@vår2022 Ja du har så rätt ! Shit happens och ni ska bara veta hur bra jag är med den inställningen - mot andra 😄 Finns ingen som är mer förstående och icke -dömande än jag ! Jag hoppas att jag på min resa ska kunna inta det sättet mot mig själv lite mer och mer 😊 Tack snälla ❤️

@Amanda L Jag har också en liknande erfarenhet från en fest i våras ; blackout och minns inte hur jag tog mig hem , eller hur jag tog mig i säng eller nånting . En tidig kväll också , för att jag blev så full (minns i stort sett bara ”jag måste hem ”) . Gjorde ”avbön” hos de som hade festen morgonen efter och där visade det sig att det var ju inte bara jag som druckit mycket , de hade knappt noterat att jag gått och än mindre att jag var onykter … så är det säkert ofta man är inte ”medelpunkten ” men hur det känns på insidan är ju något annat. När jag tänker på det så hade det kunnat bli min botten men det blev det inte , min botten kom ju för snart två veckor sen än om jag var (något ) mindre full då. Botten är ju individuell och intressant på ett sätt också när man funderar på det !

Tack för dina ord ❤️

@erivan Tack snälla du 🙏 Dina ord betyder mycket ska du veta ! Jag vet att jag kommer ha dagar och stunder då jag är mycket mer positiv också. Redan nu , efter att ha skrivit av mig och också få era kloka och värmande ord , så känns det bättre ❤️

@Delfinen80 Skammen är fasansfull och värd att kämpa sig igenom. Många gånger har jag druckit på skammen för jag inte orkar med den varaktiga känslan. Men den försvinner ju inte för det utan byggs upp med ännu mer skam.

Skamkänslan är bra också för när den inte känns lika nära som den gör nu så kommer den påminna dig om vart du inte vill hamna igen. Den är förhoppningsvis din botten och när man slagit i botten finns det ingen annanstans att ta vägen än upp. Klart man kan gräva sig en djupare botten men vågar man se efter om det finns en djupare botten?

Jag tror också det handlar väldigt mycket om att du sovit dåligt, då förstärks alla mina negativa känslor. Hoppas verkligen du får en djup och härligt sömn i natt.

Kram❤️

@Himmelellerhelvette Nej jag vågar fasen inte ta reda på om det finns någon djupare botten för mig 😨 Och det ska jag sannerligen påminna mig om. Jag känner mig helt övertygad nu om att skulle jag bryta det här beslutet , att alkoholen /våldsutövaren säger ”äh vad fan du bestämmer ju själv och du kan ha kul med mig ” så VET jag att mitt drickande skulle eskalera än mer. Skammen och själv-hatet över att ha erkänt problemet men fortsätta ändå skulle slå i taket och jag kan lätt se hur jag också på vardagar skulle börja dricka , dricka mer vid varje tillfälle osv osv .

Lika mycket som jag vill bryta för all tid med alkoholen så skulle jag vilja bryta lika mycket med skammen. Den följer ju med alkoholen givetvis men den har funnits med också sen jag var liten och när jag ser tillbaka på min släkt som burit den, generation efter generation. Jag ser fram emot att den inte ska vara min främsta följeslagare 🙏

Känner mig fortfarande sjuk men har nyss fått middagen serverad och ätit och ska nu bara slappa i soffan , coldzyme inhandlat och med Ipren och förhoppningsvis mycket sömn inatt så vaknar jag med bättre sinne imorgon - men det känns redan lite bättre tack vare alla ni fina och kloka som finns här inne 🙏❤️

@Delfinen80 ja det är skammen som är värst. När man knappt törs gå till affären eller hämta i posten för man tror alla vet. Men sällan det är nån som har det. Förstår att det är jobbigt att som du säger ha skammen som främsta följeslagare men tror du inte att om vi /du hänger i nu o kämpar att den försvinner mer o mer. Till slut finns det inget att ha skam för. Och som nån skrev det som hänt har hänt. Det sa alltid min förra svärfar(när jag hade varit full och min exfru skällde) detär historia nu. Se framåt. Skönt att du mår bättre. Hoppas du får sova ordentligt. Kram❤️

