av Sattva

Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

Sattva
sön, 2024-08-25 - 11:13

@Varafrisk Jag kunde sova så sett, men bävade för att gå hem efter dagens slut. Jag mådde inte alls bra av henne, men visste ju att det var tidsbegränsat. Och att jag inte kommer att bo med henne igen!

Andrahalvlek
sön, 2024-08-25 - 14:49

@Sattva Oj, oj, oj. Du fick verkligen pröva ditt tålamod. Att backa är alltid det bästa i sådana lägen, det är liksom inte lönt att gyttjebrottas med grisar. De trivs av misären, det är deras livsrum. Men synd att det ska bli så när yogan i sig är en underbar upplevelse. På en sådan intensiv kurs borde verkligen eget boende vara standard, så man någon gång per dygn får släppa garden helt.

Kram 🐘

Sisyfos
mån, 2024-08-26 - 06:50

Oj, vilken pärs! Troligtvis gjorde du helt rätt. Hade nog inte varit någon idé att säga nåt, men vilken jobbig människa. Att kritisera andra sådär rakt på sak… för saker som ligger hos en själv…. Hoppas du tipsade om din anknytninfsmönsterskurs (även om det känns som om hon behöver en grundkurs i bemötande kanske).
Svårt att bo med någon som är så grinig. Tänker att det finns en liten ledtråd när någon direkt gör anspråk på sovrummet. Dä ser man främst till sig själv. Jaja, tur att kursen var bra och att du fick positiv feedback i övrigt. Det kan ju ha stört henne. Ha det fint Sattva!

Sattva
lör, 2024-08-31 - 08:09

Lördag. Haft min första "vardagsvecka" som separerad/särbo. Varit otroligt trött. Och skör. Får inte riktigt ro i detta nya. Varit ledsen o arg; varför väljer maken att flytta 40 mil bort??? Att bli särbos var nödvändigt, inget att tveka på där, men han valde verkligen det bästa för sig, inte för oss. Och då kommer tankar om att jag inte betyder mer än så. Och där brukar jag säga till mig själv att sluta tänka i de banorna, hans val handlar inte om mig utan om honom.
Det kommer ta tid att landa. Men jag har så mycket bra och fina människor omkring mig så jag landar mjukt.

Jag tittar in hos er jag brukar, men har inte riktigt orken att skriva idag. Jag kommer igen senare!

vår2022
lör, 2024-08-31 - 08:21

@Sattva God morgon! Det är en stor förändring i ditt liv och en slags separation också. I det kommer sorg och massor av tankar och känslor, fram och tillbaka. Visst är det en jobbig känsla att inte bli vald men som du säger har ni har båda gjort ett val, han sitt och du ditt. Att det kommer många känslor innebär ju också att det ni har haft har betytt något för dig.

Det tar sin tid att landa och vad fint att du har människor omkring dig som hjälper dig att landa mjukt. Sköt om dig❤️

Andrahalvlek
lör, 2024-08-31 - 09:24

@Sattva Ja, det kommer ta tid. Det är en typ av sorgeprocess som man måste ta sig igenom. Jag minns min första ensamvecka i lägenheten som igår, trots att det blir 11 år i december. Barnen var hos sin pappa (de bodde varannan vecka). Min tv lyckades jag inte få ljud på, bara bild. Jag vägrade ringa och be om hjälp. Jag satt i min nyinköpta fåtölj och tittade på en tyst tv-skärm, och det var så tyst att jag hörde klockan i köket ticka. Fy fan. Och det var ändå mitt beslut.

Jag genomlevde en snarlik sorgeprocess när äldsta dottern flyttade hemifrån, men inte lika mycket när yngsta flyttade. Då var jag så delaktig i processen, och sov hos henne i flera veckor under en övergång. Att komma hem var då bara skönt.

Det är först senaste året, med lillprinsen som sällskap, som jag på riktigt njuter av min självsamhet. Vi är flockdjur, så man måste vårda sina gemenskaper. Tycker så synd om äldre som är helt ensamma, där hemtjänstens besök då och då är den enda ljusglimten.

