av Andrahalvlek

Andrahalvlek
ons, 2025-01-01 - 09:14

Igår hade min yngsta dotter bestämt och inhandlat efterrätten: Chokladpudding med vispad grädde och frukt, och prinsesstårta till kaffet. Givetvis åt jag. Och det var gott. Åt dock inget mer sött än det.

Nollställer sockerstopp-klockan igen. Men det är ändå grymt gjort att inför och under jul/nyår endast äta socker 2 av 26 dagar. Och min alkoholstopp-klocka visar idag 1.788 dagar. Det är allra viktigast.

Jag använder appen Nomo, annars hade jag aldrig kunnat hålla koll på mina nyktra dagar.

Kram 🐘

Andrahalvlek
ons, 2025-01-01 - 16:49

Boktips: ”Glukosrevolutionen - balansera blodsockret och förändra ditt liv” av Jessie Inchauspé. (Tur jag inte behövde försöka uttala det efternamnet.)

Den boken känns som överkurs i blodsockerlära. Får nog lyssna på den tio gånger innan jag ens fattar hälften. Samtidigt är den helt galet pedagogisk och full med konkreta tips.

Som att äta i rätt ordning: Grönsaker, protein/fett och sist stärkelse. Genom att inleda måltiden med grönsaker och avsluta med stärkelse (potatis, ris, pasta, bröd) kan man kapa blodsockertoppen radikalt. Och förlänga tiden innan hunger/sug uppstår med flera timmar. Fattar ni, vilken grej!

Jag pluggar vidare!

Godfortsättningkram 🐘

Lora
tors, 2025-01-02 - 23:37

@Andrahalvlek
Jag har på senare tid börjat intressera mig för mat. Häromdagen tittade jag på en gammal ICA-reklam från 70-talet, och det var riktigt kul att se vad som fanns på hyllorna då, hur människor såg ut och vad de pratade om gällande inköp. Det fick mig att fundera på hur mycket mer vi äter idag. Kanske är det en bra idé att reflektera över hur mycket mat som egentligen behövs, baserat på ens ålder, aktivitetsnivå och den motion man orkar och vill hålla.

För att göra det enklare att förstå mina matvanor började jag fundera på om det kunde vara värt att väga maten. Inte för att räkna kalorier in i minsta detalj, utan mer för att få en överblick. Så jag gjorde en enkel räknesnurra där jag räknade ut ungefär hur mycket potatis, ris, grönsaker och protein som borde finnas på tallriken i snitt. Det handlar inte om att grotta ner sig i detaljerna utan mer om att skapa en känsla för vad som är en lagom mängd. Jag vill kunna hålla mig till ett snitt som fungerar för mig, utan att behöva räkna skillnader mellan olika maträtter.

En sak jag insåg är att det skulle vara enklare att använda en mindre tallrik. Porslinet idag är ju mycket större än det var på 70-talet. Och chips, de åt man väldigt sällan på den tiden...

God fortsättning!

Andrahalvlek
fre, 2025-01-03 - 17:13

@Lora Även matlådorna har blivit större har jag märkt. Det ser nästan ut som om maten ligger och skramlar på botten. Jag roade mig precis med att jämföra. Jag har ett gäng äldre matlådor i plast som rymmer 8 dl, och ett gäng nyare som rymmer 2 dl mer. För ett år sedan vägde och mätte jag så att jag har hyfsad koll på lämplig portionsstorlek, men det är mycket mindre än man tror faktiskt.

Kram 🐘

zalkin
lör, 2025-01-04 - 09:45

@Andrahalvlek alltså, gick in på din sida och ser att du varit nykter i över 5 år. Wow andra halvlek, vilken styrka och vilja du har. Stort grattis! . Hoppas själv ha styrkan att gå i dina fotspår framöver, motivationen så här långt är på topp. Allt gott!

Andrahalvlek
lör, 2025-01-04 - 14:02

@zalkin Tack för grattis! Jag tänker sällan på det numer, bara när jag läser och skriver på forumet. Och det gör jag dagligen, för att påminnas om hur illa det var och hur illa det kan gå om jag får för mig att dricka ett enda glas.

Skulle jag ta ett glas nu hade jag säkert inte *pang* tagit en brakfylla. Och det hade nästan varit värst, för då hade jag väckt den inslumrande alkoholdjävulen till liv i min skalle. ”Hmm, det var nog inte så farligt, lite kan du nog dricka”. Nope. Nej. Zip. Av princip skulle jag därför aldrig få för mig att ens prova ett enda glas. Jag har till och med bytt ut lättöl mot cola på en restaurang. Lättöl är inte alkoholfri.

Mina mantran är: Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

Andrahalvlek
lör, 2025-01-04 - 14:15

Någon av er kanske minns min bekant som mådde så fruktansvärt dåligt. Svårt deprimerad, självmordstankar. Han lättade sitt hjärta för mig, eftersom han vet att jag också mått väldigt dåligt psykiskt, och jag visste knappt hur jag skulle kunna hjälpa. Hans smärta landade i mitt knä och jag sa floskler som ”det blir bättre, jag lovar” och att han skulle stå på sig mot sjukvården och kräva läkartid. Jag kunde inte göra mer, men jag mådde dåligt av det själv. Hade lite svårt att släppa det, kände sådan enorm empati med honom.

Häromdagen möttes vi av en slump. Antidepp har gjort verkan, han har fått och gått ett antal terapitimmar, landat i sin nya vardag och dessutom sen några veckor tillbaka har han börjat dejta. Han trivs i sin vardag och har framtidshopp igen. Alltså wow 🤩 Jag blev så glad så jag nästan började gråta. Sådan enorm skillnad.

