Hej. Jag är ny på forumet.
Jag är en man som nyligen dömdes till grovt rattfylleri till villkorlig dom och med nöd och näppe slapp fängelse.
Jag lever ett ordnat liv med bra jobb, villa, sambo och barn i framtidsplanerna.
Jag har alltid varit lite av en ticking bomb på alkoholfronten där 1 av 20 ggr kan det gå fel, för full, blir orädd gör dumheter dock aldrig tidigare kört berusad.
I detta fall kände jag mig berusad, blev ilsk på stället jag var på och valde att ta bilen hem efter alkoholintag. Polisen tar mig och sen börjar processen.
Jag har fått urinera framför läkare, tagit blodprover så min nålrädsla numera är obefintlig, pratat med psykologer, ansökt om alkolås(och fått det)
Nu är domen klar och jag ska leva vidare. Jag har i princip lagt ner alkoholen, jag saknar den inte. Jag har drckit 1 x öl vid två tillfällen på ett halvår i mitt hem. Jag tar oplanerade blodprover till Transportstyrelsen pga att behålla mitt alkolås.
Men nu till tråden, jag känner ett tungt hjärta från och till och skammen ligger kvar. Jag skadade ingen och körde på otrafikerad väg. Min sambo tog det hårt men har varit stöttande, vi lever vidare våra liv och har det bra idag.
Nu ska jag sitta med ett 10 årigt belastningsregister som dessutom ligger publikt på dessa djävulssiter som lexbase. alla mina nära vet om det men min arbetsgivare har jag inte notifierat pga min villkorliga dom som jag inte anser de har med att göra. Tills jag blir googlad/lexbasead.
Hur gjorde ni som varit i samma sits? Gå vidare med livet och se det som en lärdom kanske? Hur slipper man det stora trycket över bröstet och oron att alla "vet" som inte är din närmaste familj. Tid?
Nu kommer sommaren med stormsteg och jag skall inte dricka, som man vanligen gör på t.ex semestern i solstolen.
Lite flummig post kanske men ville hitta nåt anonymt ställe att bara få ut orden på.
Önskar er allt gott och tack för ni valde att läsa min historia.