@DL Hallå där. Här är du bland vänner som varit där du är eller som kämpar vidare.
Du började skriva något, berätta gärna mer.
Det kan kännas bättre om du skriver ner vad du känner.
❤️🙏🏻❤️

Usch, jag kan verkligen inte fortsätta såhär. Idag vill jag hoppa från balkongen känns det som. Har sån ångest att det inte går att beskriva. Var ute igår och har sånna minnesluckor, tror jag ramlade på stället, tjafsade med en kille. Hånglade synligt, vet inte hur jag kom hem. Vuxna människa! Kommer inte visa mig ute igen. Tror jag måste sluta dricka helt alltså för jag kan inte dricka med måtta.

Någon mer son alltid gör bort sig?

@Fia40 @Fia40 När man dricker ofta och mycket, så kan toleransen öka. man dricker alltmer för att uppnå samma sak. Det hela eskalerar. Jag drack som du, inte varenda dag , utan oftast på helger, men kunde då bli helt plakat. Kontrollförlust kallas det.
Jag försökte i åratal att dricka mindre. Nästa gånga ska jag bara dricka två, max tre glas osv...
Men det funkade bara nån gång då och då. Så återkom det till att dricka mig till minnesluckor och ångest från en annan planet.
Till slut insåg jag att det inte funkade. Jag bestämde mig för att hålla upp tre månader (vilket rekommenderas).
Då hinner kroppen och hjärnan återhämta sig. Det är lättare att hålla upp helt, upptäckte jag, eftersom suget annars återkommer varje gång man dricker något.
Nu har det plötsligt gått tio månader och jag har blivit "hon som inte dricker". Jag går på fest nykter, har kul, mår bra, sover gott och framför allt slipper den kemiska ångest som kommer av alkohol.
Om du känner att du inte kan hantera alkoholen så är mitt råd att hålla upp ett längre tag. Och se vad alkoholen egentligen har för plats i ditt liv. Kanske är det inget plus? :)

Tack för svar. Jo jag har väl insett att jag borde sluta att dricka helt. Men känns som att jag inte kan, jag dricker ju även på vardagar. Känns son hela jag är en bluff och jag tänker varje dag att jag inte ska dricka något. Men jag gör det ändå, gång på gång. Allt känns vara skit och ångesten är konstant. Enda gången jag slipper den är när jag dricker.

@Fia40 välkommen hit! Jag tänker att det nu har såtts ett litet frö inom dig att du inte vill dricka. Bara det är stort att komma till insikt med.
Antal gånger jag har gjort bort mig är många!
Minnesluckor, både spytt och kissat ner soffan, fyllecell, ringt släktingar och sluddrat på fyllan, delat diverse udda saker på sociala medier, ramlat och slagit mig många gånger och ofta mindes jag inte ens vad som hänt. Den sista tiden blev det att sitta ensam i soffan och supa. Ville enbart bli lämnad ifred tillsammans med mina starköl eller vin. Måndag är vi på forumet som har gjort diverse saker på fyllan. Här är det en god stämning och många goda råd finns att hämta!

@Fia40
Ett tips det finns en app Im sober som räknar antal dagar. Får också ett enormt stöd av alla som är med där.
Det här forumet är också bra.
Alkoholen har varit en stor del av halva mitt liv. har gjort många dumma grejer grejer när jag druckit men till slut gick det inte längre och jag satt hemma själv o drack.
Livet är bättre utan A. är bättre och du slipper bakfyllor och ångest. Det är tufft att vänja av men det går.
Ta hand om dig

@Fia40 Det är alkoholen som är orsaken till ångesten. Många här dricker som du , du är inte ensam!
En del tänker bara en dag i taget.
IDAG ska jag inte dricka, kanske imorgon men inte idag…
Men oftast försvinner det värsta suget ganska fort ändå.
Försök att ta en dag i taget och se vad som händer…
Men tveka inte att söka hjälp också om du behöver. Det är sååå värt att kämpa för. 🙏🏻❤️🙏🏻

Jag hade samma problem under flera år, efter jag separerade från mina barns far, och helt plötsligt fick varannan helg ledigt! Kände mig som en tonåring igen, och festade varenda barnlediga helg. Drack aldrig med barnen, men festade så klockorna stannade när jag var barnfri. Vaknade hemma hos okända människor, hade sex med varierande män efter krogen. Walk of shame till allt för många olika tågstationer för att ta mig hem, bakis som fan. Jag släpade igenom mig veckorna på jobbet, tills fredagen äntligen kom och jag fick korka upp igen. Detta höll på i flera år, då mina vänner också hade barnfria helger samtidigt som mig var vi en stadig grupp som festade ihop. Jag träffade sedan en kille för 5 år sedan, och jag hade så SVÅRT för att släppa min festande livsstil under de första åren ihop med honom. Det var ju min identitet! Det är ju så svenskar gör, man festar som tusan på helgerna! Han lyckades sakta men säkert få mig ur det beteenden, och det var mycket tack vare hans eget förhållande till alkohol. Han festar visst, men bara vid speciella tillfällen. Han kan visst ta ett glas vin, eller en öl vid andra tillfällen också, men är då mycket måttlig och försiktig. I början tyckte jag att han var lam och tråkig, och jag hade svårt för att vara måttlig. Drack istället då när jag var själv för att kompensera det jag hade förlorat när jag var med honom. Hans sätt att hantera alkohol, har haft en jättestor, positiv inverkan på mitt eget förhållande med det. jag kan nu utan problem avstå i flera veckor, utan att känna nåt sug eller lust att supa till. Jag kan ta en öl till maten, utan att vilja ha ett till. Så det handlar väl om att ha stöd runt i kring sig, positiva influenser, och att själv upptäcka värdet av ett sunt förhållande till alkoholen. Jag kan festa till ibland om det händer nåt speciellt, ta en drink då och då, men utan känslan av att jag vill ha mer. Det är befriande!

@Fia40 Det är lätt att vara hård mot sig själv när man bestämmer sig för att inte dricka men ändå gör det. Har upplevt och upplever samma sak. På något konstigt lyckas man glömma allt det jobbiga och tror att det ska gå bättre nästa gång. Men! Vi är inga dåliga människor men klarar inte alltid av alkoholen. Ha en fin helg