av Niha58

Niha58
fre, 2024-05-31 - 11:26

Bor sedan 4 år tillbaka med en person som är alkoholist. Han har mörkat sitt drickande och förnekat när jag konfronterat honom.Jag levde i konstant ångest och stress och hade alltid en klump i magen då jag kom hem efter jobbet i vilket skick han skulle vara i. Jag satte ultimatum - han fick välja mig eller alkoholen. Valde mig sa han och slutade dricka. I ett års tid drack han kontinuerligt i smyg vilket spädde på min ångest och oro. Förnekade när jag konfronterade honom. Allt sprack när han blev tagen för rattfylla Han fick alkolås och gick på samtal på soc. Sa det var för min skull. Själv var han säker på att han kommit över sitt beroende och aldrig mera skulle dricka alkohol. Har tagit antabus de gånger han varit hemifrån och gör det under FaceTime med mig. Han har lagt över sitt beroende av alkohol till alk-fri Nejgroni (0,5 ) dricker mycket av det - börjar redan kl 10.00 vardagar och fortsätter tills han går och lägger sig. Nu i augusti tar tiden slut med hans alkolås på bilen och min ångest är så stark att han skall återfalla. Han blir arg då jag uttrycker min oro och säger att jag inte lita på honom. Jag ser det som att hans beroende finns kvar och han har börjat ” förberedelser ” mot ett liv med alkohol igen genom att dricka mer alk fri öl samt alkoholfritt rött vin. Nu har jag bett honom boka tid hos sin kontakt på soc för ett gemensamt samtal så att jag får berätta för honom om detta så att han lyssnar och inte kan vifta bort min oro.Jag är så bestämd i att separera om han dricker bara ett glas alkohol för jag vill inte leva med en alkoholist och all den ångest och psykiska ohälsan det innebär för mig. Just nu är vår relation på paus..jag håller mig avvaktande - vill inte gå in i något som är ohållbart egentligen. Mitt liv vill jag leva i lugn och ro och inte bli polis/kontrollant i mitt eget hem. Bara för att han prioriterar alkoholen före mig.

Niha58
fre, 2024-05-31 - 13:07

Funderar inför augusti när han slipper sitt alkolås i bilen att köpa alkoholmätare som jag kan kräva att han blåser i när jag känner mig orolig om han druckit och han förnekar…funderar också kräva att han tar antabus varje dag men tänker också att det kan han trixa med. Han jobbar hemifrån och är aktiv med att beställa hem varor..tänker att det blir hur lätt som helst för honom att smyga och mörka för mig när jag är på jobbet och jag skall gå med ständig oro -misstänksamhet och ångesten. Det känns som något stort jag måste baxa runt och aldrig släppa kontrollen över. Känns svårt att tänka att det är en sådan relation jag vill leva i. Jag vill tro på honom men jag litar inte på honom.

Carisie
fre, 2024-05-31 - 14:50

@Niha58 Hej 👋🏼 Ditt inlägg fladdrade förbi och det kunde varit skrivet av mig i en annan tid. Tankar som omedelbart väcks - han har aldrig slutat så han kan inte återfalla. Han blir arg för att du läser av honom korrekt. Du baxar mycket riktigt omkring på ett medberoende som tär på dig. Vill han inte förändras finns det inget du kan göra - mitt ex var iaf ärlig nog att säga att han valde alkoholen så jag kunde slänga ut honom efter att trampat runt länge nog i den kvicksand du beskriver. Jag är inte religös men sinnesrobönen hjälpte mig många gånger på väg ur mitt medberoende.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

🩵

Niha58
fre, 2024-05-31 - 17:49

Jag hör ju själv att det låter så utjatat men han har så många bra sidor. En fantastisk man som jag helade mina sår med efter ett 30 årigt äktenskap med psykisk misshandel. Jag trodde jag träffat min själsfrände.. det tråkiga är att jag inte längre känner mig attraherad av honom.. sexlivet fungerar inte men många andra sidor av ömhet och närhet…han hjälper mig mycket praktiskt eftersom jag inte är så händig själv..han har liksom gjort att jag känner mig beroende av honom ..skall jobba bara några år till och är rädd för ett liv i ensamhet när vi kunde ha det så bra…vi har inga gemensamma barn - mina har älskat honom och hade toppenrelation men de blev såååå besvikna när han åkte in för rattfylla…deras relation är inte lika nära som tidigare…han märker det men låtsas som inget …

