av Blidenjagvillvara77

Suburra
ons, 2024-03-27 - 17:36

@Blidenjagvillvara77 Precis så känner jag ingen större förbättring fysiskt alls 10 veckor nykter. Sämre hy och kondition och levervärden och gått upp i vikt. Även fått saltbrist. Känns lite ironiskt men skall fortsätta ändå.

vår2022
ons, 2024-03-27 - 17:49

@Blidenjagvillvara77 Nej, det låter inte knasigt. Kan känna igen mig när jag är i ett läge med förändring, om det är knak i relationen också, så kan jag vara så att jag inte vet varken ut eller in, var jag börjar och slutar liksom. Då ser man inte heller den egna förändringen tydligt, det känns trögt som om inget händer och det kan bli lätt att jämföra sig med andra, som man tänker bara går på som vanligt. Då brukar jag försöka att vara ”stilla” och bara göra ”rätt”, sova på saken. Backa lite och ta det lugnt. Det absolut bästa du kan göra är vara nykter och rida ut stormen inombords, då kommer tankarna och känslorna klarna.

Ha en en fin födelsedag och grattis!🥳💕

Andrahalvlek
ons, 2024-03-27 - 20:51

@Suburra För en del tar det längre tid att återfå livslusten. Googla på postabstinens. En sak är säker - det blir bättre! Jämför er inte med andra, bara med er själva. Skriv ner plus och minus med nykterheten var fjärde vecka. När ni sen jämför kommer ni märka skillnaden. Kämpa!

Kram 🐘

Blidenjagvillvara77
tors, 2024-03-28 - 15:31

Dag 32 idag. Reflekterar och tänker mycket. Något som blivit så uppenbart är att jag egentligen är ganska ensam. Till viss del självvalt kanske. Vinet var ju tidigare min bästis. Nu är det borta och det blev så påtagligt ensamt!
Som livet är nu med barn och deras aktiviteter, heltidsjobb och egen träning finns det inte så mkt tid kvar för vänner. Jag har ”vänner” men ingen som jag riktigt känner att jag kan vara helt öppen med. Jag kämpar så mycket med att försöka vara mig själv utan att ta på mig masker och vara som andra tror eller förväntar sig att jag är. Det blir ”lättare” att vara själv om ni förstår? Det finns ett gäng där fokuset varit mat och dryck, det finns ett fåtal, kanske en egentligen, som jag vill och kan vara helt ärlig med. Men hon har aldrig tid, och frågan att ses är alltid på mitt initiativ. Jag känner likadant inför gänget, alltid jag som drar ihop nåt och varje gång säger alla ”detta måste vi göra oftare”. Känner mig trött på att vara den som drar hela tiden och känner att jag lite måste vara rädd om min självbevarelsedrift.
Som familj är vi nog också ganska ensamma. Bor i en stad ingen av oss har fötts eller vuxit upp i och har knappt någon släkt eller familj i närheten. Andra vuxna har ”sitt” umgänge sedan barnsben så vi blir lite ensamma. Barnen har kompisar men som familj umgås vi egentligen bara med ett annat par som står oss nära men deras barn är vuxna. Fokuset där är också alkohol och guldkant… ingen i det umgänget delar mina intressen så den enda gemensamma nämnaren har varit att dricka alkohol under ”finare”
Former. Återstår är min och Makens relation. Vi bråkar inte, vi gör ingenting. Han vill helst bara se på tv, göra minsta ansträngning och ta en whiskey. Han är nöjd så. Han tränar inte (fast han borde), har inget behov av att prata eller kommunicera utan vill mest bara ”vara”. Snäll och omtänksam absolut och en fin pappa till barnen. Själv är jag några år under 50 och känner att jag inte vill leva så här. Ett tyst äktenskap utan vare sig passion eller glädje, ingen att prata med och ett liv som mest känns som mellanmjölk. Jag är ingen som söker kickar men vill gärna vara ute och röra på mig, samtala, resa och antingen era mig. Men inte ensam hela tiden. Maken kan föreslå en promenad eller ett dopp i bubbel-poolen men vi säger knappt ett ord till varandra. Inte för att vi surar, vi har inget att säga bara.. detta gör att jag bara känner mig ännu mer ensam och frustrerad. Och jo, jag har pratat med honom om detta men han anser inte att det är ett problem. Han brukar fråga vad jag vill prata om och det vet jag ju inte! Jag vet bara att jag inte vill ha det så här tyst ☹️ allt detta har ju vinet hjälpt att ”skyffla undan”. Det har varit enklare att dränka bort alla jobbiga tankar än att låta dem flöda fritt. Inte en bra strategi så klart, det är ju därför jag är inne på dag 32 utan alkohol. Det finns så mycket jag skulle vilja göra (resa tex) ensam men kan inte just nu på grund av ekonomin. Saker som jag KAN göra har jag ingen att göra det med. Känslan är att jag sitter fast! Som en fånge i ett hårt skal! Kan nästan få lite panik! Oerhört frustrerande!

