av BrettSinclair

BrettSinclair
tors, 2025-01-09 - 13:36

Har egentligen en ganska märklig historik kring alkohol. Har ett syskon som drack ihjäl sig i trettioårsåldern som missbrukade hela livet medan vi andra i syskonskaran varit väldigt långt ifrån denna värld. Vi har en del alkolister i släkt men som inte är blodsband. Föräldrarna mina har varit nykterister under min uppväxt och själv har jag jobbat i både nattklubb, restaurang och dryckesbranschen i många år men i princip som nykterist. Jag kan säga i försvar att trots vad många tror om den branschen som en inkörsport så var det i varje fall min egen torraste period i livet. Från 18 till 25 jobbade jag alla kvällar, röda dagar, nyår, jul etc. och har antagligen serverat en miljon svenskar med vinflaskor, öl och drinkar som nykter. Gissningsvis under de sju åren så drack jag totalt kanske tolv vinflaskor och tjugofem öl allt som allt trots resor i jobbet till vingårdar och liknande. Beror mest på att jag jobbade på professionella ställen där det skulle vara otänkbart att vara berusad under arbetstid men också för att jag är noga med mitt utseende. Jag tålde nästan ingenting heller på den tiden och efter en öl eller ett glas blev jag typ full. Å andra sidan åt jag inte så mycket då heller.

Har sedan unga dar alltid haft en liten sydeuropeisk syn på att dricka där jag förespråkat ett glas vin till maten måndag, tisdag, fre. Bott utomlands i södra Europa och tog med mig seden hem med 1-2 glas några ggr i veckan men inte mer. Har aldrig kört svensk sed, dvs helt nyktra i veckorna för att sen hälla i sig litervis fre-lör. Vad jag menar är att när folk ligger och kryper utanför Stureplan vilket "kan ju vara lite kul för det är ju helg" men folk kan lyfta på ögonbrynen om man dricker vin till lunchen en måndag. Däremot när jag åker utomlands så är det öl och vin som gäller i lagom mängder men känner att det är en del av själva upplevelsen.

För några år sen försökte jag att "utmana" min beroende-gen av nyfikenhet eftersom min bror klunkade i sig allt han kom över från 14 års ålder. Under ett byggprojekt där jag var barnfri testade jag att dricka 4-6 50 cl öl varje dag. Men 30 dagar senare när bygget var slut så var jag helt osugen på alkohol och öl. Jag minns att jag tyckte det var en skön känsla. Som om jag vann någonting. Hela det låter kanske knäppt men det stärkte min känsla att ha kontroll över alkoholen. Däremot har jag tänkt i efterhand på att det var kanske bara var en ursäkt för att dricka.

När barn, karriär och välstånd kom in i bilden ska man ju götta sig med bag in box på helgen. Kanske varannan vecka eller så. Där märkte jag ganska tidigt att med Prosecco i kassen på väg hem eller en öppnad box så kändes fredagen bättre. Glasen blev också lite större. Men fortfarande inga bekymmer. Dock några tillfällen har jag blivit väldigt överförfriskad vid kanske 3 tillfällen under 10 år så att man skäms i efterhand.

Förra året satte jag mig i en jävla sits där jag förlorade i princip allt jag ägde genom investeringar. Miljonbelopp. Nu måste jag börja om från början i livet och jag hade då väldigt svårt att leva med det beslutet. Ett enda beslut. Men innan dess hade jag börjat träna och dejta, bearbeta en skilsmässa och annat. För att komma i form så påbörjade jag en såkallad proteindiet där jag enbart käkade ägg eller motsvarande och åt i princip inget socker eller kalorier. Första halvåret var ju detta rena ram euforin för kroppen. Kände mig betydligt piggare utan bröd och kvällsmackor. Magen försvann och musklerna dök upp. Men sakta som problemen med investeringarna började att framträda så började jag ursäkta/ersätta kolhydraterna med prosecco eller öl efter löpturen. Eller nu ljuger jag för mig själv. Detta började jag med när jag tränade. Istället för mackor, ris eller pasta så drack jag öl, cider eller vin som någon jävla flygvärdinnediet. Fortfarande inte i några jättestora mängder enligt mig själv men nästan dagligen. Men la jag till de finansiella problemen på det så snittade jag nog 10-15 enheter per vecka förra året.

