , i min omgivning skulle förstå mig om jag sa att om jag fortsätter så kommer jag att dö av det så är det så för mig. Många skulle skratta åt mig och säga att jag överdriver . Men jag vet att det inte är så. Och jag ser när jag läser att ni som finns här inne kan förstå . Det är inte hur det ser ut alla gånger (parkbänk , utslagen etc etc ) utan hur det känns inombords . Tack tack 🙏❤️ Jag ska följa era alla kloka och vara här inne och både läsa och skriva 😀

@Delfinen80 Alla beroenden ser ju olika ut, likaså alla risk- eller missbruk. Några dricker varje dag, några bara ibland, men då finns ingen botten, andra kanske "bara" dricker sig redlösa fast ganska sällan. Ingen är den andra lik.
Gemensamt är att vi inte själva förmår sätta punkt, att vi alla är beroende. Om vi inte var beroende så skulle det ju vara väldigt enkelt, vi skulle bestämma oss för att sluta dricka. Sen skulle det vara KLART. Eller vi skulle bestämma oss för att bara dricka två glas vin på lördagar. Och så skulle det vara KLART. Inget svårt alls.....
Men vi klarar ju inte det. Det är därför vi är här. Och det är därför som många här får kämpa så hårt. Eftersom vi är beroende så misslyckas vi, ofta gång efter gång. Vi bestämmer oss, men beroendet bestämmer något annat. Just denna kamp och brist på kontroll , tror jag är en av orsakerna till att många mår dåligt. Det handlar inte bara om själva drickandet. Alkoholen skapar också stress och oro. bristen på kontroll skapar oro och skam.
Att andra inte kan förstå detta är inte så konstigt. De kanske inte har detta problem. Dessutom kanske vi dolt eller ljugit om hur mycket vi dricker eller hur vi mår dagen efter.
Hur som helst. Var trygg med vad du själv vet och känner. Du vet bäst :)
Och du kan ta kontrollen. Det är många som lyckats här. Jag slutade dricka för cirka 155 dagar sedan och har bara fått ett bättre liv. Ska aldrig dricka igen.
Så fint att du kommit hit :)

@Delfinen80 Välkommen till forumet! Jag är också en där omgivningen inte sagt något direkt utan själv slagit i min personliga botten. Jag viste som du långt innan att jag dricker på ett sätt som inte är normalt. Jag försökte mig på nyktra perioder, försökte begränsa mitt drickande men föll gång på gång. Jag började med tre månader, tog nästa mål på 6 månader och sedan nästa på 9 månader. Det är många processer att ta sig igenom och det är så jag sätt på det. Varje medgång och motgång är processer. Min senaste tid från 9-12 månader har inneburit en hel sommarsemester utan alkohol och här har jag fått massor av processande att vara aktiv i. Detta första år har varit underbart och hemskt omvartannat men viktigt att hålla i. Att bli nykter är det bästa beslut jag tagit för den andra vägen hade tillsist bara fortsatt i nedförsbacke.

Mina bästa tips är att om du tror att du vill dricka igen så spela hela filmen, från första glaset tills du vaknar morgonen därpå. Läs och skriv mycket på forumet. Lyssna på tex alkispodden, från första avsnittet och framåt. Lyssna eller läs Annie Grace bok ”Tänka klart” eller ”This naked mind”
Jobba med dina känslor! Känslorna har den största betydelsen, vi är vana att dricka på alla känslor och nu måste vi lära oss att hantera dem utan alkohol.

Kram

Ni är så både fina och kloka och medkännande , vad det betyder mycket för mig i det läge jag är 🙏❤️ En av många reflektioner jag har i dessa dagar är att jag nu tar in varje ord och inte slår i från mig någonting . Det hade aldrig hänt för ett år sen , inte ens för några veckor sen om jag varit inne och läst. Då hade försvaren varit uppe , kanske inte alla då jag ändå haft insikt men ändå försvaren om att ”omgivningen har inte reagerat …” ”dricker inte dagligen ” osv. Nu är det precis som så klokt beskrivs att beroendet kan se olika ut men med en gemensam nämnare ändå. Vi är ju alla människor unika och därmed måste ju alkohol -problematiken också vara det , till en viss grad såklart.

