av thompa90

thompa90
lör, 2024-04-20 - 08:42

Jag hittade hit i mitt sökande efter en hjälpande hand. Jag har under ca 2 års tid haft en eskalerad a konsumtion.. jag är i mina tidiga 30-år och har en fin fru samt 4 barn under 10 år. Från första gången jag drack i min ungdom har jag alltid konsumerat mycket a, när jag dricker så gör jag det ofta i stor mängd. Jag gillar ruset, att bli lite bortdomnad och pirrig i kroppen. Jag har ett arbete som bygger på att vara social, ofta representation med middagar och dricka, det kan lätt bli för mycket, för ofta. Men, jag har sen en tid tillbaka tackat nej till denna typ av resor. Men, då känns det som att det har ”flyttat hem” istället. Jag dricker inte varje dag men ons,fre,lör brukar vara standard. Dricker väl 6-7 långburkar varje gång vilket ger ett rus helt klart. Smyger med det och ”skåpsuper” för att ingen ska märka. Även om jag förstår att det inte är bra och bestämmer mig för att vara nykter så är det som att en röst inom mig tar över och jag lyckas alltid se till att det finns kall öl i kulen och hittar alltid en anledning att ta en öl, vilket alltid blir fler. Jag tror jag dricker för att jag blir uttråkad annars, eller att jag är trött och lever på energin som ruset ger. Jag vet att jag måste sluta, och jag tror att helt alkoholfri är enda sättet för att vara måttlig kommer bara eskalera för har man tagit en vill man alltid ha fler. Det är lätt att så här i bakfyllan övertala sig själv att jag ska aldrig mer dricka men jag vill verkligen det. Jag vill inte känna sug, jag vill inte att mina tankar bara ska gå till när ska jag få dricka igen och jag vill inte ha det här beroendet längre. Jag vet allt det här men ändå tar djävulen inom en över hela tiden. Jag ska försöka använda det här forumet för att ventilera och som terapi för mig själv. Hoppas jag fixar det den här gången…

LillaVideung74
lör, 2024-04-20 - 10:52

Välkommen hit Thompa90. Här finns många likasinnade som dagligen kämpar med vår destruktive och bossiga alkoholdjäuvulspolare. Några av oss här har klarat av att klippa banden, några klippt halva bandet o några har inte ens kommit igenom den första lilla tråden. Men vi kämpar o försöker. Fortsätt skriva, det är en slags början på en klurig resa. Önskar dig en bra dag.

thompa90
mån, 2024-05-27 - 09:27

Det är dags för en uppdatering. Helt ärligt har det inte gått så bra, det har gått riktigt dåligt. Drickandet har fortsatt och det känns som det börjar spåra ur. Det känns som att det blir värre och värre för varje vecka. Jag har fortfarande inte hittat anledningen till varför jag dras till alkoholen men av någon anledning finns suget alltid där. Jag tror till viss del stress men också understimulans är en bidragande faktor. Det är fortfarande ingen som vet om min problematiska relation till alkohol, jag lyckas dölja det bakom att det kan vara gutt att ta en öl eller så när det är fint väder, man ska grilla, ha myskväll eller är ute på restaurang. Det som min familj inte vet om är att det slutar inte där för mig. Jag lyckas alltid hitta ett sätt att få i mig mer om det är så öl eller annan sprit/vin spelar inte så stor roll bara jag kan dricka mer... Än så länge är det ingen som har märkt det eller kommit på mig men det är väl bara en tidsfråga om man fortsätter så här. Som igår var det väldigt fint väder och vi satt ute hela familjen. Det var en söndag och då "ska" man ju inte dricka något egentligen men det var så fint väder så jag sa att jag tar en öl här i solstolen. Det slutade med att jag i smyg tömde en halv flaska vin och en halv flaska gin typ. Idag vaknar man upp åter igen med betongkeps, ångest och trött som f*n

Jag vill verkligen bli fri från det här och jag inser att jag har ett problem och att total avhållsamhet är det enda rätta. Jag vill lyckas men det är sjukt svårt! Det finns så mycket alkoholkultur på sociala medier, med vänner och i mitt huvud. Jag lyssnar på beroendepoddar och läser mycket men det hjälper liksom inte. Det är som att något annat tar över inom mig och jag följer bara med, även fast jag inte vill, för jag vet att det är en skön känsla i kroppen att få det där ruset när man druckit några öl..

Idag får vara början på ett nytt kapitel och jag ska försöka vara mer aktiv här för min egen skull för att få ett utlopp för min problematik.

Carisie
mån, 2024-05-27 - 11:00

@thompa90 Hej. Jag inser att du skriver under alkoholfri men tänker att jag svarar ändå fast jag befinner mig under måttlig.

