Tog ett återfall efter nästan ett års nykterhet. Tre dagars. Och mindre än en vecka innan det var meningen att jag skulle bli medbjuden på en utlandsresa av son, svärdotter och ett litet barnbarn. Nyktrade till tre dagar innan det var dags att åka och sonen ville, fullt förståeligt, inte att jag skulle följa med. Skammen och skulden är monumental! Känns som ett självskadebeteende. En dag innan återfallet satt vi och planerade för vilken tid vi skulle behöva åka till flygplatsen. Det fanns inte i mitt huvud att det skulle gå så här. Det som hände var att jag hade en flaska vin hemma och tänkte att jag skulle kunna dricka den och så skulle det vara bra med det. Men, det var som att öppna helvetets portar och jag drack i stort sett dygnet runt i 2,5 dygn. Jag saknar livslust just nu och vet inte hur jag ska kunna resa mig eller hålla upp huvudet igen. 8:e dagen nykter idag, men det känns inte ens som att jag se det som någon typ av seger.

Hejsan! @Hopplösast, Det är mänskligt att falla och tappa greppet ibland liksom. Tycker ändå att det är starkt gjort av dig att du har hittat hit och faktiskt har varit nykter i 8 dagar. Det är bra gjort! Man kan så lätt falla, men då får man försöka att resa sig igen.

Tänker att du nu är en erfarenhet rikare och kanske har mer respekt för kraften i alkoholen liksom. Men slå inte så himla hårt på dig själv nu, för det är nog precis vad alkoholdjävulen så att säga liksom vill. För då sitter du snart där berusad i ett hörn igen fast du inte tänkt dig det. Sedan så rullar det kanske på sådär liksom, och allt blir bara värre och värre i snabbare takt.

Det viktigaste nu, är då att du ser till att inte gå i närheten av bolaget, nån pub eller krog, och att du inte har nån alkohol hemma. Tacka även nej om det bjuds på alkohol nånstans, skyll på att du inte mår bra av sånt. Det är lättare sagt än gjort, det känner man då till. Men du är inte alls hopplös, du är på rätt väg då du faktiskt hittat hit till forumet. Vilket är ett bra och viktigt första steg på vägen mot ett förändrat drickande, som faktiskt med en viss målmedvetenhet kan leda till alkoholfrihet med tiden.

Kämpa på kompis!

@Hopplösast Vad tungt för dig! Nu förstod jag inte riktigt om du åkte med på resan eller stannade hemma. Frågan är om det kanske skulle ha hänt på resan med återfall och på så sätt var det bra att det hann ske hemma. Förstår att du lider helvetets kval för att du gick rakt in i helvetets portar. Förstår att din son blev oerhört besviken och ledsen.

Men, det enda du kan göra är att ta ditt ansvar för det som skedde och be om ursäkt för att du utsatte honom för det. Att minnas och inse att du inte kan dricka. Vi utsätts för olika prövningar i livet, men ge inte upp, det kommer att kännas bättre om du tar ditt ansvar och inte dricker mer. Vi gör alla fel ibland, men vi kan försöka rätta till det. Din son behöver dig, även om han troligen är djupt besviken nu och det bästa du kan göra är att finnas där för honom, även om skammen och skulden tynger dig. Då kan det till slut kännas som en seger, att du inte lät helvetet fortgå längre än det gjorde. Bra gjort med 8 dagar! Fortsätt så! 💪❤️