@Himmelellerhelvette Jag känner igen mig så mycket i det du skriver och även i hur mina barn är, ena mer osynlig och den andra som alltid synts och hörts😁. Det kan även plåga mig ibland att jag inte varit så tillgänglig som jag hade önskat, men att det ändå aldrig är försent att finnas för dem. Den osynliga skrev ett sms för någon vecka sedan om sin tacksamhet om att jag var en bra mamma, bara sådär apropå ingenting. Jag beskrev tillbaka min tacksamhet och glädje för att det kändes så❤️. Den synliga är mer verbal och uttrycker sina känslor mer. Så det är aldrig försent❤️

@vår2022 Nej det är aldrig försent❤️ Så underbart med ett sådant sms❤️
Min osynliga har börjat kramas mer och spontant och pratar mer, kryper ur sitt skal sakta men säkert. Att den osynliga omedvetet haft känslan av att det inte spelar någon roll att synas gör ont men det är min tolkning. Jag har inte fått den tolkningen bekräftad. Det är väldigt lätt att analysera och tänka sig fram men det betyder inte att det är så. Det är nog mycket det dåliga samvetet som spär på känslorna. Eftersom den som syns och hörs hela tiden tagit all uppmärksamhet kanske den osynliga varit sån oavsett om jag hade druckit eller ej. Jag vet verkligen inte om och hur mycket skada jag gjort dom. Jag har ju druckit i smyg och hållit mig väldigt sysselsatt så det inte skulle märkas att jag hade druckit. Tyckte jag att det blev att det märktes gick jag och la mig och sov. Så jag tror att det som gjort djupast sår är att jag varit mentalt frånvarande och en väldigt upptagen mamma. Den äldsta förstod mycket mer att det dracks alkohol ofta och kan nog dra slutsatsen att det dracks mer än normalt. Jag är oerhört tacksam över att det aldrig varit fyllefester, fyllebråk och att jag alltid haft stort behov av att det ska verka som jag sköter mig. Det är ju ganska långt upp i ålder som dom fick lägga sig tidigt och då kunde jag gasa på när dom sov, när dom blev äldre var dom upptagna med Playstation, TikTok, Nintendo och sånt på kvällarna så då såg dom heller inte, kom dom, låtsades jag vara väldigt inne i filmen på tv. Kram❤️

@Himmelellerhelvette Jag tänker att det handlar mycket om de egna tankarna och känslorna om att inte riktigt ha varit så närvarande pga alkohol men att det är den egna upplevelsen och barnen kan ha en annan upplevelse. Mycket skedde som sagt inte för öppen ridå. Jag har pratat lite med barnen om det och bett om ursäkt. De har som äldre sett att jag varit påverkad, men de säger inte så mycket om det. Då har jag mest varit lite hajpad och glad. De är stolta över mig för att jag dricker men liksom inte mer än så. Jag säger att de kan ha mina gener och bör se upp, den osynliga dricker inte alls och men den som syns gör det, men verkar ha det under kontroll. De är ju vuxna nu. Känner ändå att vi kommer allt närmare varandra eller att de närmar sig mig på något sätt, men de är ju inte heller tonåringar längre och relationen blir en annan. Vad gäller den osynliga så är han mer lik sin pappa. Mer introvert och inte så socialt beroende av andra. Eller att sociala sammanhang inte ger näring, det tar mer energi. Jag kan känna lite oro för det, men tänker att jag lätt blandar in mina egna känslor i detta. Att vi är olika jämfört med mig och den som syns. Genom att inte ”blanda” mig i och försöka pusha åt något håll, utan bara finnas där, stötta och lyssna in så kommer närmanden. Vi har fina samtal när initiativet inte kommer från mig. Vi är olika och jag har lärt mig mycket av det och jag stöttar det fullt ut och det ger oss en trygg relation på bådas villkor. Kanske därför jag fick det fina smset❤️ kram❤️

@vår2022 Du låter som en fantastisk mamma. Ja det är så viktigt att vi lär oss att hantera våra egna känslor som just det dom är. Det är våra känslor som vi inte ska spegla på våra barn. När vi ger dom utrymme att växa som egna individer och samtidigt visar att vi alltid finns om dom behöver oss blir det fina relationer tror jag. Inte vara för på och inte heller vara för off. Kram

@vår2022 Intressanta tankar som alltid från dig, nu senast om barnen. Har en massa goa ungar som är vuxna för längesedan och vet ju att de sett mig berusad på fest då och då, främst från de yngres övre tonår. Inga skandaler, men ändå... Oftast glad och alldeles för högljudd. Jobbigt att tänka på, men går inte att göras ogjort. Vet också att de pratat om det sinsemellan, att jag druckit för mycket ibland.

