Tisdag är det idag denna höstdag och har just vaknat till i mitt imperium av egentligen ingenting alls och dricker nu ett glas med vatten fritt från allt vad alkohol heter. Varför drack man egentligen sånt skadligt nervgift var en tanke som seglade upp precis, och den logiska tanken sade då.

Men minns du inte all stress, känsla av hopplöshet och oro för framtiden samt den tunga känslan av ensamhet som tyngde tillvaron. Nog var det allt så min kära trötta hjärna tänkte jag då för mig själv och i tacksamhet prisade Gud för att livet på denna mänskliga vandring här i världen inte är för evig och att man då inte behöver tvingas att existera här för evigt.

Det är kanske dags för lite psalmsång från tiden innan 1986-års psalmbok och dess då aktuella bearbetningar av lite äldre psalmer sade mig så en andligt sinnad känsla och kom att tänka på en psalm som min gamle kristne far inte var så värst förtjust i då den hos honom väl var allt för mycket förknippad med en kanske rätt trist och tråkig skolgång som han väl hade haft en gång.

Men jag som inte har behövt att om mornar i nån skola tvingas att sitta och rabbla diverse psalmers lyrik kan då i alla fall stundom uppskatta vissa psalmer och tycka att exempelvis psalmen – Din klara sol, med körsång av nån skolklass med unga rätt nykläckta människor vilken jag nu har hört här i mina hörlurar faktiskt har sina poänger.

Ha en fin dag!

Man måste lära känna sig själv och sina begränsningar och vad det är som kan riskera att trigga en till att i värsta fall råka ut för ett återfall i konsumtion av alkohol. Det här med höst och att mörkret kommer så pass tidigt på eftermiddagen nu när det har blivit vintertid verkar allt psykologiskt sett vara en rätt stor riskfaktor för mig.

Det kom jag på alldeles nyss efter att ha ätit en god middag med kåldolmar och först kände mig nöjd och glad. Sedan en stund senare blev jag trött och försökte då ändå att gå emot min inre nedstämdhet och energibrist som jag som dystymiker har för det mesta.

Började alltså att göra mig redo för att gå utanför dörren för att ta mig en promenad eller kanske rent utav cykeltur efter lite hushållspapper samt en del konserver som jag upptäckte att det behövde kompletteras med. Då upptäckte jag att det redan så smått höll på att bli skymning ute och kände mig än mer trött och faktiskt en aning deprimerad. Tappade då helt motivationen och orken till att ens orka tänka på att ta mig en promenad. Men ville ändå vara duktig och göra en veckohandling.

Så tänkte att jag i stället kunde ta mig en lite längre taxiresa till ett köpcenter utanför stadskärnan. Men då kom alkoholdjävulen inom mig på besök i tanken. Känslan jag fick tog sig form av tankar på att där i köpcentret fanns ju även ett systembolag vägg i vägg med matbutiken så att säga, och vad skulle det göra om jag kostade på mig några flaskor med portvin, ett gäng burkar med starköl och kanske en hela med vodka. Ja, att ha till sämre dagar om det på något sätt skulle knipa liksom.

Då lade jag helt ned tanken på att idag gå utanför dörren och satte mig ned vid datorn och skrev av mig lite frustration över att vara så orkeslös och ännu inte helt fri från alkoholbegär. Det är allt tur att detta eminenta forum finns att tillgå som ventil ibland när risk för återfall kan göra sig påmint.

Nu känner jag mig allmänt lite lugnare och känner att jag även bestämt har gjort mig förtjänt av en kopp med kaffe och en rejäl bit med god gräddglass med krossad choklad. Man blir väl inte direkt smalare av sådan kost. Men helt dum i huvudet lär man då inte bli av det som väl ens gamla helnyktra föräldrar kanske skulle ha sagt.

Ha en fin kväll!

Ja du @Andrahalvlek, det är mycket man skulle göra om inte verkligheten såg ut som den gör. Men när man inte med konstens alla medel kan få till det här med sömn fast man gör sitt bästa och pysslar om en själv som ett litet barn och gör allt för att tänka ljust och positivt fast det väl är rätt så mörkt och negativt i sinnet. Skulle väl nästan kunna säga att ord som klingar lite som ett hurtfriskt - Ryck upp dig! Kanske inte ger så värst mycket mer än att man väl bara känner sig allmänt slö, dum, värdelös och väl mest vill ta och skita i alltihop.

