Hej alla! Jag börjar komma närmare och närmare en punkt där jag känner att det kanske är bäst att jag och min sambo separerar. Tankarna är såklart spridda, jag lever med hopp och förtvivlan. Hopp om att det ska bli så som det var, att alla våra planer ska bli av. Förtvivlan över att inse att alla planer och framtidsvisioner skjuts fram hela tiden.
Samtidigt tänker jag på allt praktiskt, vi äger ett hus ihop vilket gör att de också tar emot att separera. Hade varit enklare om vi haft varsin bostad. Eller om bara den ena ägt bostaden.
Hur har ni andra gjort som separerat och ägt en bostad ihop?
Jag är rädd att jag kommer få fixa med allt för en eventuell försäljning. Tankarna har gått om jag ska ta över huset (om jag har råd) för att sälja det själv senare.

Kanske inte ett ämne egentligen för denna grupp. Men hade det varit en sund relation hade dessa problem aldrig funnits. Nu är min sambo som han är pga hans drickande och det är där jag tror problemen kommer in.

Snälla kom med alla tips och råd. Hur ska man tänka?

@nybliven.sambo ja det är inte en lätt situation att vara i! Det där eviga pendlandet mellan hopp och förtvivlan tar så enormt mycket energi.

Finns det möjlighet för dig att få hjälp i stödsamtal, tex genom vårdcentralen?

Det är tungt att bära allt själv och den ornormala situationen har blivit så normaliserad att det kan vara svårt att känna var de egna gränserna går längre.

Vi sålde vårt hus när vi separerade. Marknaden var trög och det tog några månader, så visst var det tufft!

Samtidigt tänker jag att alkoholism är en progressiv sjukdom och i många fall även medberoendet. Så om situationen inte är hållbar så är det kanske bra att inte vänta längre, då din sambo kan bli sämre och du tappar ännu mer energi?

Ta hand om dig❣️