Niha58
fre, 2024-05-31 - 17:51

Jag hör ju själv att det låter så utjatat men han har så många bra sidor. En fantastisk man som jag helade mina sår med efter ett 30 årigt äktenskap med psykisk misshandel. Jag trodde jag träffat min själsfrände.. det tråkiga är att jag inte längre känner mig attraherad av honom.. sexlivet fungerar inte men många andra sidor av ömhet och närhet…han hjälper mig mycket praktiskt eftersom jag inte är så händig själv..han har liksom gjort att jag känner mig beroende av honom ..skall jobba bara några år till innan jag går i pension och är rädd för ett liv i ensamhet när vi kunde ha det så bra…vi har inga gemensamma barn - mina har älskat honom och hade toppenrelation men de blev såååå besvikna när han åkte in för rattfylla…deras relation är inte lika nära som tidigare…han märker det men låtsas som inget …

Niha58
fre, 2024-05-31 - 20:16

@Carisie tack ! Så fint med bönen den är ju så.bra …skall läsa den flera gånger och låta den sjunka in..Känner mig bara så ledsen och ambivalent…han märker det och blir ännu mer uppmärksam och hjälpsam vilket tynger mig med skuldkänslor… nästa vecka skall han åka till sitt lantställe och han kommer att face-tajma med mig varje morgon när han tar antabus i min åsyn ..…hatar mig själv när jag är tveksam till om det verkligen är antabus eller bara Treo han dricker ..men att jag känner så är ganska talande för hur lite jag litar på honom och jag vet inte om jag orkar ha detta järngrepp om honom…och vara ett steg före allt han företar sig. Hela tiden känna misstänksamhet och ångest. Medberoende heter det..

Kärringen
fre, 2024-05-31 - 20:45

@Niha58 jodu det är ju lika här, det går en tid så är det som man tror att nu har han skärpt till sig .
Sista gången jag såg min för en vecka sedan då hade det gått lång tid innan..... då tänkte jag att hjälp va fort det går utför nu 😔

Åsa M
fre, 2024-05-31 - 21:43

@Niha58 kära, fina du. På din beskrivning låter det som att du är hans sjuksköterska och inte hans livspartner. Tänk efter om det är avsikten med er relation? Det låter som om han aldrig slutat dricka och ljuger och manipulerar hej vilt. Snälla, ta hand om DIG först!

Niha58
fre, 2024-05-31 - 22:02

@Åsa M tack för att du svarar - blir så glad… sjuksköterska känner jag mig inte som snarar som polis vakt eller kontrollant och måste ha järnkoll hela tiden..smakar alltid på hans alkoholfria drink och kollar att det är 0 promille i ölen han dricker.. går också igenom hans väskor och även bil, garage med jämna mellanrum där brukade han gömma tidigare… så är den osminkade sanningen om jag skall vara ärlig…vill helst slippa men kaniner låta bli…det är väl det som är medberoendet…

User37399
fre, 2024-05-31 - 22:11

@Niha58 men du så kan du ju inte göra/ ha det..,
Blir han inte arg? Du blir ju som en barnvakt, kan du verkligen ha kvar känslor i kombination med detta…
Du kan aldrig, precis som jag inte kunde, ändra en annan person..

Åsa M
lör, 2024-06-01 - 06:37

@Niha58 ja, medberoende är det helt klart, men är det kärlek? Ta hand om DIG, jag säger det igen för vi som är fast i medberoende utplånar oss själva i ivern att förändra det som inte kan förändras. Vi sliter ut oss för att förmå någon, som inte alls vill sluta dricka, att sluta dricka. Vi tror på alla lögner för att det gör att vi känner oss trygga i kaoset. Och tiden går, och inget blir bättre...