@erivan Ja vet du jag tror det också , att den kommer att försvinna mer och mer och det välkomnar jag🙏 Tack snälla kloka du för dina ord ❤️ Ja det som har hänt har hänt och vi om några ska ju blicka framåt ! Kram

@Delfinen80 Jag lovar att den försvinner fortare än du tror.
Blir bara en bra påminnare om en funderar på att dricka. Men annars, nej. Du kommer att bli fri från dessa känslor som hänger ihop med alkoholen.🥰

@Delfinen80 Något som var en stor bidragande orsak till att jag inte orkade mer och startade min nykterhetsresa var just min skuld och skam. Det kan tära så enormt. Skammen förvärrades oerhört mycket av alkoholdrickandet och skammen som alkoholen medförde bleknade liksom ångesten när jag blev nykter. För att komma åt min skam inom mig började jag i terapi, jag kunde inte riktigt komma åt och förstå den själv utan hjälp och någon att bolla med. Det var så förlösande att komma åt den, något som jag burit med mig sedan barnsben. Skammen hade mycket med självkänslan att göra, att inte duga, inte blivit sedd, inte sett till mina egna behov och vara tillags. Att få sätta ord på sina känslor, beskriva dem och uttrycka dem är befriande. Man sätter ord på innehållet i skammen och när man gör det mister den sin kraft och sitt grepp. Jag kunde möta mig själv och den lilla flickan inom mig, ta henne i hand och säga att jag är ok, det kommer att bli bra. Jag kunde återta min berättelse om mig själv, lösgöra mig från det jag inte ville ha kvar längre. Skapa mig det liv jag ville leva och på mitt sätt. Nykterheten var en förutsättning för att kunna får en äkta och djup kontakt med mig själv. Alkoholen var en sabotör och fördunklade mitt sinne. Jag blev även fri från denna destruktiva och ångestladdad kraft, den tillförde inget för mitt psykiska mående, den drog ned mig i mörkret. Så nykterhetsprocessen är en process på många livsplan och den helade mig. Jag har fått medkänsla och försonats med mig själv och även med andra. Min skam som plågade mig gör inte det längre, när den kom upp på ytan försvann den. Alkoholen ville att jag skulle lägga locket på, men nykterheten ville att jag skulle släppa in ljuset i mitt liv igen❤️

@vår2022 Tack för att du delar med dig ❤️ det betydde mycket för mig att läsa ska du veta . Du formulerar det så fint också , om hur skammen och ångesten har släppt taget om dig och framför allt viken medkänsla för dig själv och ditt inre barn som istället klivit fram ❤️ Jag tror du sätter fingret på något viktigt , alkoholen har känts som en ”hjälp” - jag har ju tidigare inlägg skrivit om att en av fördelarna med att ha druckit har gjort mig skamlös … men det har ju varit precis tvärtom . Alkoholen har gjort att skammen envist har bitit sig fast . Jag har också gått en del i terapi , senast nu detta år . Faktiskt en compassion-inriktad terapi , alltså med fokus på medkänsla . Har också läst en hel del om compassion och tilltalas mycket av det . I terapin har jag dock inte vågat lyfta på det jag nånstans vetat ; hur stor alkoholens roll varit och att den varit mitt absolut största problem . Den nämndes av mig vid ett tillfälle , men med omskrivningen att jag inte tål så mycket efter min operation osv . Vet ärligt talat inte om jag i våras hade vågat heller vara så uppriktig som jag t ex varit i detta forum.

