@åträtthåll Tack så mycket.Ja nu äntligen börjar jag känna mig mer bekväm i nykterheten.Den generella ångesten har minskat & jag sover lite bättre.Fungerar på det hela rätt bra.Rätt rejäla vinster på endast 52 dagar tycker jag.Känner mig nöjd.Haft en mysig dag med Lite inhandling & en fika på centrum på fm.En tur till minneslunden & tände ljus tillsammans med min sambo, mina barn, deras resp & barnbarn.Blev bjuden på en mysig kväll med god mat,kul samvaro & Idol i bakgrunden & pepsi Max i glaset.Inget av detta hade jag fått uppleva om jag varit berusad /bakfull.Imorgon står skogsutflykt med matsäck & danskurs på agendan.Livet är snällt mot mig just nu.Men har ju åxå satsat helhjärtat på en förändring hos mig själv & fortsättning följer i tillfrisknande och vet att alla dagar inte känns lätta.Men har en handlingsplan & strategier att följa.Tack för pepp & stöd.😁👍🙏🍁

Godmorgon!Dag 57.Dagarna rullar på och jag uppskattar att vakna nykter,fungera bra & slippa bakfylla & alkoholrelaterad ångest osv….Nu har jag fokuserat på att känna mig tillfreds med & njuta av det nya nyktra.Härlig känsla.Lyssnar på beroendepoddar men inte rotat så mycket i mig själv.Utan stannat upp & övat mig på att känna att just nu är allt Good enough.Dock hemsöks jag av hemska drömmar om alkohol,kaos,konsekvenser som att jag blir utskälld & lämnad.Vaknar med jättelångest & tror först att det är sant.Kan andas ut & känna efter och konstatera att det bara var en dröm.Är det vanligt att drömma så här efter en tid?Kanske allt som ligger i det undermedvetna & gnager & processas.Ett annat faktum är att mycket av det hemska jag drömmer faktiskt har hänt.Om än något tillspetsat.Har satt igång en del tankar & känslor som jag tycker känns jobbiga att hantera.Nu behöver jag era kloka tips,råd & tankar om hur jag ska ta hand om dessa tankar & känslor.

@Molnet Hej 👋🏼 Jag skrev om det här med drömmar i ett annat inlägg och det kallas för nåt speciellt, ska försöka hitta det, min kompis som jobbar på behandlingshem har berättat om det för mig och att man kan känna sig påverkad när man vaknar för att hjärnan har triggat endorfiner - serotoniner och andra signalsubstanser i hjärnan 🧠 jag har haft samma men det glesar ut. Jag har läst att det är hjärnan som bygger tillbaka det den tidigare byggt om. Ska fråga vad det heter. Men som sagt. Det går över 🙏🏼 Ha en fin dag
🩵

@Molnet Hej 👋🏼 Jag skrev om det här med drömmar i ett annat inlägg och det kallas för nåt speciellt, ska försöka hitta det, min kompis som jobbar på behandlingshem har berättat om det för mig och att man kan känna sig påverkad när man vaknar för att hjärnan har triggat endorfiner - serotoniner och andra signalsubstanser i hjärnan 🧠 jag har haft samma men det glesar ut. Jag har läst att det är hjärnan som bygger tillbaka det den tidigare byggt om. Ska fråga vad det heter. Men som sagt. Det går över 🙏🏼 Ha en fin dag
🩵

@Molnet Fullkomligt normalt och troligen (jag säger troligen eftersom jag inte är forskare på beroendehjärnan) en del i restaureringen av hjärnan- tänk Notre Dame och inte La Sagrada Família 😅. Jag har vaknat på fyllan under de hundradels sekunder det tar för mig att vakna på riktigt och VETA att jag faktiskt inte druckit. Men de hundradelarna hinner jag tänka tusen saker som varför, hur, vilken dag är det, jobbar jag eller måste jag sjukskriva mig, ångest & elände - men sen den stora lättnaden när jag VET att jag är ren som snö ❄️😅🙏🏼 Hoppas du haft en fin dag.
🩵

@Molnet Hej! Jag missade ditt inlägg om drömmar i torsdags men jag känner så mycket igen mig. Jag drömmer också om saker som hänt, eller som ligger och gnager i mig. De sakerna blossar upp i mina drömmar.

Ibland känns det som att mina drömmar ger mig svaret. Jag drömde häromnatten att min sambo sa ”jag litar inte på dig”. Det var en fruktansvärd känsla, men för ett tag sedan kunde han inte lita på mig, jag var inte ärlig mot honom med alkoholen osv. Nu kan han det till 100% och jag intalar mig att den drömmen fick mig att inse att jag vill aldrig höra de orden på riktigt, jag vill för alltid vara någon som går att lita på till 100% och det kommer jag att sträva efter.

Jag väljer att lyssna på drömmarna och tror att de ingår i processen av ombygge, som @carisie säger. Försök välkomna det istället, även om det är tufft.

Massa kramar och ha en fin fredag 🙌

@åträtthåll Tack för ditt inlägg.Jo det är bara att acceptera drömmarna & känslorna kring det.Mycket av det har ju hänt på nåt vis.Kanske bra att påminnas & aldrig var man har varit för att ta bra beslut för att inte hamna där igen.Och sen har väl hjärnan fullt upp med att reparera sig .Börjar tillverka olika substanser & ämnen i lagom mängd i rätt dos.Reparation pågår!

