av Kaya

Kaya
lör, 2025-04-19 - 19:01

Lever med någon som inte går en dag utan att drick. Allt från 1 öl till flera. Eller 1 glas vin till flera. Och finns inget av det så kan man alltid blanda sig en drink.

Han dricker på det viset att han kommer hem från jobbet. Öppnar en öl å när den är slut öppnar han en till på direkten.

När han dricker sprit är det värst. Han kan bli väldigt dryg å elak. Påpekat detta de två år vi träffats men han ser det inte. Även flera som sagt men han upplever det inte så.

En av hans föräldrar är alkoholist.

Han själv har fått en vuxen diagnos på ADHD för ca 3 år sen å går på Elevanse med mer.

Sagt att jag tycker han dricker för mkt. Men han slår bara ifrån sig. ”Jag tycker att en öl när jag jobbat inte är fel”
När jag säger att det är ju fler går han in i försvarsställning. Nått jag ändå anser han gör för att han någonstans är medveten om att nått av det jag säger ligger ett uns sanning i. Eller så är det bara önsketänkande från mig.

Sprit får han inte dricka för mig, och jag säger när vi är bland vänner att ”nej, ingen sprit för dig.”
För jag orkar inte få skit eller bli missuppfattad på grund av hans spritintag.

Värsta är som nu när han försöker få in alkoholen ”snyggt” genom att föreslå en Irisch Coffie. Nått jag skulle kunna tänka mig men säger nej bara för att. Men han ska ha en ändå. När sprutgrädden i kylen var tom så måste han vispa själv. Vilket han inte orkar så säger att man kan lägga grädden i en burk å skaka. Tar ett tag men funkar. Han ger upp å frustar. Varpå jag inte kan låta bli å slänga ur mig ”jaaa ska man dricka sprit får man kämpa lite”.

Kanske onödigt.
Antagligen.
För han säger att han blir så trött på mig. Och jag blir ledsen och sitter nu inne på toa å grinar å skriver av mig.

Tips?

JHL
lör, 2025-04-19 - 21:02

@Kaya
Hej,
Väldigt ledsam, sorglig och tråkig läsning och ditt liv ska inte vara att du sitter och gråter på en toalett en påskafton för att din sambo är elak.
Jag kämpar för att hålla mig nykter och kan med 100% säkerhet att du kan inte påverka honom ett dugg. Endast din sambo kan besluta om han vill försöka bli nykter eller fortsätta sin bana mot fördärvet. Vill han sluta så kan du vara ett jättebra stöd till honom men det stannar där. Ansvaret är hans till 100%.
Mitt råd är att planera för en exit (dvs lämna), tala med socialen/kommunen eller annan organisation för hur du ska göra typ med boende.
Om detta fortsätter så kommer den du älskade och flyttade ihop med försvinna mer och mer och den elaka sidan bli större eftersom alkoholism är degenerativ och blir värre och värre över tid.
Du är värd mer än så här.

Åsa M
lör, 2025-04-19 - 21:56

Håller med ovan. Sätt dig själv främst. Ingen annan kommer göra det åt dig. Alkoholmissbruk är en progressiv sjukdom och det kommer bara bli värre. Lämna medan du fortfarande orkar, både mentalt och fysiskt. Så där ska du inte behöva ha det.

Kaya
sön, 2025-04-20 - 09:24

@JHL dock är han inte alltid sån här. När han inte dricker och vi gör annat är han fin. Ställer alltid upp. Hjälper mig med vad jag behöver. Stöttar.
Levt i värre relationer och han är inte sån. Det är detta med alkoholen. Nått jag förstått på hans barn han tagit till för att känna sig ”normal” i sammanhang då han levt med sin ADHD utan fått hjälp eller förståelse. Han var 44 när han fick diagnos å blev medicinerad.
Alkoholen har nog varit en självmedicinering och sen via hans krets han umgicks med då helt naturlig då deras umgänge enbart gick ut på fest ä alkohol. Det blev liksom normaliserat. Detta säger hans vuxna barn till mig. Och han har levt i ett gift förhållande med sina barns mamma i 25 år isch.

Så lämna vill jag inte.

Åsa M
sön, 2025-04-20 - 09:31

Jag förstår det, men alla råd ovan syftar till att hjälpa dig. Vi är många här som har tuffa erfarenheter av att försöka "stå ut" och det går ut över oss själva som anhöriga. Du ska självklart göra det som är bäst för dig, men hur gör du det redan i dag? Gör du det?

Kaya
sön, 2025-04-20 - 09:52

Som sagt, han är inte alltid så här. Jag jobbar, på ett jobb jag älskar. Har min fritid på det sätt jag önskar. Har flyttat långt för att få vara med honom. Och detta ”problem” visste jag om. Dock inte att det var lite mer i veckorna än jag visste då vi träffades på helgerna mest.

JHL
sön, 2025-04-20 - 10:10

Det finns säkert en massa logiska och goda skäl till att han har hamnat där han är. Men nu är han där han är och det verkar som att han behöver byta bana.
Du som känner honom, hur tror du han motiveras bäst? Morot eller piska? Dvs vad som kommer att ske (du/familj/vänner lämnar, jobb försvinner, körkort hej då odv)eller vad han missar (kärleksfull samvaro med dig, nykter relation till barn och vänner osv ).
Är hans barn och närmaste redo för att hjälpa med exvis intervention? Finns det stödgrupper för anhöriga där du bor? Har du ringt alkohollinjens telefon? De kanske kan hjälpa.
Som start kan det vara bra att samla på sig fakta och kunskaper om hans situation, tankeprocesser, mönster och beteenden så du vet vad som väntar.
Han verkar fortfarande lyssna på dig, jag tänker på spritdrickandet och kaffedrinken men det är väldigt enkelt att hälla i sig sprit när du inte ser.
Till syven och sist är det han som måste ta beslutet, det du kan hjälpa med är att initiera processen och stödja.