Senaste halvåret har det gått mycket utför. Det började först med att jag märkte att det började bli otänkbart att gå ner till gymmet utan att ha alkohol hemma på kvällen för att varva ner. Jag har kommit på mig själv att springa in och köpa vin precis innan passet på vägen till gymmet. Skulle jag cykla i fem timmar så var det några öl på det. Kände fortfarande inget problem. Jag tror jag tränade enbart för att kunna dricka. Och jag drack istället för att äta kolhydrater. Nu orkar jag knappt ta mig igenom ett pass. Jag flåsade som en gris. Efter ett tag så började jag hoppa över träningen men fortsatte drickandet.

Nu har jag insett att jag har ett problem. Vinet har blivit lite av min vän och det är lite mysigt när man inte har barnen med en flaska i ensamheten. Min toleransnivå har ökat markant. Jag har inga problem med att dricka en flaska vin en kväll utan att bli särskilt berusad och det kan bli vid två till tre tillfällen per vecka. Jag märker också att jag planerar min vardag efter inköp på bolaget och kan få lite panik när de ska stänga eller om man inte har något hemma. Har varit där ett tiotal ggr fem i sex. Har jag inte hunnit så köper jag 3,5:or och kan tömma ett 6 - pack. Jag testade att köpa en baginbox för att se om jag kunde hålla den i några veckor i början av julen men efter 3 dagar var den slut. Allt dricks såklart i ensamhet.
Slutligen i julas gick det upp för mig att jag har börjat få en riktig kagge och en kropp som jag inte skäms för. Fåfänga, vilket kan vara en sjuhelvetes drivkraft, gav mig panik på badhuset och jag har inte rört en droppe sen dess.

Nu har jag inte druckit på två veckor och det är en piece of cake än så länge. Jag började bara att äta normalt igen. Snarare var det bara skönt att vara utan alkohol. Det var mest tanken på att vara utan alkohol de första dagarna som skrämde mig men nu känns det bara skönt. Jag kan le igen och känna glädje samt man är ute i löpspåret igen. Under hela den här perioden så har det heller aldrig varit på tal om sprit. Hade sprit hemma men är hellre nykter. Utan enbart öl och vin. Saker med mycket kolhydrater. Istället har jag ersatt drickandet med kolhydrater igen. Jag förstår inte vad jag har hållit på med. Hela den här grejen som började som en diet har varit så idiotisk och skadlig och gett mig en ölmage.

Vad tror ni. Om man nu inte dricker på 6 månader eller så, tror ni att jag kan komma tillbaka till en måttligt drickande? Jag skulle vilja behålla mitt dricka vin 1-2 glas till middagen några ggr i veckan eller i solnedgången på semestern i framtiden. som jag gjort under 20 år vilket alltid har fungerat för mig innan. Eller har jag problem.

Jag är kanske den enda som varit dum nog att börja dricka som en diet men tänker som en varning till de som kanske har ätstörningar eller liknande att när man börjar trixa med maten så kan det gå helt fel.

Joch
tors, 2025-01-09 - 14:58

Intressant historia! Jag tror dessvärre du inte kan backa och hitta tillbaka till ett sunt drickande igen tyvärr. Har man väl utvecklat denna typ av drickande så går det inte att backa enligt min mening och erfarenhet. Går nog ett tag med lite möda från din sida, men det blir nog oundvikligen tillbaka där det slutade för dig för några veckor sedan. Jag har bestämt mig för att bara dricka vid mycket speciella tillfällen, aldrig hemma utan gäster. Det har fungerat bra hittills!

LAO
tors, 2025-01-09 - 16:48

@BrettSinclair vilken resa! Jag tror att du helt enkelt får prova. Att inte dricka i ett halvår är väl en fantastisk start, så kan du ju bestämma dag för dag sen.

BrettSinclair
tors, 2025-01-09 - 22:53

Tack för era reflektioner. Ja det är väl tiden som får utspela om det går eller inte. Två veckor är ju inte så länge heller. Men jag kan säga att med konsumtionen jag hade för en månad sen gentemot nu när jag inte ens tänker på alkohol så går det ju hittills. Det är det ju bara att rycka bort "snuttefilten" och hitta ett annat nyttigare beroende.