av Jerri

Jerri
mån, 2024-08-26 - 16:22

Det där med att aldrig igen ta första glaset. Jag var styv i korken och trodde minsann att det skulle gå. Även om inte för alla andra så för mig. Så utomordentligt dumt! Livet känns på botten nu. Jag vet att det är för att jag druckit för mycket under för lång tid och att det alltid är värst så här dagen efter, att allt känns som om en bara är ett enda stort misslyckande istället för allt bra som också ryms men det är som raderat. Ett stort garnnystan hoptrasslat fullt av massor av ändar som sticker hit och dit och en inte vet vilken som är den rätta att dra i för att reda ut alltihopa. Så jag har tagit tag i en: att åter börja skriva här. Den onda boll jag lyckats skapa sakta låta lite syre komma in. En sak i taget om så bara liten. I morgon kommer humöret vara lite bättre, jag vet att det tar tid att komma i balans igen.

Jerri
tis, 2024-08-27 - 06:51

@Carisie jag hoppas det. Det måste verkligen vara nog nu.
Vet att den närmsta tiden är den tuffaste. Skönt att vakna upp utan att vara bakis men huvudvärken och det dåliga humöret är här. Har jag arbetar mig nedåt så får jag arbeta mig uppåt. Helst vill jag bara dra ett täcke över huvudet och somna om. Arbetet kallar. I kväll får jag sova igen. Sömnen känns som en bästa vän. Det kommer bli bättre 🌻

Carisie
tis, 2024-08-27 - 06:57

@Jerri Ja det är oändligt jobbigt att resa sig ur den sörja man skapat åt sig - men det går lättare för var dag. 💪🏼
Jag vet att jag skrev i ett inlägg igår om dag 4 vilken är den jobbigaste för mig. Dag 1 är ju bara ångest och div fysiska symtom som man bara måste lida igenom när man väl bestämt sig för att inte "rätta till det" eller "plana ut".

Dag för dag och ibland timme för timme eller minut för minut. Men det går. Det finns många exempel på det. 🙏🏼

Kroppen är stark och du har en kropp - alltså är du också stark 💪🏼 Kämpa!
🩵

Jerri
ons, 2024-09-04 - 12:22

Tack för all pepp. Det har varit tuffa dagar som svajat hit och dit, tyvärr inga helt lyckade sådana. Nu har jag valt att sjukskriva mig för ett par dagar och gårdagen klarades av med bravur, hoppas denna dag blir lika bra. Eller ju symtomen finns där, svettningar, oro, latent ångest. Och så sorgen. Det är sorgen jag vill ifrån, det är den som jag "bara" lyckas döva med smörjan. Jag vet inte vad sorgen handlar om så jag kan inte ta tag i den, inte fånga den. Kanske måste jag som sagt försöka lägga den åt sidan för nu och blicka framåt? Men blir det bra då? Det kan ju i och för sig inte bli värre än vad det är så kanske ska jag ge det ett försök? Jag tror jag gör så och sedan små steg. Som att exempelvis tömma korgen med ren tvätt. Bra saker för min skull. Ett litet mål i taget. Jag vill bara känna mig glad.

Jerri
fre, 2024-09-06 - 17:19

@Carisie Du har rätt i att "man gör det man måste för att nå dit man måste". Jag tror jag behöver, även om alkoholfriheten i sig är det viktigaste, måste hitta ytterligare "sub-mål" som blingar och stärker för att förstärka meningsfullheten när moralen sviktar. Tack!

