av Blidenjagvillvara77

Blidenjagvillvara77
tis, 2025-04-15 - 10:41

@JHL tack för pepp! Jag ska absolut upp på hästen igen! Alla alkoholfria dagar räknas som bra dagar och målet är fortfarande att bli alkoholfri. När det gäller samtalen så har jag inte lyft på locket till alkoholen. Av flera anledningar men den största är absolut rädsla och skam. Rädsla för en orosanmälan eftersom jag har barn och skammen som följer pga det. Detta är mitt största hinder till att be om hjälp. Jag har själv arbetat inom socialtjänsten och kan med säkerhet säga att om en orosanmälan skulle göras skulle de antagligen lägga ner ärendet. På sin höjd ett samtal med mina barn som skulle försäkra soc om att de har det bra och att de har en bra, närvarande och engagerad mamma. För det är jag. Men jag vill inte ”blotta min skam” inför före detta kollegor och heller inte oroa mina barn i onödan. Kanske jag kan prata om alkoholen när jag har en längre tids nykterhet bakom mig, när risken för orodanmälan är över om du förstår hur jag menar?

Jag känner inte heller att jag ”klickar” med psykologen vilket försvårar för mig att vara helt ärlig. Jag försökte lyfta vissa saker sist som handlar om min barndom för att förklara, eller förstå varför jag tex har svårt att säga nej till mina barn. Hon tyckte inte det var nödvändigt att prata om min barndom eftersom den inte kommer hjälpa mig att komma vidare ansåg hon. Jag kan själv se många paralleller med min uppväxt (som var trygg och stabil) och hur jag tar mig an livet i dag. Med och utan alkohol. Antagligen bidrar så klart min (vad jag tror att jag har) beroende personlighet till vissa saker i mitt beteende men långt i från allt. Jag skulle helt klart må bra av att prata med någon beroendeterapeut men jag är inte redo för det än. Återigen den där rädslan för skam och att tappa fasaden. Detta faktum, att fasaden utåt är så viktig, att inte blotta mina svagheter, är ett stort problem som hindrar mig i så mycket, och detta vet jag med säkerhet kommer från hur jag växte upp. Det blev ett långt svar och jag håller med om att total ärlighet med maken är nödvändigt för att komma vidare. Tack för goda tips och råd 🙏

Blidenjagvillvara77
tis, 2025-04-15 - 10:50

@vår2022 tack snälla för att du delar med dig 🙏❤️ läs mitt svar till jhl här ovan eftersom det är i princip samma jag hade tänkt ge dig 😊 jag tror att det där med att stänga dörren helt är viktig. Bestämma sig. När det väl är gjort slipper man tankarna på om eller hur mkt man ska dricka, och när vilket ger lite ro i själen. Som du säger så kanske motivationen kommer när jag säger det högt och stänger dörren. Jag har ju haft månader av 0 alkohol och har då mått väldigt bra. De bra dagarna har varit fler än de dåliga, och detta motiverar mig så klart. Jag måste helt enkelt ta snacket med maken och bli tydlig i vad jag behöver, och inte behöver, av honom. Han kommer förstå och stötta mig till 100%, det vet jag.

Förstår också vad du menar med ”tjurigheten” att dricka mer när maken har åsikter om att man borde dricka mindre. Har också varit där och blivit förbannad för att han ska behandla mig som ett barn minsann. Men i grunden så har han ju rätt och menar väl. Beslutet måste dock komma inifrån en själv. Mitt mål är fortfarande att bli helt alkoholfri. Detta för att det inte finns någon ty lagom-läge i mig. Det är 0 eller 100 som gäller och när man tänker så blir 0 det självklara valet. Återigen stort tack för pepp och kloka råd. Kram ❤️

Carisie
tis, 2025-04-15 - 12:15

@Blidenjagvillvara77 Hej fina du! Jag förstår att det är tufft och jag kan bara utgå från mig själv. Jag berättade för maken att jag tänkte ta tag i mitt drickande, talade om hur och sa att jag inte ville stänga dörren för alkohol helt men att om det blev en enda karatefylla till så skulle jag drömma igen den dörren för alltid. Jag behövde aldrig drömma igen dörren - jag tror att jag någon natt försiktigt smög upp och puttade igen den dörren lite tyst och försiktigt.