Fick ofta alkohol i present när de kom så det tolkar jag som att det ändå inte var alltför hemskt - för dem alltså. Hur mycket jag än skäms av att tänka på det, hjälper det ju inte om jag inte pratar om det. Vilket jag inte gör.

De är dock imponerade av att vi närmar oss två års A-uppehåll. Självklart dricks det mindre vid alla våra sammankomster då vi inte håller oss längst fram och plockar fram eller fyller på.

Vi har en god kontakt och jag tänker att det kan ligga som en grund för att det aldrig blev en otrygghet. Just nu finns inget behov av att prata om det som varit, men vem vet hur det blir framöver. Ibland är jag sugen på att berätta hur det verkligen var, för det vet de inte ett dugg om.

Nu blev det mycket om mig även i din tråd, men orden bara kom.

Du är en härlig inspiratör och klok så det räcker och blir över. 🥰 Tack!

Kram kram

@Vinäger Hej och vad roligt att du kikar in i min tråd😁. Det är bara intressant att få ta del av dig och dina tankar i min tråd, då blir det mer av ett samtal och tack för dina fina ord❤️.

Tänker att samtal om olika saker oftast kommer när tiden är mogen eller när det liksom är ”dags”. Eller så kan det också vara så att det inte blir något samtal om det inte finns behov av det. Kanske har vi behov men inte barnen.

Jag kan ha börjat försöka prata om ”mina” saker för jag har tyckt att det är viktigt att de vet, men intressent har inte varit så stort. Som att de vet vad de behöver veta och sedan kan lite frågor komma om det vill veta mer. Jag tänker att jag ofta lagt för mycket fokus på hur jag kanske har ”skadat” dem istället för att rikta fokus på allt lyssna på dem och det som de genomgår. Det blir liksom så självcentrerat och lite offerkofta, typ kan jag ha medverkat till att hen mår så dåligt? Man har fullt upp med sig själv och sitt egna liv.

Vi visar ändå vägen ur något dåligt och de ser det hända och lär sig av det. Då behöver de heller inte lägga energi på att oroa sig över hur deras mamma mår och kan få möjlighet och plats att komma med sina egna problem istället. Så jag försöker att lyssna bättre och inte blanda ihop mina känslor med barnens känslor. Dras jag med i skuldkänslor om att det är mitt fel, så försöker jag tänka att jag är självcentrerad och att det faktiskt inte handlar om mig, utan om dem. Om saker jag gjort sitter som en tagg hos dem hoppas jag de känner sig trygga över att kunna komma till mig och prata om det. De har hört mig så många gånger prata om min mamma, och även sett, där jag inte kan säga saker som skulle kunna vara en kritik mot henne utan att hon blir offerkofta och hur viktigt det är att kunna ha olika åsikter och att jag välkomnar dem i det. Där är jag verkligen glad att jag kunnat bryta upp helt annan mark och riktning jämfört med min mamma. Vi är lika på många sätt men här är vi helt olika, i alla fall när det kommer till nära relationer och kunna uttrycka sina åsikter utan att bli en offerkofta.

Ha en fin fortsatt skön sommar!❤️

Andra veckan av min semester och jag känner mig så bortkopplad från jobbet och det känns skönt. Vi är på vårt lantställe där alla mina syskon med barn och min mamma med man träffas en vecka varje sommar. Det ligger naturskönt vid en sjö och det är så lugnt och stilla. Stämningen är god och allt flyter på så bra och det gör mig glad inombords. Det har så många gånger legat konflikter i luften och stämningen har varit allt annat än god. Tror även att konflikterna som utspelat sig har lett till att vi är mer försiktiga och omtänksamma om varandra. Man måste ta stor hänsyn till alla när de är så många nära och kära på samma plats en längre tid.

