av Memmy

Memmy
ons, 2024-09-25 - 08:55

Sitter här i bottenlös ångest och förtvivlan. Det spårade totalt sist jag drack, så pass att jag är helt chockad över mig själv. Fattar inte hur jag ska ta mig vidare. Rädd att förlora mitt liv som det ser ut nu, rädd att förlora den jag älskar mest. Livrädd för att mitt beteende ska komma fram till andra. Jag ska söka hjälp - vart börjar man? Jag har fullständig panik och har svårt att fokusera på något annat, kan inte jobba,äta..inget. Någon som har varit i liknande situation som kan komma med några råd?

B.Å
ons, 2024-09-25 - 09:32

@Memmy god morgon!

Jag och många fler har varit i liknade situationer där vi vaknat upp och ångesten varit 100% brutal pga vårt beroende.

Det bästa som någonsin hänt mig var när jag kom på att ”så här kan jag inte ha det” och i samma veva bestämde mig för att ”nu ska jag göra allt jag kan för att ta mig ur skiten!”.

Sen började jag läsa och skriva här, läste allt jag kom över som handlade om beroende och vad det gör med personer som oss. ”Som oss” menar jag oss som inte kan dricka måttligt, vi är många i denna i värld som inte alls kan dricka alkohol och när jag insåg det bestämde jag mig för att även jag borde testa att låta bli. Kan en (av oss) så kan ju alla…för alla vi har samma beroendeproblematik att ta itu med och det är just det problemet som gör att vi mår och har mått så jävulskt dåligt.

Jag tror stenhårt på att första steget är att erkänna och inse att så är det; vi kan inte dricka. Efter den insikten behöver vi kavla upp ärmarna och göra allt vi bara kan för att låta bli det ”första glaset”. Det är så vi gör och det är så de som lyckats ta sig ur skiten har gjort innan vi ens kom på tanken.

Att må så dåligt som du gör just nu är fruktansvärt jobbigt – men det finns en väg ut, det finns ett ljus i tunneln bara vi vågar börja resan. Mot livet i nykterhet.

Kram 🥰

alcearosea
ons, 2024-09-25 - 09:52

den bottenlösheten är inte främmande för mig. Har gjort mycket pinsamt, självdestruktiva, identitetsförstörande handlingar på vippen. För var dag som går sjunker din ångest och du inser småningom en ödmjuk inställning. Du får jobba på det om den inte kommer självmant. Kämpa! En dag i taget. Sluta drick, använd dig av litteraturen.
Det bästa du kan göra är att ta problemet ’vid hornen’. Nästa gång blir värre, annars gången efter det eller nästa eller nästa.

Amanda L
ons, 2024-09-25 - 15:23

@Memmy Den fruktansvärda ångesten har nog de flesta här på AH känt. Det som kan vara bra att veta är att den värsta ångesten försvinner ganska snabbt om du bara inte dricker. Alkohol skapa ångest och att dricka förvärrar bara allting.
Ta istället chansen att göra slut med alkoholskrället.
Ta hjälp av alla som lyckats här ochslå följe med dom som nyss bestämt sig för att ta upp kampen för ett bra liv utan droger.
Läs och skriv mycket här. Att gå igenom Alkoholprogrammet kan också hjälpa.
Om det inte räcker så ta hjälp av vården.
Det är inte meningen med livet att må dåligt!
Vi finns här, du är inte ensam. Vi känner alla igen oss i vaddujust nu går igenom.
Vi har gjort det och kommit ut på andra sidan.

Memmy
ons, 2024-09-25 - 19:59

Tack kära ni, det hjälper att känna att man inte är ensam. Denna gång skrämde jag slag på mig själv, klev över flera gränser på en gång. Ja, nykterhet är det enda alternativet - det borde det ha varit för länge sedan egentligen. Men när ångesten sjunker så glömmer man och tänker att det kanske går bra vid nästa fest (fast med 99.9% går det åt helvete).