Vi har alla vår historia och vår egen resa mot mål vi själva själva sätter upp och det finns inget rätt eller fel i själva görandet. Jag förstår att det känns motigt med att söka hjälp men jag tänker ändå att en alkoholterapeut vore bra. Jag menar de finns där för att de behövs. Jag finns för mina patienter på jobbet och dömer inte dem. Säger de att de har ont i bröstet - ska jag döma dem som morfinister eller ska jag lindra deras smärta? Jag har gått till två alkoholterapeuter och den första klickade jag med men det kändes som en kompis som sa åt mig att inte slå mig själv så hårt och han tyckte inte att mitt drickande var "så" farligt så jag slutade gå till honom och fortsatte så småningom mitt drickande. Sen träffade jag en som faktiskt fick mig att gräva där jag stod och ta hand om den skit som kom upp basically 🫣 Det är nyttigt att lära sig om sig själv tror jag och varför man triggas.

Fortsätt simma!! ❤️🩵

JHL
tis, 2025-04-15 - 12:55

@Blidenjagvillvara77 jag förstår och skulle ha känt precis samma sak som dig. Jag har utflugna barn men om socialen skulle varit inblandade när de var yngre så skulle ha varit ett skräckscenario fyllt med oro och skam. Det konstiga är att jag har tränat mina barn i idrott och fått höra en hel del saker från barn jag tränat om hur socialen kommer hem och har möten med föräldrarna och jag har inte känt att dessa människor är sämre eller haft negativa tankar om dem. Visserligen har jag ”råkat” hitta fotbollsskor och bollar som några barn fick. Det jag försöker säga är att vissa av oss (säkert en överväldigande majoritet) tror att omvärlden är dömande men min erfarenhet i resan jag genomför är att positiva stödet är på en (enerverande) hög nivå. Visserligen familj (föräldrar , syskon, svärföräldrar och frus syskon samt alla barn som är vuxna) varför skulle vänner vara olika?

Det är fullt förståeligt att du inte vill exponera dig inför tidigare arbetskamrater. Senast i helgen så träffade jag på en gammal skolkamrat som nyligen börjat på kommunens beroendeenhet och det ska bli intressant om vi springer på varandra när jag ska på nästa stödsamtal med terapeuten :-).
Jag tycker att du ska försöka ta kontakt med en beroendeterapeut det har hjälpt mig, den jag går hos har en tidigare missbrukshistoria och förstår tankarna kring oro, skam och svaghet. Kan du ringa utan att uppge namn/personnummer som ett första steg?
Jag brukar säga att man ska omfamna sig själv oavsett svagheter man har, styrkor och svagheter är delar av din personlighet och utgör den du är. Beroendelelen är vare sig en vacker eller rolig del i den man är men den finns där. Men alla delar är inte dåliga då man går nya perspektiv på saker och ting och allt som tidigare man tagit för givet kanske inte är så givet. Skulle jag byta bort beroendedelen ur min person? Ja, det skulle jag göra alla dagar i veckan men det går inte m, så nu får jag helt enkelt acceptera, leva med och hantera situationen.

Blidenjagvillvara77
tis, 2025-04-15 - 13:12

@Carisie tack för Pepp och goda råd! Förstår inte att det ska vara så svårt att acceptera att det är vad det är? Om jag var allergisk mot nötter skulle det ju inte vara några problem att acceptera. Men när det kommer till alkohol blir det svårare. Kanske inte bästa jämförelsen men du fattar 😊 näpp, bara kavla upp ärmarna, stänga dörrar och fortsätta simma! Kram 🥰

vår2022
tis, 2025-04-15 - 15:39

@Blidenjagvillvara77 Om man inte klickar med sin psykolog tycker jag att du ska byta. Det blir svårt att få till ett förtroende och känna tillit och vara ärlig annars. Låter mycket märkligt att hon inte tyckte att det var nödvändigt att prata om din barndom eftersom den inte kommer hjälpa dig att komma vidare. Jag håller med dig om att barndomen absolut påverkar och förklarar varför man beter sig och även tänker på ett visst sätt. Det är i barndomen man lär sig och ”indoktrineras”. Det finns olika grenar inom psykologin, psykodynamisk terapi (pdt) handlar om att titta på sin barndom och kognitiv beteendeterapi (kbt) handlar mer om att lära sig hantera situationer och tankar. Jag har gått i pdt i olika omgångar och det har hjälpt mig att förstå mig själv bättre och ursprunget till min oro och dålig självkänsla, skam och svårt att säga nej mm. Det finns också EMDR, som kan vara hjälpsamt vid trauman men även tex olika händelser som satt spår och som påverkar måendet. Man jobbar med dessa händelser och det kan lösa upp en hel del.