Nej men fy vilket negativt och eländigt inlägg detta blev nu! Tack till dig som ändå orkat läsa och glad nykter påsk till er alla! 💛

Andrahalvlek
tors, 2024-03-28 - 17:03

@Blidenjagvillvara77 Alkoholen är bara ett symtom. När vi tar bort alkoholen ur ekvationen ser vi orsakerna till att vi har druckit. Det vi måste åtgärda är orsakerna. Våra hjärnor fungerar bättre så vi kan analysera, fundera, planera och agera på ett mycket bättre sätt.

Men det är inte bråttom med någonting. Man kan fundera och planera länge innan man agerar. Och gärna bollplanka sina issues med oss härinne. Vi är många som känner igen oss.

På sikt har många av oss gjort stora förändringar i sina liv. Bytt jobb, börjat springa, separerat, skaffat hund osv. Vi har gjort saker som vi mått bra av.

Det är alltid krångligare om en annan part är inblandad, men du kan börja med att fundera över vad du vill göra. Hitta en ny hobby, gå på föreläsningar och teater, åka på yogaretreat eller vad du nu finner roligt. Föreningsliv är bra också, då hittar man likasinnade.

Det funkar inte att bli sittande i längden. Det ramlar inte ner roliga saker i knät på oss - vi måste själva fylla våra liv med roligheter!

Gladpåskkram 🐘

Detblirbättre
tors, 2024-03-28 - 18:23

@Blidenjagvillvara77 har inga jättegoda råd eller visdomsord men ville bara önska dej en glad påsk trots allt! Det är ju lite som om dimmorna skingras när man blir nykter, och så ser man nya saker. Hoppas den stundande våren ger dej kraft och energi att börja hitta dej själv💛. Kram!

vår2022
tors, 2024-03-28 - 18:55

@Blidenjagvillvara77 Det är så bra att sätta ord på sina tankar, reflektioner, känslor och skriva av sig här. Då kan man se det i ett annat ljus, perspektiv och liksom utifrån. Det blir tydligare kring vad som skaver eller fattas. Med alkohol i sig så suddar man bort konturerna, sina behov och gränser. Man bara går på i gamla hjulspår, i det ”trygga helvetet” för man vet inte/orkar inte/vågar inte göra något åt saken. Nu utgår jag från egen erfarenhet. När man sedan blir mer klar i sina känslor och tankar då man är nykter, går det inte riktigt att parera eller fly på samma sätt och från sig själv. För mig har terapi varit så givande för att få bättre kontakt med mig själv och att kunna bolla detta. Det har lett mig framåt. Även familjeterapi är givande, med en tredje part som kan se relationen utifrån och hjälpa till med att få till bra samtal, vare sig man går skilda vägar eller hittar ny gemensam väg.

Ta det lugnt och fortsätt reflektera, det är så givande och det lättar på trycket. Du kommer att hitta din väg🐣❤️

Blidenjagvillvara77
tors, 2024-03-28 - 19:27

@Andrahalvlek tack för goda råd! Precis s du säger ska man rusa in allt på en gång. En sak i taget och det viktigaste först: bli en person som inte dricker och inte heller saknar det. Sen får det andra komma. Men emellanåt blir man ju frustrerad av alla tankar som snurrar hit och dit 😀

