av Kärringen

ElleW
fre, 2024-05-03 - 15:11

@Kärringen Hej, lite tips som jag tar till när jag är rastlös. Beror förstås på om du har mobil. 😀Hörlurar kan man ha, men hur det funkar vet jag inte. Jag har börjat lyssna på böcker när jag är ute och går. Man behöver registrera sitt lånekort på ett bibliotek, sedan kan man ladda ner från Biblio. Det är helt gratis. Man får låna tre böcker på en treveckors period.

Kärringen
fre, 2024-05-03 - 18:31

Tack bella70 Ellew ❤️

Men detta är ju som tortyr. Fredag kväll i tvättstugan alla andra dricker alkohol, ska du med på uteservering osv jag pallar inte.
Just precis nu så skulle jag utan tvekan åka till skogen, gosa med katten, o supa ihjäl mig med honom, o supa enbart för att stå ut.... Han är definitivt min "drog" men detta är starkare makter än jag någonsin haft o då har hag slutat med en massa piller bla tramadol o imovan. Jag har slutat röka o med socker i omgångar.

Tänker inte göra något mer än hämta tvätten, tok grina tills kvällen är slut o dra till kyrkan i morgon

Ullabulla
fre, 2024-05-03 - 18:45

Vad jag känner igen mig..
Den tortyr det innebär att avstå kontakt.
Det fick mig att förstå att de alkoholberoende ofta har samma kamp.
Det jag mindes var att ju ondare jag hade och ju djupare jag lät mig sjunka utan att agera,dvs kontakta.
Ju bättre kändes det nästa morgon.
Så kanske inte hitta på så mycket.
Lid ordentligt.
Plocka ögonbryn,fila fötter.
Skriv här.
Då kommer du att se att skogen blir mindre djupa efter ett tag
Och att dagen efter en riktigt jobbig kväll kan sinnesro komma.
I nörjan bara korta stunder.
Men efter ett tag allt längre perioder.
Så fly inte utan var i känslan.
Tänk på det som bantning.
Ju hungrigare du länner dig,desto mer fettceller förbränns.

Kärringen
fre, 2024-05-03 - 19:10

@Ullabulla tack ❤️ Tänkte på det tidigare när jag gick till affären att om abstinensen är liknande för missbrukaren så förstår jag nu till fullo att dom halkar dit igen.

Jag tänker vältra mig i sorg i kväll, ta mug en dusch o lägga mig tidigt.
Ska vara i kyrkan kl 9 så hoppas på en bra dag i morgon ❤️

Sårad...
fre, 2024-05-03 - 19:59

Tack Ullabulla och Kärringen, ni får mej att känna mej ”normal” och inte ensammast i världen. Fy tusan för den här abnorma längtan efter x. Jag skiter i att det är en sjukdom, önskar honom inget gott. Tack för att ni finns ❤️

Kärringen
lör, 2024-05-04 - 15:19

Hemkommen från retreaten kanske lite klokare eller inte, dock ska jag börja gå och samtala med en präst , sen bör jag komma ut i något sammanhang . Det är kloka råd men hur?

Sitter på bussen hem och får hålla emot gråten allt kännns så stort , hela livet hela världen...... hon var iaf bra , diakoner, hon verkar varit med förr att jag har som abstinens, att saknaden efter katten inte är onormal den enda som älskat , att jag måste låta det ta tid......

Inte tagit kontakt och det är skönt ....men tankarna mal ändå....

Kärringen
sön, 2024-05-05 - 11:25

I går kväll var det stundvis bättre. Men vaknade idag att jag gråter det är ingen bra start. Jag kanske behöver ett gymkort o ta ut mig totalt varje dag, dock har jag massa kroppsliga grejer så nja det lär nog vara med sjukgymnast hjälp.

Jag är ändå säker att jag är på rätt väg. Försöker se mitt luftslott som det verkligen är, att jag tar ut det och visar upp det . Det blir som om jag har ett superstort paket som öppnas av den som vill titta o det är tusentals mindre paket som till slut mynnar ut i ingenting, och det är väl där skammen bor.

Men jag tänker att ju tydligare jag kan se det nu, så kommer chansen att gå tillbaka minska att även om jag mår skit kan det inte vara värt. Att må ännu mer skit!
Jag skäms på riktigt när jag tänker allt jag gjort men det får ju försvaras att mina verktyg fanns inte tidigare. Men det är då mer jag själv som fått mig på botten än han.

Så jag lär leta stenblock nu till byggnaden av ett mer sannare jag, ett jag som ser skillnad, som ser efter mig själv och som hellre tar en kopp kaffe med mig själv än går in i destruktiva relationer.

Sårad...
sön, 2024-05-05 - 14:54

Ofta känns det som vi anhöriga lider mera än alkoholisten. Jag är förvånad över att jag kan älska så djupt men kan inte älska mej själv? Försöker förstå hur gör jag det? Eller tappar man det som medberoende då alkoholisten slukar kärlek för båda och man själv blir helt dränerad. Trött, ledsen och hopplös. Vill inte heller gå tillbaka eller ha en destruktiv relation igen. Hoppas vi hittar verktyg och stenblock att bygga upp oss själva. Det är svårt och tar tid men tror vi är envisa nog att klara det. ❤️

Kärringen
sön, 2024-05-05 - 16:25

@Sårad... om du är som jag ligger problemet just i att vi inte kan älska oss själva, då dras dessa män till oss som flugor.
Pratar från mig själv med luftslott men är det så vi gör, så är ju ingen relation på riktigt bara en dröm vi har 😢

Sårad...
sön, 2024-05-05 - 20:43

Min dröm är en relation som bygger på vänskap, ärlighet och känslomässig närhet. Det är vad jag gav och förväntade mej tillbaka. Att bli lurad av en man med en sjukdom som gör att dom inte kan känna sina känslor, älskar sin drog och stå för vad dom gör mot sin partner gör som vi vet sjukt ont. Lägg inte det på dej själv att du skapat ett luftslott, kanske delvis rätt då man kämpar på för länge, ville inte se att han inte kände som jag längre men är helt övertygad att det kom smygande med att han blev sjukare (drack mer och oftare). Är ju också det som gör det så svårt, att bryta med ”skalet som bara gör mej illa”, att släppa hoppet om att den mannen som man blev tillsammans med kommer tillbaka. Levande döda är dom som inte tar hjälp. Var rädd om dej ❤️

Sårad...
ons, 2024-05-08 - 21:29

Har gått ett år nu och hade nog förväntat mej att komma längre i sorgearbetet. Kanske lite bättre då jag på riktigt kan glömma mitt mående stundvis men fortfarande periodvis mörkt, tungt och ensamt. Har inte gett upp, ska hitta mej själv igen och må bra igen utan något destruktivt förhållande. Min psykolog sa sist att hon inte kan trolla 😂 inte jag heller 😂 synd… ❤️