Man skulle väl bara bita ihop och skita i hur man mår och sätta på sig en rasslig gammal pannlampa och gå ut och springa runt lite i mörkret och låtsas att det är kul hur jävligt man än mår höll jag nästan på att säga eller skriva. Men förstår att du säkert bara vill väl. Gör hur som helst ett försök till i morgon för att komma ut i dagsljus fast det känns mörkt och rätt så jävla meningslöst i denna skrivande stund. Man är väl inte mycket att hänga i julgranen så att säga, men nykter och alkoholfri det är jag då, och det ska då en jävla massa till för att ändra på det mindsetet alltså. Se där, hittade ju nåt positivt idag att liksom vara tacksam för.

Ha det gott kompis!

@Flarran Men du gör ju inte allt du kan. Det du kan påverka är 1) inte sova dagtid, 2) gå ut och promenera på fm. Sen ger det inte utslag direkt, du måste även träna på ditt tålamod ❤️

Kram 🐘

@Flarran Och du ska inte tänka så mycket - bara göra! Jag vet att det är motigt, jag har själv varit deprimerad och jag minns vanmakten och apatin väldigt väl.

Likväl som du är nykter varje dag ska du gå ut kl 10 varje dag, minst 30 min promenad, och varje gång du är trött och vill sova dagtid så ska du spela riktigt uppåttjack till musik 🤩

Och jag vill dig som sagt väl ❤️ Om du inte vill ha piller så måste du bemöta deppen på annat sätt.

Tänk på sambandet mellan känna-tänka-göra. När man tänker och känner negativa känslor kan man fortfarande GÖRA. En promenad på förmiddagen blir snart en god vana, som gör att du somnar lättare till natten. Men du måste låta bli att sova dagtid.

Kram 🐘

Hejsan! @Andrahalvlek, tack för dina kloka tips. Har inte sovit på dagtid på ett tag. Men då fått nån sporadisk timme på natten ibland i alla fall. Men tre timmar är väl snittet som man haft rätt länge och det går då ännu runt så man ska väl inte klaga, för inget är väl så uselt att det inte kunde vara sämre. Nykter och alkoholfri är man då trots taskiga odds. Tränat tålamodets svåra konst och att stå ut med dystymi är nog något som jag har gjort i rätt så många år. Men när det inte finns energi till att ens sätta på sig ett par strumpor fast man kanske fryser lite om fötterna är det då inte så himla kul. Men allting går om man bara ger sig fasen på det. När du hade utmattningsdepression hur många steg per dag var du då ute i solsken och kvittrandes som en lärka tillryggalade är väl något man stilla kan undra över. Men nu ska vi väl kanske bara vara tysta, glada och snälla så att det inte blir dålig stämning kanske.

Ha det gott!

@Flarran Kvittrade som en lärka gjorde jag inte 🤣 Jag gick varje dag 1,5 km till affären och köpte grillad kyckling, och sen gick jag lika långt hem. Det var typ den mat jag kunde få i mig. Kan inte äta grillad kyckling längre.

Jag fick dock en bra läkarkontakt efter mycket tjat, och när jag började äta Duloxetine tog det två veckor tills jag mentalt rätade på ryggen och började aktivera mig mer. Gå längre promenader, bestämma träff med närstående, började laga lite mat osv. Jag behövde antidepp, och det tror jag att du behöver också.

Jag tycker, som jag sagt tidigare, att du ska ta kontakt med vården igen. Du är i en helt annan sits idag än du var när du drack alkohol. Medicinen kan hjälpa på ett helt annat sätt.

Kram 🐘

Det finns mycket att vara tacksam för här i världen och ett av det man nog skulle kunna vara riktigt tacksam för som energilös nedstämd dystymiker med flera av läkare dokumenterade komplexa diagnoser. Det vore väl att slippa ha bland annat dubbel depression som man hamnar i då och då. Något som gör allt bra mycket svårare och sömnlösheten än mer jobbig att behöva dras med.

Sedan är den trista säsongsbundna höstdepression man väl nu som helt nykter glidit in i samt vetskapen om ens behandlingsresistens som medicinsk expertis lät en förstå rätt som det var då man fick vetskap om detta och man då ansågs som färdigbehandlad och skrevs över till nån nybakad allmänläkare på en liten vanlig vårdcentral i stan. Vilket jag väl skrivit om tidigare.

