av zamira

zamira
tors, 2024-08-29 - 21:36

Levt ihop med min man i 29 år.
Alkoholismen har kommit smygande de sista 10 åren för att blir värre och värre. Han drack aldrig inne utan bara ute i garaget eller liknande, i smyg. Och kommun full, som om jag inte skulle märka.
Han började förstå att jag närmade mig en gräns, han fick panik över att jag skulle börja prata om detta. Att det skulle komma ut. Att folk skulle få veta.
Så han valde att avsluta sitt liv.
Så nu står jag här.
Jag har så många tankar. Han började förstå att det skulle komma ut, var det därför? Hade jag kunnat göra något annat?
Jag går sönder.

Carisie
tors, 2024-08-29 - 22:00

@zamira Jag beklagar sorgen och att det gick så långt. Vad som driver en människa att avsluta sitt liv finns oftast inget svar på om personen inte uttryckt anledningen. Eller efterlämnat ett brev eller motsvarande.

Jag förstår så väl att du söker svar men försök att få hjälp med sorgehantering och vad DU behöver i denna stund.
❤️

gros19
fre, 2024-08-30 - 08:21

Så sorgligt och så onödigt kan man tänker, men tyvärr kan man inte hindra någon från att ta sitt liv. Förstår dina tankar om du kunde gjort något. Naturligt för man vill ju ha det ogjort. Nu är det du som är kvar och mitt råd är att ta emot den hjälp du kan få. Terapeut vårdcentralen, kurator, sjukhuspräst etc. Det är mycket tankar och känslor du bär på. Vi anhöriga ställer nog alltid frågan - kunde jag förhindrat detta.

Åsa M
fre, 2024-08-30 - 08:39

Jag tror inte man kan förhindra att någon annan mår dåligt. Man kanske kan avlasta lite och lindra lite, men mer är svårt att göra. Förstår att det är oerhört tungt och chocken gör att man inte kan tänka klart. Ta hand om dig, prata med kurator, det hjälper. Det tar tid att förstå och lära sig hantera det, sorgen går aldrig över.

zamira
fre, 2024-08-30 - 08:55

@Carisie tack. Ja det är väl det som är det svåra just nu. Vad vill jag?

De här månaderna har jag mest farit omkring, arg, här hemma på gården, och tagit hand om allt som blivit liggande när någon med långt gången alkoholism inte orkat göra något. Och då kommer ju tankarna, tänk om jag hade tagit tag i detta tidigare? Men samtidigt vet jag ju, att jag inte kunde börja slänga hans saker för att jag ville rensa upp och hålla snyggt. Men den djäkla tanken kommer ändå.

zamira
fre, 2024-08-30 - 08:57

@gros19 tänker att jag ska gå på lite alanon möten framöver. Vårt äktenskap höll på att rasa pga alkoholen. Jag är i bitar pga alkoholen.
Måste börja jobba lite med det. Men skuldkänslorna kommer och går.

Den psykolog jag fick från vårdcentralen var helt värdelös så jag ska söka upp ngn ny här framöver.

zamira
fre, 2024-08-30 - 08:59

@Åsa M den där jäkla alkoholen, hur den förändrar personer, förstör livet för så många.
Förändrade honom till någon som var sur och butter, såklart kanske abstinens och dåligt samvete. Hans ångest över att han förstod att jag började ledsna totalt på att han var full.

zamira
fre, 2024-08-30 - 09:35

sorgen är så oändlig. Samtidigt saknar jag inte alkoholen. Jag saknar honom som person, men inte den han var när han var full. Den tomma blicken. Egoismen.
Det kändes länge som vi levde parallella liv.
Så lämna honom var jag på väg att troligen göra. Men det här?

has
fre, 2024-08-30 - 11:02

@zamira så brutalt, så orättvist och så hemskt💔

Alkoholism gör saker med hjärnan som förvrider och förändrar människor tills vi inte känner igen dem längre. Din man var svårt sjuk i en sjukdom som kräver egen insikt för långsiktig förbättring.

Jag är säker på att du gjorde allt du kunde. Just där och just då.

Vi medberoende har så otroligt mycket förståelse och medkänsla med alla andra, men är ofta väldigt hårda mot oss själva. Men vi är inte heller några robotar som klarar av att agera perfekt i varje tillfälle (ingen vet heller vad ”perfekt” skulle vara).

Du kunde inte göra mer. Det här är inte ditt fel.

Hoppas du har turen att träffa en bättre terapeut nästa gång (jag hade istället turen att träffa någon riktigt bra på vårdcentralen), ge inte upp för de bra finns där ute.

Skickar omtanke och styrkekramar❣️

zamira
sön, 2024-09-01 - 17:35

@has tack. Jo jag ska prova någon psykolog till. Hon jag fick satt helt tyst och så skulle jag hålla monolog.
Skuldkänslor finns, han hatade att jag började bli öpppen med att han drack. Skrev det tom i avskedsbrevet. Att jag svek honom. Hur lätt är det att leva med?

User37399
sön, 2024-09-01 - 17:47

Mm.. min bästa väns man tog sitt liv.
Hon betraktar det som en sjukdom som kan ta ens liv såsom cancer.

Det går att leta upp så mycket man kunde ha gjort. Men nej, detta är inget du kunde stoppat.

Den friska delen av din man skulle säkert säga lev släpp skuldkänslor minns det fina o lägg din energi på barnen.

Kameleont
sön, 2024-09-01 - 23:59

@zamira
Så obeskrivligt hemskt det du beskriver. Lider när jag läser o önskar jag kunde lätta din börda.
Kan bara föreställa mig känslorna du tampas med - samtidigt med allt praktiskt o barnen ❤️

Känner så väl igen konstant smygdrickandet i garaget o sen komma in som om inget hänt o allt är som det ska. Berusad även av sitt eget ego. Full o nöjd i stunden.

Måste också uttrycka min ilska som bubblar upp mot en så fruktansvärt egoistiskt handling som att i avskedsbrevet uttrycka att du skulle ha svikit honom.
Det är en sjuk hjärna som kan lämna något sådant efter sig till den som står en närmast.
Kom ihåg det, när det river o ältar runt i dig: det var sjukdomen o alkoholen som talade och inte egentligen din man!

I långa loppet, hur vi än tänker, trixar o planerar så kan vi (vi som står bredvid) inte göra förändringen.
Det beslutet är deras.

Så oerhört sorgligt hur det slutade för din man.
Önskar jag kunde säga något som lindrande din o barnens sorg...

Tänker på dig!

zamira
sön, 2024-09-08 - 19:47

@Kameleont tack. Ja jag försöker fokusera på just det, att han var sjuk.
Sen om han var en alkoholist som började supa sönder sin hjärna, eller om han var deprimerad och självmedicinerade med alkohol, eller bipolär och självmedicinerade, det är egentligen oviktigt. Han var rejält alkoholberoende.
Smygandet ute i garaget, kommer in full och tror att jag inte märker något.

Och jag håller med dig, att jag svek, för att jag ville ta hjälp och stötta honom i kampen mot alkoholen. Det var så viktigt att ingen skulle veta. Så det knäckte honom.