Att sakta märka att alkohol är en något för dominant del i sin älskades liv är en jobbig upptäckt.
Han dricker bara när jag inte är med.( jag själv vill och kan inte dricka då jag är sjuk och alkoholen försämrar min sjukdom)
hör på rösten att han är påverkad när jag ringer ibland på helgen.
jag har sett flaskor i ett skåp och vet mängden. han vet inte att jag vet.
behöver ta upp det och vet inte hur jag ska börja riktigt.

När jag tog upp drickandet med mitt ex så var han totalt oförstående. Alla kan ju dricka då och då, det var ju inte konstigt och han var inte full? Att han kallade Systembolaget för "Apoteket" tyckte han var ett jätteroligt skämt, medan jag tolkade det snarast som att det var precis så det var för honom. Sedan kröp det fram att han hade haft alkoholmissbruk tidigare i livet och då kunde han inte längre möta min blick när vi pratade om det.

Jag tror på att ha rak kommunikation, tala om att man är oroad över mängderna, beteendet, smusslandet. Hur han svarar kommer visa hir stort problemet är...

jag vet att min kille också haft alkoholproblem förut. Det har han berättat och jag har då lyft min oro för att det kan eskalera igen. Hans svar var..jag förstår det , men det var längesen.
nu känner jag att jag måste lyfta frågan igen och kan som det ser ut ta det på sön.
ska göra en plan