av Caroline84

Caroline84
lör, 2024-04-27 - 12:44

Min sambo har under hela vår relation haft svårt att dricka måttligt. Han dricker mycket sent på kvällarna när jag gått och lagt mig. Han dricker jättesnabbt och i princip häller han i sig. Han har druckit för mycket i både jobbsammanhang och privata sammanhang och många gånger skämt ut både mig och sig själv. Fyllan har också gjort att han hamnat i konflikt med kollegor och det har också lett till att han till slut har blivit av med jobb på grund av detta.
Han ljuger om hur mycket han har druckit och gömmer ofta flaskor som jag hittar senare.
Han har aldrig sökt professionell hjälp för detta, men lovat att han ska göra det många gånger.

Jag har inte pratat med någon om det här, det känns alldeles för skamfyllt. Han är aldrig berusad dagtid utan dricker bara kvällstid, därför har det här aldrig påverkat vår familj eller vår relation under dagarna.
Förutom så klart det faktum att han väldigt ofta är bakfull och behöver ligga och sova länge, särskilt på helgerna.

Vi har två små barn, 2 och 5 år gamla. Han är en otrolig pappa och är engagerad, kärleksfull och varm. Han är också en underbar sambo som alltid ställer upp och alltid är lojal och kärleksfull.
Men, hans drickande påverkar både mig och vår familj negativt. Dels har drickandet lett till att han blivit av med två jobb, vilket har satt oss i ekonomiska problem. Dessutom sliter det ju enormt på vår relation och på helgerna så går jag undan och smiter in och lägger mig tidigt med barnen för att slippa se honom dricka och vara full. Han håller sig ofta undan och gömmer undan alkoholen.

Jag älskar och bryr mig om min sambo och är orolig över vad han ska ta sig till om jag lämnar honom. Han kämpar med låg självkänsla, depression och gissningsvis ADHD.

Nu är vi återigen i en tuff situation efter ett par månaders andningsrum då hans konsultuppdrag blivit avslutat och han nu behöver söka nytt jobb igen. Denna gång hade det inget med alkohol att göra utan endast ett ekonomisk beslut av företaget.

Sedan han fick veta att det uppdraget skulle avslutas har han druckit i princip varje dag i tre veckors tid. Han tar sig ändå upp på morgnarna, gör sig ordning och tar iväg barnen till förskolan och sen är han vaken och sig själv och söker jobb under dagarna. Sedan hämtar vi barnen och sköter familjen och har det trevligt tillsammans. Men när barnen har gått och lagt sig så börjar han dricka igen.

Jag känner mig så enormt ensam i detta.
Vi pratar jättemycket han och jag och har alltid haft väldigt god kommunikation,. Han har många gånger lovat att han ska söka hjälp, men det händer aldrig.
Han har haft flera nyktra perioder som har varat alltifrån ett par veckor till några månader.
Men så fort någonting blir jobbigt i livet igen så tar han till alkoholen.
Han säger att han är beredd att göra vad som helst för vår familj, men jag för jag känner att jag inte orkar mer.
Jag känner också att jag inte lita på honom längre.

Hur ska jag agera och vad ska jag göra? Det viktigaste för mig är att barnen har det bra .

Caroline84
lör, 2024-04-27 - 12:56

Tillägg; Vi har varit tillsammans i 10 å.
Jag är snart 40 och han är 47 år.

Han har varit helt ärlig med att han haft problem att dricka måttligt ända sen han var tonåring. Han har också berättat att det var hans drickande som gjorde att hans förra sambo till slut lämnade honom efter 8 år.

User37399
lör, 2024-04-27 - 13:07

Hej
Jag förstår verkligen att du vill hjälpa din sambo men det kan bara han själv.