Amanda L
ons, 2024-09-25 - 23:50

@Memmy Det är just det man måste komma ihåg. Det går inte bättre nästa gång eller gången därpå…. Därför så viktigt att göra omstarten på en gång. Nu innan beroendet tar över hjärnan igen. Det är inte sp ofta detta fönster öppnas, så ta chansen nu!❤️
Du kommer inte att ångra dig!🥳

Memmy
tors, 2024-09-26 - 09:02

@Amanda L
Just nu är det inte svårt att avstå alkohol alls, ångesten är fortfarande hemsk och känns i hela kroppen och jag har fortfarande svårt att fokusera på annat. Mitt problem är att jag tycker om att gå ut, jag gör det någon gång i månaden och det är då det spårar ur. Ibland är jag bara för full, ibland delar jag med mig av för mycket detaljer av mitt liv och oftast vill jag aldrig att festen ska sluta, vilket kan resultera i att jag kommer hem 9 på morgonen efter. Dessa tillfällen förstör mitt liv.

Ibland dricker jag några glas hemma själv eller med min man, det kommer att bli det enklaste att sluta med. Min största fiende blir lördagarna då det finns möjlighet till fest och utgång, speciellt om min man är bortrest eller jobbar.

Amanda L
tors, 2024-09-26 - 10:56

@Memmy Precis så vardet för mig. Alkoholberoende ser olika ut. En del dricker kanske varje dag. Andra bara ibland, men kan då inte sluta, det kallas kontrollförlust.
I början kanske man gör så för att man är väldigt blyg eller så är det ett sätt attfly.
Men när man väl dricker på det sättet så är det för att man inte kan hantera alkohol. Alkoholism är en eskalerande sjukdom, så det kan även bli värreförvarje gång.
Jag förstår så väl hur du tänker, men när du blir säkrare i din nykterhet kan du säkert gå ut och ha kul precis som nu, men utan alkohol.
Jag har själv alltid varit blyg och med alkoholen har jag vågat öppna mig och prata med folk. Det tråkiga är bara att jag dagen efter knappt minns vad vi pratat om eller hur det mottogs. Ibland har jag sagt hemska saker och ibland bara gjort bort mig. På det mest hemska sätt. Fest blev förknippad med ångest, oro och baksmälla.
Nu ser jag fram emot fester utan oro. Jag har kommit närmare vänner eftersom jag numera kan lyssna på dem och komma ihåg vad de säger. Jag dansar lika mycket som förr och har blivit mindre blyg! Det är en träningssak, men när väl hämningarna släppt på riktigt är det mycket roligare utan alkohol.
Jag är ju på riktigt närvarande, jag märker också om det inte ger såmycket . Då kan jag gå hem.
Och jag vaknar alltid skönt och utan ångest.
Livet tar absolut inte slut utan alkohol. Tvärtom blir det mycket, mycket bättre…
Om du ärligt funderar över hur du mår nu, så tror jag du inte vill ha det så.
Beroendehjärnan vill ha drogen, den kommer att försöka inbilla dig stt du kan klara av att dricka. Men lyssna inte på den.
Jag försökte dra ner, ”dricka lite mindre” etc i många år innan poletten trillade ner.
Det enda jag ångrar är att jag inte slutade tidigare…🥹 Så mycket jag missat…
Om du inte klarar att fatta beslutet nu, så finns vi här när du gör det.
Tänk på att det är just i början som suget är som starkast och det känns som svårast. Allt det kommer att somna in med tiden…
Lycka till ❤️🙏🏻❤️🙏🏻😊

Memmy
tors, 2024-09-26 - 12:03

@Amanda L
Jag vill inte ha alkohol i mitt liv och jag vill inte dricka mer. Känns som om min senaste gång har skrämt mig mer än någon annan festkväll någonsin, så kanske lyckas jag sluta den här gången? Just nu känns det bara som om jag kämpar med att överleva dagen, ångesten är fruktansvärd. Men jag förstår ju att jag sen måste förbereda mig för hur jag ska hantera tillfällena när fest uppstår, och att det blir svårast i början. Jag tror att jag måste undvika allt sådant till att börja med, sen kanske det kan kännas okej att delta nykter framöver. Jag vill bara vara stolt, glad och kunna stå för allt jag säger och gör.