Ja detta med känslor . Jag har under det senaste året (har skrivit en del dagbok också ) kommit till att alkoholen har haft ett syfte och det är att stänga av känslorna . Jag har nog trott att den Hjälpt mig (glädje , ibland sorg osv ) men såklart har den stängt av eller suddat ut. Det tragikomiska är att jag har ett yrke - ett yrke där jag är uppskattad och omtyckt !- där jag vägleder och stöttar andra människor. En central del i mitt arbete handlar om att få fatt på personers känslor . En del av min stora skam , näst efter den inför barnen , är mitt alkoholproblem och mitt yrke 😳😢 Jag kan så ofta känna mig som en Bluff (tänk om de visste , både de jag stöttar och kollegor osv ) . När jag har snälla tankar tänker jag dock att detta gör mig än mer ödmjuk i jobbet . Skam , denna eviga följeslagare alltså . Jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning att följa kommande tid , inte minst när det kommer till känslorna.

Jag har ju som första målsättning tre månader men ser en hel del delmål framför mig. Tre månader är lång tid så därför tror jag det är bra för mig. Första delmål är fredag morgon , då har jag avstått i en vecka… andra delmål är att jobba första veckan efter semester och INTE dricka alkohol under helgen (tydlig sammankoppling , helgen ska ”firas ” med alkohol), nästa är att gå på nån slags middag /fest-liknande och inte inta alkohol. Dock känns det som att min största utmaning blir här hemma , faktiskt.

@Delfinen80 I början kan det kännas svårt att ha för stora mål. Jag tyckte tre månader var hur långt som helst till en början och det tog mig nio månader att känna att jag aldrig mer ville dricka. Att bli nykter innebär processer. Ha tillit till processen så lägger sig allt på plats allteftersom tiden går❤️

Kram

@Himmelellerhelvette Ja jag har stor respekt för det . Kan också denna första vecka känna att det nog är mycket ”nyhetens behag ” till viss del , att det fortfarande känns av så påtagligt med de negativa konsekvenserna av alkohol så därför går det så lätt . Som sagt, min största prövning är nog tiden och att jag kommer glömma /förneka problemen. Så himla bra tips då att ha den här filmen som går att spela upp , har också en slags bild av ”beroende -figuren ” som sitter på axeln och knackar som jag får försöka putta ner varje gång den försöker påtala något (”tråkigt att vara nykter ”, ”du har inte såna problem att du måste avstå ” osv osv ) . Därför tror jag det är bra med dessa delmål som jag ser det . Eller tänker jag kanske fel 🤔?
Så fint med alla som kommenterar mitt inlägg , det betyder mycket för mig ❤️ (vet inte hur man taggar alla i tråden ❤️)

@Delfinen80 Hej och välkommen hit! Bra beslut att ta tag i ditt liv för att du ska må bra och att du skriver här. Detta forum är ett bra stöd på vägen och det är fint att kunna ventilera, sätta ord på känslor och bolla tankar och känslor med andra här som förstår vad det handlar om. Ingen i min omgivning vet om att jag hade alkoholproblem. Jag har berättat för min man, då jag inte skulle klara att sluta utan hans stöd och då vi inte längre köper hem alkohol. Har även berättat för mina barn och närmaste familjen. Vi på forumet har alla möjliga yrken och det vi har gemensamt är alkoholproblem, för under ytan så är vi bara människor som har svårt att hantera alkohol. Jag kan känna igen mig i känslan att vara en ”bluff” men den känslan har ändrats i och med nykterheten. Jag har varit nykter i drygt 1 år och 9 månader och självkänslan har bara ökat ju längre tiden som nykter gått. Skammen har också tynat bort så idag känner jag mig fri och harmonisk.

