Här bland alla inlägg känner jag igen mej. Så mycket att det gör ont i hela mej.. Hur mycket ska alkoholen få kosta? I mitt fall blir det snart hela mitt liv med mannen jag älskar som nu tyr sej till en annnan. Hur kan man hamna där? Så mycket kontrollbehov och svartsjuka från mej när jag varit påverkad som under så många år sakta, sakta fått honom att hitta nya vägar. Såklart. Vem står ut med en full fru som rotar i datorn och mobilen för att hon tror att hon är på nåt sjukligt smart spår.. Otaliga är dom morgnar jag vaknat med en ångest utan like, otaliga gånger har jag klarat mej. Någon skriver om det där att "städa upp" efter sej dagen efter.. Om jag känner igen det. Först ångesten, sen lättnaden att man lyckades dölja sitt rotande trots en praktfylla, sen städandet.. Överdrivet glad och hurtig. Med ett huvud som bankar och kanske efter att man tvingat upp en spya.. När han så då gick hemifrån i höstas ställdes allt på sin spets. Efter 32 år, vi var bara fjortisar när vår saga började.. Men då händer det nåt konstigt. Jag dricker "lagom". Finns inget mer att bevisa, bara sorg.. MEN, jag dricker. Vinet lugnar oron över var han är, med vem, blir det skillsmässa till slut osv... Det är högst troligt att det blir så men jag har ett förödande hopp kvar..
Samtidigt har jag tagit tag i så mycket saker, går en utbildning för att se varifrån mitt beteende kommer. Tagit tag i gamla vänner. Jobbet går åt rätt håll. Livet är fint. Förutom sorgen som behöver sina glas vin. Och mer om det är middag nånstans.
Jag är riktigt rädd att det här blir min nya "lagom kompis". Jag har aldrig varit ensam förr. Någonsin.
Hur bryter man?

Hypatia

Jag är ny på forumet och har läst hela din tråd lessenfrun. Du skriver så gripande och jag känner så starkt för dig framförallt för din ärlighet vad gäller rädslan för ensamheten. Jag ska skriva mer på din tråd snart, men just nu tänker jag skriva mer i min egen tråd för att forumet ska få veta mer om mig. Kämpa på tills vi hörs.

Dompa

Tycker du är ett under av styrka...och så rolig! Undrar hur du är när du är gladfrun? Tänker på dig, vet att du känner dig ensam. Men här på forum är du inte det...visst en klen tröst...men kanske ngt? Bra att helgen ändå gick så pass fint...så pass lugnt. Nåt ras 2012 tror jag inte på.
Tvångskram/R

Stigsdotter

Minns det som var bra, kanske går det att lära sig någonting av det som skett, vad man gjort osv. Något roséras ska det banne mig inte bli i år, inte om vi dina forumvänner får vara med och bestämma. Härligt att du har skrattande vänner att hänga med, hoppas det funkar även utan alkohol.

Kram från mig!

Annelie 60

känner med dig och hoppas du rider ut vågen utan allt för många skråmor på själen.

lessenfrun

Åh, ni värmer.
Jag har gråtit så mycket så det finns snart inga tårar kvar. Och jag har ridit ut vågor. Men den tsunami som kommer nu vet jag inte om jag fixar..
Allt är som för första gången och så fruktansvärt ensamt. Cykla genom våren till jobbet, utan att känna eller se. Komma hem till tomma huset. Lagat punkor och plockat in första buketten idag. Helt utan glädje.
Där vi bor ska man inte vara ensam. Man fixar på sitt lilla hem tillsammans.
Åker till Bauhaus. Målar om lite på friggan. Pratar över staketet. (och super till lite på fredan, det vet jag väl)
Jag hör liksom inte hit längre. Folk tycker synd om mej, det är ingen höjdare.
Och drar sej inte för att slänga ut ett "åhhh, så smaaal du blivit. Du mästa äta lite mer"
Nähä? Det ska genast se till och göra då, så dumt av mej att inte tänka på det! Idiots.