Kram 🐘

Varafrisk
lör, 2024-08-31 - 23:21

@Sattva Kom igen när du känner att du har ork❤️ Jag kan förstå att det är många känslor som åker berg- och dalbana inom dig vilket jag tänker är helt förståeligt. Även om du är trygg i att du gjorde det rätta valet innebär det inte att det inte smärtar. Var sak har sin tid men så skönt att du har fina människor omkring dig.

Allt det bästa t dig❤️

Kram🌺

Se klart
mån, 2024-09-02 - 22:34

Kram kommer här med. Allt nytt kräver lite tid. Eftersom vi behöver integrera det nya- och inte bara ”hoppa över” till något annat. Man ska väva ihop sin historia, mönstret behöver inte bli vackert men hänga ihop. Tänker på dig och ser fram emot vår träff på senhösten! Då hinner vi prata om allt, kram

Sattva
lör, 2024-09-07 - 09:42

Tack snälla, fina ni! Det är verkligen en skatt o gåva att ha er härinne🙏❤️

Veckan som gått har varit tuff mentalt. Men det är något jag bara ska igenom. Är så sorgsen, så hudlös. Jag är tagen lite på sängen att må såhär. Trodde jag skulle känna frihet o lättnad. Men som ni har skrivit, en separation tar tid att landa i. Och vi är ju fortfarande gifta o ett par. Det är väl det som gör det tudelat också.
Är just nu o hälsar på hos honom. Allt känns så konstigt. Vi har det fint när vi ses. Det tog 6 h att komma hit, åkte direkt efter jobbet vid 16 o var framme 22. Åker hem igen imorgon vid 12. Ses igen om 3-4 veckor. Ska försöka att inte tänka för mycket kring "Vart ska det här leda?"
Och som min väninna sa, han kan ju faktiskt åka till mig också, men bo annat håll, om han o min dotter inte kan ses. Ja, det kan han ju. Har inte tänkt på det.

Tittar in till er alla imorgon på tågresan hem!🌸🌸🌸

Sattva
sön, 2024-09-08 - 12:42

Påväg hem från maken. Haft en jättemysig helg. Har under helgen landat i att bara ta tillvara på o njuta av de helger vi har tillsammans. Här och nu. Inte fundera så mycket framåt. Det blir bra, allt blir som det ska vara. 🌸🌸🌸

Sattva
lör, 2024-09-14 - 09:49

Lördag igen, och härligt väder!
Veckan som varit har varit både- och verkligen. Men jag känner ändå att jag är påväg upp ur det tunga, skönt!

På plussidan finns att jag bär med
mig den goa känslan från förra helgen hos maken. Vi har det fint när vi ses. Så länge det är så, är det gott så. Jag ska bara njuta av det som är, och leva på i mitt övriga liv.
På plussidan också medarbetarsamtal i veckan, med mycket positivt från min chef.
Och igår hade vi en sån mysig 18-årsmiddag härhemma för sonen. Det var jag, sonen m flickvän, dottern. Vi hade en riktigt fin kväll. Tar med mig den i hjärtat.

På minussidan har jag svårt att hitta rätt med dottern. Jag trodde att vår relation skulle bli bättre när maken flyttat. Det ÄR den, men vi hamnar fortfarande i konstiga lägen där hon plötsligt går från vuxen till barn. Då får jag ta emot så mycket anklagelser så jag blir alldeles tömd på allt. Då känns allt så hopplöst o jag känner mig otroligt värdelös. Det finns också mycket skam i botten. Att jag misslyckats som förälder.
Var hos familjerådgivaren i veckan. Det blev inte så bra. Följande är mina tolkningar av samtalet: Hon verkade inte så glad över att jag släppt tankar om skilsmässa och planerar att fortsätta träffa maken. Hon undrade om jag glömt all skit som hänt, hur trött jag varit på makens sätt.
Hon verkade samtalet igenom trött o irriterad (på mig). Hon fick upprepa saker vi pratat om vid tidigare samtal (ja, jag hade tappat de perspektiven). Hon verkade liksom missnöjd med att jag var ledsen. Att jag backat i utvecklingen. Hon sa till mig mer eller mindre att jag får räkna med dotterns sätt. Men inte HUR jag ska hantera det. Bara stå pall.
Det sista hon sa var att jag inte kan gå kvar som samtalsterapi, att det är familjerådgivning hon utför. Att jag kan komma ett par ggr till dock. Vi bokade en återbesökstid om en månad. Jag har faktiskt avbokat tiden, skickade ett mail till henne. Skrev att jag är tacksam över den hjälp jag fått.
Och hon har verkligen hjälpt mig. Men detta senaste samtalet hjälpte mig inte. Och hon har ju rätt. Egenterapi får jag söka på annat håll.

