Lever med en sambo som dricker. Är uppväxt med föräldrar som dricker.
För mig blir alkohol drucken i hemmet ett orosmoment.

Jag förstod inte från början att sambon drack i den mängd han gör. När jag förstod var det såklart förnekelse från honom .

Han "måste" dricka för att sova.. han har gömt sprit och vin. Tycker han är duktig när han inte dricker öl för det vet han att jag inte gillar.

Jag lackade ur när han drack upp en whisky jag sparat och fick veta att han bytt ut den med jämna mellanrum.. jag hällde ut resterna som var kvar och sa att dricker han något mer kommer jag hälla ut det som är kvar därmed.

En vinflaska var hemma. Han höll sig nykter för att köra hem från en middag. På morgonen inser jag att han suttit och dragit i sig nästan hela flaskan efter att jag somnat. Jag lackar ur igen och häller ut resterande vin. Då "förstör" jag pengar... Och får inte äta godis för det är ju lika mycket missbruk som alkohol. Själv dricker jag väldigt lite.

Jag vill inte må dåligt. Men nu är det tyst behandling från hans sida. Funderar allvarligt på hur jag vill ha min framtid.

Hur ska jag kunna låta bli att lacka ur på att han dricker?

@trötter75
Hej. Bra att skriva av sig och diskutera med andra i samma situation. Fortsätt gärna skriva.
Ja, att bli arg löser ju ingenting men det är ju svårt att låta bli det ... Jag har aldrig varit den som hällt ur, så jag vet inte hur den ilskan är före man gör en sådan sak. Jag har dock gjort massa annat i ilskan.

Svårt att säga vad du ska göra, men kanske du kan tänka på att hans beroende är väldigt starkt och finns det alkohol hemma så är det nära till hands att dricka. Att han inte kan kontrollera det. Räcker inte med ett glas, utan man dricker upp allt. Man kan hälla ut hur mycket som helst men det förändrar ju inte läget tänker jag. Risken är dock att man själv börjar må dåligt då man "blandar sig in" i någon annans missbruk och destruktiva leverne. Och att han i sitt missbruk börjar komma på andra sätt att komma åt att dricka i och med att du häller ur. Finns alla möjliga sätt att smyga. En tanke bara.

Och det finns alltid en orsak till att dricka, som din säger för att kunna sova. Men det kunde lika gärna vara för att det blivit dålig bild på tv:n, strid med morsan eller stressigt på jobbet ... Och verkar försöka få dig att "godkänna" hans drickande med att kontra med att godis även minsann är missbruk och lägga fokus på dig då jag läser din text.

Jag har erfarenheten att det inte går att prata förnuft med någon som är aktiv missbrukare, att säga vad den ska göra har inte funkat. Att försöka att inte ge energi till det, för det gynnar ingen - vare sig missbrukaren eller sig själv.
Att inte bli arg eller höja rösten. Men som sagt är det inte det lättaste. Jag vet.

KRAM!!
Sköt om dig.

Känner igen frustrationen i det du skriver @trötter75! Det är väldigt svårt att alls föra en diskussion med någon som är i förnekelse.

Har hamnat i precis samma läge där jag får höra att drickandet är precis samma som att dricka läsk eller äta godis.

Påståendet i sig är ju så dumt att man liksom blir stum. Själv fastnade jag i tanken: hur dum tror du att jag är?!

Nånstans tror jag det här är lite av problemet. Mycket är så ologiskt att hjärnan helt hakar upp sig på detaljerna som: du säger att du bara druckit en öl, men du sluddrar. Hur går det ihop?

När man ständigt fastnar i dessa detaljer är det svårt att få perspektiv och se helheten. Det gör det så mycket svårare att fatta beslut som blir bra för en själv på lång sikt.

Jag tror din fundering på hur du vill ha din framtid är den som är verkligt hjälpsam för dig. Så svårt men samtidigt det enda som verkligen gör skillnad för dig❤️

Verkligen! Min ”hade koll”. Tyvärr upplevde jag att han missförstod den där max gränsen per vecka som en minimigräns att aldrig gå under…

Eftersom allt är så förvirrande och svårt att förstå har det varit så otroligt hjälpsamt med de svar som skrivits av de som själva har (haft) beroendeproblematik i olika trådar här, så man får en liten inblick och förståelse för hur det kan se ut på andra sidan.

@has ❤️ tack. Det hjälper att få skriva av sig lite av frustrationen.
Då jag även är uppväxt med alkoholmissbruk så har jag lärt mig att man pratar inte om det med andra. Även om alla andra omkring mycket väl kände till problematiken.

@trötter75 Man ska inte behöva vara mamma åt sin partner. Vet att det är lätt att man hamnar där, men vill han dricka så finns det inget du kan göra för att förhindra det. Däremot kan du välja att vara i en annan situation. Min relation imploderade eftersom mitt ex söp som en svamp. Han struntade fullkomligt i vad jag sa. Min lösning var att strunta i honom. Jag kan inte med oss beskriva lugnet som följde efter det beslutet. Att slippa fyllesvammel alla tider på dygnet, konstiga konflikter om allt, hans infall, alla tomflaskor och burkar, det ständiga rännandet till Systemet (eller "apoteket" som han talande nog kallade det).
Fundera på hur DU vill ha ditt liv. Jag kom fram till att jag vill inte varken leva med eller umgås med någon som missbrukar alkohol. Då var det lättare att gå vidare. Skickar dig styrka!