Jo, jag köpte en dunk. Tar mina små glas. Tänker att jag en dag ska skåla stolt med mej själv i bubbel och tänka "Nu! Nu går jag vidare.."
Men det känns oändligt långt borta. Och med det målet ska man kanske inte ty sej hit heller..
Men Guds gåva, de små sömntabletterna, har jag respekt för. Så full blir jag inte.

Jorasåatte.. lura sej själv kan man ju alltid..
Och ibland blir jag faktiskt lite arg med :)
Kramar till er.

Stigsdotter

Du är inne i en sorg, det finns vissa stadier du bara måste igenom. Så är det, se till att lyssna på dig själv och dina känslor utan att trycka undan något.

Jag blev i alla fall glad när jag såg att du plockat in vårens första bukett - det finns hopp om livet, annars hade du inte brytt dig om blommorna! Kram på dig, återigen önskar jag att vi kunde samlas allihopa så att någon slapp känna sig ensam där på landet, eller för all del här i stan.

Vi får träffas här på forumet i stället! Cyberkramar!

Dompa

Tittar på Outsiders på tv med ungarna. Dom fattar nog inte tragiken...och jag måste dela med ngn. Då tänkte jag på dig. Programmet handlar om några frisky finsksvenska ladies på 60 + som har åkt till Gambia för att gifta sig med inhemska 30- män.Det ÄR sorgligt...men samtidigt är det hysteriskt roligt. Visar människor i deras yttersta ynkedom; rädslan för ensamhet. Ungefär som gamla europeiska/vita män som åker till Thailand och grannländer. Jag skäms samtidigt som jag skrattar. Vem ska jag dela detta med? Jo lessenfrun!!!
Känner mig som sagt elak...men ärlig.

Jag förstår det samhälle du beskriver - gjort för tvåsamhet...men det är inte hugget i sten. Visa grannarna. Kanske är det inte så mysigt i grannhusen heller? Ser också buketten som ett livstecken. Du plockade den... Och smaaaal är du tydligen. Retar alltid ngn :-)
Kramar/R

lessenfrun

Mm... såg inte programmet (var på knasskolan ikväll) men kan föreställa mej att ladiesarna inte var speciellt smala..
Elakt är förnamnet ;)

Dompa

Tänker så mycket på dig...och din dubbla sorg. Du har blivit lämnad och samtidigt måste du själv lämna...din "vän" vinet. Tänker på Stigsdotters ord om de stadier som du faktiskt måste gå igenom. Och nu har du två sorger att tampas med...sorger som kanske inte befinner sig på "samma" stadium. Tacka fan för att du har det kämpigt. Fick de där stadierna av kalla för att tag sen. Du känner säkert redan till dem, men:
Chock, förnekelse, bedjan (om att få tillbaka), rädsla, ilska/vrede, förtvivlan och erkännande. Låt det ta sin egen tid...försök att hålla reda på vilken sorg som är vilken. Förstår du ngt av det jag yrar om? Känner mig lite flummig/otydlig.

Vad jag vet är att; Jag tänker på dig ofta. Undrar hur går det för lessenfrun idag? Hur mår hon?
Kramar vännen min! /R

lessenfrun

Jag förstår allt ditt yrande.. tänker på dej också. Så konstigt att man kan fundera så mycket på alla "okända" här.. Fast rätt häftigt :)

Ja, det är sorgligt. Förbannat sorgligt.
Dalar och toppar.. bara att hänga med.

Trädgården är i alla fall perfekt efter en dag ute med helt tom hjärna..
Belöningen får bli hockey på tv. Blir vin imorgon på närskärgårdsö med vänner. Det kommer gå fint. Måste gå fint.
Ska till och med våga sova över.. Stort steg för mej som inte vågat ge mej av nånstans ännu.
Vakna hemma är ju ett säkert kort ;) Kan man gråta ifred.

Du skriver om Fb.. Förstår att det kan va skit. Jag tittar aldrig på mannens konto (ja så heter det!)och har undvikit gemensamma vänner. Så för mej har det faktiskt blivit ett fantastiskt sätt att hitta gamla vänner. Fått igång ett umgänge som helar. Så det kan va fint med..