Blidenjagvillvara77
tis, 2024-04-02 - 06:21

37 dagar och 5 helger har passerat, varav en storhelg (påsken) sedan jag tog sista glaset. Det har gått förvånansvärt bra trots dagar då viljan har vacklat så klart. Jag räknar med att det kommer komma dagar så det känns tungt och ”meningslöst” men dagarna då det känns riktigt bra är och blir fler och fler. Känslomässigt åker man som hissen upp och ner. Vissa dagar tänker jag på alkohol som ett gift som man blir dum av, avtrubbad och jag ifrågasätter att folk dricker över huvudtaget. Varför? Det är ju mer vanligt att folk dricker än att man inte gör det. Är det jag som är konstig som väljer att avstå, eller är det verkligen så vanligt att människor behöver ”fly” eller lura sig själv att allt blir bättre/roligare/festligare med några glas? Jag har allt mer börjat ifrågasätta den rådande alkoholnormen men kommer inte börja ifrågasätta andras val för det. Jag tänker dock mycket på det. Andra dagar tänker jag att jag är värd ett glas vin precis som alla andra, och så illa är/var det inte. Det finns de som har det värre… bla bla bla… jag förstår ju att det är djävulens resonemang som babblar i huvudet. När de tankarna kommer visualiserar jag mig själv när jag häller upp ett glas vin. Där och då ser det så lyxigt och ”instagramvänligt” ut. Men det stannar sällan där. Oftast blev det två, tre och fyra glas när det bara skulle bli två för att det var lillördag. Den personen jag ser då är inte hon jag vill vara, eller se ut som. Simmig, plufsig och slutligen snarkandes på soffan halvt dreglande på kudden… vakna dagen efter med tungt huvud, gnagande samvete och negativa tankar om mig själv. Dit vill jag aldrig mer. Samtidigt föreställer jag mig själv nykter. Hur ser hon ut? Hur mår hon? Den personen känns mer som mig! Pigg, glad, energisk och driftig. Jag brukar även visualisera mig själv längre fram; i sommar, på krogen, på semestern…. Jag ser hellre den där pigga och glada än den plufsiga och trötta. Sådana tankar är hjälpsamma för mig.

Jag försöker också att hålla en positiv ton och fokusera på fördelarna med att vara alkoholfri, men självklart har jag också dåliga dagar, precis som de flesta andra.
Hoppas alla haft en vilsam påsk! Önskar er alla en fortsatt fin vecka! 💛

Varafrisk
tis, 2024-04-02 - 07:10

@Blidenjagvillvara77 Grattis till alla dina dagar! Det är så strongt gjort!! Väldigt fint och klokt inlägg🙏🏻Jag har varit nykter i ca 14,5 månader och ditt inlägg blev en bra påminnelse varför jag inte dricker och om hur det var. Skänkte mig även varför så många människor vill berusa sig…så där lite lagom.. vad nu lagom är😳

Önskar dig en fin dag🌺Kram🤗

Blidenjagvillvara77
sön, 2024-04-07 - 08:46

42 dagar sedan jag tog sista glaset och det rullar på med toppar och dalar. Det känns mer som en vecka än 42 dagar vilket jag tänker är positivt. Skulle jag sagt till mig själv att börja med tre månader så hade 3 månader varit min gräns. Då hade jag tyckt att tiden segat sig fram, så funkar jag. Har ju bestämt mig för att fokusera på fördelarna med nykterhet, skriva dagbok och följa min egen resa. I tanken har jag vid några tillfällen bara velat ”ge upp” och tyckt synd om mig själv. Tycker jag jobbar på så bra, tränar, kämpar med allt möjligt så jag är väl värd att få ta ett glas jag med? Men då tänker jag på vad det där glaset skulle leda till? Jag VET ju vart det bär iväg… jag är tacksam för att jag lyckats stoppa det skenade tåget innan det bar iväg utför stupet. Jag tror inte jag hade/har ett beroende men tänker att man kan vara alkoholist ändå? Sen tänker jag att själva ordet har en sådan negativ laddning. I alla fall för mig. Vill hellre kalla det för ett problematiskt förhållande de tlll alkohol, eller att jag helt enkelt inte tål det. Hur tänker ni andra?
Var på en tjejmiddag i fredags och de andra ”tyckte så synd om mig” som inte fick dricka bubbel… jag sa nåt om att det var självvalt och att jag var trött efter en intensiv vecka vilket ju var sant. De är inte så pass nära mig att jag vill säga hur det egentligen är… vi bestämde att vi ska ses snart igen och då hos mig och då minsann ”får du också dricka”. Vet inte hur jag ska ta mig ur det där men jag kommer nog på nåt. Har alltmer börjat tycka synd om
De som måste dricka än om mig som inte för det, men det kan också skifta. Är ödmjuk inför att bakslag kommer och att det kommer många dagar då det inte känns lika självklart. Dock känner jag en viss ”rädsla” inför känslan dagen efteråt. Tung vinskalle och en dålig eftersmak i munnen, trots ett kontrollerat intag (det har funnits sådana tillfällen). Det är så värdefullt att få vakna utan den känslan och att få sova gott om natten! Och på tal om natt så drömde jag en ”mardröm”
I natt. Drömde att jag ”bara” skulle ta nåt glas rött med maken, bara en gång och sen skulle jag fortsätta på min nyktra bana… jag vaknade i morse och var såååå ledsen och besviken på mig själv! Sen kom jag på att det bara var en dröm!
Idag blir det träning, handling, matlagning inför veckan och övriga förberedelser inför veckan som kommer. Ikväll blir det skönt med ett gott fika framför Netflix. Önskar er alla en fin söndag 💛