Min nykterhet har gjort mig så mycket mer stabil och balanserad och jag tänder inte till på samma sätt längre. Min roll har även varit en slags förmedlare i relationer, men även den har jag dragit mig ur så mycket mer. Jag är mycket av en fixare, men jag lyssnar nu även på mina egna behov vilket jag tidigare körde över. Det gjorde mig stressad och instängd. Det dricks knappt någon alkohol här och även det bidrar till ett lugn. Under åren har vi druckit mycket mer alkohol och det är inte en bra ingrediens i detta sammanhang. Nu får vi så mycket mer tid för bra samtal och är mer närvarande och tillgängliga för varandra. Vi skrattar, spelar spel, tränar, lagar mat, bastar och badar, lagar och fixar med det som behövs, åker på utflykter och trivs i varandras sällskap. Jag kommer alla så mycket närmare som nykter när jag inte drar mig undan för att dricka mitt vin och gå in i min alkoholbubbla. Jag stressar inte upp mig och troligen drar även jag över ett lugn som en slags brobyggare i olika relationer. Jag har fina samtal med mina barn nu när vi har mer tid för att umgås och jag känner så mycket kärlek i mitt hjärta.

Jag känner också en ny slags värme och kärlek till min mamma, jag ser henne på ett annat sätt och det tror jag gör henne lugn. Jag har inte känt varma känslor på många år, mer sorg över vår relation. Även hon har bidragit och gjort framsteg med sig själv och jag har dragit mig ur det medberoende jag satt fast i. Det har även hjälpt henne att gå vidare och må bättre. Det har tagit sina år och det har varit slitigt och kämpigt, men nu är vi här och det har gett resultat. Jag gav igår henne en kram och sade att hon ser så frisk och fräsch ut och att hon verkar må så bra. Det kom från hjärtat och hon sprack upp i ett leende och blev så glad❤️

Jag är så tacksam för min nykterhet och att få känna så mycket kärlek och värme som jag gör❤️

@vår2022

Hej min "gamle 70 dagarsvän" ☺️ jag vet precis vad du menar med att man är mer stabil och välbalanserad , stubinen får brinna bra länge innan jag ids reta upp mig på folk,det har inte hänt än utom på mig själv förstås, där kan jag svära högt om jag fumlar med nåt så det blir fel.😄

Likaså den där tacksamheten man känner och tankarna som i bland kommer "att sluta med A. är f..n det bästa jag har gjort i livet"
Det är en ganska skön känsla.😊

Jag går in här och läser ibland och skulle så gärna vilja önska högt till alla de som kämpar här på forumet.
"Orka fortsätt på den nyktra vägen det blir bara bättre och det kommer en dag när ordet alkohol inte ens finns kvar i huvudet på er."
Svårt att tro men det är sant.

Du får ha det så bra.🤠

@Jan.3. Men hej!😁 Min gamla vapendragare! Vad kul att du tittar in. Vad roligt att höra att du också mår så bra och att det är nykterheten som bidragit till det. Visst är livet så bra som nykter och tänk vad bra vi mår som nyktra! Ta mej fan det bästa beslutet i livet😁. Ja, att muttra och banna sig själv är ok när man klantat till det😂. Jag håller med om dina ord till alla kämpar och det handlar så mycket om att orka hålla ut och tro på att det kan bli och att det är så mycket lättare att leva som nykter. Vi är ett levande bevis för det, ingen fejk eller fake news.

Ha det fortsatt gott min vän❤️

@vår2022 så fint och härlig, kärleksfullt inlägg❤️ Jag är fortfarande där i processen att jag är besviken och ledsen på min mamma, jag låter mig fortfarande såras men du ger mig hopp om att tro på processen. Jag vet att jag inte kan ändra något annat än på mig själv och min inställning till henne men den går inte skynda på utan är en process som allt annat och en dag har jag släppt taget och känner mig fri tror jag❤️
Kram

@Himmelellerhelvette Ja, tror också att det handlar om följa den egna inre rösten om var gränsen går liksom. Att går man över denna gräns så kommer man inte att bli fri. Min mamma försökte att dra mig tillbaka genom att vara sårad, säga att hon är en dålig mamma mm, en offerkofta. Jag har så många gånger gått tillbaka, i medberoendet. Men denna gång, för många år sedan, vällde ilskan ur mig och jag kände mest hat. Då kunde hon vara så giftig tillbaka. Det handlar om att min mamma inte fått det hon behövt av sina föräldrar i sitt liv, fått mycket skit och dålig självkänsla. Hon både stöter bort och vill vara nära och tror att hon inte är omtyckt och inte duger.

