av Letlive

Kameleont
tors, 2024-09-12 - 00:05

Visst är det ett medberoende, tänker jag. Absolut.
(om jag utgår från mig själv)
Med förnuftet vet man nog vad som eg händer o sker o vad som vore mest logiskt/praktiskt/vettigt att göra som anhörig. Tex lämna eller ta avstånd.
Men så finns känslorna där. Kärlek, empati o omsorg mm. De grumlar förnuftet. Eller kompletterar, beroende på hur man ser det.
Det är en konstant blandning av logik o känslor i livet. I relationer. Inget är helt svart eller vitt.
Om så vore, så skulle ingen vara kvar i ett medberoende. Eller?

Ja, det kan funderas mycket på och nyttigt att höra olika infallsvinklar o synsätt.
Vi lär o stöttar varandra.
Det är det fina.

Quila
tis, 2024-09-17 - 18:47

Min man provade med antabus för ca 5-6 år sedan, men drack i smyg samtidigt. Han fick då ett väldigt märkligt beteende, gick upp på natten o virrade runt. Kunde ställa sig o kissa nånstans o trodde han var på toaletten. Då förstod jag att nåt var fel, att han drack o tog antabus.
Jag har läst att kombinationen kan vara farlig. Han slutade med antabus o fortsatte dricka

Letlive
tis, 2024-09-24 - 21:27

Fint att se att tråden lever. Liten uppdatering från min sida:
Min sambo har nu (så vitt jag vet) varit nykter i över en månad. Det känns otroligt skönt. Vi har fina dagar tillsammans. Samtidigt vet jag att det kan ta slut när som helst. Och jag kommer sannolikt inte få reda på när det händer. Min fru är heller inte speciellt villig att prata om hur hon tänker kring situationen med hennes nykterhet. Jag inser också att ska vi ha en seriös chans att återställa tilliten i vårt förhållande till där det tidigare var kommer vi behöva gå i någon typ av parterapi. Men det är framtidens problem. Jag ser fortfarande till att prioritera mig själv och gymma, träffa vänner och hitta på saker. Men just nu passar jag iallafall på att njuta med att jag, just nu, får spendera mycket kvalitetstid med en människa jag genuint bryr mig väldigt mycket om.

has
tors, 2024-10-03 - 07:15

@Letlive fint att få en uppdatering från dig! Låter som ditt fokus är på helt rätt ställe, framtiden får utvisa hur det blir. Det enda du kan göra är att ta hand om din sida av relationen och dig själv.

En dag, och Ett steg i taget.

Letlive
tors, 2024-10-17 - 18:50

Uppdatering: Fick hänga med min fru till beroendemottagningen idag. Hon tog blodprov, fick antabus och information om sina senaste prover. Nu kan man inte ens se spår av alkohol i långtidsproverna. Vår relation är dessutom bättre än vad det har varit de två senaste åren. När hon drack gick all energi åt att överleva. Krishantera på jobbet, med vänner, med mig och med sin familj. Och hela tiden planera hennes alkoholintag. Jag ser hur de små saker jag uppskattade hos henne i början av vår relation börjar komma tillbaka. Vilket gör mig glad - men också rädd. Rädd för att hon ska få ett återfall. Ett återfall skulle krossa mig totalt nu. Skulle vara intressant hur ni andra i förhållanden med en nykter partner hanterar den rädslan.

cluedo
tors, 2024-10-17 - 21:01

@Letlive rädslan går nog aldrig över men minskar med tiden ju mer man kommer ut sitt medberoende tänker jag och att man börjar fokusera på sig själv och vad man själv mår bra av. Min rädsla, efter snart 2 år, finns fortfarande kvar. Men den är inte så mkt för min skull, jag vet att jag klarar mig och kommer leva ett bra liv själv trots att jag älskar min partner. Det är inte värt att leva med lögner och ångest som jag gjort. Rädslan finns däremot där för barnens skull, att de skulle ”förlora” sin förälder. För barn ska inte leva med en aktiv alkoholist enligt mig. Och det är mitt ansvar att se till att de inte gör det. Däremot finns även en rädsla för min partners skull. Det är en sjukdom som blir värre o värre om man inte tar sig ur den. Så om min partner skulle börja igen, ja då finns risken att det går riktigt åt helvete. Och det kan jag vara rädd för, för det önskar jag verkligen inte min partner och mina barns förälder.
Så ja rädslan finns där men man hanterar den.