Trots att jag vaknat idag med en fullt utblommad förkylning och nog kommer pendla mellan säng och soffa idag så känner jag mig ändå stark ska ni veta 💪🙏❤️ Jag ska fortsätta med att avstå den här alkoholen , med det kommer skammen att sakta men säkert släppa taget och jag kan gå med rakare rygg . Jag är helt säker på det ! Idag är en ny dag och en förkylning viker inte ner mig (i alla fall inte mitt beslut om att avstå alkoholen 😉)
Tack alla ni fina för allt stöd och kloka tankar , det är så betydelsefullt ❤️

@delfinen läst din tråd, känner igen mig så mycket. Jag är inte beroende så jag måste ha alkohol varje dag men om jag kommer över en viss gräns då dricker jag mer och mer. De senaste åren 4-5 så har jag inte gjort några riktiga dumheter utifrån sett håller mig på bena hyfsat stadigt, säger inget elakt gör inget jättedumt MEN jag känner att jag tappar kontrollen, jag minns aldrig att jag går och lägger mig ex. Jag är påverkad när jag har mina barn här och blir frånvarande.
Dricker inga kopiösa mängder, en flaska vin och ibland nåt glas bubbel

Ångesten över dessa saker äter upp mig inifrån.
Om jag dricker för mycket så känner jag mig tvungen att alltid höra av mig till dem som var där. Oftast hemma middagar med god mat och vin. Men tror det är det där med kontrollen... och att jag är en mamma. Känns alltid som om jag inte förtjänar dem när jag slösar tid på att ex dela en flaska vin med en kompis i köket.. mitt ena barn påpekade för snart 6 månader sen att du dricker ju alltid vin... sen dess har jag skött mig fram till för 2 v sen. Max 1-2 glas per kväll, vid nåt tillfälle 3-4. Max 1-2 dagar i veckan ofta noll. Men ångesten över alla kvällar jag har förstört, allt som kunde ha hänt de kvällar jag druckit. Tänk om något hänt barnen och jag inte märkt det osv , det snurrar konstant i hjärnan...
Fått ett tufft livsavgörande besked, vet inte om det var det som gjorde att jag tappade kontrollen för 2 v sen.. här hemma med några vänner helt lugnt men jag drack för många glas vin... gjorde väl egentligen inget dumt mer än att jag blev sladdrig och trött... pinsamt.
Har under sommaren tillåtit mig fler glas än under våren..

@@JoLi tack för att du skrev❤️. Varje person som kommenterar att de läst vad jag skrivit och känner igen sig så mycket är väldigt betydelsefullt upplever jag 🙏 Vi är inte ensamma ! Ja detta med rollen som förälder , som mamma i vårt fall det har föranlett mycket av mina skam och ångestkänslor . Mitt senaste , och förhoppningsvis sista , alkoholintag som jag upplever som min botten var mycket kopplat till mina barn. Utifrån sett kanske inte någon direkt ”botten” men för mig blev det så. Jag gjorde val, enbart påverkad av alkohol , där jag prioriterade bort att skjutsa mitt vuxna barn morgonen efter så att jag kunde dricka mer på kvällen (kompenserade snabbt med att betala för taxi istället för skjuts 🙄) och annat senare på kvällen som påverkade både mina stora och yngre barn. Som sagt ; inte någon ”botten ” för många utomstående men personligt för mig så blev det så! För alla andra gånger genom åren där jag prioriterat alkoholen före mina barn, där jag blivit frånvarande för dem , där jag morgonen efter pga bakfylla ramlat och slagit mig (det är riktig ångest för mig att tänka på det tillfället ) och skrämt mitt yngsta barn allt det ihopsamlat gjorde att jag kände att det här går inte längre . Jag Vet att jag också genom åren som mamma varit en stor trygghet och funnits där för dem på många sätt men nu och framöver vill jag känna inifrån och ut att jag verkligen är det .

Jag vet inte vilket livsavgörande beslut du står inför och det kan säkerligen påverka . Jag kan se att det finns så många förklaringar till att jag tagit till alkohol , först och främst gener , därtill i mitt liv flera på nära håll dödsfall , trauman , stress , stor familj med många behov osv . Det jag landat i är att det tillsammans är som sagt en förklaring /en orsak och för att ha medkänsla för sig själv så är det nog viktigt att kunna se det. Men det viktigaste är att jag inte använder det som en Ursäkt för att döva mig med alkoholen. Jag försöker tänka tvärtom om ; för att vara extra snäll mot mig själv så väljer jag bort alkoholen . Jag har druckit tillräckligt många glas , det räcker nu.
Stor kram till dig ❤️

@Delfinen80 Vad fint att det betydde mycket för dig, ditt svar betyder mycket för mig❤️. Det är intressant att fundera på skam, men ibland kan det bli så skamligt att man inte vill tänka på det eller prata om det. Vad spännande med compassion inriktad terapi. Att kunna känna medkänsla med sig själv är så varmt och förlösande. Att man kan bekräfta sig själv och den man är. Jag lyssnade mycket på mindfulness/meditation om medkänsla med mig själv men även med andra och det häftiga var att jag i hela kroppen kände av det. Det var då jag även kunde försonas med mig själv och andra.