Hon är medveten om dessa saker men det blir mycket projektioner och primitiva känslor när hon triggas. Hennes medvetenhet om detta har också gjort att hon någonstans kan förstå. Hur som helst så har jag dragit mig ur medberoendet för att överleva själv och för att kunna bli stark i mig själv. På så sätt har hon också tvingats utveckla sig om hon vill ha kvar någon relation till mig. Det har kostat mycket och vi har inte haft så mycket kontakt. Jag tror hon insett att hon riskerar hela relationen om hon inte släpper taget, att jag inte kommer att komma tillbaka till det som varit. Släpper taget om sina oförätter hon tycker hon blivit utsatt för och vill ha en ursäkt för = att det är mitt fel. Hon har släppt taget och hon har gått vidare och det känns äkta. Jag har varit väldigt osäker på hur allt ska utveckla sig och det har varit en sorg.

Vi kan ha djupa samtal om många saker, men att gå in djupt i det som hänt oss har jag insett är för svårt för henne och troligen skulle det inte leda framåt. Vi vet var gränsen går och jag tror och hoppas att det är en bra och framkomlig väg som håller för oss båda. Jag är ändå glad att vi är där vi är idag❤️

Tack för att du delar detta viktiga @vår2022. Jag tycker man borde prata mer om hur relationer ser ut så man slipper känna skam när man vill klippa en relation. Det är så viktigt att kunna göra det du gjorde. Klippa helt för att kunna skåda relationen på distans och få grepp om hur relationen påverkar en. Är relationen viktig för båda parter hittar man ett sätt som fungerar precis som ni gjort. Annars är det nog så att man bara får släppa det och gå vidare. Min pappa är väldigt narcissistisk och får mig att må så dåligt utan att jag kan sätta fingret på varför, min syster är likadan så dom har jag klippt med. Det är en sorg, jag har förlåtit dom många gånger men tillslut gick det inte mer, det kändes som dom bara ville trycka ner mig fast att dom inte förstod att dom gjorde det? Min mamma däremot är ju så otroligt snäll, jag önskar så att hon kom ur sitt missbruk. Kram

@Himmelellerhelvette Ja, det är viktigt att prata om och det finns en skamkänsla i att inte tycka om sina föräldrar och en stor sorg. Inget jag velat prata om med andra. Mina föräldrar skiljde sig när jag var typ 9 år och jag bodde hos min mamma. Då var det inte vanligt att man tog varannan vecka samt att vi bodde i olika städer. Min pappa har varit väldigt frånvarande som pappa och vi har inte haft så mycket kontakt. Jag har saknat honom och det har varit en sorg att han inte funnits där. För drygt 10 år sedan ville han få plats i mitt liv och tills slut kunde vi försonas efter några år och jag bjöd in honom i mitt liv. Jag är glad att vi hann det innan han gick bort för snart ett år sedan, men han har missat många år av mitt liv. Han var också så snäll och jag har inte riktigt berättat om hur det var för mig. Det är svårt när någon är snäll, att bli arg på denne. Det är nästan lättare när någon är arg. Men båda måste ha en vilja att försonas och göra gott för varandra för att det ska bli bra. Man måste känna det inombords och att det är äkta. Jag tänkte ofta att jag inte hade någon pappa på riktigt och när det brakade med min mamma funderade jag ofta på att bryta kontakten helt. Det var då jag förstod att jag var medberoende.

Jag är glad att jag drog min gräns mot min mamma och hon sade igår att hon nog är överkänslig och lätt kan tolka saker fel och negativt. Att det bottnar i dålig självkänsla hos henne. Jag sade att jag är glad över att hon har denna självkännedom. Utan det skulle vi inte ha kunnat komma vidare. Vi var överens om att gå vidare, att värna om varandra och vi var glada över att vår samvaro denna vecka fungerat så bra och att det varit trivsamt. Det känns som att vi båda känner oss tryggare i varandra och vem vet, kanske kan vi en dag samtala djupare om det som skavt och att hon kan ta emot det utan att gå i försvar och offer. Fast på ett sätt känns det som att det är underförstått och att vi kan gå vidare med vetskap om detta. Min mamma har alltid funnits där för mig, men det finns en gräns och jag tar en dag i taget.

Kram❤️

Skrev inlägget hos Se klart, men klistrar in det här, där det var tänkt från början.

Så intressant med våra mammor. Jag blir irriterad på min, bara jag tänker på henne. 😁 Då är hon ändå snäll och vill så gärna vara omtyckt, men upplevs mest jobbig.

Min mamma växte upp med våld och noll ömhetsbetygelser. Jag försöker ha det i åtanke - att det faktiskt blev en välutbildad och hyfsat social person av henne ändå - men det går ändå inte.