B.Å
tors, 2024-09-26 - 18:21

@Memmy bra jobbat av dig, snart har du en hel dag till utan alkohol. Det tar lite tid för den värsta ångesten att släppa, det är svinkämpigt i början. För mig funkade det bäst att sätta många små mål de första veckorna som alla handlade om att "vad som än händer och hur dåligt jag än mår har jag bestämt att jag kommer INTE dricka på en vecka" (det var mitt första mål) "på två veckor" (blev mitt andra mål) och så rullade det på.

Min första vecka var vidrig...alltså jag trodde inte jag skulle klara den, men hör här nu: idag kan jag känna mig nästan lite glad över att den var så jobbig för att tanken på att sätta mig själv i den situationen igen (vilket jag tror, eller snarare är helt övertygad om kommer hända ifall jag tar mitt första glas) gör att jag nu (efter bara 2 månader utan alkohol) känner att tillbaka dit vill jag aldrig mer.

Jag hoppas så mycket att du håller ut nu, tar hand om dig själv och litar på processen. Du kommer fixa detta.

Kram

Memmy
fre, 2024-09-27 - 17:10

Ångesten är kvar, paniken lättar lite. Jag har läst och läst här inne, trådar från början till slut - och är så imponerad över alla 🩷 Blir rörd över den fantastiska pepp ni ger varandra. Så fort jag får ångest så läser jag. Även fast man inte ska fatta några stora beslut så här fort, så vet jag att jag aldrig kommer att kunna dricka alkohol igen, vilket känns helt okej.

Jag har börjat reflektera över hur mitt beteende har förändrats när jag dricker, hur jag går över gränser som tidigare har varit viktiga, jag blir dissig mot vänner, jag avviker från mitt sällskap och börjar umgås med andra, jag blir divig och tror att jag är bättre än andra. Jag beter mig som en omogen tonåring (Jag är 40+). Hur alkoholens har börjat få konsekvenser i mina relationer, mitt jobb och tiden med mina barn. Fyfan.

Varför är denna gången annorlunda? Jo, slutar jag inte nu så kommer det gå åt helvete, jag känner det. När man inte längre bryr sig om sina moraliska gränser som alltid har varit viktiga oavsett fylla, så är det nog dags att dra i handbromsen.

nykteristen24
fre, 2024-09-27 - 17:47

@Memmy ångesten släpper och blir lättare att hantera för varje nykter dag. Du kämpar på jättefint. Tycker du gör rätt i som bestämmer att du aldrig mer ska dricka. Har tagit samma beslut och jag är 26 år. Oavsett ålder så för alkoholen med sig skit, tänk bara på alla kostnader som samhället står för varje år pga alkoholen. Det är hemskt. Fortsätt kämpa på!

Kirskål
fre, 2024-09-27 - 22:09

@Memmy styrkekraft till dig! En stund i taget - andas.
Trodde väl aldrig de där första timmarna, dagarna att jag skulle klara det till nästa timme/dag!
Och den förtärande ångesten och skammen, hur den gnagde på inifrån och höll på att äta upp mig.
Nu ikväll skriver jag in min 61:a Nolla. Så otroligt stolt och tacksam för att jag tagit mig hit.
Det var inte förrän jag förstod att jag inte tåler alkohol, att jag inte KAN dricka alkohol som jag för första gången ”ever” varit nykter så länge på säkert tio (!) år. För mig är det att vara alkoholfri som gäller och det känns så skönt ha tagit det beslutet. På något sätt hjälper det mig ta mig igenom dag för dag.
Så heja dig, jag och alla våra AH-vänner står bredvid dig och vi stöttar varandra!
Nu lägger vi oss nyktra och vi kommer få vakna utan baksmälla och minnesluckor - underbart!

B.Å
fre, 2024-09-27 - 22:17

@Memmy heja dig, du kommer fixa det du med. En liten stund i taget bara – ta rygg på oss som går liiiite före, lita på processen och ta stöd av alla dem här som går före oss.

Vi fixar det här tillsammans. Varje gång vi går och lägger oss nyktra tar oss närmare ett så mycket bättre liv. Att ge oss själva en chans är allt vi behöver göra. Inte ge upp, aldrig glömma och inte ta det förbannade ”första glaset”.

