Råkade skriva in fel epost adress och valde systemets lösen och kan inte uppdatera till nytt pga av fel epost så fick skapa nytt konto :)

Hur som helst så har jag varit här inne förut. Första gången var nog lite drygt 10 år sedan, om inte mer än så. Att jag insett att jag har problem är inget nytt.

Jag är uppvuxen i en miljö med alkohol, det gick över att jag som 18åring konsumerade en hel del + en experimenterade med en del droger. Droger blev det stop med ett par år senare då folk i min omgivning började dö eller hamna i fängelse men alkoholen fortsatte. Vissa perioder ganska så illa, andra max 2-3 ggr i veckan och ibland så höll jag upp i några månader.

Jag blev alltid fullast (är fortfarande så) då jag inte trivs att vara bland folk, och alkoholen tar bort den oron.

Kort och gott kan man säga att alkoholen både har varit (och är) min bästa vän och fiende. Alla relationer jag varit i (är 46) har börjat och avslutats med alkohol. Jag har alltid fått höra att jag dricker för mycket av mina partners men de jag umgås med dricker lika mycket som mig, så inget ovanligt där. Nu på senare år har tyvärr droger börjat hitta tillbaka och jag vet att om jag fortsätter så kommer det sluta illa. Jag är uppe i 30-40 öl + lite sprit i veckan igen och varit det sedan årets början.

Jag har annars ett bra liv men jag vet att jag alkoholen håller mig tillbaka på så mycket. Jag har ett jobb som gör det möjligt för mig att vara på resande fot, vilket jag har varit de senaste 5 åren. Jag vill träffa en partner men måste bryta upp helt med alkoholen först. Det är allt eller inget, bara så jag fungerar. Det är iaf min stora motivation till att sluta. Det samt att jag är mån om min hälsa (äter bra och motionera ofta när jag inte är bakis)

Något nytt denna gång är att jag kom över en video där dom pratade om Sinclair metoden och där dom tog Naltrexone. Det verkade som det är min enda väg ut, och undrar om någon här inne vill dela sina erfarenheter. Jag skulle också gärna vilja höra vad som motiverade er som slutat. Vad var den stora drivkraften till att sluta?

@Skogen__ Välkommen hit! Här är du bland vänner. Efter många år med riskdrickande är det äntligen dags för dig att sluta dricka - och du har en häftig resa framför dig! Om du klickar på mitt namn hittar du min första tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” som skildrar den nyktra resan 0-6 mån. Den är fylld med tips på poddar, böcker och Youtube-klipp. Jag tror på att man ska hjärntvätta sig med nyktra fakta.

Till vardags håller jag till under ”Det vidare livet” och jag skriver fortfarande regelbundet. Att sluta dricka är allra viktigast, men sen måste man ta itu med alla anledningar till att man har druckit - och den resan kan pågå länge. Livet ut typ.

Idag visar min app Nomo att jag har varit nykter i 1.340 dagar, tjoho!

Kram 🐘

@Skogen__ Motivationen är livet för mig. Jag har valt livet. Många behöver hjälp genom medicin i början. Vill du vara ärlig med din vårdcentral kan det vara första steget.
Jag har klarat mig genom forumet och som @andrahalvlek skriver hjärntvättat mig med nyktra fakta. Sedan har jag också som hon skrev fått jobba med anledningarna till att jag drack och det jobbet fortsätter alltid. Men det är bra. Det är på många sätt härligt att lära känna sig själv. Kan vara tufft men det är så värt. Inget är värre än att fortsätta dricka. Kram

Nu är helgen här och jag har snart klarat av 2v. Varit enormt sugen på alkohol denna vecka men har klarat mig. Ville bara komma in och påminna mig hur jag är och varför jag måste bli av med detta gift.

Jag tappar bort dyrbara saker (mina glasögon bla), vaknar ibland upp med sår på kroppen och varje morgon dagen efter tittar jag med ångest i mobilen för att se vem/vilka jag skickat meddelanden till och det är alltid någonting. En gång bröt jag upp med en tjej som jag faktiskt gillade men det gick inte att rädda då vi hade en lång textkonversation (vilket jag inte minns), där jag förklarade varför vi inte skulle ses. Fruktansvärt för det var inte alls sant. Ibland skriver jag också korta otrevliga meddelanden till vänner. Jag blir alltså en 180 graders person av mig själv. En person jag avskyr den personen.

Jag har problem med att vara bland folk nykter. Jag klarar av det i någon timma men sen är jag helt dränerad. Alkoholen är det enda som gör det möjligt och ju mer jag dricker desto bättre går det men sen är det ju alltid någonting som har hänt, och så är ångesten tillbaka.

@Skogen__ Undvik alla jobbiga situationer nu i början. Med tiden kanske det visar sig att du inte alls har problem att umgås med folk. När du slipper tänka på hur och när och hur mycket du måste dricka. Att slippa det måste-dricka-tänket helt frigör en massa energi. Jag älskar att umgås med folk nykter. Jag är mer nyfiken på människor, vill prata och skratta, har inte så bråttom med att fylla på mitt glas. I mitt förra liv tänkte jag redan på nästa glas innan jag hade druckit upp.

Men nu början ska du som sagt spara energi och göra saker som i första hand ger dig energi. Sömn, bra mat och motion kommer att få dig på benen igen. Och din självkänsla kommer också att pigga på sig.

Kram 🐘

@Skogen__ Håller med Andra halvlek. Ditt dåliga mående när du ska ungås med folk kan vara kopplad till alkoholen….
Det kan ju också vara så att du alltid haft svårt för det, men även det kan du bara lösa utan alkohol.
Jag var själv otroligt blyg och tog hjälp av alkohol, men det ledde också till ett livslångt beroende som jag nu brutit.
Ta det bara lugnt nu, känn hur skönt det är att slippa all ångest och elände.
Gör något du tycker om, minimera alla måsten, vila.🤗
Det kommer att bli bättre!❤️