@Molnet Hej ☁️ Jag som läst dina tidigare inlägg känner mig manad att säga emot dig till viss del 🫶🏼 Jag tycker mig sett mycket eufori och nynykter energi i dina inlägg. Kanske har jag missat att du haft en "slip" eller motsvarande? Är det nykterhetshjärnan som spökar "so be it". Jag skrev häromdagen om att hitta tillbaka till den person jag var innan alkoholen fyllde tomrum. Tomrum som tid, som att ha roligt - vad gjorde jag med all det tid jag senare fyllde med att dricka? Vare sig det handlade om två glas vin till städningen av badrummet? Varför har jag lykats städa utan vin i 45 år?

@zalkin Ibland kommer det en blixtsnabb tanke över mig att "här skulle jag hällt upp..." och i samma ögonblick kommer ett "varför - när det går så bra utan?". Att städa ut konstiga vanor man av någon anledning städat in.

@JHL Jag tror du är något på spåren. Hitta tillbaka till de alkoholfria aktiviteterna speciellt om de inte infekterats. Lite som för mig som nyligen varit ute & flaxat i Thailand och resor har aldrig druckit särskilt mycket vid resor pga jetlag och dykning etc och har därför inte heller triggats att dricka utan har haft en helt nykter långresa (förutom en korrigerad felservering).

Skönt att vara tillbaka så nu är jag och kladdar lite i alla trådar 😂🩵

@eling från hjärtat- stooooort grattis. Shit vad vi kämpat oss genom mycket. Nu utmanar jag dig genom att höra om du är sugen på att hänga med till 120 dgr på ngt stadigare ben. Hur du än gör så är 3 månader en stor bedrift, kram på dig❤️

@Carisie kladda i trådar är min melodi👊. Ja de blixtsnabba impulserna från hvetet kommer och går, hur fånigt det än låter så har jag alltid cola hemma för att ta död på den första impulsen (alltså inte snortvarianten) Fortsätter städa ut dåliga vanor. Ibland dammtorka lätt och ibland fyllständigt panikstäda😅

@zalkin Jag brukar likna den första nyktra tiden med en förälskelse: Man skuttar nästan fram, vill berätta för allt och alla, och upptäcker nya saker hos sig själv och i omgivningen hela tiden. Wow 🤩

Efter några månader är det dags att kliva in i kärleken: Trygghet, stabilitet, mer stabilt humör på en högre nivå, man kan odla nya egna intressen, står upp för sig själv och sina värderingar. Blir mer sann generellt. (Jag kunde inte ens ljuga om skitsaker 🤣)

För mig kändes det som jag tog ett rejält skutt i nykterheten vid 3, 6, 9, 12 månader. Och år 2 var magiskt, då hade jag gjort allt nykter flera gånger, då kunde jag helt släppa de tankarna.

Enda gången jag tänker på att jag är nykter är när jag besöker forumet. Vilket jag fortsätter göra nästan varje dag för att påminnas. Aldrig glömma, aldrig ta första glaset har funkat i 5+ år nu 😍

Kram 🐘

@Andrahalvlek du är en stor förebild för oss. 5 år är en låååång tid. Stort grattis till din resa och tacksam över att du delar med dig, de olika faserna du ypplevt etc. Jag är ff besatt av att räkna dagar, vara inne på forumet. Har varit inne i anhörigstödet en del det senaste för att se hur de som lever med en beroendeperson har det,-nyttig lärorik och jobbig läsning. Nu får våren snart komma, spöregn och blåsigt ikväll. Solnedgångar, ljumma vindar och sopade gator är efterlängtat!

@zalkin tack! ❤️ Jag skulle gärna vara med på utmaningen 120 dagar om jag 100 procent visste att det är så jag ska göra, men jag vet inte just nu så jag fortsätter med endast en dag i taget. Jag är väldigt kluven och det suger faktiskt. Jag säger mer och mer till mig själv att jag inte har något vidare problem och att jag kommer kunna dricka. Men inte idag och inte imorgon heller. Så hur som helst fortsätter vi med en dag i taget! 🤗 Kram

En liten reflektion: Att skylla på andra är en enkel utväg men det leder inte till frihet. Förvisso kan källan till vår smärta vara någon annans ord, handlingar och val men den verkliga orsaken till vårt fortsatta lidande beror inte på vad de andra gjorde utan HUR vi väljer att hålla kvar, uppfatta och bearbeta det.

När vår utgångspunkt är att människor gjort oss illa blir vårt tänkande som hos en manisk rättshaverist som ältar historien kring smärtan, pekar ut skyldiga och fäster känslor vid gamla sår. Men i samma ögonblick som vi förlägger skulden på den andre så ger vi också bort vår makt att förändra. Vårt fokus och förväntan riktas mot den andre, att denne ska förändras, be om ursäkt eller gottgöra. Men tänk om friden inte beror på deras handlingar utan att den istället är en inre möjlighet som finns inom oss själva.

Personligt ansvar handlar inte om att ursäkta andra, utan om att återta den egna kraften. Det är förståelsen att smärtan är verklig, men att ett utdraget lidande är valfritt. Det är beslutet att se prövningar som lärdomar snarare än bördor, att skifta perspektivet från offer till ett personligt växande. Världen kommer inte alltid att vara rättvis, men inre frid styrs aldrig av yttre krafter.

Att släppa skulden handlar inte om att förneka smärtan, utan om att vägra låta den styra mig och forma framtiden. När ansvar tas för tankar, reaktioner och känslor, slutar livet att vara något som drabbar oss utan det blir istället något som vi själva formar.

Friheten börjar i det ögonblick vi tar ansvar för vårt eget mående. Valet finns alltid. Antingen att vara förlamad av skuld eller att gå framåt med kraft. I slutändan är den enda verkliga kontrollen den vi har över oss själva och det är där vi finner den sanna friden. Dessa tankar klingar dåligt ihop med alkoholkonsumtion bortom socialstyrelsens rekommendationer

Vi behöver alltså gå framåt med kraft, sträcka på oss och ta ansvar för våra livI bästa välmening💥

@zalkin Precis så är det. Det viktiga är inte hur vi har det, utan hur vi tar det. Ett av mina favvosäg: ”Man ska inte gyttjebrottas med grisar.” Hur man än gör blir de nöjda. Att inifrån och ut verkligen rycka på axlarna och gå åt ett annat håll är en skönare ”seger”.

Kram 🐘

@Andrahalvlek bra sammanfattning, och ändå väljer vi att gyttjebrottas med grisar. A är just en sådan gris och allt negativt den för med sig vinner i slutändan kampen. Så vi går stadigt åt ett annat håll👊