Sköt om dig!❤️

Blidenjagvillvara77
tis, 2025-04-15 - 20:01

@vår2022 så skönt att höra att jag inte är ensam om att tänka att barndomen (även en ”bra” sådan) kan sätta spår i en och hur man tar sig an livet i vuxen ålder. Jag tror också att tilliten till psykologen är en förutsättning för att man ska komma framåt, men så klart är det ens egna ansvar att våga blotta sig och vara öppen och ärlig. Det går nog hand i hand. Ska absolut överväga att se mig efter någon annan psykolog. Just nu behöver jag fokusera helt på att inte låta mig övertalas av a-djävulen när livet känns lite grått, eller när jag haft mycket stress omkring mig. De två sakerna tillsammans är en stor riskfaktor för mig. Tänker också att alkoholen säkert bidragit till en del av de beteenden jag behöver jobba med och ibland funderar jag på vad som är hönan och vad som är ägget. Vad kom först tänker jag? Sen tänker jag att det inte spelar någon roll. Oavsett så hjälper alkohol inte till något positivt eller bra. Så tillbaka till mina varför, en dag i taget, hålla garden uppe och damma av mina strategier för de finns där. I nuläget känns motivationen som det största hindret men skam den som ger sig! Mitt pannben är tjockt! Tack fina du för dina värmande ord och engagemang! Du är så himla viktig och klok som en bok! Kram! 🥰

vår2022
tis, 2025-04-15 - 22:29

@Blidenjagvillvara77 Ja, håller med, vi påverkas oavsett hur vi haft det i vår barndom. Även om det varit mestadels bra. Det intressanta och spännande är egentligen att lära känna sig själv och reflektera kring sig själv. En inre resa helt enkelt. Jag tänker också att alkoholen påverkar vårt beteende en hel del, jag blev en så mycket lugnare person när hjärnan fått sin återhämtning och kommit i balans igen och kunde hantera motstånd och stress så mycket bättre. När man är i alkoholsnurren så snurrar det även till i tankar och känslor, det är inte helt äkta, men det märker man inte tydligt när man i snurren. Det blev tydligt efter en tids nykterhet, men tyckte att alkoholångesten lade sig ganska fort och då kunde jag tydligt se vad som framkallade den ångesten. Det var en befrielse.

Så bra att du har ett tjockt pannben, det behövs det massor av i detta arbete!💪. Motivation är lite av en färskvara, det går upp och ned och då behövs det tjocka pannbenet och jävlar mamma! Nöta på med en dag i taget och vara stolt över sig själv och fira segern för varje dag som går. Det blir många dagar till slut. Ett steg i taget, det ena framför det andra! Du kommer att fixa det!❤️

Blidenjagvillvara77
ons, 2025-04-16 - 07:14

@vår2022 jag ska ta en dag i taget. Vilket blir en utmaning för en sån som mig, som oftast ligger flera steg framför mig själv. Att vara här och nu och inte tänka så långt fram tror jag kan vara ett bra sätt. En dag i taget alltså. Och att planera mina dagar bättre med både aktivitet och återhämtning. Dö-tid gör mig väldigt rastlös och uttråkad så den behöver jag fylla på nåt sätt. Du har så rätt att man lär sig mycket om sig själv när man gör det där jobbet med att vara a-fri. De omgångar jag lyckats har det kommit nya insikter vilket har har väldigt bra.