Jag hejar på dig ❤️

Kram

Memmy
lör, 2024-09-28 - 12:17

Då var det lördag och jag vaknade ganska tidigt imorse, har drömt mardrömmar. Kände mig tacksam att ändå få vakna och inte vara bakis. Lyckades somna utan hjälp av tabletter (snälla sådana). Jag brottas fortfarande mycket med ångest, men den har mest bytts ut mot skam. Men är ändå starkare idag och jag ska försöka mig på att åka och veckohandla (har inte varit på affären på över en vecka pga. Skam och rädsla för att jag träffar någon som såg mig i lördags). Solen skiner vilket ändå påverkar humöret positivt. Att avstå alkohol idag blir inte svårt, mina sista bravader ligger färskt i minnet och jag skulle inte ens röra A även fast jag fick betalt för det.Är så tacksam för detta forum, jag vet att jag hade mått ännu sämre om jag inte hade gått in här med jämna mellanrum. Det är skönt med stöd utan dömande- tack samtliga för att ni finns. Jag har tänkt något otroligt mycket nu under den senaste veckan, främst på varför jag dricker. Det jag har kommit fram till är en verklighetsflykt från allt som stressar mig i vardagen och problem som borde tas i tu med - få släppa allt och bara vara. Men nu får jag faktiskt ta i tu med saker och eliminera dom stressorer som finns i mitt liv och som jag faktiskt kan påverka.

Memmy
lör, 2024-09-28 - 12:22

@nykteristen24 Tack 🙂
Vad klok du är som kommit till insikt så tidigt i livet, förhoppningsvis besparar det dig en massa alkoholrelaterad skit - hejsan dig! 🩷 Jag har nog egentligen inte insett eller erkänt att min typ av drickande också klassas som missbruk/alkoholproblem. Mina fördomar var att för att ha problem så måste man vara beroende och dricka varje dag. Nå, jag är klokare nu och klokare blir jag. 😀 Hoppas du har en fin lördag!

Memmy
lör, 2024-09-28 - 12:30

@Kirskål Och stolt och tacksam ska du vara - Grattis till 61 (62 idag)! 😀

Det hjälper så mycket att veta att andra har känt det jag känner och också har gjort saker som man skäms för, men som mår bra idag och har tagit sig en bit på väg - det ger mig framtidshopp 🩷
Jag, som du, har också insett att jag aldrig kommer att kunna dricka alkohol igen. Men jag känner mig lättad över den tanken och välkomnar det. Jag tänker att om jag någonsin ska på något festligt tillfälle så tar jag bilen, eller så går jag inte alls. Det känns bara lite sorgligt att man inte kan reparera saker bakåt i tiden.

Ha en fin lördag, kära du 🩷

Memmy
lör, 2024-09-28 - 12:36

@B.Å Tacksam för att ni finns, ni som ligger lite före och som kan komma med så fina hejarrop och pepp 🩷 Det ger mig också en tröst, att se att man kan må bra igen. Mitt problem är att jag tänker för mycket, ältar. Istället för att göra saker så gömmer jag mig. Men idag känns det som om jag vågar mig ur mitt skal lite och ska sakta återgå till livets- och vardagens sysslor.

Ha en fantastisk lördag, fina du 🩷

B.Å
lör, 2024-09-28 - 23:16

@Memmy

Hej du, vet du jag tror det är ganska vanligt att vi ältar och skäms som hundar i början, mycket pga allt dumt vi har hållit på med men sen får du inte glömma att den kemiska ångesten (som vi tidigare bedövad med ännu mer alkohol) är maximal i början....då håller kroppen på och gör sig av med allt gift och ångesten blir så påtaglig. Men det blir bättre för varje dag, bara vi stålsätter oss och låter bli att dricka.

Hoppas du orkade ta dig till butiken idag - alla våra små små steg som vi tar varje dag är stegen som tar oss mot ett tillfrisknade. Att ta en lång dusch och laga lite mat hjälpte mig komma tillbaka till verkligheten när jag hade legat och ältat i flera dagar. Och att lyssna på poddar, fattar inte hur människor kunde ens bli nyktra innan alla dessa poddar fanns!

Fortsätt kämpa, vi finns här med dig

Kram