av santorini

Hej!

Jag är 57 år gammal, kvinna, och beroendet tar mitt liv. Det måste bli ett slut på detta. Skammen och ångesten varje gång det spårar ur - hemsk, ändå trillar jag dit igen. Utan att älta detaljer, det har jag gjort tillräckligt för mej själv, så känner jag nu att botten är nådd. Jag lever ett bra liv med snäll make och bra jobb. Det är skönt att hitta detta forum och få känna att man ändå inte är ett alldeles hopplöst monster. Den här gången ska jag klara det, finns ingen annan väg. Min man säger inte så mycket, han dricker själv för mycket ibland och vågar väl därför inte slå näven i bordet. Man nu känne jag att hans tålamod börjar tryta. Hur kul är det att ens fru slocknar framför TVn på kvällen?
Jag bor på en liten ort där det är svårt för att inte säga omöjligt att vara anonym så jag känner inte att jag kan söka professionell hjälp. Jag tror också att man kan klara det själv. AA är hur som helst inget för mej, det känner jag.
Jag vet att jag kan och nu har jag bestämt mej. Ska följa med forumet och er andra.

Kram!

Maria42
sön, 2012-01-29 - 01:03

Själva middagen gick jättebra, satt och pratade och ingen reagerade över att jag inte drack. Men ju senare det blev så var det flera som noterade det och undrade, sa att jag håller upp för att gå ner i vikt, kör ju LCHF, och det var inget konstigt. Berättade dock för värdparet exakt hur det låg till, eftersom det är nära vänner, och då hade i alla fall den ena svårt att acceptera att jag sa om mig själv att jag är alkoholist. För det tyckte absolut inte den personen, utan att jag skulle be maken säga till om det började bli för mycket. ( som om vi inte prövat det, slutar med att jag som då redan passerat gränsen blir skitförbannad och häller i mig ännu mer i ren protest). Denna person som hade svårt att se mig sån dricker själv rätt mkt, kanske förklaringen ligger där. Hursomhelst så känns det skönt att somna klar i huvudet, dag 28 avklarad. Kram till er alla!

mulletant
sön, 2012-01-29 - 05:53

duktiga ni är och så fint ni stöttar varandra. Även om jag hör till anhörigsidan har jag läst mycket på missbukarsisdorna och haft stor hjälp av det på olika sätt - har fått insikter både om mig själv och missbruket och inte minst om samhällsmönstret vad gäller alkohol. Jag känner igen mycket av mig själv i er på den här sidan staketet och skulle absolut ha kunnat var en vinalkoholiserad tant, bara så ni vet.
Marias tanke att den person som har svårt att se henne som alkoholist har svårt att se det för att den själv dricker rätt mycket känner jag väl igen. Ett par av våra vänner har vi inte umgåtts med på ett halvår nu just för att (den outtalade) idén i umgänget är att alla ska dricka. Det har hänt tidigare att jag inte druckit då jag har kört och det har accepterats för jag anses vara lite för försiktig och en som "aktar mig för mycket" ändå. Men när vi båda blev nyktra passar vi inte längre in i stilen. Jag har å andra sidan förundrats över specillt kvinnans drickande i flera år, fattar inte hur hon klarar att jobba, och det känner hon säkert. Men föreställningen om hur en alkoholist ser ur (sitter på parkbänken, smutsig och luktar illa) är stark. Lika stark är normen att alkohol är nödvändigt när det är fest så det är krävs mycket kraft inifrån att säga "nej tack"!
Håll taget, stötta varandra och fortsätt hämta kraft hos t ex Lisamari, viktoria, Adde,Berra och fredde, sök gärna tråden kvinna-mamma46 också. Att läsa här ger så mycket insikter. Kram till er alla i tidigaste morgonstunden! Ha en fin dag! / mt

kalla
sön, 2012-01-29 - 09:37

Tänk vad konstigt att det är dom som dricker lite för mycket själva som har ont av att andra låter bli att dricka. Men jag tror att dom får lite samvetskvall och är rädda att någon skall säga något om deras drickande, men det är ju deras bekymmer. Jag äger mina problem och dom sina som tur är. Jag tycker det är så jäkla skönt att vakna och veta att jag inte gjort något dumt dvs sagt eller ringt någon och babblat en massa strunt. Ett lugn har kommit hemma, jag tror även min man mår bättre av att han dragit ner sitt drickande även om han inte drack lika mycket som jag gjorde. Dag 29 och vi börjar närma oss slutet på första månaden, är så glad att jag har fått ha er alla som stöd under början på den här resan, så många kramar till er alla ♥♥♥♥♥♥

