av Marika605

Marika605
ons, 2025-04-09 - 18:34

Hej jag vet inte vad jag ska göra och är förrvirrad. Jag har varit tillsammans med min sambo i 5 år nu och han har haft ett drog och alkohol problem när han var i 20 års åldern (jag är idag 36 och han 41). Vi har varit barn sedan tidigare, jag en dotter på 18 och han en son på 20 och vi har haft det turbulent med min dotter men hon har lugnat ner sig på senaste året. Detta har gjort att vi varit rätt slut och inte orkat så mycket och det har varit för honom en orsak till att han inte orkat hjälpa till i hushållet och ibland tagit några glas vin eller ett par öl. Då hans ex gick bort (ett år innan vi flyttade ihop) och han gick från att ha sin son på heltid så blev livet för överväldigande och han började dricka sig så full att han däckade dom dagar han var ledig från jobbet. Han fick tillslut behandling för det under 6 månader. Han har ändå aldrig tyckt att han är alkoholist. När vi flyttade ihop så sa jag att han absolut inte fick dricka när min dotter var hemma då vi båda har trauma av sånt (jag har henne på heltid och har alltid haft) han gjorde det ändå och vi bråkade om det, han ljög även om det fast jag direkt märkte att han var berusad. Han gömde alkohol som jag snabbt hittade. Dom gånger skickade jag iväg honom till hans föräldrar men ingen fick veta varför vi bråkade och jag fick ofta kommentarer som "Men nu får ni bli sams, ge varandra en puss och kram nu". Det som hör till är också att dom gånger han druckit så blir han en helt annan person. Han är en jätte snäll, lite blyg mild person som är introvert som aldrig skulle göra någon illa men när han dricker sig så snedtänker han ibland (säg om han dricker 20 gånger på ett år så snedtänder han 5 gånger/år och vi vet aldrig när det händer) då blir han väldigt högljud, snuskig i sitt tal om mig och hårdhänt och fysisk. Kan slita tag i mig, om han sitter i soffan och jag går förbi, säga vad han sa göra med mig sexuellt och "krama" mig hårt och tafsa utan att tänka på vilja som kan höra/se eller vilka som är hemma. Han utför även sexuella handlingar utan att jag har styrkan att göra något åt det och ibland lyssnar han inte på vad jag säger eller så hinner jag inte säga något förrens skadan redan är gjord. Jag har en låda hemma där jag låst in nästan all alkohol och bara jag vet vart nyckel är för att jag ska känna en liten trygghet och säkerhet och det är ju inte alltid det blir sånna hemska gånger. Men jag är så förrvirrad och vet inte hur jag ska göra. Min sambo älskar jag otroligt mycket och vill leva mitt liv med honom men vi måste dela på bördan av hushållet och han måste ta mer eget initiativ för nu måste jag be honom om allt från att ta up sopporna till att dammsuga och vika tvätten men det är ju små problem. Men det monster han blir ibland hatar jag och vill helst aldrig möta........vad ska jag göra

LAO
ons, 2025-04-09 - 18:42

@Marika605 hej! Vad bra att du skriver här. Det låter som om ni hamnat i en ohållbar situation där du behöver ta hand om och skydda dig och din dotter i första hand.
Han kommer att behöva söka hjälp och du kan inte hjälpa honom genom detta. Såhär ska inte en relation vara🧡

JHL
ons, 2025-04-09 - 19:29

@Marika605 gör som @Lao säger alkoholberoende blir värre över tid och du och din dotter behöver ta dig därifrån då fort som möjligt. Din sambo redan har nu vida passerat anständighetens gränser.

Jenny
tors, 2025-04-10 - 11:47

@Marika605, hej och välkommen hit! Vad bra att du vill skriva om det du är med om. Ofta kan det vara ett bra första steg att dela sin situation med andra och här finns många vänliga och kloka personer att fundera tillsammans med.

Det du beskriver går över alla gränser för vad som är okej och något som ingen ska behöva uppleva - varken utsättas för eller bevittna. Oavsett om det är drickandet som sätter igång det här hos din partner så är det lika allvarligt för dig som blir drabbad. Vad tror du att du skulle behöva just nu för att känna dig trygg och undvika de mest riskfyllda situationerna?