Jag började i terapi, denna gång, under tiden jag drack för mycket. Tänkte att terapin skulle lösa min ångest och min skam, sen skulle det bli bra. Att sluta dricka var inget jag ännu tagit tag i, kunde ju behöva ta ett glas efter terapin😂. Tror det var på mitt andra eller tredje besök jag berättade om mitt alkoholproblem. Jag hade då varit nykter en dag. Alkoholproblemet låg i vägen, som en elefant i rummet, i terapin. Jag satt där med skammen av det och ville inte berätta pga skam. Terapeuten hade känt att det var något som inte kommit fram och kunde inte riktigt få kontakt med mig, för jag var inte sann och ärlig. Det var en sådan befrielse att berätta om mitt beroende och efter det kunde vi nå varandra på ett helt annat sätt. Nu kunde vi börja terapin på ett ärligt och sant sätt. Det började hända saker inom mig efter att jag berättat. Min stora skam som lade sig som ett vått mörkt täcke över alla mina känslor.

Det jag kan uppleva som det allra största när jag slutat dricka är att jag är sann och ärlig, mot mig själv men även mot andra. Jag blir mer genuin och autentisk. Jag är mig själv och jag kan känna både stolthet och glädje över mig själv. Jag är bra och jag duger. Det är en sådan befrielse att sluta dricka och alkoholen har säkert försvårat mitt liv med minst 75% om inte mer. Det kan jag så tydligt se idag när alkoholen är borta ur mitt liv.

Krya på dig! Jag tycker att du är så reflekterande och du är sann mot dig själv. Det kommer att hela dig❤️

@vår2022 Ja så förlösande att komma till insikten om att det är alkoholen som är det absoluta hindret och den djupaste källan till det dåliga måendet. Och så befriande , så är känslan idag i alla fall , att jag kommit fram till att jag helt måste avstå . Inte trixa som jag gjort framförallt det här senaste året , med en hel massa kompromisser om x antal glas eller så. Utan bara avstå , jag vill inte ha nåt med den där skiten att göra , alls .

När du beskriver din terapi och elefanten i rummet , oj vilken igenkänning och vilken aha-upplevelse jag fick nu. Jag hade mitt senaste samtal i juni och hade ju då inte landat i något beslut men min terapeut var fundersam kring olika känslo-lägen hos mig och min självkänsla, hon fick nog inte riktigt kläm på det eller vad jag säga. Då var jag nog dels inte klar över hur stor bov alkoholen var för mig men vågade som sagt var heller inte öppna upp det locket . Jag ska tillbaka i september och då ska jag berätta för henne ! Det ser jag fram emot 💪😀

Tack för dina betydelsefulla ord , jag blir varm och stärkt ❤️

(Tycker för övrigt att det är en häftig känsla att samtidigt som jag är svag och matt i min förkylning ändå känna mig så stark i mitt nya liv och beslut😅 💪❤️)

@Delfinen80 Ja, öppna på locket i september! Så härligt att få vara sann och ärlig. Man är ju hos en terapeut för sin egen skull, ingen annans, framför allt inte för terapeutens skull😁.

Jag kände mig också otroligt stark och beslutsam trots att det var på skakiga ben i början. Så läskigt det nya, att inte dricka mer, hur skulle det gå! Men styrkan har bestått och blivit så otroligt mycket starkare på alla sätt och vis ju längre tid som jag varit nykter. Livet har vänt och är ett liv som jag vill leva nu, innehållsrikt och spännande. Och det som är innehållsrikt är att kunna njuta av det lilla och uppskatta det. Det lilla som bidrar till det stora och helheten❤️