Du måste hjälpa dina barn och dig själv med eget boende - låt dem inte växa upp i missbruk det är fruktansvärt för dem.. och de behöver en glad o pigg mamma ❤️

cluedo
lör, 2024-04-27 - 13:12

@Caroline84 är inte särskilt aktiv här ( förutom läser) men känner att här vill jag svara.
Exakt som du har det har jag haft det, bara att jag inte visste nåt. Allt skedde i smyg. Men min partner var som din, bra förälder, lämnar förskola etc alltså en högfungerande alkoholist. Och det funkade visst på den nivån din partner är på i flera år. Men till slut går det åt helvete. Alkoholism är en sjukdom som, även om det tar lång tid ibland många år, som blir värre. Och värre. Och även om du tycker egentligen allt fungerar bra dagtid så är det säkert så att du (som jag hade) huvudansvaret hemma. Det är tärande. Vad händer om han druckit o är asfull en natt och barnen blir magsjuka? Har du ngn hjälp då? Sätt dig ner och fundera hur det verkligen verkligen ser ut. Och även om barnen är små påverkas dom. Ångrar så mycket själv att jag inte la ihop 2+2 hemma och fattade. För de märker att pappa (i ert fall) är trött varje helg. Att tålamodet är lite mindre etc. De märker så mycket.
Mitt råd är att försök sätta stopp innan du själv blir sjuk. För det blir du till slut. Oro, ångest, utmattning det kommer tyvärr.
Men bara för man sätter stopp betyder det inte att ni ska skiljas. Det kan faktisk funka med en kortare separation, behandling och att han själv har en vilja att inte dricka mer. För ska han inte bli sjukare så kan han inte dricka mer. Och sen kan man få ett bra liv tillsammans. Men det bygger på hans vilja. För det finns de som klarar det. De som blir nyktra.
Sänder dig all styrka och tänker på dig. Du är inte på ett lätt ställe i livet.

Caroline84
lör, 2024-04-27 - 13:43

@cluedo tack för din fina kommentar! Det var väldigt skönt att få skriva det här och faktiskt säga det högt på riktigt för första gången, även om det är I ett anonymt forum.
Tack så mycket för att du tog dig tid och tack för att du berättade om dina egna erfarenheter.
Jag börjar tyvärr landa i insikten att det här inte kommer att förändras om jag inte gör någonting.
Att stötta hjälpa och peppa har hittills inte gett något resultat.
Det borde ju betyda att jag faktiskt måste agera och låta honom hitta motivationen och viljan att ändra det här, sedan hoppas jag verkligen att vår relation kan bestå men att han då kan vara nykter.
Det vore så otroligt lättsamt om han skulle välja alkoholen framför oss…

Tack igen för dina fina ord och jag uppskattar verkligen stödet.
Ta hand om dig du också❤️

Caroline84
lör, 2024-04-27 - 13:46

@bella70 tack för dina ord och stödet.
Jag är dock otroligt orolig för att någonting skulle kunna hända honom och att barnen då faktiskt inte har en pappa kvar.

Då är det ju mitt fel? Om jag lämnar och han fortsätter dricka och blir skadad eller sjuk liksom…. Svåra tankar och svår skuld att hantera.

Tack igen och jag uppskattar verkligen stödet❤️

Caroline84
lör, 2024-04-27 - 13:47

@cluedo och nej, jag har ingen hjälp om jag själv inte ordnar allting.

Precis som du säger så är jag den som alltid styr upp saker när bakfylla eller fylla ställer till problem.Jag täcker upp och döljer så att barnen inte ska märka någonting.

Eller så att jag tror att de inte ska märka någonting, kan man väl säga. Du har såklart rätt i att de märker redan.

Min största skräck är att jag ska bli sjuk eller dö i en olycka och att han då själv ska ta hand om barnen och inte har tagit sig ur missbruket innan dess.