Jag körde 2 mån helvitt och hade sedan en plan för hur jag vill att det ska se ut. Helvitt för att bryta mönstren . Det enda jag egentligen vill tillföra är att jag tror att det är bra att göra upp en plan och följa den. Involvera din partner i din plan för även om du smyger har din partner garanterat koll- du kan läsa några trådar i anhöriggruppen om du inte tror mig. Gör självhjälpsprogrammet och fyll i alkoholkalendern. Alla har olika strategier som att "ta aldrig första glaset" tex. Jag som är under måttlig har "släpp aldrig garden" som ledord men framförallt så följer jag min plan.

Hoppas det går bra för dig framledes.
🩵

thompa90
mån, 2024-05-27 - 14:13

@Carisie Tack för din kommentar! Bra kämpat och att du har hittat din väg som funkar för dig! Jag vet att det är stort att säga att man aldrig mer ska dricka men för mig tror jag det vore det bästa alternativet. Det är som att det känns ovärt att bara dricka lite, när jag dricker vill jag alltid ha mer. Bara dricka 2-3 öl känns totalt bortkastad när man kan dricka 8-10 istället, om du fattar hur jag menar.

Jag har alltid varit den som har druckit mycket, sen alkoholdebut i tonåren tills nu i mina 30+ så är jag ofta den som blir fullast på fest. Men i festsammanhang är det accepterat. Nu är verklighete att man är på mindre fest men alkoholen har liksom stannat kvar i mitt liv ändå. Jag tror att mitt yrke har påverkat min problematik då det kan vara mycket middagar, drinkar och så vidare som görs. Nu när jag är tillfälligt ledig från det jobbet så har den rutinen stannat kvar med att man dricker mitt i veckan och det har bara eskalerat till större mängder.

Just nu vill jag koncentera mig på mig själv och vill inte röra till det mer i livet utan kommer hålla det här för mig själv tills vidare och använda det här forumet där jag kan vara anonym och ventilera mina känslor.

Jag måste identifiera min triggers och varför jag börjar dricka för att kunna motverka den där första som alltid leder till fler. Jag tror den strategin jag behöver är "ta aldrig första glaset". Jag måste bara acceptera den tanken för när man varit nykter några dagar så kommer suget igen och man lurar sig själv till att det är inte så allvarligt utan man kan ta nåt glas en onsdag när det varit stressigt för att varva ner, även om jag vet innerst inne att det inte stannar vid en öl.

Just nu har jag ingen alkohol hemma så steg ett är att inte köpa hem mer. Finns det inget hemma så kan jag ju inte dricka det!

Awoa
mån, 2024-05-27 - 16:07

Hej,
jag känner igen mig i det du skriver. Jag tar också alla chanser jag kan till att berusa mig. Hemma så ljuger jag för min man om vad jag druckit, gömmer, smyger och tasslar. Vill bli alkoholfri för jag har insett att jag inte kan dricka lite, det går inte. Jag har på senare tid tagit till alkoholen under lunchrasten och sen jobbat. Ingen som helst rädsla för vad det kan sluta med. Det är nu en dörr som öppnas och jag tänker försöka att vara helt vit.

Har också börjat dricka tidigt och är nu 37 år med två underbara barn, bra jobb, fin man och ett vackert liv, som jag enbart saboterar med alkoholen. Men den är där, den ljuger för mig och säger att den gör mitt liv bättre. Det ÄR sjukdomen med det. Att den får mig att tro att jag behöver den. När den endast tar allt ifrån mig. Jag ska börja med att vara vit den här helgen, sen nästa vecka så ska jag kämpa igenom mig nästa helg och nästa och nästa.. Men det svåra blir på fredag, att köra hem från jobbet. Att inte köra vänster till systemet, att köra höger, hem till dom jag älskar.

Jag finns här och stöttar dig, jag vet hur svårt det här är.

roppåhjälp
mån, 2024-05-27 - 17:08

@thompa90 hej!
Här har du en till med barn under 10 som det gått riktigt utför: smyger, dricker SPRIT som jag aldrig tålt. Min familj vet inte att jag smyger men de vet att jag ofta blir för full. Skäms så oerhört att mina barn sett mig så. Haft ångest sedan 02:00 i lördags då ja vaknade efter en lucka och kände nej nej nej vad håller jag på med.
Jag har svårt att se mig sluta( ja vill bli måttlig men jag vet inte om jag kan.

Jag har satt upp ett första mål, SMYG inte! Det är orsaken till karatefyllan varje gång.
Började också väldigt tidigt (12 år tror jag) och är idag mellan 30-35 år

Älskar ruset och att koppla av. Tror det är för att jag har så många inre nedklankande röster och är så osäker i mig själv att jag försöker finna en paus de och kassa gener. Uppväxt med för mycket alkohol och vet hur de kan kännas i magen och nu har jag utsatt mina egna för de fruktansvärda.