Jerri
fre, 2024-09-06 - 17:29

I går var nära, så nära. Hällde upp ett glas och hällde ut det. Just nu är det dumma försvaret för att inte låta resten gå att det, vilket inte är en påhittad ursäkt utan sanning, behövs i en planerad måltid för mig och ett par vänner. Det är dumt att jag inte talar med dom, säger som det är men jag är inte där, än. Har i alla fall sagt nej tack till alkohol som dryck och det vet jag dom kommer respektera. Det är heller inget nytt utan någonting jag i större eller mindre (senaste tiden mindre) utsträckning under alla år. Jag vet ju att det är när jag är ensam och ångesten pockar på som det blir och alltid blir för mycket. Behöver hitta alternativ som faller mig i smaken. Har funderat på att läsa en bok, städa, måla... ingenting faller mig i smaken utan blir liggandes i sängen med tankar farande kors och tvärs. Att ingenting göra är ju inte så konstruktivt jag vet men jag får inte tummen ur. Nå väl vaknade nykter i morse och det kändes skönt. Har även avstyrt en middag i kväll. Ett sammanhang där jag vet att alkoholen lätt flödar till och med i större mängd än hos mig. Samtidigt vill jag bara vara runt folk för att inte vara ensam så har bjudit bort mig till en annan vän. Det kommer säkert att bli trevligt men alternativet jag tackat nej till lockar och pockar lite, överskuggar det senare och mer sunda. Jag vet att jag inte kan förvänta mig någonting annat i dagsläget och att det här kommer att ta tid och samtidigt vill jag bara må bra (nu menar jag bra på riktigt och inte bedövat bra) redan nu. Snart är dagen över - jag ser fram mot det såååå mycket!

Jerri
lör, 2024-09-07 - 10:29

Gårkvällen blev bra. Reminder to me: skönheten av att vakna nykter slår kvällsångesten. Kom på hur jag skulle lösa problemet med kvarvarande vinet: hällde upp lagom till dagens matlagning och resten i soporna. Fake it until I make it. Tills hjärnan har fått nya vanespår, ska prova den. Det är en vacker dag och jag ska ta mig ut för att ta ett dopp i det blå. Klarna huvudet och tankarna lite hoppas jag. Jo lite lätt ångest men jag tror att jag egentligen alltid har den, att vinet har dämpat för stunden och ökat den på sikt. Önskar alla en bra dag!

Jerri
mån, 2024-09-09 - 13:59

Måndag. Ja det är måndag. Helgen gick bra. Skönt att vakna nykter och ha en fungerande hjärna igen. Kanske är den inte helt fungerande men bättre än på länge. Fick chans att arbeta hemifrån idag vilket jag inte tackade nej till. Det ger kanske sinnet och hjärnan även mer återhämtning. Jag är fortfarande trött och skäms lite men har lagt mig i soffan nu en stund. Innan dess så gick jag ner till vattnet en bit här i från och svalkade kroppen. Väldigt skönt. Jag borde ju minnas hur lång tid det tog sist innan kroppen började kännas lite piggare. Blir lite rädd att alkoholen ska ha satt någon form av permanent minnesförlust i min hjärna, det känns som att det är mycket jag inte minns. I alla fall så jag är kopiöst trött. Somnade redan vid 21.30 igår och var inte redo att kliva upp i morse när klockan ringde. Svettningarna har börjat klinga av en aning, det känns så bra! Jo suget finns där och flera gånger i dag har jag noterat de förbiflytande tankarna om att jag vill gå och handla. Tankar som: klockan 16 idag går jag förbi systemet och då kan jag göra det och det också...eller bara en sista gång, det skulle vara så skönt och "gott". Jag blir galen på tankarna, dom lämnar mig ingen ro. Bara att vänta ut dom. Skulle som sagt vilja hitta någonting som kan ge mig en intensiv glädje för stunden, när tankarna dyker upp. En bok, en film, ja vad som, men ingenting verkar kunna mäta sig. Så stark den är, kraften.

Amanda L
ons, 2024-09-11 - 22:44

@Jerri Jag vet att det låter otroligt ( det tyckte jag iaf), men en dag är den där kampen över, de där tankarna har försvunnit och du tänker inte alls på alkohol längre.
Din hjärna som blivit tillvand vid alkoholens dopaminkickar vill just nu ha tillbaka sin drog.
Och hittar på alla möjliga skäl.
Men med tiden somnar beroendet in. Och din hjärna kommer att tillverka helt normala lyckokickar igen. Då kan du uppskatta stort och smått i livet igen. På riktigt vara närvarande.
Tyvärr tar det lite tid, men för varje dag kommer du närmare målet.
Under tiden är det bra att hitta på nya vanor, även om de från början inte kan mäta sig med drogen. Men de hjälper. Kanske finns det något du verkligen velat göra som du kan unna dig?
Danskurs, språkkurs, eller annat.?
Jag hoppas du fortsätter kämpa för det är så värt att slippa vara beroende.
Kram! ❤️❤️❤️