Även om det kan kännas självklart för andra vad som är rimligt att göra i ett sånt här läge, är det bara du som kan bestämma hur du vill göra med relationen. Samtidigt är det ofta så att sexuellt våld skapar processer som kan vara svåra att förstå och ta sig ur på egen hand. Att få en professionell kontakt kan vara ett steg vidare. En instans som har stor kunskap och erfarenhet av detta är Kvinnofridslinjen. http://kvinnofridslinjen.se/

Vi på Alkoholhjälpen finns också här om du vill prata med en rådgivare, antingen på telefon (08-844448) eller i skrift https://alkoholhjalpen.se/fraga .

Varma hälsningar,
Jenny
Alkoholhjälpen

Marika605
tors, 2025-04-10 - 13:48

Hej och tack för era svar. Det känns mycket bättre att få ett annat perspektiv på situationen och inte vända och vrida på det i sitt eget huvud för det får mig bara snurrig och ännu mer förvirrad. Idag så var jag så trött, då jag pga övriga i familjen la mig sent och blev väckt tidigt, så jag råkade säga vad jag tyckte och han förstod inte alls vad jag menade och när jag förklarade min sida av situationen så blev han mest irriterad och sen såg det ut som han blev ledsen. Jag vet inte om det är jag eller inte men jag har börjat skriva upp i en dagbok vad vi säger och vad vi gör under dagen för under helgen så bad han om att vi skulle åka och handla innan jobbet och på förmiddagen så sa jag
-Medans jag gör iordning mig, är du snäll och gör rent i köket?
idag sa han att jag sa
-Gör rent köket, nu direkt.
hade jag inte skrivit så hade jag inte kommit ihåg och jag hade fått ge mig i den diskutionen.
Jag har hört av mig till familjefrid i min kommun och jag hoppas att jag får svar snart och att vårt bråk idag inte resulterar i att han dricker i smyg ikväll/natt.

Åsa M
tors, 2025-04-10 - 15:13

@Marika605 det låter inte som en hälsosam relation alls. Har du möjlighet att ta dig ur den omedelbart och bo någon annan stans? Kan du be någon om hjälp? Kvinnojour kan hjälpa. Så där kan du ju inte ha det.

Molnet
tors, 2025-04-10 - 18:34

Det här som ni har är en osund relation.I din beskrivning låter det som att han har alkoholproblem & narcissistiska drag.Påstår att du säger saker som du inte sagt för att du ska känna att det är ditt fel.Så här kan du/ ni inte ha det.Stor varm kram.Har själv upplevt samma & vet hur jobbigt det är.

Åsa M
tors, 2025-04-10 - 21:45

@Marika605 det är jättebra att du skriver ner saker. Det är så lätt att man börjar tvivla på sig själv eller blir lurad att tro att man sa si eller gjorde så.
Lita på din egen magkänsla och på dig själv. Han manipulerar dig!

JHL
tors, 2025-04-10 - 22:18

@Marika605 hoppas att du får en lugn kväll. Även om du inte har skrivit ner vad du sagt så vet du innerst inne på ett ungefär vad som sagts. Det är en viss skillnad på att be någon eller säga åt någon att göra något. I en sund relation tas be/beordra-frågan direkt om det är ett ett problem. Att ens komma ihåg något dylikt och häva ut det i en argumentation är minst sagt märkligt. Småaktigt och snarstucket i bästa fall, nedtryckande och kontrollerande mer troligt. Bra att du hört av dig till familjefrid. Lyssna på @Molnet och @Åsa M och givetvis @Jenny