Önskar dig en fin dag. Hos mig skiner solen och det är en vindstilla morgon. Sådant man sällan uppskattar när man är bakis men det är jag inte idag 😊👍🥳❤️ kram!

vår2022
ons, 2025-04-16 - 08:33

@Blidenjagvillvara77 Ha ha! Måste skratta, känner igen mig i att alltid ligga fler steg före😂. Ibland kan jag tex ha utfört något på jobbet långt i förväg och när det sedan kommer upp i kalender och jag ska ta tag i det så har jag redan gjort det, men glömt bort att jag gjort det! Jag gör också planer hemma långt framåt, men det ger mig lugn och kontroll. Då vet jag tex att jag kan ta det lugnt en dag och ändå vara i fas. Skillnaden i mitt sätt nu som nykter är att jag inte blir lika stressad och mitt långa framförhållningssätt gör att jag bättre kan ta en dag i taget då den liksom har sina ”ramar”. I planeringen finns det som jag ska utföra och sedan finns det även tid för vila. När jag drack så gick jag bara på och ofta nästan in i kaklet. Så det är en skillnad i stress, även om det är mycket som ska utföras. Iof nu finns det heller inte med vin med när, var och hur i planen som upptog tid och energi och skapade stress. Mitt lugn nu gör också att jag inte får samma oro i kroppen, kan hantera det, kapa upp det i bitar och göra en sak i taget, en dag i taget. Det löser sig alltid på något sätt utan att jag stressar ihjäl mig som förr.

Är på semester på stugan i norr med maken och hundarna. Solen skiner och orrspelet ekar över nejden, magiskt! Vedeldad bastu nere vid sjön och det är iskallt, men så uppfriskande med ett dopp! Här handlar det mest om att bara vara, hämta diskvatten från sjön, hämta ved och elda i vedspisen, laga mat och vara ute i den vackra omgivningen. Men även här planerar jag i förväg, innan resan och på plats. Hur mycket vatten och ved som ska hämtas för att det ska räcka, att maten räcker, när jag ska ta en löprunda…😂. Men jag hinner njuta också!

Sköt om dig! Kram❤️🌞

Blidenjagvillvara77
ons, 2025-04-16 - 09:02

@vår2022 åh vad härligt det låter med vedeldad bastu och handdisk! Älskar att handdiska, lite som terapi för mig. Är alltid den som ”flyr” in i köket och plockar och diskat på sociala tillställningar som kalas och middagar 😂 men det är också mitt sätt att få en paus från överdosen av människor som pratar i munnen på varandra, gapar och spelar hög musik. Jag blir helt slut av sånt 😅 passa nu på att njuta och ladda dina batterier! Du verkar bara på precis rätt ställe för det 😊🥰

Detblirbättre
tors, 2025-04-17 - 08:09

@Blidenjagvillvara77 Har inte varit här på AH på några dar men läser din senaste uppdatering nu, och alla svar du har fått.
Om det är nån tröst så känner jag så innerligt väl igen mej i det du skriver. Att man vill sluta dricka men ändå inte. Har precis samma konstiga kluvna känsla. Mår så mycket bättre utan a men är hopplöst fast i vinromantiken. Eller snuttefilt-grejen. För min del är det ju heller inte fråga om black outs eller karatefyllor. Men ett osunt förhållande och en fixering som är sjuk.
Flera har ju skrivit det redan men om du har möjlighet att byta psykolog är det säkert det bästa. Så du kunde få hjälp med att komma till botten med dej själv!
Det är märkligt dethär med kidnappningen av hjärnan. Jag tycker det känns väldigt konkret; hur man bortom allt förnuft blir fixerad. Om man ska fortsätta på kidnappningstemat är det ju dessutom fråga om ett slags stockholmssyndrom - att man börjar gilla och förstå sin kidnappare. Suck.
Men nu hjälps vi åt tycker jag! En dag i taget - det enda som funkar. Sköt om dej och glad påsk! Hoppas du kan planera in återhämtning och lugn och ro också💚

Ny dag
tors, 2025-04-17 - 08:30

@Blidenjagvillvara77 Styrka till dig som inte ger upp! Tänker att du kanske kan ringa AH för att höra om det finns digital beroendeterapeaut inom vården att tillgå? Det är viktigt att klicka med sin psykolog och du behöver kunna berätta om ditt beroende tror jag för att få riktigt bra hjälp. Fortsätt skriva här så hjälps vi åt att hålla adjävulen på avstånd❤️

Blidenjagvillvara77
tors, 2025-04-17 - 12:13

@Detblirbättre ja alkoholromantiken är stark! Vi får peppra varandra med bra tips och råd om hur dåligt alkoholen egentligen är för både kropp och själ. Boosta varandra helt enkelt! Glad påsk till dig också 😊🐣🥰