Kämpa på nu! Visst ska vi fixa detta? 🌸

Ny dag
mån, 2024-05-27 - 17:22

@roppåhjälp @Awoa @thompa90 Fortsätt läs och skriv här, här finns många som är och/eller har varit i samma situation och stödet här är fantastiskt. Det finns även bra böcker att läsa, Annie Grace, Craig Nakken, Allen Carr är några författare som jag kan rekommendera. Idag är vi nyktra🌱

thompa90
tis, 2024-05-28 - 10:37

@roppåhjälp @Awoa tack för att ni delar med er av er kamp och berättelse! Jag känner igen mig i mycket av det ni skriver. Vi är ungefär samma ålder, jag är också inom spannet 30-35. Fortsätt kämpa!

Nu är jag 1,5 dag nykter och suget har redan kommit tillbaka. Jag förhandlar med mig själv mer eller mindre konstant och en del av mig försöker övertala den andra att "det är inte så farligt" eller "alla dricker det är en del av livet". Idag var jag inne i stan och gjodrde några ärenden och jag är riktigt stolt att jag inte åkte till systembolaget och köpte på mig mer. Jag har fortfarande slut i förråden som helt klart gör trösklen högre till att börja dricka. Målet just nu är att inte köpa mer, men det är väldigt kortsiktigt, samtidigt försöker jag fundera på hur mitt liv på sikt ska se ut, vad är min berättelse. Vad kan ja stå för och stå fast vid. Jag tror fortfarande på 100% avhållsamhet för mig är det bästa även om det är det svåraste.

Lite bakgrund om mig så har jag aldrig haft särskilt med problem i livet. Jag har inget stort familjetrauma, jag har växt upp i en trygg familj på en trygg plats, fått ett bra jobb och fin familj. Men, jag som person har alltid varit sökande, testat gränser, njutit av euforin av ett rus. Jag tycker det är kul. Det har nog blivit en del av min personlighet tyvärr.. Det var kul i ungdomen men nu känner jag det mer som ett hinder för mig att blomma ut som egen person utan alkoholen.

Jag vet att alkoholism har funnits i familjen men det är typ 2-3 generationer bort och inget som finns hos mina föräldrar eller ens deras föräldrar.

När jag tänker på att jag bara varit nykter 1,5 dag och att det redan känns jobbigt så börjar jag reflektera över att jag har nog aldrig varit nykter en längre sammanhållen period. Sen jag började dricka typ 16-17 år gammal så har jag nog aldrig varit nyktern en hel vecka. Visst förut kanske det var 1-2 öl på en helg och jag kunde dricka som en "normal". Senaste tiden har det spårat ur.. Men ändå, det har alltid funnits där.

Kämpa på, en dag i taget! Kul om ni också vill dela med er av vad ni känner och hur ni tar er igenom det här. Känns konstigt att hålla det hemligt men jag är inte redo att berätta för någon "riktig" än..

roppåhjälp
tis, 2024-05-28 - 11:11

@thompa90 härligt att höra ifrån dig här igen! Kämpa! Jag känner igen rösterna. Ungefär idag eller imorgon brukar de börja. De är inte så farligt, barnen kanske inget märkte osv osv också är man där igen på fredagkvällen och vill dö på lördag natt när de värsta ruset gått ur. 😥 och ångesten växer, vad har jag gjort, hur mycket har dom sett. Fyfan..

Jättebra att ni ingenting har hemma det hjälper verkligen! Riktigt strongt att du inte svängde förbli systemet 🌸
Tyvärr har vi massor och jag är inte heller redo att berätta för min sambo så de får finnas här. Känner mig dock väldigt beslutsam i att inte bli full i närheten av barnen en enda gång till. Förlorar jag dom kommer allt gå åt helvete.

Alla kan trilla dit, det är bevisligen så 😢 fint att du delar med dig lite av din historia 😊

Här finns alkoholismen i familjen både hos mor och far, farfar och farmor 😥
Uppväxt i princip ensam då jag fått klara mig själv, aldrig haft någon vidare självkänsla, ätstörningsproblematik och självskadebeteende tidigare i åldern.
Utöver de ett riktigt trauma för 4 år sedan som jag inte kan gå in på.
Uppehåll ifrån alkohol under graviditeter och sedan annars som mest 2-6 veckor. Debiterade med alkohol redan som 13åring. 😖

Jag vågar inte sätta för ”höga” mål och säga att jag inte ska dricka mer men första målet är aldrig mer full framför barnen och jobba därifrån, tagit hjälp av självhjälpen här inne och känner igen allt än så länge 🌸

thompa90
ons, 2024-05-29 - 07:23

2 dagar nykter, in i dag 3. Tyvärr är det kämpigare än jag trodde. Stötte på ett par triggers igår tex när jag fixade i trädgården och gick in i garaget så stod det där 2 tomma ölburkar från något smygdrickande. Blev genast sugen igen. Likaså på kvällen efter en stressig och uttömmande dag så ville jag ta en öl eller tolv. Det hjälper verkligen att inte ha något hemma och jag hoppas det tar mig över första bucklan för att sen få det lite lättare i tankeverkstaden.