@Molnet God morgon! Skrev precis i @åträtthåll tråd om hur vägledande drömmar ändå kan vara trots att de kan vara läskiga och jobbiga. Vårt undermedvetna som försöker ge oss budskap eller berätta för oss om hur vi mår inombords. Jag brukar försöka framkalla känslan i drömmen och det brukar vägleda mig i mina känslor och hur jag känner. Senast för några dagar sedan var jag så stressad och uppjagad i min dröm. Det handlade om mina barn. Jag försökte vara överallt och fixa, men hann liksom inte med något alls. Mindes drömmen senare på dagen och förstod att jag behöver backa och låta dem vara, att de klarar sig bra. Att jag måste förlita mig på dem och inte ta över ansvaret. Sluta vara en orolig morsa och låta dem göra sin egna livsresa. När budskapet landat inom mig kände jag en sådan lättnad och avslappning. Jag hittade tillbaka till vilken väg jag ska fortsätta gå på. Jag tillför inget genom att oroa mig och jag behöver förlita mig på att de kan själva😁. De är inga småbarn längre utan vuxna. Så drömmar kommer med budskap från vårt inre och om vi nyfiket undersöker och närmar oss drömmens budskap och känslorna som det framkallar, så kan vi få vägledning och även mer kunskap om oss själva och hur vi mår. Då kan vi också få budskap om hur vi ska möta eller hantera oss själva och livet. Så jag tycker drömmar är bra, även om det kan kännas jobbigt och otäckt ibland. Det är bara oss själva vi möter.

Du jobbar på så bra och är en så bra och stöttande forumvän! Kram❤️

Godmorgon alla som kämpar härinne på AH med ert tillfrisknande.Idag är det 2 mån sen jag på allra största allvar lade A på hyllan.Spolade kröken som universalmedicin till allt.Har skördat många vinster & känt mig normal & har fungerat rätt bra tycker jag.Men så plötsligt igår kände jag mig till en början så tom.Allt kändes så meningslöst.Ångestklump i halsen & tårarna rann nerför mina kinder.Tomt i huvet samtidigt som det snurrade en massa tankar & känslor.Massa flashbacks från undanträngda saker.Saker jag gjort mot andra & saker som andra sagt & gjort mot mig.Så överrumplad & golvad av mina känslor.Jag accepterar att ja det här har varit.Det här känner jag & så här är det.Höll i mina rutiner med Morgonlöfte & kvällsinventering.Åt mat regelbundet.Gjorde lite hushållssysslor & tog en promenad.Kollade på film.Dagen & kvällen & natten passerade.La mig nykter & vaknade nykter.Sa till mig själv att inget blir bättre om jag dricker.Sovit som en klubbad säl & vaknar med en känsla av melankoli & irritation i kroppen.Morgonlöfte gjord.Frukost är intagen & jag tager dagen som den kommer.Någon som känner igen sig av känslan att plötsligt bli golvad av dåligt mående från ingenstans?Utgår att även detta hör till processen.Är ju trots allt bara inne på början av min förändring.Må så gott alla!

@Molnet Jag tror det är väldigt vanligt att uppleva det du gör nu. När jag slutade så kom jag efter ett tag in i ett lyckorus när jag insåg hur bra jag mådde utan A och att jag lyckats avstå. Och sen en dag helt plötsligt bara känna mig så deppig. Men om man tänker efter så är nog livet så. Lite upp o ner men mest upp då man inte längre bedövar sig med A. Tillåt dig själv att ha en eller några dåliga dagar o var snäll mot dig själv så ska du se att solen lyser på dig snart igen. Vi fortsätter att kämpa och tar ingen alkohol. Kram

Jag håller med @Ros, det är vanligt med upp och ner i måendet och det så livet är. Kanske också att det finns en förväntan om att nu när man är nykter så ska man inte bli deppig. Jag minns att jag blev lite blasé ett tag och varken glad eller ledsen, lite likgiltig. Visste liksom inte riktigt vad jag kände för känslor. Försökte bara tillåta mig att vara i det och inte fastna i varför och det kändes då lite lättare, att det var ok liksom. Tänker också att det ingår i processen och att det senare landar inom dig.

Ha en fin söndag!❤️

@vår2022 Tack för svar.Jo så är det nog.Har ju alltid haft svårt för dalar,tristess & deppighet.Som jag ”löst” med…ja du vet vad.Har åxå hängt upp deppighet på att det hänt något etc…Men denna gång finns ingen sån koppling.Så jag gör som du skriver:accepterar att det känns så här.Försöka att inte rota i varför & sakta ner farten lite.Bara vara.Efter regn kommer solsken.

@Molnet Är glad att du skriver om hur du känner och vad du går igenom. Tror som de andra att såhär är livet och det starkaste man kan göra är väl att ta sig igenom de dagarna utan att fly från det med hjälp av A.

Jag tycker du är fantastisk och en härlig vän här inne på forumet. Ibland så får det bara vara som det är, men jag tror att vi blir starkare för varje dag, oavsett om vi märker förändring eller ej.

Kram