Gilla läget är ett uttryck @Andrahalvlek, som man väl kanske numera mer på djupet förstår den verkliga innebörden av. Det som är, det är som det är. Sen så är det väl enligt läkarintyg man har inte så mycket mer med det. Kör då hur som helst alkoholfritt vidare oavsett psykiskt mående man begåvats med. För det är väl ens öde kanske, är känslan i stunden.

Ha det gott kompis!

@Flarran Intressant inlägg & ja vilken tur att detta forum finns.Och vad bra att du valde att stanna hemma istället för att åka till köpcentret då du även fick tankar på alkohol som dök upp.Starkt gjort av dig.Och begär efter A ibland kommer väl att dyka upp lite nu & då lång tid framöver för oss alla problemdrinkare.Gäller då att ta sig långt bort från faran som du gjorde.Se nu till att du kommer ut i friska luften imorgon under dagtid då det är ljust.Det är bra för kropp , knopp & sömn .Se till att få det till en daglig vana!Må så gott ikväll och glass är såååå mycket bättre än A för kroppen att deala med.👍🎶🌺

Godmorgon @flarran
Du och jag tror ju på Gud och när jag läser inläggen här från dina vänner på forumet tänker jag att- det är Gud på något sätt.
Gud verkar ju genom människan och när människor korsar ens stig med ord som vill väl, andas omtanke och värme. Då tänker jag att det är väl det som är meningen med alltihop.
Att ta del av varandras berättelser om livet. Att dela erfarenheter och lära av varandra.
Det är inte lätt att bryta vanor eller införa nya. Det vet vi alla här. Men att det är nödvändigt ibland- oavsett hur det känns för stunden- det vet vi också.
Testa att ringa vårdcentralen igen, i den goda spiral du befinner dig i, kanske det är helt rätt, här och nu.
Kämpa på kompis! 🍂⭐️☀️

Man blir tokig om man inte får sova sade min morsa till mig ibland, och hon borde väl ha vetat vad hon snackade om då hon ju var inlagd nån gång på låst psykisk avdelning mittemot stormen alltså. Nu kom de mörka negativa tankarna in fast jag hade tänkt att skriva något ljust och positivt för att liksom lura mig själv att jag mår psykiskt kalasbra alltså. Har då fått sova en timme extra tror jag. Men kan nu inte minnas riktigt vad klockan var igår då jag släckte nattlampan. Har ingen aning alls när jag somnade faktiskt. Måste väl som vanligt ha slocknat av total utmattning alltså.

Hur som helst har jag nu rivit ännu ett almanacksblad och funderar på om det är dags att dra upp persiennerna här i köket. Kanske skulle man ta och skita i det då det ju snart är mörkt ute innan det knappt ens har hunnit att bli ljust i alla fall. Nej, nu kom deppkänslan inflygande direkt. Tacksamhet för hur underbart det är att vara helnykterist borde jag ju skriva om. Man borde väl även egentligen hylla Gud och hans godhets rikedom, och inte bara gnälla och gny dagarna i ända. För sånt gör väl ingen människa glad.

Många skriver om skam som de har känt som missbrukare eller överkonsument av alkohol. Många tåg som gått, och prylar som blivit helt utflippade kan man ibland tänka på. Tror nog själv mer att det kanske finns en gnutta skam över att jag inte är så pass frisk att jag alltid kan uppskatta allt gott som väl måste finnas här runt omkring mig fast jag inte direkt upplever det så i skrivande stund.

Farsan som alltid var helnykter och psykiskt frisk brukade säga att det inte var någon skam i att vara sjuk tror jag att det var. Detta var väl för att trösta min helnyktra kristna mor som aldrig blev riktigt frisk från sin bipolära sjukdom, utan med åren bara fick den kryddad med även lite fysiska grejer. Sånt är livet sade den dödfödde och slog ett ackord på navelsträngen. Det var en lustig liten historia som min gamle far brukade dra ibland när jag var liten grabb.