Min uppväxt var kärleksfull, men kantad av psykisk ohälsa. Båda mina föräldrar mådde dåligt i långa perioder. Det var jag som var förälder i omgångar, speciellt under min tonårstid, när mina föräldrar skilde sig.

Jag har skrivit dem i min tråd - orden som psykologen sa när jag i vanlig ordning försvarade dem och deras sätt att hantera min uppväxt: Ja, de gjorde vad de kunde, men det räckte inte.

Vilken tröst det var att höra det. För så var det ju, de gjorde vad de kunde. För mig och mina syskon räckte det inte. Däremot är jag tacksam för kärleken från dem. ❤️

Tack för att du låter oss alla komma till tals i fin tråd, Vår. Så givande diskussioner, åtminstone för mig.

Kram till er alla 🥰

@vår2022 Det är det snälla i mamma som gör att det är svårt att bryta medberoendet men det är också svårt med känslorna som kommer av att pappa drar på sig offerkoftan, att hans dotter är så hemsk som inte vill umgås, han ska gärna få med sig så många som möjligt i detta med att vara emot mig. Få andra att förstå att han bara är snäll och att det är mig det är fel på. Är inte det manipulativt? Det är många som lyssnar på hans version och inte bryr sig om att fråga om min. Han gråter och är så förtvivlad när han berättar hur jag sårar honom för andra och flera gånger har olika släktingar och vänner till familjen frågat hur jag kan vara sån mot min egen pappa, han är så ledsen, säger dom. Det finns ingen förståelse alls för att pappan gjort upprepade saker som sårar som tillslut lett till att dottern insett att hon mår för dåligt av relationen för att låta den fortgå. Jag har varit väldigt utsatt genom hela livet för hur han pratar om mig till andra. Många bildar sig uppfattningen om att jag är kall och hård medan jag egentligen är obeskrivligt sårbar. Jag tar in allt och ältar om och om igen vad jag gjort för fel. Jag kommer fram till att jag inte gjort fel, att jag blivit feltolkad utan chans att försvara mig varenda gång. Ändå går jag ofta runt med känslan att jag kanske är den elaka, kalla, hårda, tänk om det är jag som är narcissisten? För en narcissist vet inte om att den är det, tänk om det är jag! I hela mitt liv har jag gått och gjort skulld till min som inte är min. Blir jag anklagad för något kan jag gå och analysera detta så länge att jag tillslut inte vet om jag gjort det jag anklagats för eller inte.

Nu blev det djupt men det behövde komma ut tror jag. Det är häftigt att orden kommer samtidigt som man skriver ibland, det är som att saker bara lossnar och jag får ord på känslorna, det gör ont att skriva men det behöver få komma ut. Kram❤️

@Vinäger Tack för ditt inlägg i min tråd😁. Jag tycker att det är så givande att få ta del av varandras erfarenheter gällande svåra saker vi oftast bär inom oss själva och få en djupare diskussion om det. Vi kan då hjälpa varandra till nya infallsvinklar och även få bekräftelse.

Så tänker jag också, att de gjort så gott det kunnat, men att det inte riktigt räckte. Och det som inte riktigt räckte är något som man själv behöver fixa till för att må bra. Mycket gott har jag också fått från dem och som jag är tacksam för. Vi är en del av dem men vi är också en del unikt eget jag och vi får göra vårt bästa för våra barn❤️.

Ha det fint!❤️

@Himmelellerhelvette Ja, det är bra att det kommer ut😁. Jag tar tacksamt emot diskussioner på djupet. Då kan vi hjälpa varandra och kanske även synliggöra sådant man lätt själv blir blind för.

När jag läser det du skriver om din pappa så tänker jag på gaslighting. Det är ett begrepp som jag tagit till mig på senare tid. Lägger in lite text som jag hämtat från nätet om det. Det är en form av psykisk manipulation där syftet är att få en person att ifrågasätta sig själv och sina egna sinnen och upplevelser. Målet är att du ska börja tvivla och inte längre lita på din magkänsla. Vanliga företeelser vid gaslighting är anklagelser, psykisk misshandel och att ge felaktig information. Narcissister använder gaslighting systematiskt för att störa din uppfattning om verkligheten och för att få makt och kontroll och sänka din självkänsla. Det är alltså en medveten attack av narcissisten att ljuga och fabricera att olika händelser och samtal aldrig har ägt rum och försöka övertyga dig om att det är något fel på dig. Att du är mentalt instabil. Först tänker man att man har uppfattat fel, kanske var det jag som missat något? Sedan när man inser att det är återkommande händelser börjar man i regel försvara sig , till sist känner man inte längre igen sig själv och börjar tro på de ord som gaslightaren säger om en.