majsan
lör, 2024-06-01 - 20:30

Det som har hjälpt mig med mitt medberoende är anhörigstöd som alanon. Där lärde jag mig att följa sinnesrobönen och släppa taget. Den litteratur man fick köpa därifrån har jag läst av och an i flera år. Det som hände var att jag började bygga upp ett eget liv och därmed slutade leva för honom och kring honom. När han drack blev jag inte längre rabiat men tyckte inte heller synd om honom i hans ångest. Jag fokuserade på mitt helt enkelt, på mina vänner och mina intressen. Det betydde att jag långsamt insåg att han egentligen inte var så stor del av mitt liv. Jag ville inte festa eller ens dricka tillsammans med honom så gick på fest ensam, jag räknade inte heller med att han skulle finnas där i viktiga stunder i mitt liv. Nu har jag nyss lämnat honom, trots att det känns svårt för jag vet nämligen det här med alkoholistens två sidor, den ena underbara människan som man blev kär i och den andra som färgas av beroendet. Men jag tror att jag, trots att det tagit mig 10 år, äntligen vågat lämna relationen var att jag först dealade med mitt medberoende. som jag fortfarande måste deala med såklart. Gränssättning är en stor del av det t.ex. Det skönaste för mig på anhörigmöten var att man inte skulle ge råd utan endast dela med sig av sin egen erfarenhet. Ibland behöver man höra "lämna" men ibland vill man bara att nån lyssnar eller delar liknande erfarenheter. Kram på dig. Välj att göra någonting enbart för dig, det är en bra början.

Niha58
sön, 2024-06-02 - 04:35

Tack för ditt inlägg. Viktigt det där att bara bli lyssnad på. Jag har fått många bra synpunkter och råd här i forumet men jag förstår att alla går ut på att jag måste lämna honom - att det är kört. Det går inte att ha en kärleksrelation med någon som har alkohol som prior 1. Så det har blivit lite svårt att fortsätta dela mina tankar om hur jag tänker och rädslor och våndor. Det kanske är så att det är omöjligt att fortsätta i en relation men jag är inte ännu där att jag kan komma fram till det inom mig till 100 % utan jag är en process som tar tid. Har fått rådet att vara rädd om mig och tänka på mig själv. Självklart är det viktigt för mig. Men min sambo är en person som har två sidor. En sida som är fantastisk och som gör mig så glad och trygg och så den andra sidan som ger mig bråddjup förtvivlan ångest och sorg. Att skriva här och försöka reda ut mina tankar och känslor är ett sätt att föra mig vidare i denna process. Så viktigt att få dela och få andras erfarenheter. Men även viktigt att bara få sätta orden och uttrycka mig. Det är inte enkelt att lämna. Även jag liksom många andra här har en historia av svek och psykisk misshandel. Har levt med detta i hela mitt liv känns det som - att inte ha blivit respekterad. Har för 9 år sedan gått igenom svår separation som var på mitt initiativ. Kände mig så stolt att jag klarade att lämna. Alla minnen väcks upp igen samt stor sorg. Mitt förhållande med denne nye man som gav mig så mycket glädje och trygghet samt respekt nu visar sig bara är ungefär det samma igen, Att jag helt enkelt lurat mig själv och blivit lurad. Jag är inte där ännu att greppa det. Därför behöver jag detta forumet för att komma vidare. Vart det blir vet jag inte ännu…

Åsa M
sön, 2024-06-02 - 07:27

Det är fullt förståeligt. Vi är tyvärr många här som har den här formen av anknytningsstil och därför tror jag det är vanligare att man får rådet att avbryta och jobba med sig själv än att försöka ändra på någon annan. Innan man ser sina mönster och förstår att man kan ändra dem blir det ju ingen ändring. Många kramar 🤗

Niha58
sön, 2024-06-02 - 11:25

Vad är era erfarenheter av att beroendet övergår till alkoholfria alternativ. Jag lyssnade på En Beroendepod igår där frågan var just om man kunde rekommendera att man använde alkoholfria alternativ under en tillfriskningperiod. De rekommenderade det inte eftersom det triggar igång hjärnan att minnas alkohol. Jag har stöttat min sambo att dricka alkoholfria alternativ men märker nu att han MÅSTE ha det varje dag helst kl 10.00 på vardagsfm. När jag påpekar att jag tycker han dricker för mycket och för ofta av dessa drycker blir han förbannad och menar att jag kräver för mycket och att det inte är farligt alls. Han köper inte mina argument. Jag tycker att han inte alls är fri från sitt beroende eftersom han bara flyttat över till andra produkter..beroende hjärnan styr honom lika mycket fortfarande.