Hej alla. Finns det någon mer än mig som känner att det gått för långt med alkoholdrickandet?
Själv är jag en man på 24 år gammal, och jag dricker i stort sett varje dag.
Anledningen till att jag dricker som jag gör, har nog att göra med att jag inte alls mår så bra. Samt, för att få mig lugn för stunden så dricker jag en massa. Sedan fortsätter det, å fortsätter. Sedan när alkoholen tar slut köper jag nytt. ”Oftast är det kvällar jag dricker, samt, in mot tidiga morgontimmarna då ångesten, och oron är som störst då”.
Finns det någon mer här inne, som känner igen sig, och vill vara delaktig i att hjälpa varandra till en bättre vardag? Svara gärna på denna tråd.
Mvh Victor ❤️

@Victor99 Hej Victor! Du och jag är nog olika i hur vi hanterar alkoholen, jag dricker ingenting i perioder, sen får jag ”kontrollförlust”, inte alla gånger jag dricker men många, vilket resulterar i att jag inte kan sluta dricka och blir redlös.

Men jag känner igen mig i att inte må så bra, depressionstillstånd i olika grad som kommer och går, med livskriser, förändringar, osäkerheter/otryggheter. Risk för redlöshet ökar när jag har svackor. Då borde jag inte dricka, för ofta går det utför och sen mår man kemiskt dåligt efteråt, och ångest ökar. Alkoholen spär på så att jag mår mer dåligt.

Du är 24 år och det är all cred till dig att du inser att det finns en problematik. Ju förr desto bättre. Så kan man jobba med det och hitta lösningar som passar en själv.

Jag har absolut inte lyckats hitta en lösning åt mig själv. Men just nu, när jag mår dåligt, kommer jag skippa / dra ner på alkohol ett tag. Det brukar kännas bättre då.

Har du testat att avstå från alkohol några dagar? Klarar du det / hur skulle det kännas?

Har du någon du kan prata med? Det kanske skulle kännas skönt?

Har du övervägt att vända dig till vården för att få hjälp? Eller göra alkoholprogrammet här på sidan?

@Victor99 hej!
Jag är 26 år gammal. Drack inte varje dag när det var som värst men varannan. Mått väldigt dåligt i perioder och använde alkoholen för att dämpa mina känslor, insåg inte hur mycket värre den gjorde ångesten. Idag är jag nykter sen snart 4 månader tillbaka. Det blir lätt en ond spiral när man dricker för att få bot på ångesten med ännu värre ångest som följd. Har du testat söka läkarvård för ångesten?

@Victor99 hejsan.
Har du provar självhjälpsprogrammet här på AH?
Att ha ångest är fruktansvärt.
Vad har du prövat för att hantera din ångest?
Det finns ett gammalt uttryck som säger något i stil med "jag mediterar en timma varje dag förutom de dagar jag är stressad och har mycket att göra, då mediterar jag två timmar".
Jag ar det lite som en ledstjärna. När jag mår dåligt behöver jag göra saker som jag vet sedan tidigare att jag mår bättre av. Det kan vara allt ifrån att promenera en mil till att youtubea en video med mindfullness för att få ordning på min andning.
Även träning hjälper mig.
Sedan jag nyktrade till har jag fått ordning på sömnen vilket jag tror kan bidra.
Du beskriver ångesten på natten och att du dricker då. Det kan ibland hjälpa att dygna sig till en normalare dygnsrytm. Sedan trötta ut sig totalt under dagen för att sen kunna somna på kvällen.

Jag önslar dig lycka till. /LasseochLenin

Hej @Victor99 ! Jag vill börja med att säga Bra jobbat, med att du redan påbörjat en process till ett bättre mående. Första steget är medvetenhet, och reflektion. När du identifierat dina problem, vad som kommer först och därefter så kan du kartlägga i vilka situationer du tar till alkohol som självhjälpmedel, och hur det blir efteråt. Sedan kan du försöka hitta andra hälsosamma lösningar när du har ångest. Om du sedan tidigare har problem med psykisk ohälsa och svårt med att hantera impulser och svåra känslor så är det bra om du ta emot hjälp. Vi kan inte lösa allt själv eller med egna medel, det är därför professionella finns att ta hjälp av, även om det kan kännas jobbigt. Det är ofta vi människor känner skamkänslor över att vi mår psykiskt dåligt, utvecklat ett beroende och ska söka hjälp. Det är inte ditt fel, men det är bara du som kan ändra på det och hur gärna vi än vill det så är alkoholen inte lösningen. Den vill bara dra ner dig djupare i fördärvet.

Börja med ditt psykiska mående och ta hjälp för det. Jag började med att ha rn samtalskontakt via Pratamera, där jag fick under några månader prata med en psykoterapeut om allt ifrån uppväxt, relationer, självbild och hälsa. Sedan tog jag hjälp inom psykiatrin (då jag hade problem med självhat, självskada, suicidtankar, relationsproblem mm) och går nu i DBT (Dialektisk beteendeterapi) och det har hjälpt mig något enormt. Nu tog jag även steget och blev medlem här då jag tror på att samtala med andra i liknande sits kan göra att vi känner oss mindre ensamma. Om jag behöver kommer jag även prova t ex AA, eller annan hjälp för alkoholberoende, men jag tror att det är mer psykiskt. Får du verktyg i hur du kan hantera svåra och jobbiga känslor (tex ångest, stress, oro) på ett hälsosamt sätt, och att stå emot impulser så hjälper det att stå emot impulsen att dricka alkohol.
Så fort jag har ångest eller känner att jag vill dricka så går jag ut och springer eller går, tar en tur med bilen eller något annat. Du behöver acceptera de svåra känslorna och låta dem vara där, men välja att hantera dem på andra vis. Då tror jag att vi kan få bukt på alkoholberoende också. Men det krävs tålamod och styrka och stöd! Du är inte ensam. Kämpa på💪

@Victor99 Jag tror många börjat ta drogen alkohol eftersom den i början är lugnande och avstressande. Den bedövar hjärnan, så att vi blir mindre uppmärksamma, saker suddas ut…
Baksidan är att det krövs mer och mer alkohol för att känna likadant och dessutom får vi mer och mer ångest. Vi kanske uppfattar den som verklig, men mycket skapas rent kemiskt av alkoholen.
Det blir en ond spiral.
Jag tycker du ska söka hjälp hos vården, här eller på jobbet. Om du slutar dricka tror jag du kommer att må mycket bättre redan efter ett par veckor. Så många här som upplevt det..
Så ge dig själv chansen. Hur jobbigt det än verkar så är det mycket värre som du har det nu.
Jag är själv helt nykter sedan ett år och nio månader och det var mitt bästa beslut. Livet är för fint och spännande för att missa.
Lycka till! Jag tror du kan!❤️❤️❤️🙏🏻