Tänk, nu sitter man och dricker sitt glas med vatten igen och skriver en massa tok. Man skulle ju nästan kunna tro att man har gått och blivit packad om man inte visste bättre. Nej, det är bara helt vanligt vatten i mitt glas. Då alkohol inte har fått förgifta min trötta slitna kropp på över ett år. Undrens tid är inte förbi. Det var väl ett vanligt uttryck förr när tron på skaparen var lite större. Gårdagen var allt en kamp mot all världens inre demoner. Men nu är det nya tag som gäller.

Man kan inte sitta och bara gräva ned sig i en massa dyster självömkan sade mig en hoppfull känsla som liksom en liten fjäril i sommartid fladdrade in i mitt sinne. Kanske var det de djupa andetagen jag tog genom köksfönstret för någon minut sedan som nu gjort sin verkan på välbefinnandet. Varm mjölkchoklad och några goda limpmackor börjar min magkänsla nu att signalera om tror jag.

Får väl gå på denna magkänsla och be till Herren om lite extra kraft så att jag förhoppningsvis kommer utanför dörren vid tiotiden som du @Molnet skrev och rekommenderade mig att göra igår kväll alltså. Har nu än en gång hört på Simon Ådahl och hans låt - Jag tänker be för Sverige i mina gamla hörlurar. Man får aldrig ge upp sade mig en känsla i stunden och nog är det något att nyktert ta fasta på kan jag då säga liksom. Förresten, till dig @Se klart, Tack för dina ord de behövdes då verkligen och var då som gudasända alltså.

Ha en fin dag mina vänner!

Det finns mycket man inte vet fast man kanske tror sig veta så himla mycket ibland. Har fått min mjölkchoklad och det dagliga brödet så att säga. Har varit ut på nätet för att kolla in lite andliga prylar och väl upptäckt en hel del som jag inte fast jag väl haft mina aningar kunnat greppa riktigt. Det är då allt tur att man trots att det är kämpigt stundtals då har ett nyktert sinne. Det känns nu som att det är dags att försöka att ta mig ut på balkongen en liten stund så kanske man av Herren kan få lite extra kraft och energi så att man kan komma sig för att ta den där promenaden eller kanske rent utav cykelturen som det har kännts vara viktig att genomföra för att må allmänt bättre inte minst rent psykiskt sett. Har då inget problem med alkoholdjävulen idag, vilket jag då är tacksam för.

Ha det gott!

@Flarran Härligt.Snart är du ute i dagsljuset på en promenad eller cykeltur ska du se.Kanske rent av ute i naturen nån dag .Jag mår iallafall bättre av det & hjärnan blir hjälpt av dagsljuset att bilda sömnhormonet melatonin på sikt.Tycker åxå att man blir lite lättare i sinnet åxå.Bara vinster & noll negativa effekter.😁🎈👍🙏

Det satt hårt åt och jag fick i princip ge allt för att ta mig ut en sväng. Hade siktet inställt på en sväng in till stan, inte efter alkohol som det för det mesta alltid handlade om i så många år tidigare när jag var ut och rörde på mig. Nu handlade det mer om att handla lite prylar i nån butik med diverse elektronik till min dator.

Ville även handla lite mat i en butik som jag rätt sällan handlar i normalt. Det blir ju mest inköp i den lokala närbutiken liksom. Hann ut innan skymningen i alla fall. Dagsljus åt det ena hållet blev det. Men först höll det inte på att bli någon cykeltur, höll på att ge upp direkt innan jag startade då luften i däcken nästan hade pyst ut sedan förra åkturen. För hade väl inte pumpat däcken på rätt länge. Det upptäckte jag när jag hade åkt nedför en backe och märkte att det knappt var luft i däcken.

Jag var så trött och slut redan när jag började cykla, så när det var luftbrist i däcken, så höll luften även på att helt gå ur mig också . Men envis som jag är ibland, så gick jag upp för backen igen och letade fram en cykelpump och fyllde på luft. För jag hade givit mig sjutton på att det skulle cyklas en stund i dagsljus. Nu är det gjort och handlat lite mjölk, hushållspapper och diverse andra prylar samt även ett par vinterhandskar har man också hunnit att införskaffa. Men nu är jag då trött och slut i ryggen alltså.

