av Loeese

Loeese
tis, 2025-04-15 - 07:19

Min sambos drickande har gradvis blivit värre sen vi träffades. Vi har hans son varannan vecka och då är allt fint. Han är världens pappa och då ser jag också den personen jag älskar. Men så åker pojken till sin mamma och allt bara försvinner. Han dricker upp sina pengar, sen dricker han på mig för om jag inte ger honom pengar har vi ett annat problem jag varken orkar eller vill hamna i. Jag har försökt prata med honom om att hans son borde komma först alltid och att han inte borde utsätta honom för samma uppväxt han själv hade. Han säger att det ska bli bättre men så kommer hans återfall och han har alltid nån ursäkt för dom. Det känns som att jag lever ensam i den här relationen och att jag egentligen bara är nån slags hyresvärd och bank. Tyvärr har jag själv börjat använda alkohol oftare för att dämpa min ångest och för att få sova. Det är liksom
En ond cirkel allting

Carisie
tis, 2025-04-15 - 10:17

@Loeese Hej 👋🏼 Det kunde varit mina ord för ett antal år sedan. Jag blev nästan lite paff när jag läste. Jag kan inte tala om för dig vad du ska göra - ingen lösning är universell. Att kasta ut min alkoholist är en av de bättre sakerna jag gjort i mitt liv. Tyvärr hade mitt osunda förhållande till alkohol redan fått fäste och eskalerade med tiden (tio år) tills jag satte stopp för det beteendet för dryga året sedan. Ta hand om dig - den enda du behöver stå ut med i resten av livet är du. Du kan bara leva ditt liv 🩵

Loeese
tis, 2025-04-15 - 19:31

@Carisie tack snälla du för dina ord. Det är en sån otroligt svår sits för när det är barnvecka är han ju den där fantastiska människan som jag älskar och har så kul med. Sen kommer de där veckorna där han är en helt annan människa.
Jag försöker kämpa för har tyvärr själv ärvt dessa trevliga missbruksgener och är uppfostrad med att alla förtjänar en chans. Tror däremot att jag tar det lite för långt men har alltid litat på vad mitt hjärta säger och när det tillslut säger stopp så är det just det, stopp.

Åsa M
tis, 2025-04-15 - 19:43

@Loeese mn läser ofta trådar här på forumet där anhöriga gärna vill "se" sin alkoholist som en helt annan person. Men problemet är ju att den man älskar och alkoholisten är samma person. Man måste orka se och förstå det. Det är liksom odelbart.
Hur många chanser vill du ge? Jag menar inte bara till honom, utan till DIG. Med risk för att låta hård: ger man för många chanser utan bättring blir man bara utnyttjad. Man måste orka se det också.
Mitt ex stökade i åratal, både innan vi träffades och efter. Min energi tog slut. Klarade inte ens av att titta på honom till slut.

Värna dig själv, snälla! Ingen annan kommer göra det. 🤗

Carisie
tis, 2025-04-15 - 19:51

@Loeese Ingen orsak ❤️ Jag vet att du vet att det är en progressiv sjukdom. I slutet av min resa med mitt ex fann jag mig ofta ensam i vår relation och en aldrig stillad längtan efter "den riktige mannen" den jag förälskade mig i. Tyvärr såg jag endast enstaka glimtar av honom och en terapeut sa "han är inte bara den mannen du längtar efter han är den andre mannen också och vill du fortsätta med honom får du bägge". Jag har aldrig ångrat en sekund att jag avslutade den relationen och slapp se hans totala förfall under de 7 år det tog för honom att supa bort sitt arbete, sin bostad, familj och vänner för att slutligen sitt liv.

Sinnesrobönen hjälpte mig ofta - vare sig man tror eller ej så är den spot on - sanningen.

Jag hoppas du finner råd och ro 🙏🏼❤️

Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
🩵