Så där är jag i livet just nu. Men det kommer bli bra!
🌸🌸🌸

Geggan
lör, 2024-09-14 - 09:56

@Sattva låter som en usel familjerådgivare tycker jag? Hon skall väl inte lägga in egna känslor? Även om det ju känns lite som för bra för att vara sant att ni nu kan ha det bra efter allt som hänt. Men vad vet jag- allt är inte svart eller vitt! Kram!

Se klart
lör, 2024-09-14 - 10:52

Godmorgon och god lördag @sattva
Låter som dina vågskålar trots allt tippar över på plus. Har ju själv haft ett antal tonåringar varav iaf en mycket arg dotter. Som vi bråkade, kämpade, stred.
Du är inte en dålig förälder. Punkt. Du är (minst) bra nog. Men kanske blir det ett ”omedvetet” tryck på att dottern ska ”leva upp till” nöjdhet nu när du förändrat så mycket i ditt liv för hennes skull? (Inom citat det sista också)
Tänker att föräldratiden med tonåringar och unga vuxna är bland det tuffaste man går igenom. Det är ett evigt processande för både barnet och mamman, det finns inget färdigt svar, det är snåriga skogar.
Man växer själv, barnet växer och blir vuxen.
Som förälder är barnens reaktioner stundtals helt obegripliga, det är bara att hålla i relingen, ”jag älskar dig hur illa du än beter dig men det här beteendet kan jag inte acceptera i vår vuxna relation” typ. Inte lätt! Och som Tranströmer skriver ”det är som det ska”.
Kram 🥰

Andrahalvlek
lör, 2024-09-14 - 15:22

@Sattva Fy sicken otrevlig terapeut. Ville hon sätta check på att hon ”lyckats” med dig, eller vadå? Utveckling är sällan spikrak, den kan vara väldigt krokig och ibland halkar man efter eller tar ett steg bakåt.

Jag tycker att det är bra att du och maken har en god relation, behåll den så länge ni orkar. Mår han bättre i sin nya vardag så blir han sannolikt mycket trevligare att umgås med. Gamla oförätter mår ingen bra av att älta. Han betedde sig som han gjorde för att han inte mådde bra. Det gör inte hans beteende mindre fel, men om/när han mår bättre får han en chans att visa upp de goda sidorna igen. Det är väl bara bra för alla parter? Sen kanske det inte är hållbart i längden att pendla så långt, men där får du själv känna efter hur det känns. Du ska inte slå knut på dig själv för att behålla relationen - lyssna inåt.

Angående dottern kan jag tyvärr inte alls råda. Min äldsta hade aldrig en rebellisk period, och den yngsta har för det mesta andra beteendeproblem. Men jag tänker att unga kvinnor oftast är slavar under svajiga hormoner, och humöret blir därefter. De har inte heller ännu lärt sig tygla sitt humör, vet inte hur de ska agera när de känner plötslig ilska och frustration. Man får nog göra som man gjorde med en trotsig treåring - lugnt inse att det är en utvecklingsfas, fösa varsamt framåt, inte själv gå upp i affekt, och tydligt markera var gränsen går.

Jag hade en kollega som nästan dagligen grät över de konflikter hon hade med sin dotter. Sannolikt bråkade de så mycket för att de var väldigt lika till sättet. Det man tål sämst hos antingen sin förälder eller sitt barn är sina egna dåliga sidor. Dottern kom dock ut på andra sidan och de har sen många år tillbaka en kanonrelation. Och kollegan har blivit mormor 😍

Det är en bedrövlig tröst, men ändock en tröst: Det går över. Och egentligen är det allra mest synd om din dotter som känner dessa känslostormar inombords. Hon är inte nyfiken på yoga och meditation? Det hade kanske hjälpt henne.

Kram 🐘