Hej alla som jag känner sen innan och nya ansikten!

Gud vad jag kämpade, först med mitt måttliga drickande, sen att sluta helt. Inget av det har fungerat. Det har varit lite längre stopp, men alltid fyllt av riktigt jobbiga återfall. Jag är en klassisk dricker endast för mycket dom gånger jag dricker, vilket är mer sällan och kanske är anledningen till att jag lurat mig år Efter år att det kanske ska gå bättre den här gången.

Senaste månaden är det som att det kom en ordentligt stark övertygelse om att jag inte orkar försöka att inte dricka, jag tröttnade. Det ledde till några av dom värsta fyllorna jag haft. Med medföljande konsekvenser, som jag fortfarande inte vet om det kommer komma att spöka med mig för en lång framtid.

Det som ändrats idag, det är att jag inte skyller på mig själv, jag skyller på mitt alkoholmissbruk. Jag måste försöka leva med alla konsekvenser för det går inte att ändra, men jag måste sluta lura mig att det ska fungera. Det är klassiska ångesthålet jag ramlat ner i nu också och det tar ett tag innan men ens känner sig någorlunda som sig själv igen; det vet jag ju. Men jag önskar ingen den ångesten. Nu är det dags att börja om på riktigt, förhoppningsvis utan återfall.

All kärlek,
S

@Andrahalvlek Givetvis ser botten olika ut för oss alla, vilken tur att du nådde botten innan nåt allvarligare hände.

Det är sant det du skriver: Drickandet avancerar efterhand - och det går bara utför. Frågan är bara NÄR det tar stopp. Det låter hemskt men så är sanningen.

Jag har alltid haft tanken, så länge jag har ett jobb… förra veckan kom den dagen, ringer på fyllan och sjukskriver mej, missade att det var Söndag och ledig dag.
Samtalet med min chef var det jobbigaste jag varit med om.
Började med Antabus i Fredags.
Alla har vetat om mitt alkoholproblem i flera år.
Jag som trott att mina lögner varit listiga och vattentäta.
Har varit hemma i en vecka, känns som min egen avrättning att gå till jobbet i morgon.
Precis ny i denna grupp, hittar direkt stöd i inläggen.

Jag har alltid haft tanken, så länge jag har ett jobb… förra veckan kom den dagen, ringer på fyllan och sjukskriver mej, missade att det var Söndag och ledig dag.
Samtalet med min chef var det jobbigaste jag varit med om.
Började med Antabus i Fredags.
Alla har vetat om mitt alkoholproblem i flera år.
Jag som trott att mina lögner varit listiga och vattentäta.
Har varit hemma i en vecka, känns som min egen avrättning att gå till jobbet i morgon.
Precis ny i denna grupp, hittar direkt stöd i inläggen.

@postitlappen Välkommen hit! Vi är många här som gjort oönskade och korkade saker på fyllan. Du är inte ensam. Fattar att samtalet med din chef var jobbigt, men kanske att det som hände kan innebära en nystart för dig! Tipsar om att du startar en egen tråd så kan vi följa dig enklare. Fortsätt läsa och skriva här.

Kram!

@postitlappen Fruktansvärt pinsamt men kanske är det räddningen för dig. Kanske kan du verkligen känna att din botten är nådd, att nu får det fanimej vara bra! Jag hoppas på det och att du kan få en bra dag imorgon men förståelse av dina kollegor att du inte mått bra men nu försöker göra något åt saken. Styrkande kram❤️

@postitlappen Nu kan det bara gå uppåt! Tänk på att ta hjälp när du behöver. Från vården och härifrån, kanske via jobbet. Bara du får det stöd du behöver. ❤️🙏🏻❤️

Bra att du tar hjälp. Medicin mot en sjukdom, är många som har. Högt blodtryck, hjärtat, mensvärk mm. Just medicin mot alkoholmissbruk verkar vara svårare att förlika sig med. Många anser ju att alkoholism är en svaghet i det mentala. Då är rökning, snusning eller you name it också en mental svaghet. Det är ju bara att fimpa ciggen, slänga ut prillan. Ät du din medicin och var stolt att du tog det beslutet. Kan rädda ditt liv.
Vit nyår 2023....

@postitlappen Välkommen hit❤️
Hur mår du idag? Du skrev att man hade vetat om dina alkoholproblem på jobbet men ingen har sagt ngt? När jag berättade för min chef och mina kollegor om mitt beroende så hade ingen anat ngt. Men jag säger som du det fanns ett lugn i att berätta.🙏🏻

Skriv gärna oavsett hur det går.

Kram❣️

Att du känner skam är något som du får ta. Okunskapen kring alkoholism i Sverige är enormt stor och folk tycker en jävla massa skit rent ut sagt. Jag kände också skam. Skam att jag inte till slut ta de där tre ölen, som blev 5, som blev 8, 10, sedan går man på de tunga sakerna som vodka mm. Var stolt att du nu blottat dig även om det svider. Svider det så har du ju känslor som säger att du gjort galet och att du ska göra rätt.