Precis sett Uppdrag gransknings ”Lämnade att dö” om så kallade lågtröskelboende. Fy fan. Vad är det för samhälle vi fått som inte kan ta hand om dem som allra mest behöver det? Kommunen kallar det ”damage control”. De har gett upp hoppet om dem. Och själva har de också gett upp hoppet om sig själva. Oftast har de dubbeldiagnoser - psykisk sjukdom och missbruk. De får inget vård för någotdera.

All forskning visar att den här typen av lågtröskelboenden, där missbruk tillåts, utan adekvat vård och behandling, gör att de boende mår sämre och dör tidigare än om de bodde på gatan. De placeras där för att dö snabbast möjligt. ”Damage control”. Fy fan. Jag skäms för att bo i ett land där det här tillåts.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag har oxå sett uppdrag gransknings "Lämnad att dö" och blivit jäkligt berörd. Jag fattar inte att samhället sviker de som behöver hjälp både med missbruksproblem och pysiskohälsa. Typ lämna utsatt människor att dö.

Ja det är inte klokt vad olika människosyn det finns...

Min tråd har försvunnit, får väl se om den dyker upp igen. Är det ok att jag lånar din tråd för att meddela att nu är det gjort, samtalet med maken. På telefon blev det.
Det gick mycket bättre än jag hade trott. Han har gått i samma tankar, att det här inte fungerar i längden. Vi är överens om skilsmässan. Vi kommer fortsätta som vänner i nuläget o kanske ses då o då. Pratas vid då o då.
Så skönt att det kunde lösas såhär.

@Sattva Min tråd är din tråd ❤️ Och så skönt att det är sagt. Och att han tänkte ungefär samma sak. Det måste kännas som en stor orossten har lämnat kroppen. Var beredd på efter-anspänning-tröttheten. När allt är över - då känns det som att man klubbas med ett vedträ i bakhuvudet och man blir dödstrött. Ramlar ihop i en hög mentalt. Och det är okej, då får man vila tills orken och lusten att göra något kul knackar på igen. Det gör den alltid.

Kram 🐘

Hundkurs igår och en annan hundkurs idag 🤩 Så himla roligt och givande både för mig och lillprinsen. Man kan lugnt säga att jag har hittat en hobby! Som kräver mycket tid och mycket frisk luft och rörelse. Inga jobbtankar göre sig besvär då, och det är precis vad jag behöver.

På måndag börjar jag med delvis nya arbetsuppgifter. Jag ska ta ansvar för en för mig ny del av vår stora verksamhet. En liten del, men den haltar nu så den måste upp på banan ordentligt. Stå lite mer stadigt. Veckan som gick har jag först varit svinförkyld (var hemma sjuk mån-tis), och sen har jag avslutat vissa jobbsaker och preppat för andra.

Framför allt har min hjärna kommit i lösningsmood. Jag drömmer om de nya arbetsuppgifterna, och funderar på det massor. Genrepar allt i skallen - vad jag både ska säga och göra. Informera, inkludera, få processen att börja röra sig framåt. Allra viktigast är att få med de andra på tåget. Det bästa sättet då är att träffas (även om det sker på video) och prata - om högt och lågt. Så möte varje dag blir det inledningsvis.

Jag vill att vi ska lära känna varandra, och jag vill att de andra ska tycka att jag är en schysst kollega som vet vad hon snackar om, så att de VILL leverera i tid till mig - och att de litar på att jag fullföljer på ett bra sätt. Vi får se om min strategi funkar. Än så länge känns det bra, jag har inte mött uttalat motstånd någonstans.

Jag gillar sådant här, jag går igång som sjutton. Men samtidigt är det utmattande om det bara pågår och pågår. Jag vill verkligen tex inte drömma om jobbsaker. Då är det bra att ha en aktiv hobby att lägga tid på om helgerna.

Kram 🐘

Bra med din work-lifebalance, inte bara för unga som just kommer ut i arbetslivet. Vet ju att sjukskrivningar just i vår ålder är vanlig, inte sällan för att vi är så himla plikttrogna! Vi hänger med i det nya, och fångar upp sånt som andra släpper. Men extra fint då med hundkurserna. Ha en fin söndag och hoppas att förkylningen inte gör en återkomst. Kram 🤗

@Se klart Nä, jag har varit sjukskriven så det räcker. Det är så skönt att slippa helhetsansvaret. Är jag sjuk eller ledig är det mina chefers bekymmer. Jag ska vara ledig om tre veckor, en tor-fre. Jag har påtalat detta för mina chefer massor av gånger redan. Jag ska på körläger 😍 En annan rolig hobby!

Kram 🐘

Ni som hängt med mig några år minns nog vilket he…. jag brukar ha vid denna tiden för att få ordning på min dotters räkenskaper. Jag är ju god man för henne. I år slapp jag det böket, nästan helt.