Det är mer än jag vågar tänka på…

cluedo
lör, 2024-04-27 - 14:21

@Caroline84 jag ställde krav på att om det öht skulle ens tänkas tanken på att bli vi två igen så gällde behandlingshem. Min partner fick även flytta ut från lgh. Tills jag kände att det var ok (efter behandlingshem och ett antal månader) att ge en chans till. För det är en sjukdom, och om viljan finns så finns det verktyg att hantera ångest mm på annat sätt och jag ville ge en chans till. Och än så länge är vi de där det gått bra för. Men inte varit enkelt, långt ifrån. Och man lever med risken hela tiden, även om den inte är stor. Men för mig är det värt det. Jag har en plan om skiten skulle börja igen. Men det har tagit tid innan jag kom dit. Och jag brottas fortfarande med ångest som kom tack vara allt. Men allt blir bättre.
Och jag förstår din känsla det där med barnen och ev lämna dem med honom. Men jag vet inte, jag kanske är naiv, men om personen i fråga ändå är vettig i grunden så tror jag att den inser att den inte kan ha hand om barn under aktivt missbruk. Det innebär inte stopp för umgänge, men huvudbostaden för barnen är hos den nyktre.
Samtidigt läser jag här om alla problem med soc o vårdnad så jadu, jag hoppas min partner o jag fortsätter på den bana vi är idag….

User37399
lör, 2024-04-27 - 15:06

@Caroline84
Förstår - vaktade själv så att min inte skulle ta livet av sig vid ett tillfälle.

Så dumt.

Man måste sätta sig själv och barnens uppväxt före mannen.

Skaffa eget boende omgående och låt honom ta tag i sina problem. Om han ens vill, tyvärr visar historiken att alkoholen är viktigare än familjens välmående.

Du hittar trådar här där man stannar kvar för mannens skull. I flera fall har man själv gått under, barnen har haft en hemsk uppväxt och brutit kontakten med båda föräldrar när de varit stora nog.
Nu är de i beroendeställning under många år framåt - du måste skydda dem.

ann74
lör, 2024-04-27 - 18:23

@Caroline84 det är en hemsk situation du sitter i allt blir så mycket svårare när man har barn som är inblandade. Jag sitter i en liknande situation som dig fast mina barn är 15 och 17. Min sambo började som din dricka kvällar och nätter men nu har det gått över till dagar också. Är han ledig en helg slutar det inte förrän ölen är slut. Sen klara han jobbet än så länge. Han var precis som din sambo en jätte bra pappa men nu är han inte inte det längre. Barnen får ofta skämmas för honom, ringer till mig och frågar om de kan ta med sig kompisar hem eller om pappa är full. Så inte för att säga att det kommer bli så för dig men om han inte ändrar sig kommer det bli värre. Jag lider verkligen med dig och vet hur svårt det är. För jag har ännu inte lyckats ta mig ifrån min sambo. Även om det är nära nu. För nu har nått gränsen att han är elak i munnen mot mig och kontrollerande.
Jag hoppas verkligen din sambo väljer en bättre väg en min.
Styrekkramar till dig🤗

Åsa M
sön, 2024-04-28 - 09:30

@Caroline84 jag tror att du egentligen vet vad som krävs, men det är ett väldigt tungt beslut. Sanningen är att det går inte att älska någon frisk, varken från cancer eller från alkoholism. Den sjuke måste själv vilja ta behandlingen och genomföra den. Skillnaden med alkoholism om man jämför det med andra sjukdomar är att den också skvallrar om andra underliggande problem som kan behöva hanteras och som alkoholen döljer, som psykisk ohälsa. Om han inte har insikt efter att ha supit mer än halva livet tror jag inte att han kommer utveckla det heller.
Mitt ex har supit mer än halva livet och han fattar fortfarande inte varför förhållanden går i kras, barnen har valt att bosätta sig på andra sidan stan, jobb förloras med mera. Han tycker att han hanterar livets motgångar "som en man", dvs ber aldrig om hjälp.
Det är sorgligt att se.
Mitt enda råd är att ta dig och barnen därifrån innan alla era liv också är förstörda av alkoholen. Det är inte värt det, och det sätter så djupa spår i alla som kan ta decennier att fixa.