Tröttiz
sön, 2025-04-20 - 10:32

@Kaya
Hej.
Jobbig situation.
Som jag upplever på det du skriver så är intaget ett sätt att självmedicinera sig. Säkert mycket att ta in för honom i och med en diagnos. Samtidigt är ni ju två i förhållandet, och bägge ska ju må bra, att känna sig trygga i förhållandet.

Jag förstår att andra skrivit att du ska lämna, och att de vill bara väl. På dig verkar det som att du inte vill ge upp honom och er.

Stöd jag själv fått är råd av nyktra alkoholister vilka jag gärna delar med mig av, och av dem tagit till mig lite här och där som passade min situation och som jag kände att detta kan jag göra. Jag resonerade som så att de ju vet på djupet vad det handlar om. Vi är alla olika, och som det är hos en person behöver ju inte vara för en annan. Detta är mina reflektioner.

Ett råd jag fick och som jag tog till mig, var att inte säga vad min anhörig ska göra, för att det ofta inte fungerar. Vill man inte sluta dricka så gör man inte. Ett annat råd var att försöka att inte hela tiden berätta att det dricks för mycket, för den med beroende bland annat nog vet vad du tycker.
Om man tar upp alkoholen då ta upp upplevelser och konsekvenser, " jag älskar dig väldigt mycket, men om samma sak som igår händer igen (förklaring för att kanske inte ens minns) finns risk att detta avtar oavsett om jag vill eller inte ... " Och framför allt att inte ta upp drickande då den anhöriga är onykter. Inte låna ut pengar. Att ta upp saker man gjort tidigare som varit roliga och nämna det, att det uppskattades, då nyktra aktiviteter, samt att göra saker du själv mår bra av. Glöm inte bort dig själv ...

Ovan var ju tips och råd som jag tog till mig och försökte navigera efter, vilka kändes rätt för mig och min/vår situation. Men jag vill igen nämna att vi alla ju är olika, och det som passar en person inte nödvändigtvis passar en annan och i den situationen personen är i.

Kram på dig!

Kaya
sön, 2025-04-20 - 12:42

@Tröttiz Tack!!
Precis vad jag ville höra!
Råd för att liksom gå vidare!

Ja jag har förstått att jag nog inte ska påpeka det hela tiden. Ska nog istället kanske bara fokusera på det andra vi gör. Som att laga mat, kolla film.

Jag hittar ju på en hel del saker som inte involverar alkohol. Som att köra bil å göra utflykter. Umgås med vänner som inte alltid dricker. Eller…jag tar första drinken när vi kommer fram så han inte kan för han ska köra.

Kanske ska berättas att jag utreds för ADD och fick diagnos Bordeline som 15 åring. Men som togs bort vid 18 års för de ansåg att jag fått fel diagnos.

Så jag är inte heller alltid superenkel. Dock har jag aldrig tagit till dricka eller droger utan jag har tränat, skrivit, varit på platser och omgett mig av människor som ger mig positiva tankar.

Till hans försvar så har han inte varit lycklig i sitt äktenskap. Inte fått uppskattning, närhet och ömhet. Inte fått höra att han ser bra ut och är duktig.

När vi träffades sa han att han inte uppskattade närhet. Men med mig gör han det säger han. ”Det måste kanske vara med rätt person”

Tack!!

Kaya
sön, 2025-04-20 - 12:46

@JHL
Jag har ju jobbat med missbruk och är själv utbildad inom just det området. Även diagnoser som ADHD, Aspbergers med mer.

Jag har fått kontakt med hans läkare som han går till och har kunnat prata med henne. Saker som hon inte visste om kom upp och även saker som han sagt som hon inte upplevt lika alarmande då han inte lagt fram det lika tydligt som jag.

Jag har även stöd från en del av hans vänner och av mina. Så känner mig ändå stark. Vet att jag inte kan förändra honom utan han måste vilja själv. Men han börjar må sämre och jag hoppas nästan han kollapsar så han får till sig av någon med pondus att han måste vara rädd om sig.

JHL
sön, 2025-04-20 - 13:01

@Kaya
Jag har i min närhet ett fall där en vän i bekantskapskretsen blev i princip tvingad till beroendevården av fru och 2 nära vänner. Vännerna kom hem till honom när han var full och tvingade in honom i bilen och körde till akuten. De stannade kvar i rummet medan han nyktrade till och gav honom ultimatumet (frun var med) att nu räcker det antingen beroendevård eller så får du supa ihjäl dig i ensamhet. Han tog vården och är nu efter 2 år fortsatt nykter, fortfarande gift, nybliven morfar och en son som är en nyutexaminerad civilingenjör. Viss skillnad mot vägen han var på väg mot. Till saken är att de 2 vännerna är personer han såg upp till och därför lydde. Han hade 20-30 år av risk/missbruk/spelberoende med vissa uppehåll. Hans pappa söp ihjäl sig i höga 40-årsåldern.
Så för honom funkade det med tough luck. Har du inventerat ibland hans vänner hur hierakin ser ut/vilka han ser upp till/är underställd? De kan vara viktiga redskap för hans hjälp.