Jag tycker att du ska lita på din magkänsla och skydda dig själv för att må bra. Att din pappa pratar vitt och brett om dig, er relation, tycker jag talar för att han är opålitlig och gränslös. Man pratar inte illa om sina egna barn inför andra. Finns inte på kartan om man är en kärleksfull förälder. Det är verkligen sorgligt HoH❤️. Och du gör inte något fel när du håller avstånd till honom.

Det jag tänkte mycket på när jag var i mitt värsta med min mamma var ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”. Att jag inte skulle ge mina ”onda” tankar uppmärksamhet, för då skulle det ske tillväxt där och det skulle främst bara drabba mig. Jag lade mer fokus på att hålla min gräns och att stå på mig, bygga upp min styrka genom det. Att fokusera på att det jag kände var rätt och att jag gjorde rätt. Jag sade att jag inte ville diskutera med henne, att jag har mina tankar och att hon får ha sina tankar. Att var och en får själv bedöma om man handlat fel och om man behöver ha skuld. Min mamma kände mycket skuld och kunde inte hantera det och ta på sig sin del. Hon ville ha en ursäkt och det kändes fel för mig. Det skulle bli som ”vanligt”, man släpper det, det reds inte ut ordentligt, jag är medberoende och sen blir det skit igen om jag skulle säga eller göra något som inte passar eller som hon tar illa vid sig av. En maktobalans där man tassar runt henne.

Så jag stod på mig, tog långt avstånd och lät min uppmärksamhet gå till att sluta dricka, ta reda på mina behov, stärka upp min självkänsla och fokusera på mitt liv och mitt välstånd. Ta mitt egna ansvar för mig och låta andra ta sitt ansvar för sina liv. Inte låta det ta plats i mitt liv för det fick mig bara att må dåligt, även om det handlade om mina föräldrar. Göra mig till en helt egen person utefter mina behov, ta ansvar för det och bli tillgänglig för dem jag ville finnas till för. Det kändes som en befrielse att tänka så. Det har också givit effekt, med både min pappa och min mamma. Även om det inte skulle ha blivit så, kände jag att det var min enda rätta väg att gå fram i mitt liv för att jag skulle den bästa versionen av mig själv.

Sköt om dig! Kram❤️

Idag firar jag 1000 dagar som nykter!😁. Jag har verkligen fått vara på en fantastisk resa under denna tid och jag har utvecklats så mycket som människa. Processen har skett på så många livsplan och det har varit så spännande och intressant. Livet har fått en mening som jag inte trodde fanns. Alkoholen stod i vägen och både fördunklade och förmörkade min själ och min tillvaro. Jag klarade ändå att gå framåt länge i livet med alkohol, men det gick trögare och trögare tills det till slut sade stopp. En långdragen och utdragen livsvandring med mycket ångest och mörker där jag till slut inte visste var jag började och slutade.

Tack och lov tog jag mitt alkoholberoende förnuft tillfånga och lyckades sluta dricka. Jag orkade inte med mitt ångestfyllda liv mer och hade hopp om att det kunde bli bättre som nykter. Livsglädjen och mitt liv som ändå var så bra på andra sätt, fanns där i djupet under den tjocka blöta filten av alkohol. Jag hade tagit mig ur ett olyckligt äktenskap, jag hade utbildat mig, jag hade ett bra jobb, jag hade mina fina barn, jag hade ett fint hem, fina goa hundar, en familj och jag hade en man och ett bra äktenskap jag älskade. Så den tunga, tjocka och alkoholindränkta filten åkte av för 1000 dagar sedan och jag kunde börja andas lugnt igen. Mitt liv fick en ny start och det har också blivit 1000 gånger bättre!

Tack Vår för att du tog chansen till att förändra ditt liv och tack alla fina forumvänner för att ni finns! Tillsammans blir vi starka och kan förflytta berg! Min fantastiska resa går vidare och jag ska fortsätta att undersöka och vara nyfiken på livet och vad det kan erbjuda. Kram ❤️

@vår2022

Jag gör ingen större utläggning i dag😄 det blir bara.
⚡💥🌟💫🎉
💐🥀🌹SNYGGT JOBBAT!! 🌺💐🌷
🎉🌟💫🪷⚡💥

Ha det så bra. 🤠