Maria42
sön, 2012-01-29 - 10:57

Ni bekräftade mina tankar, jag tror också det handlar om rädsla att ens egna drickande ska ifrågasättas ffa kanske av dem själva. Nåväl, inte vårat bekymmer, vi vårdar våran nykterhet. Jag läser mkt i trådarna du tipsade om MT, så inspirerande att läsa om de som kommit mkt längre och kunna se att det går att ha ett mkt bättre liv som nykter, vilket kändes omöjligt för inte alltför länge sedan. Dag 29 idag, snart en månad och det har varit helt klart värt det, mår så mkt bättre, behöver inte vara orolig på jobbet att jag luktar bakfylla, minns allt som händer och det bästa är att jag inte sviker barnen längre utan de har så smått börjat tro på min nykterhet. Hade aldrig klarat det utan er alla här men ffa Santorini, Kalla och Jenni eftersom vi började ung samtidigt och har skrivit och stöttat varandra. Vad bra vi är!! Trevlig söndag allihopa, Kram

mulletant
sön, 2012-01-29 - 11:12

ni är! Och så mycket man lär av att läsa här (notera att det blev på rim:) Det jag ofta tänkt på, för egen del och även andras, är hur viktigt det är att hållas kvar, att inte tro att man är "färdig" och kan släppa taget. Det är långvariga processer i många skikt, åtminstone för säkert för mig och många av oss. Njut av dagen, kramar! / mt

santorini
ons, 2012-02-01 - 17:16

Jag är här fast jag haft så mycket annat så jag inte skrivit. Jag vill inte bli för fokuserad på det här heller utan försöka känna mej "normal" haha. Haft starkt sug men det får man väl räkna med. Funderar på att skaffa nåt hjälpmedel, kanske inte vore helt fel ändå att prata med företagshälsovården. Så skulle det kännas lättare, kanske. Euforin saknas tyvärr för tillfället och vardagen känns rätt grå, förmodligen utan de kickar man trots allt är van vid. Såg på Fråga doktorn i måndags och då fick jag en ännu djupare insikt om att hjärnan är ur spår så man kan inte hjälpa att man bara vill se det positiva efter ett tag.

ÄnnuEnVindåre
tors, 2012-02-02 - 20:52

Santorini, kalla, Maria (nästan) ienni och flera till! Fast nu är det mer än en månad för det är 2 februari idag. Men ändå. Ni är grymma!

VD

santorini
mån, 2012-02-13 - 17:35

Tack föt omtanken! Jag tittar in här ibland och ser vad ni har för er. Det blir inte av att skriva bara, jag är lite slö. Men hänger med.

santorini
mån, 2012-02-20 - 06:14

Hej! Efter ett återfall är jag på det igen, usch det var inte alls roligt. Jag VILL vara fri. Alla negativa känslor kom tillbaka och ångesten blir ännu värre när man misslyckats med sin målsättning. Det känns som om jag svikit er också, Maria och kalla, vi skulle ju göra det tillsammans. Mest har jag svikit mej själv, jag trodde verkligen att jag skulle klara det. Men det ska gå, andra har ju klarat det.

kalla
mån, 2012-02-20 - 07:17

Inte har du svikit oss, snarare lärt oss hur skör nykterheten är. Tycker att både du och Stigsdotter är så modiga som erkänner det här. Vi kommer alla att snubbla på ena eller andra sättet, så vi får göra som man gjorde som liten. Borsta av sig på knäna och upp på cykeln igen.
Nu tycker jag du skall vara stolt över alla dom dagarna vi har klarat och alla dom vi skall klara/ så många kramar och en massa styrka till dig

Maria42
mån, 2012-02-20 - 08:08

Och nu har vi lärt oss det, vi gör det fortfarande tillsammans, en dag förstör inte 7 veckors nykterhet. Vi fortsätter som vanligt, den ångest alkoholen väcker väljer vi bort nu tjejer. Kram!!