Marika605
mån, 2025-04-14 - 13:41

Hej igen. Det blev en lugn kväll men samtidigt är det som om vi låtsas som om inget hänt. Jag tvivlar lätt på vad som hänt och sagts och vad som inte sagts, speciellt om någon är mer bestämd än vad jag känner att jag kan vara. Jag har nu sagt att jag vill ha professionell hjälp eller om vi skulle kunna få egen tid och prata om det själva men det tror jag inte vi klarar.
Jag har bett om egen tid väldigt länge så vi kan reda ut vår situation men även bara för min egen skull också då båda våra vuxna barn (som båda bor hemma på heltid) har diagnoser och tar väldigt mycket av min energi. Speciellt då jag har mest hand om hushållet och sysslorna i hemmet. Men vad jag behöver är inte prioriterat. Alla andra i hushållet gör precis vad dom känner för utom jag känns det som.
Min sambo liksom jag jobbar flex tider så våra dagar ser rätt olika ut. Jobbar vi dag så går vi på morgonen och kommer hem på eftermiddagen. Jag har då ofta disk, tvätt och städning att göra och ev. sånt som min dotter behöver assistans med. Min sambo går direkt till tv och antingen ser på sprt eller spelar tv spel tills det är dags att laga mat. När han lagat maten går han tillbaka och till tvn och fortsätter tills kl blir 12 på natten ungefär. Jag brukar äta själv vid köksbordet om inte min dotter är hemma, styvsonen sitter alltid på sitt rum förutom när han inte är i skolan eller går ner på toaletten. Jobbar vi kväll så brukar vi börja kl 14.00 och jag går upp ca 10:00 för att innan städa, tvättar, diska, göra rent köket så min dotter kan laga mat om hon behöver och är hemma (sonen lever på pan pizza eller nudlar när vi inte lagar mat) sen när vi kommer hem så går jag ofta och lägger mig. Sambon vaknar ca 12:00 eller 13:00 duschar och sen går till jobbet.

Skulle vilja tvinga bort alla ur huset så jag får en lugn stund och bara får tänka på mig själv men det är omöjligt då vad alla andra vill prioriteras.......

Åsa M
mån, 2025-04-14 - 21:27

Förstår att det känns oöverstigligt, men vem ska prioritera dig om inte du själv?
Att barnen är prio är en självklarhet, men ni är två vuxna i hemmet. Det är viktigt att vuxna beter sig som vuxna för att föregående med gott exempel för barnen. Går det att ha en sansad dialog dialog om vad som behöver göras och enas? Eller är det omöjligt?
Baserat på hur du beskriver din partner så skulle jag gissa på det senare. Hur vill du göra? Vad är ditt mål? Lugn och ro? Det lär du inte få med denne man. Det råder stor obalans mellan er, alkohol eller ej. Även om han vore nykter, skulle han hantera hushållsbestyren? Tror du det? Eller önskar du att hans personlighet ska ändras och att ni ska jobba tillsammans, som ett par? Har du något belägg för att han vill det? Eller ens vill åstadkomma förändring över huvud taget?

mlejnel
tis, 2025-04-15 - 13:01

Hej! Förlåt för långt svar!
Förstår din situation. Jag satt i en sådan för 6 månader sedan. Jag gjorde allt i hemmet och tog hand om barn. Samt var höggravid. Min man förstod inte hur slitsamt allt är, speciellt med en stor mage och ingen ork.
En kväll valde han spriten över mig. Han skulle ut med jobbarkompisarna för att fira av en praktikant. Jag bad honom inte dricka för mycket då förlossningen kunde dra igång när som helst. Han kommer hem och är totalt drängfull. Ja, ni vet ju alla situationen och hur sårad och ensam man känner sig. Där står man med ett barn som är orolig för sin pappa och ett barn på väg som ska växa upp i detta hem.
Jag satte ner foten där och då. De hade gått alldeles för lång tid med hans alkoholism och han vägrade inse sin situation.
Jag gav ett ultimatum. Antingen så börjar du med AA-möten eller så tar jag barnen och flyttar. Han valde att gå på AA-möten (tack och lov!)
Orsaken till att jag berättar detta är att AA-mötena gav en enorm chock för honom! Han insåg att han är alkoholist. Att de andra medlemmarna supit bort familj och vänner och han fick upp ögonen för att han aldrig vill hamna där.
Efter att han gått på några möten så fick vi en helt annan relation. Äntligen såg han mig och inte spriten längre.
Så rekommenderar dig starkt att sätta ett ultimatum och hoppas på att du kan få ett harmoniskt liv som du förtjänar! Oavsett om utgången blir som för mig eller om du väljer att lämna. Men harmoni och lugn önskar jag dig verkligen! Stor kram och lycka till! Tänk på att vi har alla varit i samma situation även om det har utspelat sig annorlunda. Vi finns här :)