I nykterhetsprocessen ingår många livsprocesser parallellt. Man får tag i sina känslor och får en kontakt med sig själv på ett helt annat sätt som nykter. Det är en spännande resa om man nyfiket utforskar den. Den man möter är sig själv. Säger som @Himmelellerhelvette ha tillit till processen så lägger sig allt så småningom på plats😁.

Ha det gott och berätta hur det går för dig❤️

@Delfinen80 Tänkte på en sak till ang jobbet. Man har en roll på sitt arbete och det är lättare att stötta och vägleda andra än sig själv många gånger. Sedan har man en roll privat. Och det bästa är ju också att inte blanda ihop dessa. Dock så blir man ju ännu bättre på sitt jobb om man mår bra med sig själv, för hur man mår privat påverkar ju ofta jobbprestationen. Så att ta tag i sina alkoholproblem gör ju allt bara bättre och man har allt att vinna🥰

@vår2022 Tack fina du för dina kloka ord och att du skriver 🙏 Ja du har helt rätt i det du skriver och än om jag VET detta (logiskt men känslomässigt blir det något annat när skammen kommer ) så känns det oerhört skönt att få höra att jag inte är ensam. Jag blir också väldigt varm av att höra att skammen med tiden kan komma att minska och att självkänslan kan komma att öka med ett nyktert liv. Är det en egenskap som jag föddes med och fortfarande har som stark drivkraft så är det Nyfikenheten så den ska få fortsätta vara min kära följeslagare på denna resa 🚤😀

Idag (en vecka sen jag senast drack alkohol) så har jag känt mig lite låg , lite ledsen och lite irriterad . Har haft ett behov av egentid och fick inte det som jag ville , sen sa jag till om att jag behövde det (än om det handlar om att städa en timme själv eller handla utan familje medlemmar i hasorna 😅) vilket familjen godtog . Jag har hittills dessa dagar varit så långt ifrån sugen på alkohol men har jag varit det idag? Med handen på hjärtat kom det som kan liknas vid sug på eftermiddagen. Med min irritation / ledsamhet så sa hjärnan till mig att hade det här varit en vanlig dag - solen skiner , fortfarande semester , en hel vecka sen något alkoholintag - så hade mitt humör stigit av att få komma hem efter gjorda ärenden och hälla upp ett glas. Gick en sväng på stan och såg turister och andra människor sitta och ta en öl på en uteservering och jag tänkte ”aldrig mer ”. Ja lite självömkan 😅 Men av att segla in på forumet , läsa era fina kommentarer så gled känslan faktiskt mer över i tacksamhet och att jag känner mig omhändertagen 🙏❤️

@Delfinen80 Hej! Jag har varit med i 2dgr o inte känt nåt sug heller. Men idag cyklade jag genom stan o såg alla glada människor som satt och drack öl eller vin på alla trevliga uteserveringar. Då kände jag att ska jag aldrig få sitta så mer o njuta av livet. Det suger måste jag få bort!! Nu när jag är hemma och läser på forumets får jag hopp att jag ska klara det, men det kommer inte att bli lätt för mig, det förstår jag.

@erivan @ delfinen
Jag vet att det låter konstigt nu, men med tiden kommer ni att uppskatta att sitta i solen på en uteservering och dricka alkoholfri öl eller bubbel… och ha det gött!😌😎

@erivan Heja dig , då är vi nya här båda två 😀❤️ Det kanske är bra samtidigt , eller helt nödvändigt, att gå igenom de tankarna och känslorna också ? Som många erfarna skriver här i forumet att processen består av flera olika saker . Hade vi aldrig haft kul med alkoholen så hade det ju varken varit svårt eller sorgligt att säga hejdå .

Jag önskar dig varmt lycka till ❤️