Stigsdotter
mån, 2012-02-20 - 14:10

Kanske kan vi lära oss något av återfallen? Jag kan lära mig att den känsla jag fick i magen "vilken bra idé!" när jag kom på att köpa en flaska vin för att min vän skulle få ett glas i själva verket innebar att jag såg fram emot att få dricka själv. Det var ett slags nästan fysikt påtagligt "jippi" som kändes därinne... kan inte förklara riktigt, men jag inser ju nu att detta var ett sug modell större :-(

Nåväl, på det igen, vi kämpar väl vidare? Kram från mig

santorini
mån, 2012-02-20 - 16:28

för ert stöd! Javisst Stigsdotter vet man hur det ska bli. Jag köpte vinet åt mina föräldrar på fredagkvällen trots att jag bra kunnat göra det på lördan innan jag skulle besöka dom. Jag kan inse nu att det fanns en baktanke med det hela. Just precis det där "vilken bra idé!" Nå jag känner mej lite bättre nu, det är ingen idé att sparka på mej själv, det känns ändå tillräckligt jävligt. Det värsta är att jag var så säker på att NU hade jag fått nog. Nu skulle det gå av sej självt när botten är nådd. Men så klart att vi kämpar vidare, det här är en kamp vi måste vinna. Det finns ingen annan väg. Och det tröstar mej väldigt att läsa om andra kloka människor som kämpar, som gjort samma dumheter. Och ännu värre. Jag har läst och sett mycket om My Skarsgård och då tänker jag att t.o.m. en som är läkare och allt inte kunde styra över sej själv utan lät sej sjunka så djupt. Då kanske det inte är mej det är fel på utan drogen som tagit ett grepp om mej. Men hon kom ur det och det kan jag också. Men vad vi måste inse är att vi kan aldrig aldrig dricka alkohol igen. Kramar till er!

kalla
mån, 2012-02-20 - 19:58

kan nästan vara bra ibland att få sig en knäpp på näsan, när man tycker det går för lätt. Med ditt misstag hejdade du mitt fall, för mannen är ute och reser och denna gången gick tankarna väldigt mycket till vin. I morgon kommer en kompis från min hemstad och hälsar på och skall bo över, många nätter med vin och ost har det blivit för oss. Så jag tror att den lille fan hade räknat ut det redan i helgen att nu kom chansen, men jag ringde henne idag och berättade som det var.
Så i morgon blir det en ny meny och jag kommer hålla fast vid regeln ingen alkohol hemma hos mig.
Så många kramar till dig!

santorini
mån, 2012-02-20 - 20:09

om mitt fall kan vara till nytta på nåt sätt. Då var det inte förgäves:-) Jag kan lova dej att det var verkligen inte värt det korta nöjet! Håll ut! Jag känner mej mycket bättre ikväll, känns som om det skulle kunna vara lugnt ett tag igen innan kampen börjar på nytt. För det gör den förstås men just nu är jag utled på allt som har med alkohol att göra och det känns bra!

santorini
mån, 2012-10-01 - 17:51

Hej gamla och nya. Det är ett bra tag sen jag var in här. Tänkte berätta hur jag har det nu, för er som minns mej, Maria, Kalla m.fl. Om ni läser här.

Jag har haft den stora förmånen att vara ledig hela sommaren, otroligt nog, och bott i stugan på landet. Jag beslöt när jag gick på ledigt i början av juni att göra nånting vettigt av den här sommaren. Min lediga tid. Så jag läste in mej i förväg på LCHF-kost och tvingade ut mej på långa promenader och simning. Bra mat, motion, ingen alkohol.

Nu har snart 9 veckor gått och jag mår bättre än på många år. 9 kg lättare, piggare med betydligt bättre flås och framför allt - nykter. Inte en droppe vin på hela sommaren och inte ens ett sug, förutom första helgen då det flimrade till ett ögonblick att det skulla vara trevligt (jo säkert).
Jag har fått en riktig nystart som jag inte kommer att släppa. Det enda jobbiga är tankarna som ibland kommer på hur det var förut, hur jag kunde dra i mej en hel flaska eller mer en vanlig vardagskväll, all ångest som jag hade. Men jag väljer aktivt att se framåt, inte bakåt. När tankarna kommer motar jag bort dom och njuter av den förändring jag gjort. Jag ser fram emot hösten och vardagen med tillförsikt och nya vanor. Jag önskar lycka till åt er andra som kämpar.

Fenix
tis, 2012-08-07 - 16:32

att läsa Santorini! Lite avundsjuk blir jag också, det där var ju planer jag hade inför sommaren. I stället har det blivit den gamla beprövade lösningen och det är inge roligt alls. Men jag känner mig jättemotiverad att sluta igen, och din resa i sommar känns oerhört inspirerande!
/Fenix

Maria42
ons, 2012-08-08 - 00:06

Vad glad jag blir av att höra av dig, har tänkt på dig ofta och undrat hur du har det. Så kul att höra om din sommar, fantastiskt bra gjort!!. Hösten kommer att gå bra, vi tar en dag i taget. Stor kram!