Att väntetiderna till psykiatrin är aplånga är en nationell katastrof. Att folk ska behöva gå obehandlade när de faktiskt är dödssjuka. Skamligt. När man mår dåligt tror man dessutom att ingen kan hjälpa, det sitter långt inne att ens söka vård. Och när man väl gör det måste man kämpa för att få träffa en läkare, som min bekant fick göra. Alla har inte den förmågan. Så himla sorgligt, men just nu är jag innerligt glad och tacksam över att min bekant mår bra igen.

Jag kallar honom bekant för kompisar är vi inte i den bemärkelsen. Vi springer på varandra ibland bara. Men även ytliga bekanta kan göra skillnad, om man vågar prata. Och vågar lyssna. Att han fick prata med mig tror jag hjälpte honom att sortera sina tankar och formulera en handlingsplan. Jag hoppas att det var så.

Kram 🐘

B.Å
lör, 2025-01-04 - 20:01

@Andrahalvlek åh så fint att läsa. Håller med om väntetiderna, det är så sorgligt hur psykisk ohälsa inte prioriteras. Många som är sjuka söker inte ens hjälp för man orkar knappt borsta tänderna och då orkar man knappast sitta i telefonköer och kastas mellan olika avdelningar som antingen har telefontider på tisdagar eller torsdagar och ibland inte alls.

Så fint att han fick prata med dig och mår bättre nu ❤️

vår2022
lör, 2025-01-04 - 20:12

@Andrahalvlek Jag minns! Så himla fint att höra att din bekant fått en så positiv utveckling och att det verkar gå bra❤️. Håller med om väntetider och verkar som att man måste vara suicidbenägen eller gjort försök för att bli hörd, om än då. Läser också om att man stänger avdelningar av ekonomiska skäl, så sorgligt!

Jag tror absolut att du hjälpte honom vidare för att du tog dig tid att lyssna och vågade prata om det. Då vågade han också. Så fint❤️

Andrahalvlek
lör, 2025-01-04 - 21:25

@B.Å Visst är det bedrövligt?! Hur fan gick det till när hjärnan separerades från kroppen? Hur kan inte ett brutet psyke vara lika prioriterat som ett brutet ben?

När jag var svårt utmattningsdeprimerad senaste gången för tre år sedan besökte jag vårdcentralen två gånger utan att få hjälp. Två olika läkare som lade huvudet på sned och pratade om kost och träning. Vad fan? Jag hade mobiliserat mina sista smulor av kraft för att ta mig dit, och fick ingen hjälp.

Jag var tvungen att bli ännu sämre, tills min vuxna dotter skjutsade mig till psykakuten. DÅ fick jag tid hos psykiatrin. Och fick hjälp. Rätt antidepp och samtalshjälp.

Så jag vet precis hur han mådde. Tyvärr. Och just därför blev jag så glad över att han mår bättre ❤️

Kram 🐘

Andrahalvlek
lör, 2025-01-04 - 21:40

@vår2022 Jag har också ringt psykakuten. När ångesten höll på att kväva mig. Blev så jävla nonchalant bemött. Helt uttråkad person i andra ändan som sa saker i stil med: ”Försök att distrahera dig.” What? Vissa är verkligen fel person på fel plats.

Och besöket på psykakuten blev kort. Det var som ett fängelse, jag fick mer ångest av att bara sitta där. Blev pratad med och fick lite piller, sen åkte vi hem. Det viktigaste var att få en tid på dagpsykiatrin och få träffa en kunnig läkare.

På psykiatrin i min hemstad fick jag träffa en läkare som var 70+ och han visste vad han snackade om. I över en timme pratade vi om mediciner och hur de påverkar hjärnkemin, vad jag bör tänka på mer etc. Så jävla skönt att få möta ett proffs.

Senast vi träffades var i maj i fjol. Vi konstaterade att medicinen funkar och jag funkar. Jobbar hundra procent igen, har ork att göra roliga saker på kvällar och helger till och med. Sen sa han: ”Då ses vi om ett år igen.” Yes. Jag mår bra.

Skönt att jag får fortsätta vara patient hos honom, det är en enorm trygghet. Bara att veta att jag kan ringa dit om jag mår sämre. Jag vill inte träffa ännu en stressad hyrläkare på vårdcentralen som har noll koll på dåligt psykiskt mående. Och som har max en kvart att lägga på mig.

Sjukvården i vårt land är en nationell katastrof på många områden. Det är så jävla sorgligt.

Kram 🐘

vår2022
lör, 2025-01-04 - 21:54

@Andrahalvlek Ja, usch! Kan tänka mig att många blir avstängda och att det blir ett ”löpande band” bemötande med råd därefter. Att det också skapar misstro och inget förtroende för vården när man får uselt bemötande.

Super att du fått träffa ett proffs som vet vad han pratar om och som tar sig tid att prata och förklara. Ett bemötande som skapar tilltro, hopp och att man känner sig sedd. Kram❤️

B.Å
lör, 2025-01-04 - 22:20

@Andrahalvlek ja precis så ska det vara, man behöver träffa någon som man får förtroende för och man känner att den människan kommer tror på mig och har lust att hjälpa just mig.

Jag har själv varit med och skjutsat och väntat och försökt göra mitt allra bästa för att hjälpa en anhörig som kan bli så fruktansvärt dålig. Det går i skov liksom och ibland kan man bara titta på när alla dörrar är stängda och ingen orkar bry sig längre. Så tröttsamt och orättvist för visst är det så att brutet psyke är lika akut som en bruten fot och dessutom drabbar det ofta anhöriga med.

Helt obegripligt.