Blir nog inte mycket gjort i morgon kan jag tro, då jag alltid blir så trött och slut dagen efter ett sådant kraftprov som jag har utfört idag. Men rätt så nöjd med mig själv är jag då alltså. Funderar nu på att kanske äta en liten pizzabit och lite sallad och kanske ta lite cola i mitt favoritglas. Det var kul att du @Molnet tittade in en sväng här kompis, sånt uppskattas.

Ha en fin kväll!

Den sista dagen. Det är mörkt ute. Det är höst. Det är tyst. Det enda som hörs i mitt kök är suset från datorns fläkt och köksfläktens susande som alltid låter ovanför köksspisen. Väggklockan tickar och tiden den går och går, och kommer aldrig till dörren alltså. Men till dörren det kom jag igår, och tog mig till och med över tröskeln och förbi mina egna dystra tankar och bevisade för mig själv att allting går om man bara kämpar på nyktert och alkoholfritt och inte ger upp alltså.

Detta fast man kanske tror att man ska rasa ihop av hjärtklappning och total utmattning. När jag igår stod och pumpade min cykel där ute på gården och hade en katt som publik som tittade nästan lite förvånat och uppenbart intresserat på mig så kunde jag i den stunden inte riktigt förstå varför den gråspräckliga katten satt som klistrad och stirrade på mig. Nu förstår jag att det nog faktiskt var något stort som skedde i denna stund då jag hade bestämt mig för att göra något som jag inte hade gjort på många år.

Nämligen att kanske utan att jag visste det då, nämligen att kämpa på för något större, något högre och kanske sannare än på mycket länge. Det handlade nog om livet i sig självt, det handlade väl om överlevnad. Det handlade kanske rent utav om min själs överlevnad. Kanske var det Gud fader själv som genom kattens närvaro tittade till mig rent andligt och ville säga mig att jag inte går ensam på denna jordevandring fast jag ibland väl tror och känner det så.

Nu har klockan passerat 06:00 på morgonen och jag sitter och dricker direkt ur en halvliters plastflaska. Nu är det inte alkohol i flaskan utan bara gott kallt och friskt vanligt vatten. Sånt som varje människa behöver för att kroppsligt inte törsta ihjäl. Den andliga kontakten med skaparen har nog som nu sällan varit så närvarande, och tacksamhet vet jag nu lite bättre vad det handlar om. Man behöver inte göra saker svårare än vad de är. Man behöver inte alltid se allting i svart fast sommaren har varit, och att det är den sita dagen i höstens och vintertidens månad oktober som väl säger att den första snön nog snart inte är långt borta.

Jag är trött och borde gå och lägga mig igen men jag kunde inte låta bli att skriva lite tok som man så ofta har gjort sedan jag halkade in i nykterheten för drygt ett år sedan. Då vid den här tiden var det panik och sorg i mitt sinne. Total separationsångest för att jag saknade känslan av konstgjort lugn och frid inom mig då allt snurrade på i högvarv. Jag minns att jag en natt som denna nog hade varit tvungen att gå ned i källaren för att liksom i rask takt promenera i hög fart fram och tillbaka för att trötta ut kroppen för att i ren utmattning slippa känna ångest och kunna få känna lugn och harmoni inom mig.

Nu känner jag detta lugn ändå och min flaska på bordet är nu tömd och ska fyllas på med kallt kranvatten bara för jag tror att jag behöver ännu en liten en skvätt med kallt vatten då kroppen nog fortfarande behöver lite mer vätska alltså. Det är lätt att tappa sin tro på Herren, men han tappar aldrig tron på mänskligheten det känner jag rätt så starkt i stunden och det är då något som jag är tacksam över att få känna i en stund som denna. Det kan var mörkt ute, men det behöver inte betyda att det behöver vara mörkt och negativa tankar som ska råda i ens sinne.

Tänkte bara lite spontant att jag på detta enkla sätt skulle skriva lite mer positivt och inte som så ofta som den trötta dystemiker jag är skriva och bara gny och gnälla som väl är så lätt att göra ibland. Visst är jag kroppsligt trött, och ryggen är sedan kraftprovet igår väl lite mör som en bankad biff eller något sånt. Men det betyder ju bara att mina muskler utvecklas och att det om jag håller i och fortsätter att träna lite i dagsljus, med kanske bara en daglig promenad runt huset här på gården som mina vänner här på detta eminenta forum tjatat så himla mycket om. Vilket nog i sanning väl kanske är levande ord från Herren för att jag inte ska rosta ihop i förtid här i mitt kök kan jag tänka.