Sen ett år tillbaka har jag VARJE månad fört in allt i en elektronisk kassabok. Förra helgen skickade jag in rubbet, tadaa! En och halv månad innan deadline! Givetvis stämde inte siffrorna riktigt, men rätt snabbt hittade jag felen. I fredags fick jag tillbaka att de ville ha en komplettering, som jag fixade idag och skickade in på nytt.

Tidsåtgången för att lägga in i kassaboken är max en timme per månad. Och vinsten är enorm! Att lägga 2-3 timmar nu på slutet är ju ingenting jämfört med tidigare år. Jag tog fan semester en vecka för att slita med det.

Dottern fyller 26 år i år och jag har hållit på sen hon fyllde 18. Tänk att det skulle ta sju år innan jag fattade det fullt ut 🤣 Och nu är jag än mer motiverad att verkligen göra det svinbra varje månad, då slipper jag kanske felsöka helt om ett år. Heja mig!

Kram 🐘

Du är så bra @Andrahalvlek!
Visst är det roligt egentligen hur konstigt det är när man fattar att det går att göra något enklare!
För mig tror jag det handlar om att min hjärna vaknat mer och mer efter utmattning och efter att ha slutat med alkoholen har hjärnan läkt och enkla lösningar kommer till mig mycket oftare nu, saker jag innan bara inte kunde få snurr på så som dina räkenskaper!
Hejja oss och våra läkande hjärnor❤️

@Andrahalvlek vilken vinst! Min mamma brukar säga att man ska göra byken först, alltså ta tag i det där man vill skjuta upp direkt och inte lämna utrymme för att vänta med det.
Snyggt jobbat! Heja dig💪🏽💪🏽💪🏽

@Himmelellerhelvette Min hjärna har verkligen piggat på sig efter både utmattning och alkoholstopp, även om jag alltid har varit oerhört lösningsorienterad. I mitt jobb löser jag ”problem” dagarna i ända. Min psykolog säger att jag liksom hoppar över problemen och går på lösningen direkt, vilket gör att omgivningen inte riktigt hänger med alltid. ”Jaha, där står du, då går jag åt andra hållet.” Walk around är jag en mästare på.

Allt jobbrelaterat sitter fortfarande som en smäck, tack och lov. Sen har jag problem med namn och saker som hänt historiskt privat osv, men det får vara okej och jag skrattar mest åt det. Just matte är jag dock urusel på. Både i teorin och praktiken. Det blir nästan som att dra ner en rullgardin, ”jag fattar inte” och sen vill jag bara gå därifrån. Men det går ju inte med dotterns räkenskaper. Jag måste sköta det, för annars får jag inte fortsätta som god man och gud förbjude vem som då utses som god man. Sannolikt hennes storasyster dock, men hon har fullt upp med att leva sitt liv. Hon kan ta över som god man om 15-20 år, det är fullt tillräckligt.

Men nu äntligen, efter sju år, tror jag att jag har hittat hållbara rutiner för det arbetet som kräver minimal arbetsinsats. Och det är så befriande. Så mycket oro och ångest jag slipper bara genom att göra det ordentligt från början. Jag förstår inte denna tonårsobstinata jag-fattar-inte-så-jag-skiter-i-det-sidan hos mig själv.

Tyvärr ser jag den ofta hos min mamma numer. ”Jag ORKAR inte laga mat och styrketräna orkar jag inte heller, det är SÅ tråkigt.” Jag bara tittar på henne med förundran och medlidsam blick när hon får sina tonårskänsloutbrott. Nu senast i helgen var det vädret hon orerade över en lång stund. ”Det är så mörkt, jag ORKAR inte, jag vill inte leva längre.”

Och sen blev jag irriterad på henne när jag skulle lära henne använda gmailappen i mobilen och hon frågar mer än hon lyssnar. Konstant. Jag får nästan skrika: LYSSNA! Och efteråt ringer hon ”hur gör jag…” och då ska jag svara fast jag knappt vet vad hon snackar om. Hon kan inte förklara på ett vettigt sätt vad hon menar. Och hon kan ringa när som helst på dygnet. Jag svarar dock bara när det passar mig.

Och jag tänker att vi utvecklas ju faktiskt bakåt på slutet, ända tillbaka till småbarnsåren. Vårt vårdbehov och omgivningens tålamod ökar med åren. Minns hur min farmor låg i sängen, pytteliten och ihopkurad de sista dagarna innan hon dog. Som en liten nyfödd.

Min mamma har nått tonåren igen 🤣 Hon är verkligen en prövning för mitt tålamod, ingen kan irritera mig som hon. Men hon mailade mig faktiskt igår, ”förlåt för att jag var så grinig”. Och jag svarade ”förlåt för att jag blev så irriterad.” Mammor. Suck.

Kram 🐘