Jag har olika triggers har jag kommit på men en stor del är när det är för stressigt och jag känner mig överväldigad, som en väg att fly ut ur min kropp men ändå vara där, låta det gå på autopilot när man är lite lullig. Men jag tror också en trigger är när jag är trött, jag borde egenligen stanna upp och vila men jag hinner liksom inte med allt som händer i vardagen. Det är något jag måste jobba på att sätta mig själv längre fram istället för sist.

Ikväll ska vi grilla, det är lill-lördag. Suget kommer komma igen. Jag får förbereda mig mentalt..

Önska mig lycka till..

Awoa
ons, 2024-05-29 - 07:49

Thompa, hoppas att det gick bra igår. Det är verkligen svårt..
Men jag vet att det här går, men hur mycket jag än vill så faller det ändå.

Jag föll dit både i måndags och igår. Måndags så slank 2 långburkar öl ner och igår en flaska bubbel. Jag har insett att jag kan inte ha alkohol hemma. Det är absolut omöjligt.
Något jag också reflekterade över är att människor jag har försökt berätta för att jag är alkoholist så förminskar dom det jag säger, att det inte är så.
Men det här är första gången som jag öppet säger det till mig själv, första gången jag erkänner, förstår och ser det. Så resan har precis börjat och jag kommer gå till VC och be om antabus om det är så att det här beteendet fortsätter. Jag orkar inte mer.

Såg ett fantastisk ted-talk som jag vill dela med mig av. Gav inspiration och pepp! Så hoppas det kan göra det till er också. https://www.youtube.com/watch?v=MLKj1puoWCg&list=PLaGOzwY0Dq-LDqy61WiaT…

Hoppas alla mår bra idag!

vår2022
ons, 2024-05-29 - 08:20

@thompa90 Kämpa på nu och kom igenom den första jobbiga pucken/tiden, då kommer det att lätta upp! För mig lättade det upp mycket vid min femte dag, alkoholångesten lättade och jag kände mig så mycket fräschare. Det gav motivation framåt. En bra grej är HALT, att när sug kommer stanna upp och känna efter om du är H (hungrig), A (arg), L (ledsen), T (trött) och att tex äta lite om du är hungrig, få ur dig ilska, gråta ut eller vila.

Efter en tid som nykter blev jag mer chill och kunde lyssna på kroppens behov och faktiskt sitta en stund för att varva ned och få ur mig olika känslor. Sedan fortsätta med det jag höll på med. Jag blev mer effektiv så och hann med bättre. Ikväll när ni ska grilla, fokusera på hur skönt det ska bli att vakna nykter imorgon och slippa alkoholångest och att vara bakis. Klappa dig själv på axeln över hur stark du är som är nykter, hur bra du mår av det och att det kommer att bli lättare ju längre tid du är som nykter.

Jag har varit nykter i över 2,5 år och jag är så oerhört tacksam för mitt beslut att sluta dricka. Jag mår så bra och kan hantera motgångar på ett helt annat sätt. Att vakna nykter varje morgon och dricka mitt goa kaffe, is the shit!😎 Kämpa på nu! Det blir bättre! Släpp inte din fina start!💪

roppåhjälp
ons, 2024-05-29 - 12:54

@thompa90 visst är de svårt med A hemma. Vi har hur mycket som helst. Gör detta utan sambons vetskap så spriten får finnas. Mitt stora mål är inget smygdrickande och ingen full mamma.

Hoppas de går bra med grillningen idag, gillar du läsk? Alkoholfri öl? Köp hem det 🌸 kör hårt och försök motstå ikväll för du kommer i så fall må så myglet bättre då när du vaknar imorgon bitti

Awoa
tors, 2024-05-30 - 09:00

Är verkligen så skönt att äntligen ha fått öppna dörren och skriva med er. Igår så drack jag inget och är glad och stolt över det.
Hur gick det för dig @Thompa90? Hoppas att det går.

Jag behöver köpa det jag drack upp för att inte min man ska märka att det är borta. Sen behöver jag stå emot att dricka upp det själv igen. Den här loopen är så sned och sjuk att jag inte ens själv kan förstå att jag håller på så här.
Gud vad jag har ljugit, för mig själv, för min man, för mina vänner.. Usch.. Men det finns bara idag. Det finns bara nu.

Kämpa på alla!