Jag är 19 år och min pappa har varit alkoholist så länge jag kan minnas. När jag var liten förstod jag inte riktigt vad han höll på med men ju äldre jag blev desto mer medveten blev jag. Han har tappat sitt körkort två gånger nu pga rattfylla, men senaste gången var värre än den första. Han har tappat sitt jobb, har inget socialt liv och bor hos min farmor då vi är rädd att han ska dricka om han bor hemma med mig.

Det känns som att vi har försökt med allt. Han har gått på AA-möten, haft möten med terapeuter och han har nu också varit inne på psykiatrin två gånger sedan årskiftet. Det har blivit så illa på sistone att han dricker handsprit och på något sett dricker alkohol från värmesystemet. Inga mediciner fungerar heller.

Min pappa mår väldigt dåligt, han är ångestfylld pga trauman och lever även med smärtor i hela kroppen. Under den kommande månaden ska han undergå två operationer och han mår dåligt över dem. Han börjar också bli aggressiv och säger elaka saker om min farmor, hans egna mor. Jag är livrädd för att han ska skada henne på något sett för hon är den som räddar både mitt och hans liv dagligen. Jag vill inte ens veta hur mitt liv hade sett ut om hon inte hjälpte oss.

Mitt egna mående gör mig också orolig. Jag har nästan alltid slagits med mitt psykiska mående, men just nu är det svårare än någonsin. Jag går snart ut gymnasiet och vet knappt om jag klarar av att få betyg i alla kurser. Jag kan inte fokusera på något för all min ork och motivation har åkt ur mig. Jag känner mig så ensam även fast jag vet att jag inte är det. Ingen av mina vänner vet hur jag har det och jag är jätterädd för att berätta för någon. Mina andra släktingar vet hur vi har det och de stöttar oss, men jag känner sån skam för att det händer mig och oss.

Jag vet inte ens om det finns något som kan hjälpa min pappa vid det här laget, jag älskar honom men just nu är det svårt. Jag vill fly allt och bara lämna honom, men han är ändå min pappa och min enda förälder. Jag har också inget annat val eftersom vår ekonomiska situation är väldigt dålig just nu. Jag vill just nu bara ventilera ut alla min känslor här.

@Hejhejhjälp, välkommen hit! Vad fint att du delar med dig av den här svåra situationen som du är i med din pappa. Det är otroligt smärtsamt att se en förälder fara illa på det viset, och det kan bli tungt att bära omkring på själv. Som sagt, bra att du skriver här och berättar!

Du har gjort så mycket redan för att hjälpa din pappa, tagit så mycket ansvar. Fullt förståeligt att dina krafter börjar ta slut. Hur har du det med stöd runtomkring dig? Du skriver att dina släktingar vet och stöttar. Vad behöver du mer för att kunna ta hand om dig själv just nu?

Jag hoppas att forumet kan vara en hjälp för dig, att känna dig lite mindre ensam. Det finns nog många här som kan förstå det du sitter med och har mycket klokt att bidra med, även om det ibland tar lite tid att få svar. Fortsätt skriva här!

Varma hälsningar,
Jenny på Alkoholhjälpen

För mig är det självklart att du ska göra en orosanmälan till sociaförvaltningen. Kan bli aktuellt med tvångsvård om din pappa inte samtycker till frivillig vård. Lämna över det dit och då ligger ansvaret där inte på er. Sedan tycker jag att ni båda ska söka hjälp. Börja med att gå på ett alanonmöte. Anhörigprogram i någon form. Kurator vårdcentralen.

Din pappa är ansvarig för sitt liv precis som vi andra. Han ska inte bo hos sin mamma och dessutom vara elak mot henne. Han kanske super ihjäl sig men det kan ni inte förhindra hur mycket ni än vill. Väldigt sorgligt men så är det. Hoppas du hittar något stöd som passar dig.