Förresten, @Andrahalvlek tack för att du tittade in en sväng här igår och gav mig lite positiv energi. Jag var här om dagen inte så värst glad över ditt påknuffande då jag då kände mig trött på allting. Men det är nog rätt viktigt att du med flera fortsätter det goda jobbet att peppa en lite trött dystymiker som mig ibland känner jag i skrivande stund. Får väl be till skaparen om energi så att jag kommer utanför dörren även idag på en liten promenad och kanske psykiskt stärkande cykeltur då det kanske är livsviktigt och en del i något större än vad jag ibland har svårt att riktigt förstå. Det tog jag mig allt en slurk ljummet kranvatten på ur min påfyllda plastflaska och tänkte att, vem sjutton behöver väl alkohol alltså.

Ha en fin dag mina vänner!

@Flarran God morgon! Vad strongt gjort av dig att komma ut på en tur med cykeln igår och jag tror att katten som tittade på kom med budskap till dig om att du är inte ensam och att Gud finns med dig. Skönt att det känns bättre efter den turen. Tycker att @Se klart skrev så fint om dina vänner här på forumet som också verkar genom Gud, människor som korsar ens stig med ord som vill väl, andas omtanke och värme. Att det är väl det som är meningen med alltihop. Vi finns med dig.

Livet är ofta en kamp på något sätt. Hela tiden kommer det saker som måste lösas och det finns inga genvägar till lösningen. Man måste gå igenom det, gå igenom motståndet för att komma framåt. Att det finns en mening i det, att göra det, komma igenom motståndet. Där på andra sidan kommer lättnaden för en stund och även styrkan för att ta sig igenom nästa motstånd. För varje gång vi går igenom motstånd får vi med oss erfarenheter om hur vi kan gå tillväga nästa gång. Det kan då gå lite smidigare. Vi får även erfarenhet i hur vi kan hantera motståndet på ett bättre sätt. Därför kan vi aldrig ge upp, vi måste bara fortsätta. Du har ju hört uttrycket att vi orkar mer än vi tror, och så är det. Vi har ju klarat oss hittills fast man många gånger tvivlat på om man verkligen kommer att orka och tankar på att ge upp. Kanske är det också Gud som både ger oss prövningar och motstånd, men också är den som hjälper oss att inte ge upp?

Jag upplever att du prövas hårt och du har en komplexitet med det psykiska måendet, men du besitter massor av styrka som du tar fram när blir lite förbannad, när du vägrar låta motståndet fälla dig och ge upp. Kanske ska du ta fram ilskan mer? Inte låta ”det är som det är” vara det som styr utan mer kanske ”jag ska fan göra det!”, komma ut på daglig promenad, en kort stund. Du har verkligen visat ”jag ska fan göra det!” när du lade alkoholen på hyllan. Du gjorde det och inte en droppe har du fått i dig på över ett år! Du är stark, du kan, du är envis och du bestämmer i ditt liv.

Ha en fin dag kompis! Hoppas du kommer ut en liten sväng idag. Det är den bästa medicinen mot motståndet. Ju mer du gör det ju lättare kommer det att bli att göra det. Små steg, en dag i taget!❤️

@Flarran Ditt inlägg nu på morgonen var ren poesi 🤩 Och det värmde oerhört mycket i mitt hjärta ❤️ Fortsätt läsa på om Guds storhet och dela med dig till oss, vi behöver alla lite andlig spis. Troende eller ej. Jag är kanske troende egentligen? Jag kallar det ödet, att det finns en mening med allt som händer, även om det känns toksvart i stunden.

Jag tror också på storheten i att känna glädje i det lilla, och att det är viktigt att vårda sina relationer. Även till forumvänner ❤️ Och ibland är inte tröstande ord det som en vän behöver, utan snarare en lätt spark i rumpan.

Jag ber om ursäkt för att du tog illa upp, men det är skönt att min välvilja landade väl till slut. Håll i detta jävlaranamma nu! Ta inte ut dig - en liten runda på 30 min varje dag är bättre än en lång runda per vecka. En liten daglig runda i dagsljus - till fots eller på cykel - kommer hjälpa dig att må bättre ❤️ Och du får träna på ditt tålamod samtidigt.

Kram 🐘