Missa nu inte nästa Outsiders, folk som valt bort kläder.. Hur spännande låter inte det? ;)
Kanske får Strawberry att fnissa med farsan i soffan..

Kramar
/E

Annelie 60

sorgen över den förlorade maken, den kommer att gå över, även om det inte känns så nu. Så försök bara hålla ut, så ska du märka att en dag har du inte gråtit på hela dagen. Och sen kommer det att gå längre och längre mellan gråtstunderna tills de helt upphör. Till slut kommer du inte att känna sorg längre, kanske kommer du alltid känna saknad men sorgen, den går över. Så håll ut.

Många tröstekramar!

Dompa

Det kommer att bli en fin skärgårdskväll med inte för mycket vin...du är ju inte ensam. Sova borta blir också en bra omväxling. Gott att du tycks ha goda vänner omkring dig. Glädjer mig att du kommer ifrån en stund.

Har inte ens tänkt på facebooks "goda" sidor. Givetvis finns de där. Hitta tillbaka till gamla vänner det behövs.

Jag vill nog INTE se nästa Outsiders, har sett trailern och det skrämmer mig. Förstår dock att man kan spara en slant på att välja bort kläder. Vi har ju även rätt klimat för det här i Sverige ;-) Men är det trevligt? Vill du bli bortbjuden till ngn där värdinnan sitter med råttan bar? Smaka på deras snittar? Sitta i soffan måste ju vara som att sitta i en säng som man ej bytt lakan i på åratal!

Ha det nu riktigt skönt ikväll...skratta och var riktigt elak! Påklädd Kram/R

Dompa

Hur var det att sova borta? Och framför allt; Hur mår du? Saknar dig...alla är så snälla här på forum ;-). Shortskram...ja, jag har shorts på mig! Men bara i min egen trädgård, aldrig på stan och ALDRIG med sandaler med strumpor i...fast jag har ju förstått att ni kvinnor går igång på det!

lessenfrun

Jad stannade en dag till.. Det var så förbannat vackert att jag var tvungen. Ompysslad, servad mat. Lite mer än lagom rosévin kanske men ingen huvudvärk. Vaknade i en egen liten stuga av fågelkvitter och häggdoft. Sagoligt.

Och fullständigt vidrigt.
Saknaden var förlamande.
Men första utflykten är gjord och jag hoppas det går bättre och bättre.
Mannen har inte så bråttom att få iväg papperna och det stör mej. Sårbar och lätt att börja undra om det blir av.. eller inte..? Men inge vin idag. Det kan hans velande inte vara värt.

Du låter som du trivs nu Dompa och jag ber till han där uppe att du inte har Foppatofflor där du lufsar runt i din trädgård.. ;)

Dompa

Till och med ungarna är förbjudna att ha dom!! Kan vara fel av mig...men jag är alkoholist...inte galen. Inga foppatofflor in my house.

Kanske maken tvekar? Om jag har förstått det rätt så lämnar kvinnor för att de ruttnar...män för att de har en ny...svårt att se vem som skulle kunna "ersätta" dig.

Jo, jag mår bra. Konstant trött...men lycklig!

Sorg/vackert så det gör ont. Jag kan"se" din helg.

lessenfrun

Kände på mej att du inte var så galen... pustar ut lite nu :)

Det är lite darrigt nu känner jag. Tur att jag inte har nåt rosa skit hemma. Då skulle jag nog få för mej att drunkna lite.

Han har ju faktiskt en ny. Och har ruttnat. Kanske. Eventuellt. Troligtvis. ..suck.

Godnattkram till dej och alla andra därute.

kalla

Men borde skicka lite ilska istället, för du borde bli arg. Du är en alldeles för bra människa för att han skall få lov att välja. Skickar stöd, ilska, en jäkla massa stolthet//Kram Kalla

lessenfrun

Annelie!
Tack för din tröstkram Du har såklart rätt..
Så svårt att ta in det bara. Så dj..a fel årstid.

Kram till dej!

lessenfrun

Tack fina Kalla!
Jag bliir ju arg. Flera minuter ibland...
Ska jobba som satan på det nu. Mot argare, nyktrare tider!
Det låter lite som en miss-match men kan bli bra.

:) Kram!