Marika605
ons, 2025-04-16 - 21:36

Jag känner att det inte går att ha en normal konversation om hur vi ser på hushållet och våra vuxna barn och dom olika behoven som finns i hemmet. Varje gång jag försöker känns det som jag måste linda in och vara försiktig så jag inte "trampar fel" när det kommer till sambon och hans son. Jag säger till när jag tycker han blossar upp och han säger att han inte är arg tex. utan det beror på annat (han blossar upp låter arg, jag frågar varför han låter så otrevlig och arg? Han svarar, Det gör jag inte och jag är inte arg men förlåt isåfall, jag kanske lät arg för att jag koncentrerade mig på annat/jag fick/har ont i huvudet) och så låter han mig få lite space så jag får smälta min ledsamhet/besvikelse/ eller känslan av ensamheten sen ska allt vara som vanligt. Jag hoppas ju vi ska kunna jobba som ett team här hemma men då lär vi ju ha ett mål vi båda strävar efter. Han säger en sak men gör en annan så det är väl det enda belägg jag har att han vill ändra på sig, oavsett nykter eller inte är det mycket prat men lite verkstad. Han ser sig själv inte som alkoholist (har aldrig gjort bara att han varit påväg att bli för han har gått på AA möten några gånger och en "kurs" på 6 månader då jobbet börja misstänka problematik) Han ser alkohol som "det lilla extra" och som extra avslappning i vardagen, när det är diverse sport på tv och vid högtider. Jag har insett att jag ursäktar ofta hans drickande och hans dåliga beteende, vilket är nog mitt problem då det hindrar mig från att ta det där steget och ställa ett ultimatum. Jag har nu fått en första kontakt hos familjerådgivningen och förhoppningsvis kan jag med deras hjälp få fram mina mål, behov och önskningar till min sambo utan att fega ur. Jag känner mer och mer att jag har rätt att få må bra och känna mig trygg i mitt eget hem.

mlejnel
ons, 2025-04-16 - 22:18

Det är en väldigt jobbig situation du sitter i och jag hoppas att du får hjälp av familjeterapin.
Går själv i familjeterapi med min man efter allt som varit. Dock vill jag bara förvarna att det är ju ingen ”Quick fix”, utan ert arbete på er relation kommer ta tid. Kommer han att klara det hårda jobbet?
Jag har också gjort samma sak. Dvs ursäktat hans drickande, kommit med olika bortförklaringar. ”Han tog bara några öl vid grillen”, ”han skulle bara ta en öl med jobbarkompisarna, men så råkade de dricka för mycket”, ”han har sagt att han bara ska ta några öl och inte mer”, ”han dricker ju inte varje helg så han har ju inget beroende”.
De är tufft att komma på sig själv att göra de. Men det är ju det som, vad jag förstår, kännetecknar en medberoende.

Inför familjeterapin rekommenderar jag att du reflekterar och skriver ner de 5 viktigaste punkterna du vill prata om på familjeterapin. Det gör hela första samtalet enklare, att vara förberedd till ert första möte.
Lycka till!

Åsa M
tors, 2025-04-17 - 15:22

Så bra att du har fått tid! Det är bra tips ovan.
Jag tycker också det är viktigt att ta upp vilken förändring du behöver hos honom för att er relation ska fungera, och vilken förändring du behöver hos dig själv. Mitt ex sa i ett kort och nyktert ögonblick av insikt: "om en av oss inte mår bra, så mår inte vi bra."
Så det man vill ventilera bör ju vara hans behov, dina behov och era gemensamma.
Går det inte att enas om vad som måste till, så får man ompröva relationen helt enkelt.